Dödshjälp - utbruten från det föds färre barn med downs syndrom

Fast att jämställa "dödshjälp" med "då får ingen hjälp att leva", är ju samma (ursäkta ordvalet men ändå inte) argument som personer har mot att bli organdonatorer. De tror ju på fullt allvar att bara för att man är organdonator så får man inte hjälp till 110 % vid olyckor. Och därmed så finns det för få organdonatorer, för de tror inte att de får samma hjälp om de skrivit att de är donatorer mot vad de får om de inte är det. Och de som då dör av olyckor eller liknande ska sedan anhöriga ta ställning till donation eller inte.

Bara för att man är för att dödshjälp ska finnas innebär inte att man ska sluta satsa på de som vill leva.
 
Tycker ni att det är en nyansskillnad mellan "dödshjälp" och "assisterat självmord"?
Jag tänker att OM dödshjälp skulle tillåtas i Sverige så hade jag nog hellre sett det på separata kliniker för assisterat självmord, än att man skulle kunna byta "från vård till dödshjälp" medan man ligger i samma säng på sjukhuset.
 
Tycker ni att det är en nyansskillnad mellan "dödshjälp" och "assisterat självmord"?
Jag tänker att OM dödshjälp skulle tillåtas i Sverige så hade jag nog hellre sett det på separata kliniker för assisterat självmord, än att man skulle kunna byta "från vård till dödshjälp" medan man ligger i samma säng på sjukhuset.
Självklart är det det. Plus att det ju blir problematiskt i lagens mening om någon annan dödar dig. För mig är det nog så att det enda alternativet är assisterat självmord likt Schweiz har det. Dvs det utförs av dig själv på en speciell inrättning/klinik, men ska inte vara beroende av ekonomi så som det är där. Ett problem där är att du måste vara så pass ”bra” att du kan ta tabletterna själv. Fallet tidigare i år där en svensk läkare medverkat till ett assisterat självmord av en ALS-sjuk man tyckte jag var intressant, och det kom en del intressanta åsikter av olika personer efteråt. Där var det just bråttom, då mannen höll på att förlora förmågan att lyfta handen mot munnen och svälja tabletterna.
 
Jag är nog för friheten att man ska kunna få dödshjälp. Men det ska aldrig vara något som sjukvården erbjuder aktivt, allra minst som alternativ till annan vård. Det ska vara en medveten handling från patienten, från första initiativ till sista handling.

Men det är inte en superlätt fråga.
 
Varför bara dödshjälp vid fysiska sjukdomar, psykiska sjukdomar då?
I Belgien (kanske något mer land) förekommer det. Eller har förekommit iaf, såg en ganska fin dokumentär om en ung kvinna som blev beviljad dödshjälp för sin psykiska ohälsa (men där blev det en vändpunkt och hon ångrade sig samma dag, som man måste få lov att göra (!). Vet inte om hon lever än, det var några år sedan).
 
I Belgien (kanske något mer land) förekommer det. Eller har förekommit iaf, såg en ganska fin dokumentär om en ung kvinna som blev beviljad dödshjälp för sin psykiska ohälsa (men där blev det en vändpunkt och hon ångrade sig samma dag, som man måste få lov att göra (!). Vet inte om hon lever än, det var några år sedan).
Jag har också sett den och gillade den. Därav min fråga. 🙂
 
Och jag vill ha hjälp att leva. Inte att dö. Läser man forskning kring länder där dödshjälp är tillåten så är resultaten tydliga, istället för att få hjälp att leva erbjuds man hjälp att dö.
Vicket jävla BULLSHIT.

Min granne och vän valde dödshjälp förra sommaren efter att under påskhelgen blivit diagnosticerad med metastatisk bencancer som stammade från en lungcancer ingen visste att hon hade.

Hon var i medelåldern med vuxna barn och en fantastisk äkta man och hade med stenhård kemobehandling och annat eventuellt kunnat leva vidare ett tag till.

Men.. hon ville inte utan ansåg det bättre att stanna hemma utan behandling och ta hjälp att trampa vidare den dagen smärtan blev för svår. Den dagen kom snabbare än någon av någonsin kunnat förutspå.

Under tiden kämpade en annan nära kompis mot livmodercancer. En kamp som drog ut på dryga tre år med mängder av klassiska och experimentella behandlingar. Henne begravde vi två veckor senare.

En kompis kompis har kämpat med hudcancer sedan fyra år tillbaka. Hon borde inte vara vid liv men är det TACK VARE de behandlingar man ger och erbjuder henne.

Aldrig att jag hört någon sjuk vän eller bekant erbjudas dödshjälp som första alternativ fast det är möjligt att få.
 
Jag är rädd för the slippery slope. Och under coronapandemin har vi sett vilken vård som ges gamlingar och dementa. Vi har också sett vilken människosyn många i vårt samhälle har ("det är bara gamla och sjuka som dör, sådan som ändå skulle dö"). Jag tror inte det blir att vårdens kvalitet ökar om man har möjlighet att ta livet av dem (efter deras egna fria val förståss). Historiens skuggor är för närvarande för att jag ska våga vara för dödshjälp - även om jag i den bästa av världar helt stödjer individens rätt att välja. Men vi lever inte i den bästa av världar.
 
Hade varit katastrof att erbjuda det till psykiska sjukdomar. Ska dödshjälp ske så ska det vara en allvarlig fysisk sjukdom där det bara går åt ett håll och det inte kan bli bättre rent fysiskt.
Det är en ganska omfattande process vad jag förstår det som med att kartlägga lidandet och patienten måste be om det flera gånger etc,. och i dokumentären som jag skrev om i något inlägg så slutade det med att patienten ångrade sig. På något vis tänker jag att det kan ge utrymme för att testa att leva lite till, och för färre förhastade beslut.
 
Jag förstår inte riktigt kopplingen mellan dödshjälp och att man skulle få sämre vård om man vill fortsätta leva. Så måste det väl inte bli?

Jag tänker att det vore skönt att veta att man har ett val, om man någon gång skulle bli så sjuk att man känner att man bara vill "få det avklarat". Samtidigt måste vården fortfarande respektera och ta hand om de som vill fortsätta kämpa, såklart. Det handlar ju inte om att tvinga någon att dö, utan om att alla ska få välja själva. Sen kan jag hålla med om att det kan finnas en problematik i att avgöra vilka patienter som ska erbjudas valmöjligheten, men det är en annan fråga.
 
Varför då?
Psykisk sjukdom är inte alltid botbar.
Men psykisk sjukdom hur jobbig den än är, är i sig inte något som är dödligt för individen på samma vis som ex.vis lungor fulla av obehandlingsbara metastaser som sakta men säkert och obönhörligen kväver den drabbade till döds. Så att jämföra psykisk sjukdom med dödliga sjukdomar tycker jag är helt uppåt väggarna.

Är hyfsat säker på att om alternativet hade funnits att avsluta sitt liv med hjälp av läkare och bara lugnt få somna in efter intag av en lämplig cocktail av droger, så hade min kusin nog valt det alternativet istället för att först fått veta hur det kommer att bli och därefter även uppleva våndan av att långsamt kvävas till döds.
 
Jag känner nog att dödshjälp oroar mig en hel del när det gäller att vissa personer lättare känner att de inte vågar backa på beslut. Det kan ligga i dem själva eller i omgivningen, det spelar ingen roll, men bara tanken att någon kanske hade velat backa i sista instans när alla beslut är tagna men inte riktigt känner att det är läge känns inte bra. Vissa individer kan även känna en press trots att den verkligen inte finns där, så det känns inte som ett argument att självklart skulle ingen någonsin pressa någon.

Är helt för det jag har för mig att vi kan göra i Sverige, tex tillgång till väldigt mycket mer smärtstillande än vad som nödvändigtvis är bra för en. Även om alla kanske inte följer att det väl ska vara så tydligen enligt tråden. Såg till och med ett program med en person som bestämt sig för att sluta äta i Sverige, för länge sedan iofs så det är kanske inte tillåtet längre. Man kan ju även stänga av assisterande apparatur såvitt jag förstått.

När det gäller psykiska problem känns det väldigt bakvänt med dödshjälp, jag tänker mig att det finns i vissa länder för personer som är för fysiskt svaga för att kunna begå självmord, inte kan röra sig själva till exempel.
 
Men psykisk sjukdom hur jobbig den än är, är i sig inte något som är dödligt för individen på samma vis som ex.vis lungor fulla av obehandlingsbara metastaser som sakta men säkert och obönhörligen kväver den drabbade till döds. Så att jämföra psykisk sjukdom med dödliga sjukdomar tycker jag är helt uppåt väggarna.

Är hyfsat säker på att om alternativet hade funnits att avsluta sitt liv med hjälp av läkare och bara lugnt få somna in efter intag av en lämplig cocktail av droger, så hade min kusin nog valt det alternativet istället för att först fått veta hur det kommer att bli och därefter även uppleva våndan av att långsamt kvävas till döds.
Jo, psykiska sjukdomar kan vara dödliga. Självmord är ett led i psykisk sjukdom, något en frisk person inte skulle göra.
 
Men psykisk sjukdom hur jobbig den än är, är i sig inte något som är dödligt för individen på samma vis som ex.vis lungor fulla av obehandlingsbara metastaser som sakta men säkert och obönhörligen kväver den drabbade till döds. Så att jämföra psykisk sjukdom med dödliga sjukdomar tycker jag är helt uppåt väggarna.

Är hyfsat säker på att om alternativet hade funnits att avsluta sitt liv med hjälp av läkare och bara lugnt få somna in efter intag av en lämplig cocktail av droger, så hade min kusin nog valt det alternativet istället för att först fått veta hur det kommer att bli och därefter även uppleva våndan av att långsamt kvävas till döds.

Det hade nog min kusin också valt, som istället kvävdes till döds av att hänga sig pga psykiska problem.
 
Jo, psykiska sjukdomar kan vara dödliga. Självmord är ett led i psykisk sjukdom, något en frisk person inte skulle göra.
Det går att leva ett fullgott liv med kroniska depressioner också, där handlar det trots allt mycket om hur mycket individen vill och är beredd på att kämpa. Jag skulle verkligen inte påstå ens att jag lever med en dödlig sjukdom, fy att gå runt och intala sig det. Det är verkligen att uppmuntra folk med depressioner att ge upp. Hög dödlighet tyvärr ja, men psykiska sjukdomar är verkligen inte dödliga i sej självt.
 
Fast jag var döende. Jag fick palliativ vård i flera år men någon dödshjälp ville jag inte ha. Jag vill och ville även då leva. Ingen kan någonsin säga med 100% säkerhet att den där människan kommer dö inom snar framtid. Vården kan gissa och tro men ingen kan veta.
Det du beskriver, "att ligga och ha så ont att man knappt vet vad man heter i flera veckor och bara vänta på döden" var mitt liv under väldigt många år men jag ville ändå inte dö. Jag kan tycka att det är bättre att lyssna på oss som faktiskt lever eller har levt med det där än på friska människors rädsla för lidande.

Jag har ingen rädsla alls. Inte för egen del men jag vet hur jobbigt det är att stå emot tjatet, att känna sig värdelös och som en parasit men jag är så bångstyrigt tjurig att jag vägrade låta det ta livet av mig. Det hade varit så löjligt enkelt att avsluta om jag hade velat det med tanke på den enorma mängden mediciner jag hade hemma men jag ville inte det.

De som inte vill leva är så få att vi faktiskt inte kan som ett modernt samhälle erbjuda dödshjälp. För mig är det att jämställa med att förbjuda aborter för att ett fåtal missbrukar den möjligheten.

Fast nu finns det ju människor som vill ha dödshjälpen. Människor som var/är väldigt sjuka och som har en helt annan syn på det än vad du har.

Jag tycker att det ska vara varje människas eget val. Vill människan leva ska sjukvården göra sitt allra bästa men vill människan dö så anser jag att det ska tillåtas. Men givetvis efter en noggrann utredning.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Lite luddig rubrik kanske men kom inte på något som riktigt passade. Det är är apropå tråden om hur man klarar ett tråkigt jobb där det...
2 3 4
Svar
62
· Visningar
4 465
Senast: Grazing
·
Gravid - 1år Länk till vad som utlöste min fundering: Färre barn med Downs syndrom föds i Sverige och Danmark | Aftonbladet Visst är det härligt med...
2 3
Svar
58
· Visningar
8 153
Senast: Egonson_
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp