Det jag hoppas att ingen såg

Jag skulle på jobbresa utomlands, bokade hotell med vårt sega datorsystem. Råkade klicka i fel antal rum till mig och min kollega så fick klicka tillbaka och sen göra om.

Jobbresan var mycket trevlig, jag åt de godaste ostronen jag nånsin ätit (tänker fortfarande på dem... ). Dagen efter insåg jag att jag var matförgiftad. Mådde fan hela dagen, rännskita och magknip.

Vi hade bara bokat en natt, men kunden vi besökte hade bokat två nätter. Han erbjöd att jag kunde "vila" på hans rum medan min kollega och kunden var iväg på jobb. Så där låg jag på hans säng hela dagen och sket ner hans hotelltoalett. :o (I efterhand fattar jag inte varför jag gick med på detta o inte betalade för ett rum...)

På kvällen skulle vi byta hotell. Halvt döende (okej, kanske inte så illa), tog vi oss till hotellet och då stod det klart att vi inte hade några rum... Jag hade bokat rummen den dagen jag bokade (en månad tillbaka) :banghead:. Med rännskita och magont fick jag halvt panik.

De löste sig. Vi fick betala för två nya rum, sen fick jag "glatt" maila chefen min klantighet...

Dagen efter gick flyget hem. Eller nej, vi kom bara halvvägs för ena flyget ställdes in. Ännu en natt på ett hotell och jag var fortfarande kass... skoj.

Nu var det ju någon som såg, men jag e glad att inte alla på jobbet vet haha.
 
Senast ändrad:
Dagens det hoppas jag verkligen ingen såg.

Jag hade varit och tränat, kom hem från gymmet, slängde upp lite käk och traskar ut i vårt inglasade uterum med än så länge fri insyn (håller på att odla häck och ska bygga staket). Känner att det är jäkligt hett därinne, så får den briljanta idéen att snabbt dra av träningsbyxorna och sitta i trosorna. Drar av mig byxorna och märker plötsligt att jag står med baken helt bar :nailbiting:. Har i rena farten dragit av ALLT och står naken från midjan och neråt :banghead::banghead::banghead::banghead::banghead::banghead:
Jag såg ingen granne och hoppas verkligen ingen såg mig!
 
Var i och för sig många människor inblandade men ändå typ det värsta jag varit med om. Jag och två vänner skulle resa från Melbourne till Dubai, för att därifrån ta ett flyg till Stockholm. Vi placerade oss en bit från gaten och äter lite. Plötsligt ropar de att boardingen i vår gate snart stänger och vi fattar ingenting för vårat plan ska inte gå än på ett tag men funderar inte så mycket utan hugger våra grejer och springer. Vi scannar våra biljetter men våra biljetter blir nekade. Eftersom planet ska gå om någon minut så skickar flygvärdinnorna bara på oss på planet ändå.

När vi sitter på våra platser i ett typ tomt flygplan, planet rullar mot startbanan och en flygvärdinna hälsar alla passagerare välkomna till flighten mot Singapore. Eeeh, paniken är ett faktum, vi ska INTE till Singapore. Vi kastar oss upp ur stolarna och gormar att vi är på fel plan. 🙈

Efter lite diskussion på klagglig engelska visar det sig att flighten vi skulle åkt med hade bytt gate, vilket vi inte hade sett, det var ju därför våra biljetter inte hade godkänts. 😑

Tack och lov så hade flygbolaget en flight från Singapore till Dubai så vi skulle hinna med vårat nästa flyg som skulle ta oss till Stockholm igen. Snälla flygvärdinnor hjälpte oss att boka om och allt löst sig.
 
Var i och för sig många människor inblandade men ändå typ det värsta jag varit med om. Jag och två vänner skulle resa från Melbourne till Dubai, för att därifrån ta ett flyg till Stockholm. Vi placerade oss en bit från gaten och äter lite. Plötsligt ropar de att boardingen i vår gate snart stänger och vi fattar ingenting för vårat plan ska inte gå än på ett tag men funderar inte så mycket utan hugger våra grejer och springer. Vi scannar våra biljetter men våra biljetter blir nekade. Eftersom planet ska gå om någon minut så skickar flygvärdinnorna bara på oss på planet ändå.

När vi sitter på våra platser i ett typ tomt flygplan, planet rullar mot startbanan och en flygvärdinna hälsar alla passagerare välkomna till flighten mot Singapore. Eeeh, paniken är ett faktum, vi ska INTE till Singapore. Vi kastar oss upp ur stolarna och gormar att vi är på fel plan. 🙈

Efter lite diskussion på klagglig engelska visar det sig att flighten vi skulle åkt med hade bytt gate, vilket vi inte hade sett, det var ju därför våra biljetter inte hade godkänts. 😑

Tack och lov så hade flygbolaget en flight från Singapore till Dubai så vi skulle hinna med vårat nästa flyg som skulle ta oss till Stockholm igen. Snälla flygvärdinnor hjälpte oss att boka om och allt löst sig.P
Påminner mig om när jag skulle flyga till min bror, som bor i norra delen av Sverige. Helt säker på att jag satte mig vid rätt gate satt jag och väntade. Surfade väl lite på mobilen i väntan. Plötsligt hör jag mitt namn ropas upp och efterlysas. Då har de bytt gate utan att jag reagerat,
Som tur var så var det inte jättelångt bort, så med full fart sprang jag till rätt gate och fick kliva ombord. När jag kommit på planet ropade de ut att nu var alla ombord så nu kunde vi åka.
Tyckte alla tittade på mig - "där är hon som är sen".
 
Påminner mig om en händelse min mammas kompisar råkade ut för. Dom var på cruise båt i karibien och hade bestämt sig för att åka från båten på eget bevåg, alltså inte en tur arrangerad av Cruise sällskapet utan dom tog en lokal taxi till en strand en bit båt från båten. :) Dom åker glatt iväg i strandkäder och varsin strandväska. När dom ligger där å har det bra går det förbi en båt i havet som är ruskigt lik deras och visst 17 är det den, deras cruise båt dom ser :nailbiting: Med båten åker också all deras packning, deras pass och plånböckerna för det ville dom ju inte ha det med till stranden. :crazy::crazy:Dom får panik och lyckas sån tur var lösa med pengar hemifrån så dom kan boka flyg hem till Köpenhamn. Bara det att när dom kommer till flygplatsen så upptäcker dom att damen som hjälpte dom att boka deras hemflyg har hört inte Copenhagen men,..Cape Town :laugh:
 
Jag har blivit uppropad manga ganger pa flygplatser att NU bordar vi planet TILL ... vill sista passageraren Mrs. Hastflicka vara snall och komma till gaten innan vi maste ta av ert bagage. :o Och dar satt jag och laste en bok i lugn och ro. Sarskilt pinsamt ar det nar kaptenen sager pa intercomen att "Nu nar alla passagerare antligne har pallrat sig hit kan vi ANTLIGEN starta avfarden till ... :o
For att inte tala om ett flertal "missed flights" ... nagra "fatal" :p ar tillbaka nar flygbolaget stod for bade hotellrum och ny biljett till destinationen ...
Nar jag nu borjat har inser jag att jag skulle kunna skriva en mycket lang kronika om nar jag onskar att ingen sag mig eller hort mitt namn.😳😂
 
I gar paminnde Maken mig om en dag av "fadaser" ... Det ar fore mobiltelefonerna's tid.

Maken var pa jobb i Chivas Regal bryggeriet i Paisly, Skottland, och jag kom ditresande for att titta pa Scottland medan han jobbade. Varje morgon tog jag taxi fran utsidan av hotellet till Paisley's jarnvagsstation till Glasgow. Dar tog jag taxi fran stationen till en annan station dar taget till Edinburgh utgar fran sa jag kunde undersoka denna fantastiska stad innan vi skulle bila runt for oss sjalva ett tag.
Sista dagen kom vi overens att motas med alla topp chefer och styrelse for Chivas pa en klubb av nagot slag i Glasgow. Da jag insag att min tid var klart begransad, jag hade saker att handla i Edinburgh och sa maste man ju se slottet, sa jag skulle aka direkt fran dagens Edinburgh trip.

Jag stiger, som vanligt, in i en taxi utanfor hotellet ... men med tanke pa avslutningen av dagen i mina hogklackade, den "lilla svarta" kappa och paraply om det borjar regna och vaska for varor. Medan jag arrangerar mig och alla mina prylar i baksatet fragar chaufforen vart jag ska. Och da jag gar igenom dagen i huvudet svarar jag Edinburgh.
Han vander sig om och fragar, "Vill du att jag ska kora dig till Edinburgh?" varpa jag vaknar till (mycket tillfalligt visar det sig) och sager, "Nej, nej, nej Glasgow"
"Du vill alltsa att jag kor dig till Glasgow" fragar han med samma "incredulous" min.
Nu inser jag precis att jag gick fel igen ... sa jag skyndar mig att saga att, "Nej, jag vill aka till Paisley's station och ta taget till Glasgow".
"Men du ska till Edinburgh?" sager han. "Det ar en annan tagstation. Hur vet du vart du ska i Glasgow?"
Jag forsakrar da att jag gjort den har trippen i tre eller fyra dagar redan och tar taxi mellan stationerna.
Han tittar lange pa mig innan han sager, "Madam, jag kor dig till Glasgow, till ratt station for samma pris som till Paisley".

Inget jag sa vid det laget fick honom att tro att jag var kapabel att ta mig mellan stationerna, nar jag insag det tackade jag bara oversvallande och vi kordet till Glasgow. Nar vi kom fram tog jag upp planboken for att betala (allt i cash pa den tiden).
"Nej, nej, inte annu, vi fixar det senare" sa han och steg ur bilen, tog min vaska medan jag sorterade handvaska, paraply och kappa och klattrade ut i mina hogklackade. Han la handen mitt i ryggen pa mig och vanligt men bestamt forde mig till biljett luckorna, dar han holl undan mig, stack in huvudet och konverserade med personen i luckan. Under tiden hade jag planboken uppe och uppslagen for att betala ... Han tittar upp, tar en sedel ur planboken, stracker in den i luckan och kommer ut med en biljett och vaxel.
Nu kom handen i ryggen tillbaka och han forde mig, medan han holl i biljett, pengar och vaska, ut till sparet dar ett tag stod. Han oppnade dorren, drog ner fonstret i dorren, och vanligt men bestamt foste mig ombord, dar han overlamnade vaskan och stangde dorren.
Han holl sedan upp en sedel som han med allvarlig min talade om hur mycket det var och forklarade att det var hans betalning (stamde pa pricken fran hotellet till Paisley station) gav mig resten av pengarna och sag till att jag stoppade det i planboken.
Nar det var klart strackte han in biljetten till mig, tog tag i overkanten pa fonstret medan han lutade sig in i den oppna luckan och sa, "Nu stannar du bara i den har vagnen tills du kommer till Edinburgh station. Lamna inte taget nagonstans aven om det star still en stund, sitt bara kvar i vagnen sa kommer du ratt. Ta en taxi fran stationen var du an ska ... och om det ar nagot alls som felas eller du missar taget tillbaka PLEASE ta en taxi"
:o:D:rofl:

Och det var bara borjan av dagen jag tog mig runt Edinburgh i hogklackat, med paraply och lilla varkappan over armen sa far jag tid kan det tanka sig att fortsattning foljer. :p
 
Jag hade skjutsat hem en kompis efter en hundpromenad, och när hon klev ur bilen böjde jag mej ner på golvet och tog upp mina knallrosa öronkåpor för att ringa mamma.
Jag hängde kåporna runt halsen, lät bilen rulla lite, och stoppade in proppen på sladden som ska vara i telefonen- i höger ÖRA

Jag skrattade så att jag knappt fick stopp på bilen!

* Jenny *
 
För ganska många år sedan när jag och mannen bodde på hotell vaknade jag på natten och behövde gå på toa. Gör naturligtvis klassikern och tar fel dörr och befinner mig helt plötsligt i korridoren. Dörren åker igen innan jag hunnit vakna till ordentligt. Jag hade bara trosor på mig och ett tjejgäng som antagligen varit ute passerar förbi mig i korridoren tittar storögt och fnittrar. Jag vill mest sjunka genom jorden just då , lyckas få mannen att vakna till slut genom ett hysteriskt bankande på dörren.
 
När jag ska äta yoghurt brukar jag göra såhär:
Ta fram skål och sked
Ta fram yoghurtpaket, skaka ordentligt, öppna och häll i skålen

En gång fick jag en briljant ide och gjorde så här:
Ta fram yoghurt, skaka ordentligt och öppna korken
Ta fram skål och sked
Skaka yoghurten ordentligt …

Ja, det var ju inte så smart. Fick yoghurt i håret, på tröjan, under tröjan, på bordet och på golvet.

Slutsats: ändra inte på väl inarbetade rutiner. :meh:
 
Ingen regelrätt tabbe, men en total knäpp i hjärnan drabbade mig häromdagen.

Jag satt i min parkerade bil, motorn var avstängd men jag startade tändningen för att trycka ner rutorna. Precis då började bilen rulla, som fan, rakt mot bilarna bakom. Jag fick fullständig PANIK. Jag hade ju inte startat bilen! Tryckte på bromsen, drog i växelspaken, handbromsen och vred på ratten men INGENTING hände, bilen bara rullade.

Efter alldeles för lång tid insåg jag att det var skåpbilen bredvid som körde iväg. Fy fan, jag vill inte veta hur jag såg ut i min förvirrade panik där bakom ratten i en parkerad bil.

Jag skrattade så jag nästan avled första gången jag läste det och jag skrattar fortfarande lika mycket. På riktigt kan detta vara det roligaste jag har hört. :laugh:
 
Jag har blivit omkullflugen av ett gäng duvor en gång. Jag korsar ett ganska stort torg på väg till jobbet varje dag, och nämnda torg tenderar att dra till sig en hel del duvor. Det är alltid lite riskfyllt att röra sig där eftersom duvjäklarna titt som tätt bestämmer sig för att gräset nog är lite grönare på andra sidan torget ändå, och när de flyger så flyger de lågt - helt utan respekt för människor! Just detta hände när jag var ungefär halvvägs över torget en gång, och jag blev så rädd för svärmen av duvor som kom farandes att jag snubblade på mina egna fötter och trillade :o

Numera går jag runt torget om jag ser att där sitter en massa duvor.
Jag insåg idag på väg till jobbet att denna incident har lett till en hel rad nya "jag hoppas ingen såg"-stunder, eftersom jag nu hyser ytterst stor respekt för duvor. På nivån att jag idag på väg till jobbet hoppade till och ställde upp mig som en ninja när en duva plötsligt bestämde sig för att lämna sin lyktstolpe och flyga ner rakt framför mig. I efterhand insåg jag att fågeln var en god meter ifrån mig hela tiden, men för min morgontrötta hjärna kändes det som att den skulle flyga in i mig!
 
Fiskmåsar och duvor är bra på att skrämmas. Jag gillar dem och när jag är ensam och ser en sådan så kan jag hälsa på den, men när de dyker upp i den delen av mitt synfält jag ser i när jag går någonstans helt utan förvarnande läten eller liknande så hukar jag mig/hoppar till/kastar mig åt sidan. Hjärtat slår några hårda extra slag en stund efter! :o De måste sluta flaxa i väg bara sådä!

I dag hoppas jag att ingen såg att jag gick in i en stolpe. Den har stått där alla gånger jag gått där, men jag kom så den inte fanns så tydligt framför mig och tjongade vänster panna/glasögon och vänster sida i stolpen. Det lät!
En annan gång ville jag sjunka genom jorden när min blindpinne fastnade i dörrspringan till en hiss och jag fick hjälp av en kvinna och man att få loss den.... Ytterligare en gång, mitt i stan fastnade pinnen i ett brunnslock! Där stod jag som ett fån och fick inte loss min pinne! En kvinna på cykel stannade och hjälpa mig loss med den! jättepinsamt, även om jag vid båda tillfällena är tacksam för hjälpen, hade inte rett ut det utan den!

Eller den gången jag snubblade på ett vitt övergångsstreck och föll pladask. Det var ett ÖVERGÅNGSSTÄLLE, rödljus, bilar stod och väntade, folk gick över, stad. Jag skämdes, men kravlade mig med min sons hjälp upp och skrattade. Några frågade hur det gick, blev ju ett ömt knä, men det gick ju bra annars så det var bara stoltheten som fick sig en törn.

Den gången jag var nästan helt uppe högst upp på rulltrappan och tappar balansen och ser hur långt ner det er och lyckas grabba tag i räcket innan jag faller så jag bara faller ner på knä, då kände jag verkligen att alla tittade på mig och sedan låtsade man som om man inget sett när man såg att jag inte föll. Jisses vad jag blev rädd den gången! Numera åker jag rulltrappa upp, och tar hissen ner på det stället....
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp