Disk gemensam kontorsyta

[cirkus]

Vi har en på jobbet som river i personliga saker i lunchrummet med.

Men personliga saker behöver väl inte vara i lunchrummet? Förutom matlådor då möjligen och dem har ju ingen annan med att göra

 

[Lingon]

Men personliga saker behöver väl inte vara i lunchrummet? Förutom matlådor då möjligen och dem har ju ingen annan med att göra

Jo, det kan man väl ha? Hos oss är det nån som har en flaska olivolja och nån annan har en påse havregryn, en tredje har en ketchupflaska i kylen osv.

 

[skiesabove]

Rent praktiskt kan jag säga att det ofta är ett enormt problem om någon inte vill gå ut med att de har en arbetsanpassning och varför. Det är nästan alltid någon som då börjar störa sig på personen pga att ”det och det är orättvist” eller kräver egna (omotiverade) förmåner ”för att X får göra si eller så”. Så nej, man måste absolut inte informera sina kollegor men att inte göra det alls eller okeja att chefen gör det är nästan en garanti för att skapa ett sämre arbetsklimat i gruppen. Det är få människor som vid upplevd orättvisa accepterar att någon säger ”det är så det är” helt utan motivering.

Och det här bidrog till att jag sa upp mig och tog en paus från att jobba tills jag fått min autismdiagnos (en evighetsprocess som vuxen i dagens system). Min chef gjorde en del anpassningar för mig, men jag hade en kollega som inte tålde det.

Jag tycker det är oerhört barnsligt att bry sig, att tycka något är orättvist och kräva att få veta varför, när man är vuxen. Men så är tydligen en del vuxna.

Så jag vill ha en diagnos på papper så att jag kan få vuxenfjortisarna att backa och låta mig få vara den jag är med de behov jag har.

 

[Fruentimber]

Jag tycker det är oerhört barnsligt att bry sig, att tycka något är orättvist och kräva att få veta varför, när man är vuxen. Men så är tydligen en del vuxna.

Alltså, det påminner mig om när jag jobbade i hamnen och var administratör på stuveriet. Kontorsplats, och jag kunde därför ha hundarna med mig på jobbet. Då blev en annan anställd sur och ifrågasatte varför hon inte fick ha med sin hund. Jadu, kanske för att du är truckförare? Var ska du ha hunden? Jävla gnällspik. Ibland får man inse (och acceptera) att vi har olika förutsättningar, punkt slut.

 

[cirkus]

Jo, det kan man väl ha? Hos oss är det nån som har en flaska olivolja och nån annan har en påse havregryn, en tredje har en ketchupflaska i kylen osv.

Ja jo mat såklart. Jag tänkte mer på sånt som inte är relaterat till själva lunchen.

 

[Lingon]

Och det här bidrog till att jag sa upp mig och tog en paus från att jobba tills jag fått min autismdiagnos (en evighetsprocess som vuxen i dagens system). Min chef gjorde en del anpassningar för mig, men jag hade en kollega som inte tålde det.

Jag tycker det är oerhört barnsligt att bry sig, att tycka något är orättvist och kräva att få veta varför, när man är vuxen. Men så är tydligen en del vuxna.

Så jag vill ha en diagnos på papper så att jag kan få vuxenfjortisarna att backa och låta mig få vara den jag är med de behov jag har.

Kollegan kanske hade behov av anpassningar också men kände att hen inte fick det av chefen? Man kan behöva anpassningar och tas hänsyn till även om man inte har en diagnos. Människor som är nöjda med sin situation är oftast generösa mot andra. Men om man känner att man inte behandlas rätt av arbetsgivaren så blir det gnälligt om någon annan får nåt man själv känner att man har behov av.

 

[Sassy]

Ja jo mat såklart. Jag tänkte mer på sånt som inte är relaterat till själva lunchen.

På alla arbetsplatser jag varit har man mat där mat ska ätas och arbetsgrejer där det ska arbetas, och blandar inte dessa två. Både för att jobbgrejer inte ska sölas mat på, och för att alla ska få plats att äta utan att sitta belamrade med grejer.

Har man då lämnat något på allmänna ytor får man leva med att någon annan flyttar på det efter behov (och i mina ögon är det rätt ohyfsat att lämna saker åt andra att rodda med för att kunna jobba på den ytan). Jag hade inte trivts speciellt bra på en arbetsplats där man måste börja varje uppgift med att röja efter någon annan.

Kollegor med 10 års berg av papper på skrivbordet har jag helt klart haft gott om, men jag har aldrig ens tänkt tanken på att någon skulle bli kränkt om man tar med deras disk till diskmaskinen? Hos oss har man i regel inte eget porslin, och det finns inte 3000 muggar så att alla kan ha ett eget litet lager i kontorslandskapet. De gånger jag "tvångsslängt" något har det varit tex frukt som blivit liggande, men står det en tom kopp på kanten utgår jag ifrån att den är på väg till diskmaskinen och tar med den när jag går åt det hållet. Hos oss tar man oftast en ny i samband med möten som startar eller slutar i närheten av kaffet, och går inte lika ofta de extra 10 stegen förbi disken på väg till nästa möte.

(Lånar man mitt skrivbord och lämnar det i annat skick kommer det leda till onda ögat efter ett tag, det händer regelbundet att folk stuvar om de inställningar ergonomen gjort med min belysning och dator. )

 

[skiesabove]

Kollegan kanske hade behov av anpassningar också men kände att hen inte fick det av chefen? Man kan behöva anpassningar och tas hänsyn till även om man inte har en diagnos. Människor som är nöjda med sin situation är oftast generösa mot andra. Men om man känner att man inte behandlas rätt av arbetsgivaren så blir det gnälligt om någon annan får nåt man själv känner att man har behov av.

Fetstilade, tyckte det var bra sagt.

En hel del människor är inte generösa mot andra, och jag tror inte det har med diagnoser att göra. Jag tror det kallas för trångsynthet och missunnsamhet. Det grundar sig säkert i att dom känner sig otillfredställda med sina situationer (vilket lika gärna kan vara hemma), men det är ändå inte ett ok beteende.

Jag har stött på det många gånger under livet. Jag har blivit mobbad på grund av det. Jag har haft folk som försöker starta draman om mig/mot mig på grund av det. Folk som blir avundsjuka/missunsamma när jag får anpassningar. En del har blivit provocerade när något gått lätt eller bra för mig, och är färdig och får vila en stund medans dom sliter vidare. Det var skönt på gymnasiet när jag kunde tenta av en del kurser och få det svart på vitt att jag inte behövde gå på lektionerna för att jag redan kunde allt man skulle lära sig på den kursen. Det var en besvikelse att upptäcka att vuxna i arbetslivet fortfarande höll på med högstadieskit.

Orättvist? Jag tycker det är orättvist att neuromajoriteten har ett filter så dom kan handskas med alla intryck utan att bli friterade hela tiden, men att arbetslivet och samhället är byggt för att trots det endast passa majoriteten.

 

[Trasten]

Menar du mig?

Åh nej. Jag tyckte det var kul bara. Som ett exempel på hur olika det kan vara och en reaktion på att vissa får det att låta som att det är något fel på folk som inte har stenkoll på sin disk.

För att ge dig ett seriöst svar på trådstarten så tycker jag att det är helt naturligt att störa sig på sina kollegor om man sitter i samma rum större delen av arbetsdagarna (här är ytterligare en anledning till varför just jag är glad att inte jobba på kontor, jag hade stört ihjäl mig på allt möjligt som jag inte har att göra med.)

Men jag tycker att frågeställningen i trådstarten leder in på fel spår. Precis det spåret som får såna här ordnings-diskussioner att bli en otrevlig kamp. Du är inte orimligt gnällig och de är inte orimligt sunkiga. Det är annars typiskt för såna här ordningsfrågor att man håller tyst tills dagen man övertalat sig själv om att man har RÄTT och då kräver man nån slags ändring.

Jag tycker att du ska ta upp frågan med kollegorna. Men var minst lika ödmjuk som i trådstarten så får du nog inga fiender. Alltså inte "Nu får ni sluta lämna disk framme" utan fokusera på att ha en trevlig arbetsmiljö. Du känner säkert de här kollegorna tillräckligt väl för att veta om någon är extra känslig för kritik eller sitt personliga space då får du hantera det. Men bara för att några på Buke är väldigt kinkiga med sånt betyder det ju inte att dina kollegor är det (och tvärt om).

Om de inte sitter och jobbar med den typen av disk i flera dagar utan det gäller just vid semester tycker jag absolut att det är rimligt att bara påminna. I så fall håller de nog med dig om att det inte är så trevligt med disk och det är ju tråkigt att lämna det fulare för kollegorna än vad man accepterar själv.

Om det gäller disk i allmänhet, eller kanske rent av ordning på kontoret i allmänhet så kanske du kan ta upp det lite mer allmänt. Alltså hur man får en bra arbetsmiljö när man delar ett rum på 6 personer. Kanske de andra har annat som de stör sig på som kan bli bättre? Kanske finns intresse för att införa en gemensam fem-minuters städrutin nu i anslutning till det nya året eller att dekorera lite på kontoret eller vad som helst. Bara se till att fokusera på att det ska bli harmoniskt och trevligt och håll dig borta från att anklaga folk för att vara sunkiga eller orimliga så ska det nog gå bra!

Om disken är bortglömd vid semester så är det väl inget konstigt att ta den till diskmaskinen och troligtvis kommer de inte ens att märka om du gör det. Så länge det är kontorets porslin och så länge det inte blir en passiv-aggressiv handling. Att vissa tycker att det låter skitjobbigt om kollegan tar ens disk så tror jag att det oftast beror på att man läser en en tyst anklagelse. Men det beror ju på vem som gör det och hur ifall det tolkas så.

 

[Lobelia]

Och det här bidrog till att jag sa upp mig och tog en paus från att jobba tills jag fått min autismdiagnos (en evighetsprocess som vuxen i dagens system). Min chef gjorde en del anpassningar för mig, men jag hade en kollega som inte tålde det.

Jag tycker det är oerhört barnsligt att bry sig, att tycka något är orättvist och kräva att få veta varför, när man är vuxen. Men så är tydligen en del vuxna.

Så jag vill ha en diagnos på papper så att jag kan få vuxenfjortisarna att backa och låta mig få vara den jag är med de behov jag har.

Det är högst mänskligt att önska likabehandling på jobbet - jag tänker då inte på millimeterrättvisa på något vis.

Ta situationen att man själv önskat ett visst hjälpmedel/program/schema eller vad det kan som skulle göra underverk med ens vardag och fått nej (med en bra motivering) och så är det någon annan, kanske dessutom nyanställd, som får det som var omöjligt helt utan förklaring och samma person fortsätter att få fördelar blir stämningen inget vidare.

Än värre är det om andra får förändringar som att byta plats/schema/arbetsuppgifter mm för någon annans skull utan förklaing

Du må kalla det oerhört barnsligt men för mig är det högst mänskligt.

 

[Krålus]

Men personliga saker behöver väl inte vara i lunchrummet? Förutom matlådor då möjligen och dem har ju ingen annan med att göra

Var skall vi ha sånt då? Vi har det där vi sitter. Pärmen det handlar om är kontroll av lyftredskapen. Personen brukar ta vissa privata muggar och diska dem och ställa in i skåpet tex.

 

[Krålus]

Ja jo mat såklart. Jag tänkte mer på sånt som inte är relaterat till själva lunchen.

Vi är två som har pärmar som skall fyllas i varje dag det ligger vid borden i lunchrummet. Jag har mitt te och örtsalt står vid min plats. Privat mugg.

 

[cirkus]

Vi är två som har pärmar som skall fyllas i varje dag det ligger vid borden i lunchrummet. Jag har mitt te och örtsalt står vid min plats. Privat mugg.

Har ni alltså egna platser vid lunchbordet?
Är pärmen relaterad till lunchen? Eller är det enda egna platsen du har på arbetsplatsen?

 

[Krålus]

Har ni alltså egna platser vid lunchbordet?
Är pärmen relaterad till lunchen? Eller är det enda egna platsen du har på arbetsplatsen?

Ja det är enda platsen på arbetsplatsen... och ja vi brukar sitta på samma plats i lunchrummet.

 

[Krålus]

Ja det är enda platsen på arbetsplatsen... och ja vi brukar sitta på samma plats i lunchrummet.

Och den som har bekymmer om sakerna sitter inte ens i samma lunchrum. Vi är max 8 Personer och har plats för typ 20 så finns gott om plats för andra.

 

[Enya]

Rent praktiskt kan jag säga att det ofta är ett enormt problem om någon inte vill gå ut med att de har en arbetsanpassning och varför. Det är nästan alltid någon som då börjar störa sig på personen pga att ”det och det är orättvist” eller kräver egna (omotiverade) förmåner ”för att X får göra si eller så”. Så nej, man måste absolut inte informera sina kollegor men att inte göra det alls eller okeja att chefen gör det är nästan en garanti för att skapa ett sämre arbetsklimat i gruppen. Det är få människor som vid upplevd orättvisa accepterar att någon säger ”det är så det är” helt utan motivering.

Rent praktiskt kan man ju tycka både en och 13 saker, men , det är inget krav att man måste gå ut med att man har arbetsanpassning och diagnos/handikapp. Jag skriver handikapp och inte funktionsnedsättning (som jag ju menar) bara för att markera att det är så en del personer med funktionsnedsättningar kan känna sig, utpekade, utanför, och för vissa kan det vara extremt jobbigt när man bara vill passa in så gott det går.

Men visst, jag frågade chefen om en kollega var anställd med lönebidrag och arbetsanpassning. Den ena chefen fräste argt "det behöver inte vi svara på", den andra frågade "varför undrar du?" och jag vände mig till den icke aggressiva chefen och förklarade att det skulle förklara en del av beteendet och öka förståelsen för personen, men jag visste förstås att de inte kunde säga något. Personen fick för övrigt inte vara kvar.

 

[Lobelia]

Och den som har bekymmer om sakerna sitter inte ens i samma lunchrum. Vi är max 8 Personer och har plats för typ 20 så finns gott om plats för andra.

Har du frågat varför? Och då av nyfikenhet och med empati? Det kanske finns en i denne personens ögon en mycket bra förklaring.

 

[Lobelia]

Vi är två som har pärmar som skall fyllas i varje dag det ligger vid borden i lunchrummet. Jag har mitt te och örtsalt står vid min plats. Privat mugg.

Det låter som en mardröm att torka av matborden om de samtidigt används för förvaring av arbetsmaterial, porslin och kryddor.

 

[Krålus]

Har du frågat varför? Och då av nyfikenhet och med empati? Det kanske finns en i denne personens ögon en mycket bra förklaring.

För att hon anser ditt och datt. Så har hon gjort på andra ställen.... eller för att saker är fula. Timers på lampor går inte att ha tex för det är fult så jag skiter i att släcka. En buske som vi hade på verkstaden fick inte stå där för den var ful. Så den hamnade i killarnas omklädningsrum mm. Häromdagen hällde hon upp skumtomtar från burk till skål för det var fult. Jättesmart för de torkar i skål och blir stenhårda.

 

[Krålus]

Det låter som en mardröm att torka av matborden om de samtidigt används för förvaring av arbetsmaterial, porslin och kryddor.

Ok. Ja det har varit så iaf 22 år.