Dobermann

[Aliil]

Sv: Dobermann

vist jag kanske hetsar upp mig. men jag tycker bara det e så tråkiga att höra folk säga att: ge upp det kommer aldrig gå eller du kommer aldrig att lyckas med det. vist det kommer att bli tufft och svårare än med en annan hund. men tänks sen så om nu ts skulle mot alla odds lyckas. vilken glädje skulle det då inte medföra? och veta att allt jobb, svett och tårar man har lagt ner har lönat sig i anndra sidan.

sen angåede att det i inte sveriga som sätter rasstandarn. tycker jag fortfarande inte att man kan nämna det som rasstandar i sverige då det med lag e förbjudet. du får ju inte änns ställa ut kuperade hundar. hur kan man då ha rasstandar för kuperade? de gäller ju inte på utställningen hur kan man då ha det som mål med avlen?

 

[escodobe]

Sv: Dobermann

vist jag kanske hetsar upp mig. men jag tycker bara det e så tråkiga att höra folk säga att: ge upp det kommer aldrig gå eller du kommer aldrig att lyckas med det. vist det kommer att bli tufft och svårare än med en annan hund. men tänks sen så om nu ts skulle mot alla odds lyckas. vilken glädje skulle det då inte medföra? och veta att allt jobb, svett och tårar man har lagt ner har lönat sig i anndra sidan.

?

LÄS OM LÄS RÄTT.

INGEN påstår att det INTE GÅR. Det folk säger är att det är mycket SVÅRARE.

 

[squarepants]

Sv: Dobermann

sen angåede att det i inte sveriga som sätter rasstandarn. tycker jag fortfarande inte att man kan nämna det som rasstandar i sverige då det med lag e förbjudet. du får ju inte änns ställa ut kuperade hundar. hur kan man då ha rasstandar för kuperade? de gäller ju inte på utställningen hur kan man då ha det som mål med avlen?

Vad gör det mindre intressant att veta om hur hunden ska se ut i sitt hemland?

Och varför i hela friden köper man en hund för att "mot alla odds lyckas"? Och om man misslyckas totalt? Är det inte roligare att köpa en hund man har större chans att lyckas med? Särskilt då TS inte är särskilt gammal tror jag att framgång är viktigare än att fostra en svår hund.

 

[escodobe]

Sv: Dobermann

Vad gör det mindre intressant att veta om hur hunden ska se ut i sitt hemland?

Och varför i hela friden köper man en hund för att "mot alla odds lyckas"? Och om man misslyckas totalt? Är det inte roligare att köpa en hund man har större chans att lyckas med? Särskilt då TS inte är särskilt gammal tror jag att framgång är viktigare än att fostra en svår hund.

Det viktigaste är att TS har roligt med sin hund, och oddsen att ha roligt med sin hund och inte en djäkla massa hårslitande och hårt arbete är större med en lite mer okomplicerad hundras. Det hundungdomslivet jag fått små inblickar i handlar mycket om läger, att tränga in 5-6 hundar och människor i en trång bil, åka till en sjö och bada med ett gäng hundar, träna lite av varje osv.

Dobers har ofta stor jaktinstinkt, de kan ha svårt med hundar av samma kön och vara lättstressade. Allt det kan göra att den där drömmen smular sönder, speciellt om man har oturen att få en dålig hund.

Är man bara MEDVETEN om vilka problem som kan uppstå så är det som sagt en skitkul ras. Det går från 0-100 på 0,1 sekund och det är "allt eller inget" ut i klospetsarna. Visst tusan kan de säkert bli bra på agility - men det vore inte mitt första hands rekommendation till nån ung person som "vill bli bäst i sverige på agilitiy" utan snarare hamna rätt långt ner på listan.

 

[squarepants]

Sv: Dobermann

Jag håller fullständigt med dig!

 

[Red_Chili]

Sv: Dobermann

att säga att rasen inte passar för något bara för det inte finns tycker jag e dömande. man få då bara jobba mera för det. kan inte säga hur många timmar jag har lagt ner för att lära min att valla. idag hämtar hon korna och jag behöver bara öppna grinden till dom

Det finns en saluki som fått ett 2a-pris i lydnadsklass 3. Betyder det att jag ska sitta och rekommendera saluki till alla som vill tävla lydnad?
Vill man tävla och vill man få bra resultat (oavsett tävingsgren) är det väl bäst att köpa en hund anpassad för det du vill göra? Varför försvåra för sig mer än nödvändigt?

 

[Aliil]

Sv: Dobermann

men om man nu e förälskad i en ras och en tävligsgren som inte går ihop, vardör ska man då inte få försöka att komma så långt inom den med rasen det går? sen om man inte syftar att bli bäst vad e då meningen med att tävla?

 

[Red_Chili]

Sv: Dobermann

men om man nu e förälskad i en ras och en tävligsgren som inte går ihop, vardör ska man då inte få försöka att komma så långt inom den med rasen det går? sen om man inte syftar att bli bäst vad e då meningen med att tävla?

Det är precis det jag gör med min ena hund, vi tränar både lydnad och agility som inte är vinthundsgrejs egentligen och förhoppningsvis kan vi starta lydnad någon gång nästa år. (Dock fick jag upp ögonen för lydnadsträning långt efter att jag förälskat mig i rasen och fått hem min första saluki)

MEN nu skriver TS i sitt första inlägg: "Jag ska med min nästa hund bli bäst i Sverige på agility!" Visserligen med tillägget att hon i alla fall ska försöka, men, det får det att låta som att hon vill ha en hund med så goda förutsättningar som möjligt att bli en riktigt bra agilityhund. Att då köpa sig en annan ras kan vara ett väldigt smart val.

Bara för att man förälskat sig i en ras behöver det inte betyda att man inte kan förälska sig i en annan ras, framförallt inte om det är så att man enbart förälskat sig i utseendet på en hund. (Och jag vågar vara ganska säker på att om man lärt känna någon hund ur en ras och förälskat sig i mentaliteten går man inte ut i ett forum för att fråga hur rasen är och skriver att man inte hittat något på rasklubbens sida).

Det BLIR mycket roligare och lättare att ha en hund om man köper en som är så bra anpassad till det man vill göra som möjligt, för då kan man göra vad man vill, nå (eller i alla fall komma nära) sina drömmars mål och inte behöva hindras av något annat. Går du och drömmer om att vinna SM i agility kommer din dröm ha mycket svårare att bli verklighet om du köper dig en ras som inte är avlad på någonting som underlättar för detta. Livet är roligt när det är lätt. Varför välja att göra någonting svårare än det behöver vara bara för att man råkat förälska sig i en ras och kanske inte ens tittat på alla andra av de ca 300 hundraser som finns idag?

 

[Aliil]

Sv: Dobermann

ts e lik mig då jag för två år sedan skulle skaffa min första hund. jag e och var då intresserd av vallning men ville inte ha en bc. jag funderade då oxå på kelpi men tyckte att den var för liten. jag har varit förälskad i dobermann sen flera år tillbaka. även jag kollade på hemsidor men kunde inte heller hitta någon stans hur aktiva dom e. men jag köpte iaf en dobbe ihop om att jag kunde både valla och uppfostra henne. utan att rådfråga någon.