G
Generalen
Jag vet att det var ett par stycken med erfarenhet av diskbråck i min förra tråd, så jag gör en till om just diskbråck för att se om fler hittar hit då jag har lite frågor och funderingar.
Hur lång tid tog det att rehabilitera?
Bur eller begränsat utrymme?
Bara rastning på en plätt eller korta promenader?
Återkom det någon gång, och i så fall mer "lätt" eller värre?
Ett annat bekymmer som gnager mig är att vi har en 5 månaders boxervalp. Stor, bufflig och en riktig slyngel ibland. Den med diskbråck är en äldre shih-tzu hane. Just nu hålls de isär och ska så hållas tills hanen är "frisk" igen just för att hon är så klumpig, men hur stor är risken för ytterliggare diskbråck om boxern är för bufflig i t ex lek? Nu leker de förvisso inte jättemycket, inga brottningsmatcher eller så utan mest "nere på golvet" men då och då tar ju boxern i för mycket och lägger en tass på ryggen så att hanen tvingas säga ifrån.
Boxerslyngeln har inte mycket till kroppskontroll och saknar en del respekt i kroppen, och det har hänt att hon sprungit rakt över honom när de varit i rastgården t ex. Några tips/funderingar/tankar på hur vi kan lösa det? Givetvis måste vi ju lära henne att det inte är ok, men det är inte lätt när hon bara drar runt och pekar finger åt oss många gånger . Dessutom kommer det ju komma ett par perioder i hennes liv med könsmognad med tillkommande selektiv hörsel och allt annat härligt som hör till .
Och ja, jag är nojjig.
Hur lång tid tog det att rehabilitera?
Bur eller begränsat utrymme?
Bara rastning på en plätt eller korta promenader?
Återkom det någon gång, och i så fall mer "lätt" eller värre?
Ett annat bekymmer som gnager mig är att vi har en 5 månaders boxervalp. Stor, bufflig och en riktig slyngel ibland. Den med diskbråck är en äldre shih-tzu hane. Just nu hålls de isär och ska så hållas tills hanen är "frisk" igen just för att hon är så klumpig, men hur stor är risken för ytterliggare diskbråck om boxern är för bufflig i t ex lek? Nu leker de förvisso inte jättemycket, inga brottningsmatcher eller så utan mest "nere på golvet" men då och då tar ju boxern i för mycket och lägger en tass på ryggen så att hanen tvingas säga ifrån.
Boxerslyngeln har inte mycket till kroppskontroll och saknar en del respekt i kroppen, och det har hänt att hon sprungit rakt över honom när de varit i rastgården t ex. Några tips/funderingar/tankar på hur vi kan lösa det? Givetvis måste vi ju lära henne att det inte är ok, men det är inte lätt när hon bara drar runt och pekar finger åt oss många gånger . Dessutom kommer det ju komma ett par perioder i hennes liv med könsmognad med tillkommande selektiv hörsel och allt annat härligt som hör till .
Och ja, jag är nojjig.