Det skulle vara gott med lite kaffe...

[Sezziyanen]

Tänk om, hör och häpna, sånt här beteende inte är direkt och absolut kopplat till vad man har mellan benen?

 

[Migo]

Om jag måste hinta om kaffesuget så har han inte skött sig

Allvarligt talat, nej. Inget hintande. Vill jag nått så får han veta det, och vice versa.

 

[Philosophia]

Förväntar ni er att er partner ska fixa kaffe om ni säger dylikt?
Jag blir tokig av detta beteende som tyvärr verkar vara ett kvinnospråk.
Idag fick jag höra exempel som;
Jag säger till min sambo att det finns väldigt fina rosor på Ica....så jag får blommor.
Hon sa att det skulle vara skönt med ett badkar, sen blev hon jättebesviken när jag inte köpte ett...
Hon frös och jag erbjöd mig att värma henne men hon ville bara ha en filt...

Tänk om någon på en operation sa; -Det vore trevligt med en skalpell nu. Eller på ett bygge skulle någon säga;-Det vore bra med en spade nu...
Är det drömmen om sagoprinsen som uppfyller alla ens önskningar utan att en säger ett ord?
Och sen funkar inte det så en börjar hinta?
Och sen blir det bara patetiskt. En evig besvikelse om att drömmen inte var sann.

Snälla Bukisar, säg att ni inte gör så. Vi Bukisar talar klarspråk. Eller hur?

Jag tänker inte på indirekta talhandlingar som typiskt ”kvinnospråk” (vad det nu skulle vara), utan som uppmaningar klädda i artighetsdräkt. Men de fungerar endast om mottagaren kan koden. ”Når du saltet?”, ”Kan du stänga fönstret?”, ”Har du klocka?” är andra exempel där vi förväntar oss att mottagaren agerar som om vi uttalade en uppmaning (”Räck mig saltet!”, ”Stäng fönstret!”, ”Säg hur mycket klockan är!”) istället för en fråga.

 

[TinyWiny]

Min sambo (som är man) kan säga så ibland när han är på det humöret. Jag brukar svara, ja då får du sätta på kaffe då. (Jag dricker inte kaffe.)

Jag fick mina första kanske 19-20 år i livet höra att kvinnor är så otydliga och inte säger vad de menar. Till och med barnmorskan förklarade det för mig under min första graviditet. Jag tyckte att jag var väldigt tydlig men blev ändå inte lyssnad på. Sedan insåg jag att män när de inte får höra det de vill höra ändå låtsas höra det de vill höra (nej till sex betyder ju t ex. egentligen ja, hon säger bara nej för att hon är pryd och vill ju egentligen) och blev väldigt övertydlig med att det jag säger är det jag menar oavsett hur gärna någon vill ha ett annat svar.

 

[TinyWiny]

Om jag säger "jag såg något fint på x ställe" så brukar det handla om att jag vill prata om den saken, typ komma på om jag verkligen vill ha den eller inte. Nu har jag ingen partner men om det skulle gå tillräckligt med tid mellan att jag sa att nåt va fint, och partners skulle förstå hinten och sedan köpa det då hade jag antagligen bestämt mig för att jag inte ville ha grejen ändå, vem har tid att vänta på att nån annan ska köpa nåt som man verkligen vill ha? Alltså hade det snarare varit partnern i det läget som behövt tala klarspråk och sagt "Ge nu fan i att köpa den fina grejen för jag vill ge den till dig"

Min fetning. Precis det där har min sambo sagt flera gånger. Han är en jäkel på att komma ihåg om jag har sagt att jag vill ha något (som jag kan ha glömt bort själv men som jag ändå blir glad av att få!) och kommer alltid med det sedan.

 

[Nahar]

Jag är en tolkare, absolut. Jag sträcker fram drycken när någon tittar på sitt glas. Eller större storlek hylsnyckel när jag ser att det blivit fel innan jag får frågan. Det är ju en helt annan kommunikation. Detta gör jag oavsett relation. Främlingar får också samma "service", också oavsett kön o ålder.

Men för det så sitter jag inte och suckar över ett halsband i en tidning och lägger den framför maken och hummar. Så som kvinnliga bekanta sagt sig göra!
Det här beteendet har jag aldrig sett en man syssla med.

Nu säger jag inte att det är rätt att göra så som du ger exempel på, det är inte min mening, men om vi problematiserar det lite: Om du i ett förhållande alltid är den som automatiskt tolkar och servar, och den andra personen alltid är den som blir servad och aldrig tolkar, är det då konstigt om den frustrationen mynnar ut i sådant beteende som du beskriver? Och om det nu generellt är så att kvinnor oftare är de som tolkar och servar, att de också är de som generellt sett blir frustrerade över det?

Som sagt, säger inte att det är trevligt eller rätt eller rimligt att göra så, men jag kan förstå vari det gror, om det nu är så.

Jag baserar mitt tänkande delvis på en studie jag läste som observerade barns reproduktion av sociala könsroller i förskolan. Ska se om jag hittar den. Alltså det här med att kvinnor ofta tolkar och servar män utan att ens tänka på det. Så det är inget jag dragit ur luften menar jag. Tycker för den delen inte att det bör vara så, bara för att klargöra.

EDIT: Källan är denna boken

 

[Mia_R]

Jag blir bara förbannad når någon, oavsett kön ska "tolka" mig, ge fan i att tolka och hör vad jag säger istället!

 

[Philosophia]

Jag blir bara förbannad når någon, oavsett kön ska "tolka" mig, ge fan i att tolka och hör vad jag säger istället!

Fast det är i princip omöjligt att tala eller skriva på ett sätt som gör att tolkning inte behöver göras. Ord är inte sällan mångtydiga eller vaga och kommunikation har funktioner som ofta går utanför språkets logiska ramar.

 

[Lingon]

Jag blir bara förbannad når någon, oavsett kön ska "tolka" mig, ge fan i att tolka och hör vad jag säger istället!

Här blir ju jag då lite irriterad! Min man är expert på att ge otydliga svar. Hummande ljud som svar i en konversation. Han tycker att det är tydligt vad han menar och när jag tolkar fel så säger han att jag ska sluta tolka honom för jag tolkar det fel varje gång. Trots att jag bett honom använda ord istället för att bara humma så fortsätter han använda dessa otydliga hummanden som kan betyda allt mellan himmel och jord! Säg vad du menar med ord istället!! Gaah!

 

[Snurrfian]

Det där "Det skulle smaka bra med kaffe" förknippar jag med svärmor, men snarast som en fråga, vill du ha kaffe?

Annars är jag tydlig med vad jag vill, säger jag "Jag såg något fint" så handlar det oftast om något som jag antingen vill att vi ska titta på och fundera på om det är något vi vill ha, eller något som jag genuint tyckte var fint och vill berätta, men inget jag förväntar mig att jag ska få.

Det närmsta vi kommer är när båda vill ha te på kvällen men ingen vill gå ur soffan, då kan töntdialoger utspela sig men det är nog 50/50 vem som går och fixar.

 

[Lovisaleonora]

Förväntar ni er att er partner ska fixa kaffe om ni säger dylikt?
Jag blir tokig av detta beteende som tyvärr verkar vara ett kvinnospråk.
Idag fick jag höra exempel som;
Jag säger till min sambo att det finns väldigt fina rosor på Ica....så jag får blommor.
Hon sa att det skulle vara skönt med ett badkar, sen blev hon jättebesviken när jag inte köpte ett...
Hon frös och jag erbjöd mig att värma henne men hon ville bara ha en filt...

Tänk om någon på en operation sa; -Det vore trevligt med en skalpell nu. Eller på ett bygge skulle någon säga;-Det vore bra med en spade nu...
Är det drömmen om sagoprinsen som uppfyller alla ens önskningar utan att en säger ett ord?
Och sen funkar inte det så en börjar hinta?
Och sen blir det bara patetiskt. En evig besvikelse om att drömmen inte var sann.

Snälla Bukisar, säg att ni inte gör så. Vi Bukisar talar klarspråk. Eller hur?

Tack för att du tog upp det. Driver mig till vansinne. Det är väldigt ofta så att det handlar inte om partnern, hela världen ska vara tankeläsare till dessa personer. Jag blir tokig.

Driv projektet själv om du nu är intresserad, vem du nu är. Vill du ha blommor - köp blommor. Vill du ha ett badkar, börja dra i badrumsrenoveringen. Köp en förbannad filt (eller en vanlig).

Make. It. Happen. Eller dö medan du väntar på något.

 

[Lingon]

Jag tror att de som ofta får såna kommentarer riktade till sig från sin partner borde tänka mer på att se sin partner och göra de där småsakerna som kan betyda mycket. Jag tror att folk som säger så gör det för att de känner sig lite förbisedda och hintarna är ett sätt (möjligtvis ett dåligt sätt) att försöka få sin partner att se dem mer och visa mer omtanke även i det lilla.

 

[tott]

Om mitt kaffe tagit slut när vi fikar brukar jag lägga muggen ner och säga:
”-Jävla tur det inte va kaffe i den.”
Tydligare kan det inte bli

Men förväntar du dig då att din partner/den andra personen ska se till att den blir påfylld? Varför i så fall? Varför stiger du inte själv upp och fyller på och kanske frågar den andre om den vill ha mera?

 

[sthu]

Det skulle vara gott med kaffe. Det säger jag ofta till min man, underförstådd fråga: vill du också ha?
Han vet att det är så jag menar det och han är den enda jag säger det till.
Hintar aldrig om att jag vill ha något. Hittar jag något jag gillar köper jag det själv eller säger klart och tydligt att jag önskar mig den i typ födelsedagspresent.

 

[Lazy Lady]

Men förväntar du dig då att din partner/den andra personen ska se till att den blir påfylld? Varför i så fall? Varför stiger du inte själv upp och fyller på och kanske frågar den andre om den vill ha mera?

Vi gör så båda två som ett skämt eftersom en släkting gör det på fullt allvar. När mannen gör så så hämtar jag ibland och ibland inte och lika åt andra hållet.

 

[Red_Chili]

Om någon försöker sig på sådant med mig så säger jag snabbt "Gå och fixa kaffe då"

Jag vill ha tydlig kommunikation. Personer jag känner väl och som känner mig väl behöver inte sådana "hintar" för att göra något extra för varandra. Tex är det ingen ovanlighet att varken min mor eller mannen jag träffar nu frågar mig om jag vill ha te när de är i köket nära vattenkokaren och jag själv är i soffan eller liknande, precis som jag i princip alltid säger till min mor om jag ska handla och frågar om hon vill ha något från affären eller frågar mannen om han också vill ha glass när jag ska ta en glass ur frysen till mig själv.

Rent allmänt om jag märker att folk förväntar sig att jag ska vara tankeläsare så är det inte ovanligt att jag spelar dum och låtsas verkligen inte förstå, just för att få bort dem från fjanterierna. Min erfarenhet är att folk som förväntar sig tankeläsning i enkla situationer blir väldigt jobbiga att kommunicera med i mer allvarliga situationer, eller att denna "tankeläsning" förr eller senare leder till att någon blir ledsen pga missar i kommunikationen, därför har jag så svårt för det.

 

[em-pirre]

Min sambo har blivit hårt drillad hemma och i sitt förra förhållande. Säger jag att oj det var en fin tröja, så antar han att jag hintar om att jag vill att han ska köpa den

Jag svarar alltid "VILL JAG HA TRÖJAN KÖPER JAG DEN SJÄLV!" eller att vill jag nåt så säger jag det helt tydligt.

Han blir helt förvirrad.

 

[Hermelin]

Jag är inte så säker på att det skulle vara speciellt kvinnligt språk. Jag har jobbat med en fransk general som på sin första dragning meddelade att "Om jag säger att jag skulle vilja att... ...då är det en order. Och om jag istället säger att jag önskar att... ...då är det också en order!"

 

[Lovisaleonora]

Det skulle vara gott med kaffe. Det säger jag ofta till min man, underförstådd fråga: vill du också ha?

Då säger jag "Jag ska göra kaffe, vill du också ha?"

 

[Lovisaleonora]

Min sambo har blivit hårt drillad hemma och i sitt förra förhållande. Säger jag att oj det var en fin tröja, så antar han att jag hintar om att jag vill att han ska köpa den

Jag svarar alltid "VILL JAG HA TRÖJAN KÖPER JAG DEN SJÄLV!" eller att vill jag nåt så säger jag det helt tydligt.

Han blir helt förvirrad.

Mmm, nu när en umgås med andra vuxna människor, uppfostrade av andra vuxna människor inser jag att fruar (ja, faktiskt - aldrig män) verkligen gör det svårt för sig. "Åh, den var snygg" betyder tydligen i vissa förhållanden att det är en skyldighet att köpa den halsduken, annars blir det represalier i hemmet ett halvår framöver.

Jag förvånas alltid.