Det skulle vara gott med lite kaffe...

[Badger]

Nja, så uppenbart är det ju inte var gränsen för artighetsspråket går. Se bara @Mia_Rs kommentar #52. Jag tror nog att många skulle säga kunna säga "Åh, en mack - vad gott det skulle vara med kaffe" som en uppmaning att ta avfarten.

Jo säkert iofs.

 

[Mia_R]

Det finns nog en förklaring till att jag är helt värdelös på att notera om någon stöter på mig, jag ser det helt enkelt inte och fattar inte hintar. Jag har själv blivit anklagad för att stöta på andra och jag har varit lika förvånad varje gång, jag har inte stött på någon utan trott att vi haft ett trevligt samtal och slängt lite käft. Jag har jobbat med för mycket män misstänker jag, jag tolkar inte in något utan går på vad som sägs och inte vad som hintas.

 

[Lovisaleonora]

Jag hade sagt antingen "jag ska ta lite kaffe, vill du ha?" eller "kan du vara snäll och sätta på lite kaffe?". Jag hade aldrig beordrat någon "sätt på kaffet".

Inte jag heller. "Åh, skulle du kunna vara gullig och sätta på kaffe, jag är supersugen" har jag hört mig själv säga i någon bekväm ställning från fåtöljen.

Fast när jag frågade apropå den här diskussionen sa han "alltså, är du sugen på kaffe går du och sätter på kannan själv, och frågar om jag också vill ha!".

 

[karamelldrottningen]

Väldigt få människor talar talspråk även de som säger sig tala så.
Språket är fullt med meningar som kan betyda olika saker beroende på HUR man säger dem. De flesta är duktiga på att tolka men inte alla. Och upplever att fler och fler missar signaler, tydliga sådana. För att undvika missförstånd är det bra att vara tydlig. Men att kunna tolka icke exakta meningar ser jag som en fördel och språket, dialoger och kontakter blir mer levande om allt inte är exakt som det står.

 

[Efwa]

Nja, så uppenbart är det ju inte var gränsen för artighetsspråket går. Se bara @Mia_Rs kommentar #52. Jag tror nog att många skulle säga kunna säga "Åh, en mack - vad gott det skulle vara med kaffe" som en uppmaning att ta avfarten.

Men visst är det i många fall en gråzon men det är också frågan om att någon kan bli sur när man inte fattar eller inte tolkar rätt. Det kan jag känna är urdumt.

Att vara tydlig är inte samma sak som att vara otrevlig eller beordra sin partner. Där förstår jag inte varför det måste vara en otydlig hint eller en ren order.

 

[Luff]

Jag tänker inte på indirekta talhandlingar som typiskt ”kvinnospråk” (vad det nu skulle vara), utan som uppmaningar klädda i artighetsdräkt. Men de fungerar endast om mottagaren kan koden. ”Når du saltet?”, ”Kan du stänga fönstret?”, ”Har du klocka?” är andra exempel där vi förväntar oss att mottagaren agerar som om vi uttalade en uppmaning (”Räck mig saltet!”, ”Stäng fönstret!”, ”Säg hur mycket klockan är!”) istället för en fråga.

Men det är ofta kopplat till besvikelse. Om nu partnern efter 15 år inte köper blommor utan att du hintar. Kanske dags att köpa själv, ge en order eller leta upp drömmannen.

 

[Mia_R]

Men det är ofta kopplat till besvikelse. Om nu partnern efter 15 år inte köper blommor utan att du hintar. Kanske dags att köpa själv, ge en order eller leta upp drömmannen.

Att ge någon en order att köpa blommor tycker jag är kontraproduktivt, hur glad blir man av det jämfört med att någon köper blommor spontant? Själv föredrar jag det senare.

 

[Lovisaleonora]

Att ge någon en order att köpa blommor tycker jag är kontraproduktivt, hur glad blir man av det jämfört med att någon köper blommor spontant? Själv föredrar jag det senare.

Jag också, men så otroligt många uppfostrar sin partner att de förväntar sig blommor på vissa datum (bröllopsdag, födelsedag etc) och vissa har t o m krav på färgsättningar och blommor som ingår. Själv har jag förbjudit alla mina partners att ge mig blommor för jag vill aldrig att det ska vara en inlärd reaktion på något. "Nu borde jag nog köpa blommor, det har funkat innan".

Ja, det är i visst mått tramsigt. Men jag köper gärna mina egna blommor om jag vill ha blommor.

 

[tanten]

Jag tycker tvärtom att jag hela livet blivit tolkad istället för att man lyssnat på det jag sagt.

Arbetade på ett märkligt ställe där en kvinna ständigt tolkade mina uttalaqnden som hågot helt annat och gick till VD för attklaga. E gång frågade jag om hon kunde ta en kortare rast när jag skulel byta av. Jag hade ett stort jobb som måste blil färdigt. Hon sa nej och jag satt den tid hon bett om. Men hon gick till VD och klagade på att jag sagt att jag itne ville sitta där i receptione.

Exet svarade alltid surt om jag bad om något.- -Har du möjlighet att verka unghingstarna någon dag? -blev i hans öron en order om att göra det. Och han blev sur. Istället för att säga nej.

De där två är inte de enda.
Jag har många gånger haft lust att vråla att jag inte vill bli tolkad. Jag menar det jag säger!

 

[Efwa]

Jag tycker tvärtom att jag hela livet blivit tolkad istället för att man lyssnat på det jag sagt.

Arbetade på ett märkligt ställe där en kvinna ständigt tolkade mina uttalaqnden som hågot helt annat och gick till VD för attklaga. E gång frågade jag om hon kunde ta en kortare rast när jag skulel byta av. Jag hade ett stort jobb som måste blil färdigt. Hon sa nej och jag satt den tid hon bett om. Men hon gick till VD och klagade på att jag sagt att jag itne ville sitta där i receptione.

Exet svarade alltid surt om jag bad om något.- -Har du möjlighet att verka unghingstarna någon dag? -blev i hans öron en order om att göra det. Och han blev sur. Istället för att säga nej.

De där två är inte de enda.
Jag har många gånger haft lust att vråla att jag inte vill bli tolkad. Jag menar det jag säger!

Känner igen mig i mycket.

 

[Hedinn]

Jag tycker tvärtom att jag hela livet blivit tolkad istället för att man lyssnat på det jag sagt.

Arbetade på ett märkligt ställe där en kvinna ständigt tolkade mina uttalaqnden som hågot helt annat och gick till VD för attklaga. E gång frågade jag om hon kunde ta en kortare rast när jag skulel byta av. Jag hade ett stort jobb som måste blil färdigt. Hon sa nej och jag satt den tid hon bett om. Men hon gick till VD och klagade på att jag sagt att jag itne ville sitta där i receptione.

Exet svarade alltid surt om jag bad om något.- -Har du möjlighet att verka unghingstarna någon dag? -blev i hans öron en order om att göra det. Och han blev sur. Istället för att säga nej.

De där två är inte de enda.
Jag har många gånger haft lust att vråla att jag inte vill bli tolkad. Jag menar det jag säger!

Fast om det är vanligt att folk tolkar en mer negativt än man menar, börjar man inte fundera på tonläge, kroppsspråk och annat då? Om det är vanligt alltså, nu vet jag ju inte hur det är för din del utan en allmän reflektion.

Orden vi säger är ju en extremt liten del i kommunikationen, det är ju därför det är så lätt att missuppfattas i text. Tonläge och kroppsspråk säger ju i regel så mycket mer. Ta ironi som exempel, där det är tonläge och uttryck som är hela grejen, inte orden som sägs. Där vill vi ju att mottagaren tolkar de andra grejerna, annars blir det ju obegripligt. Så det är ju rimligt att folk tolkar in sånt i övriga sammanhang också.

 

[Luff]

Fast om det är vanligt att folk tolkar en mer negativt än man menar, börjar man inte fundera på tonläge, kroppsspråk och annat då? Om det är vanligt alltså, nu vet jag ju inte hur det är för din del utan en allmän reflektion.

Orden vi säger är ju en extremt liten del i kommunikationen, det är ju därför det är så lätt att missuppfattas i text. Tonläge och kroppsspråk säger ju i regel så mycket mer. Ta ironi som exempel, där det är tonläge och uttryck som är hela grejen, inte orden som sägs. Där vill vi ju att mottagaren tolkar de andra grejerna, annars blir det ju obegripligt. Så det är ju rimligt att folk tolkar in sånt i övriga sammanhang också.

Kvinnor med pondus och rakt sätt att prata blir ofta anklagade för att vara elaka/hårda. Sen kommer en man och säger exakt samma sak och med samma tonläge och då är han bestämd och tydlig.

 

[Efwa]

Fast om det är vanligt att folk tolkar en mer negativt än man menar, börjar man inte fundera på tonläge, kroppsspråk och annat då? Om det är vanligt alltså, nu vet jag ju inte hur det är för din del utan en allmän reflektion.

Orden vi säger är ju en extremt liten del i kommunikationen, det är ju därför det är så lätt att missuppfattas i text. Tonläge och kroppsspråk säger ju i regel så mycket mer. Ta ironi som exempel, där det är tonläge och uttryck som är hela grejen, inte orden som sägs. Där vill vi ju att mottagaren tolkar de andra grejerna, annars blir det ju obegripligt. Så det är ju rimligt att folk tolkar in sånt i övriga sammanhang också.

Fast det behöver ju inte vara att de tolkar negativt. Det som oftast händer är mer:

- Men, du ville ju ha det så här.
- När sa jag det?
- Du sa ju att du ville ha xxx
- Nä, jag sa att jag ville yyy
- Ja, men det betyder xxx
- Nä, det betyder yyy
- Fast när du säger yyy, så menar du ju Xxx
- Varför skulle jag mena xxx när jag tydligt säger yyy? Jag har aldrig sagt yyy och menat xxx förut.

Det som blir negativt är att någon tolkat in något jag inte sagt, inte menat och inte vill ha. Dessutom inte Ens baserat på erfarenheter från våra föregående samtal.
Kommunikation betyder ju också att man ska lyssna, inte hitta på egna saker.

 

[Lingon]

Men det är ofta kopplat till besvikelse. Om nu partnern efter 15 år inte köper blommor utan att du hintar. Kanske dags att köpa själv, ge en order eller leta upp drömmannen.

Blommorna är ju inte grejen. Grejen är att personen känner sig inte tillräckligt sedd av sin partner.

 

[Philosophia]

Men visst är det i många fall en gråzon men det är också frågan om att någon kan bli sur när man inte fattar eller inte tolkar rätt. Det kan jag känna är urdumt.

Att vara tydlig är inte samma sak som att vara otrevlig eller beordra sin partner. Där förstår jag inte varför det måste vara en otydlig hint eller en ren order.

Javisst, det är nog idag ganska opraktiskt att be om saker och att uppmana personer genom att indirekt be eller uppmana. Ska jag spekulera lite så tror jag att det är ett sätt att tala som inte längre är funktionellt, men att det har haft funktionen är att kunna be och uppmana trots att man inte är i en position att göra det. Ju mer jämställt och jämlikt ett samhälle är, desto direkta kan vi vara mot varandra utan att bli oartiga eller ”opassande”.

Därmed inte alltid sagt att vi talar ur skägget. Ord och uttryck har funktioner och hur vi reagerar och agerar när andra utalar ord och meningar beror i stor utsträckning på normer, konventioner och förväntningar - som kan förändras.

Ett exempel på ett ord som de flesta av oss förväntar oss en specifik reaktion på är ”hej!”. Vi tolkar de inte enbart som informativt - att någon hälsar på oss - utan också som en uppmaning eller förväntan att vi hälsar tillbaka. Får personen inte ett ”hej” tillbaka så är det inte otroligt att denne kommer tro att vi har något emot denne.

 

[Luff]

Blommorna är ju inte grejen. Grejen är att personen känner sig inte tillräckligt sedd av sin partner.

Precis. Och det ändras då av att personen får ett kodat meddelande om att köpa blommor????????

En får väl öppna käften o säga; -Jag tycker vårt förhållande behöver en boost. Hur tycker du vi ska göra? Jag tycker såhär...

 

[Milosari]

Väldigt få människor talar talspråk även de som säger sig tala så.
Språket är fullt med meningar som kan betyda olika saker beroende på HUR man säger dem. De flesta är duktiga på att tolka men inte alla. Och upplever att fler och fler missar signaler, tydliga sådana. För att undvika missförstånd är det bra att vara tydlig. Men att kunna tolka icke exakta meningar ser jag som en fördel och språket, dialoger och kontakter blir mer levande om allt inte är exakt som det står.

Framförallt blir det jättetydligt när någon saknar de här nyanserna och faktiskt säger rakt ut vad de menar. Det kan kännas konstigt och lite obekvämt innan man lärt känna personen. Att linda in orden är ju ett socialt smörjmedel, och används i sociala sammanhang. I arbetet har vi andra roller och då är det inte lika viktigt att vara artig och därför är det vanligare att vara mer direkt i kommunikationen.

Med det sagt så är jag inte fantastiskt skicklig på att förstå småhintar. Jag är lite för disträ och kanske inte heller tillräckligt intresserad. När jag själv lindar in mina ord mycket så är det med tillgjord röst och andra hintar som tydliggör att nu vill jag något särskilt. T ex "ska du åka och handla? Jag är jättesugen på det här" betyder alltså "jag vill att du åker till affären och handlar det här åt mig" men låter rätt mycket trevligare. När det är viktigt att det blir gjort så är jag lite tydligare. "Jag behöver det här. Har du möjlighet att handla?" men jag ger inte order till vuxna i en jämställd relation.

 

[Angel]

Kvinnor med pondus och rakt sätt att prata blir ofta anklagade för att vara elaka/hårda. Sen kommer en man och säger exakt samma sak och med samma tonläge och då är han bestämd och tydlig.

Jag har snarare fått utvecklingsmöjligheter på jobbet just för att jag anses rak, ärlig och lättolkad. Sällan jag hört någonting negativt om just den delen trots att jag enligt de tester jag gjort har en ”klassiskt manlig ledarskapsstil” i övrigt.

 

[monster1]

Jag blir mer förvånad över att människor som levt ihop länge fortfarande inte förstår vad den andra menar oavsett hur den formulerar sig. Om den ena parten sagt "det skulle vara gott med kaffe" i 10 år och den andra aldrig fattat vad personen menat och ingen av dom lagt sig vin om att göra sig vare sig förstådda eller förstå, det är mer obegripligt för mig.

Själv säger jag nog också en del saker där jag inte säger hela meningen. Eftersom vi brukar titta på film på våra datorer i sängen så säger jag "Nu ska jag sova" medan hela meningen kanske är "Nu ska jag sova, så kan du dra ned ljusstyrkan på din skärm och sänka ljudet", eller "jag tänkte ta en fika (vill du också ha?) osv. Jag tror vi har rätt många sådana där uttryck hemma som är mer eller mindre uttalade vad innebörden är. Sen har jag ett bonusbarn med autism så där får man ju säga med all tydlighet vad man vill få fram, hen kan varken läsa situationer eller uttryck.

 

[monster1]

Jag har snarare fått utvecklingsmöjligheter på jobbet just för att jag anses rak, ärlig och lättolkad. Sällan jag hört någonting negativt om just den delen trots att jag enligt de tester jag gjort har en ”klassiskt manlig ledarskapsstil” i övrigt.

Det är ju för att det "manliga" uttryckssättet är norm inom ledarskap.