Dödshjälp - utbruten från det föds färre barn med downs syndrom

[Lingon]

Jag är emot dödshjälp, så av princip skulle jag inte göra det. Vill inte att sjukvården ska göra annat än lindra och rädda liv.

Varför tror du att du känner så när jag antar att du tycker att samma sak är bra och humant när det gäller djur? Att tvinga ett djur att självdö i stora plågor hade varit djurplågeri medan det är det självklara slutet för alldeles för många människor? Varför ska människor tvingas lida i onödan?

 

[Snurrfian]

Fast detta tycker jag är så konstigt. Om man nu har gjort sig fri från psykisk ohälsa får man alltid det där i huvudet "kul för dig men sluta håna oss som inte gjort det". Det är ju samma sak som någon skulle överleva cancer och cancersjuka skulle säga "kul för dig men sluta håna oss som inte blivit friska".
Vem hånar? Varför är det så hemskt att säga att man har blivit frisk från psykisk ohälsa? Det är ju mer stigma att säga det än att säga att man har psykisk ohälsa?
Ja, det är klart att det finns tusentals olika psykiska åkommor, sjukdomar och ohälsotillstånd precis som det finns massvis med olika cancersjukdomar. Men jag har aldrig hört cancersjuka hoppa på de som blir friska. Varför gör man det när det gäller psykisk ohälsa?
Nu blir det kanske OT men jag undrar detta genuint.

Det jag vänder mig stark emot är när folk påstår att det bara är att kämpa så blir man frisk, på samma sätt jag säger emot folk som påstår att jag blev frisk från min cancer för att jag hade kämpat emot så bra. I helvetet heller, jag blev frisk för att medicinerna hjälpte mig och för att sjukvården visste hur man behandlade just min cancer. Hade jag fått den 20 år tidigare hade jag inte haft en chans.

På samma sätt ser jag på psykisk sjukdom, man kan må bra om man får rätt behandling, men den behandling kan se extremt olika ut från person till person och peka ut de som inte mår bra och säga att de inte har kämpat tillräckligt tycker jag är helt fel.

 

[Snurrfian]

Varför tror du att jag tycker det är enkelt, det är hur svårt som helst, även när man är på topp. Sluta få det att låta som att jag tycker det är enkelt för att jag skriver att det faktiskt går.

Sluta säg att alla kan bli friska bara de vill det då, för det är inte så det funkar. Det behövs oändligt mycket mer forskning på psykiska sjukdomar för att ta reda på hur vi kan hjälpa fler och hitta vad det är för fysiska fel i kroppen som yttrar sig som psykiska problem.

 

[parellikusken]

Varför tror du att du känner så när jag antar att du tycker att samma sak är bra och humant när det gäller djur? Att tvinga ett djur att självdö i stora plågor hade varit djurplågeri medan det är det självklara slutet för alldeles för många människor? Varför ska människor tvingas lida i onödan?

Jag tycker att det är skillnad på människor och djur, går inte att jämföra.

 

[MissFideli]

Det är vad du verkar vilja läsa in, jag har inte skrivit någonstans att dom som inte orkar är svaga.

Jag ser också ibland en tävling i hur dåligt man mår och hur många mediciner man tar.
Jag anser att svensk psykvård haltar väldigt och att man långt ifrån alltid får den hjälpen man söker/behöver. Man alltför ofta botar symptomen genom att skriva ut halva apoteket, men man kan inte hjälpa med det djupare. T.ex orsakerna. Jag märker också, att som fullt arbetande är det svårt att få hjälpen man kanske behöver för att inte bli sjukskriven.

Men ändå, jag anser att man förenklar väldigt om man påstår att det bara hänger på individens vilja. Det berömda "Ta dig i kragen". Jag anser att det tankesättet är lika nedvärderande som att påstå att nån är svag. Och jag blir lika förvånad varje gång nån som själv säger sig mått dåligt kommer med det argumentet som nån form av enkel sanning.

 

[Lingon]

Jag tycker att det är skillnad på människor och djur, går inte att jämföra.

Men varför ska människor tvingas lida?

Jag säger inte att någon annan ska fatta det beslutet åt en utan det är ett beslut jag anser att varje människa ska få fatta åt sig själv. Sen ska det godkännas eller nekas efter en noggrann utredning. Medicinsk, psykologisk osv.

 

[parellikusken]

Men varför ska människor tvingas lida?

Jag säger inte att någon annan ska fatta det beslutet åt en utan det är ett beslut jag anser att varje människa ska få fatta åt sig själv. Sen ska det godkännas eller nekas efter en noggrann utredning. Medicinsk, psykologisk osv.

Jag tycker det är hemskt att människor lider, fruktansvärt faktiskt. Men jag tycker inte det är okej att människor hjälper andra människor att dö. Jag tror det är lätt att gränserna skjuts på och att regler för det förändras.
Har svårt att se att det kan bli helt rättssäkert.

 

[EmmaBovary]

Men varför ska människor tvingas lida?

Jag säger inte att någon annan ska fatta det beslutet åt en utan det är ett beslut jag anser att varje människa ska få fatta åt sig själv. Sen ska det godkännas eller nekas efter en noggrann utredning. Medicinsk, psykologisk osv.

Tror man skäller lite på fel träd om man ska "övertyga" någon som gett uttryck för att vara väl insatt i frågan i tråden som @parellikusken Antog till en början att hon var för dödshjälp, faktiskt.

Men utöver det så håller jag med dig, jag är inne på samma linje.

 

[Grazing]

Jag ser också ibland en tävling i hur dåligt man mår och hur många mediciner man tar.
Jag anser att svensk psykvård haltar väldigt och att man långt ifrån alltid får den hjälpen man söker/behöver. Man alltför ofta botar symptomen genom att skriva ut halva apoteket, men man kan inte hjälpa med det djupare. T.ex orsakerna. Jag märker också, att som fullt arbetande är det svårt att få hjälpen man kanske behöver för att inte bli sjukskriven.

Men ändå, jag anser att man förenklar väldigt om man påstår att det bara hänger på individens vilja. Det berömda "Ta dig i kragen". Jag anser att det tankesättet är lika nedvärderande som att påstå att nån är svag. Och jag blir lika förvånad varje gång nån som själv säger sig mått dåligt kommer med det argumentet som nån form av enkel sanning.

Men att ha en vilja är något som är ett måste för att bli frisk och orka ta sig igenom allt för det är för jobbigt annars. Precis som missbrukare som tillslut måste välja en annan väg, ett annat tankesätt osv så måste även folk med invanda tankemönster som drar ner dom bestämma sig för att ändra på dom.

Psykvården och mediciner och psykologer osv är en del av allt som kan hjälpa en på vägen men ingen gör något åt en, man blir inte frisk utan att ha någon typ av vilja att leva och förhoppningen om att det kan ljusna i framtiden. Psykvården ska hjälpa folk att hjälpa sig själva, dom ska göra det lättare för folk och vara ett stöd på vägen till ett friskare liv. Man måste tro på vården för att den ska fungerar. Vilket är svårt eftersom många sjukdomar tyvärr övermannar en med negativt tankesätt och det är svårt att vända sig bort från dom tankarna.

 

[Grazing]

Sluta säg att alla kan bli friska bara de vill det då, för det är inte så det funkar. Det behövs oändligt mycket mer forskning på psykiska sjukdomar för att ta reda på hur vi kan hjälpa fler och hitta vad det är för fysiska fel i kroppen som yttrar sig som psykiska problem.

Har inte sagt att någon kan bli frisk, det är skillnad på frisk och att må bättre. Oftast får man leva med det men man kan må bättre och ha bra dagar värda att leva för.

Det finns ingenting övht som hjälper folk med psykisk ohälsa att få det inpräntat att inte alla kan må bättre en dag med rätt vård. Fattar inte syftet med att få det att låta ännu mer omöjligt än vad det redan känns som att det är. Till och med jag som alltid lidit av mycket psykiska problem och psykiska sjukdomar men som kommit en bra bit påväg blir nere av att läsa det som står i denna tråden. Direkt tar det negativa över och jag får känslan trots att jag var på hyfsat bra humör idag att varför kämpa, det går inte att få bort. Det är ett krig i huvudet hela tiden som måste hanteras och det negativa behöver inte mera att säga till om.

Usch, får lämna den här tråden innan det går för illa igen.

 

[EmmaBovary]

Jag tycker det är hemskt att människor lider, fruktansvärt faktiskt. Men jag tycker inte det är okej att människor hjälper andra människor att dö. Jag tror det är lätt att gränserna skjuts på och att regler för det förändras.
Har svårt att se att det kan bli helt rättssäkert.

Ja, det föreligger absolut en utmaning i att det ska kunna bli helt rättssäkert. Och risken för det sluttande planet tillsammans med frågan om vilka läkare som skulle kunna tänka sig att arbeta med det är saker man inte kan ta lätt på.

 

[vilde]

Sen kommer alla de fall där vården varit felaktig. Min pappa blev diagnosticerad med epilepsi efter en hästolycka och fick starka mediciner som gjorde honom riktigt dålig vilket tolkades som att epilepsin förvärrats och dosen höjdes tills läkarna sa att de inte kunde göra mer och att han hade bara en kort tid kvar. Men en undersköterska(!) som arbetat på neurologen sa till oss anhöriga att hon inte alls tyckte symptomen stämde med epilepsi och det var helt rätt, vi lät en annan läkare göra en ny bedömning och sen trappades medicinen ned och han blev så pass återställd att han kunde fortsätta med hästarna och fick även tillbaka sitt körkortstillstånd. En ny utredning efteråt visade att han överhuvudtaget inte hade epilepsi, den troligaste orsaken till olyckan var ett opererat knä som ibland bara vek sig och den gången hade han slagit i huvudet i en sten och blivit medvetslös för ett tag. Hästen räddade honom faktiskt för hon stod kvar och lämnade inte honom och en som körde förbi såg henne och undrade varför hon stod där helt ensam och gick för att kolla. Det var mitt i vintern så det kunde gått illa.

 

[Snurrfian]

Har inte sagt att någon kan bli frisk, det är skillnad på frisk och att må bättre. Oftast får man leva med det men man kan må bättre och ha bra dagar värda att leva för.

Det finns ingenting övht som hjälper folk med psykisk ohälsa att få det inpräntat att inte alla kan må bättre en dag med rätt vård. Fattar inte syftet med att få det att låta ännu mer omöjligt än vad det redan känns som att det är. Till och med jag som alltid lidit av mycket psykiska problem och psykiska sjukdomar men som kommit en bra bit påväg blir nere av att läsa det som står i denna tråden. Direkt tar det negativa över och jag får känslan trots att jag var på hyfsat bra humör idag att varför kämpa, det går inte att få bort. Det är ett krig i huvudet hela tiden som måste hanteras och det negativa behöver inte mera att säga till om.

Usch, får lämna den här tråden innan det går för illa igen.

Återigen det är bra att du har hittat det som hjälper dig, men det betyder inte att alla mår bättre av att tänka på samma sätt som dig utan det kan snarare förvärra. Det är fler än du som lider av olika psykiska problem och behöver kanske andra sätt att se på sina problem än vad du behöver.

 

[Stekspaden]

Det går att leva ett fullgott liv med kroniska depressioner också, där handlar det trots allt mycket om hur mycket individen vill och är beredd på att kämpa. Jag skulle verkligen inte påstå ens att jag lever med en dödlig sjukdom, fy att gå runt och intala sig det. Det är verkligen att uppmuntra folk med depressioner att ge upp. Hög dödlighet tyvärr ja, men psykiska sjukdomar är verkligen inte dödliga i sej självt.

Jag tror många här inte träffat personer med riktigt svår psykisk sjukdom.
Jag har. Det är inte roligt när sjukdomen "äter upp" hjärnan och det bara är sjukdom kvar. Träffat vuxna som gått ner i barnstadium, med kramper och ofrivilliga rörelser mm på grund av biverkningar av medicinerna. De kommer aldrig att kunna klara sig själv och får bo på institution resten av livet.

 

[Sel]

Det är vad du verkar vilja läsa in, jag har inte skrivit någonstans att dom som inte orkar är svaga.

Det påstod jag inte att du skrivit, men det här att "Det går bara man Försöker." är en rätt giftig inställning tycker jag, det vill i alla fall inte jag höra eftersom det indirekt skulle betyda att jag, om jag inte mår bättre, helt enkelt inte lagt manken till och riktigt så enkelt är det ju inte.
Men jag ska verkligen inte peta mer i det om du tycker att diskussionen blir för jobbig.

 

[Sel]

Personligen tycker jag att det skulle kännas som en stor tröst och trygghet om alternativet med assisterat självmord fanns, både i livet med psykisk ohälsa och i eventualiteten att jag skulle drabbas av långvarig (eventuellt dödlig) sjukdom. Att inte behöva tyna bort utan att känna mig själv, ständigt olycklig trots tung medicinering på något ålderdomshem - till sist oförmögen att bestämma själv. Eller som grannens fru tyna bort i skelettcancer medan familjen försöker leva sina liv runtomkring.
Jag ser inte hur det skulle försämra vården för den som vill kämpa och leva, att det finns möjligheten för den som vill ta ett aktivt beslut att inte göra det längre.

Det är långt ifrån en enkel fråga när man börjar gräva på djupet och se detaljer men jag ser verkligen ingenting ont i möjligheten som så.

 

[Wednesday]

Kanada har aktiv dödshjälp sedan 2016 (MAiD - Medical Assistance in Dying), och så här funkar det där:

Det kan endast utföras av legitimerad läkare eller nurse practitioner (en slags specialistsjuksköterska). Farmaceuter, sjuksköterskor, familjemedlemmar m.m. kan assistera. Ingen kan tvingas att utföra, assistera, eller närvara i sin arbetsroll.

Patienten kontaktar vården självmant och genomgår en ingående bedömning för att säkerställa att alla kriterier uppfylls.

Patienten måste innan genomförande göra en officiell skriftlig begäran, vilken ska bevittnas av två oberoende vittnen som inte är direkt involverade i patientens vård.

Efter skriftlig begäran och godkännande är det en obligatorisk väntetid på 10 dagar (så länge patienten inte är i livets yttersta slutskede eller riskerar att förlora kapaciteten till samtycke innan dess).

Kriterier:

• Patienten är över 18, kompetent och kapabel att fatta egna medicinska beslut, vara införstådd med sin diagnos och prognos, vilka behandlingar som finns, palliativa alternativ - både när denne först kontaktar vården och blir bedömd och igen vid själva tillfället.
• Patienten har en "grievous and irremediable medical condition" (dvs typ svår och långt framskriden obotlig sjukdom/tillstånd som orsakar fysiskt eller psykiskt lidande, och som inte längre kan behandlas så att patienten kan leva ett drägligt liv).
• Uttalat samtycke från patienten själv krävs både när denne först kontaktar vården och blir bedömd, och igen vid själva tillfället.
• Patienten kommer att dö en naturlig död inom överskådlig framtid, men behöver inte ha en specifik tidsprognos eller en dödlig sjukdom i sig.

Patienten kan givetvis backa ur precis när som helst. Det är enbart patienten själv som har rätt att fatta beslut. Anhöriga har inte rätt att varken kräva dödshjälp åt någon annan eller att processen avbryts.

Sista steget kan utföras på sjukhus (en del katolska sjukhus tillåter det dock inte), äldreboende, palliativt boende och så vidare, eller i patientens hem. Patienten förses med läkemedel som antingen administreras av vårdpersonal (intravenöst) eller tas av personen själv (tabletter). Läkare/specialistsköterska närvarar under hela processen.

Ca 13 500 personer tog emot dödshjälp 2016 - 2019.

Statistik från 2019:
MAiD-mottagarna utgjorde ca 2% av alla dödsfall.
De allra flesta, runt 67%, hade en cancerdiagnos.
Genomsnittlig ålder var 75,2 år.
Över 80% hade mottagit palliativ vård innan, majoriteten av dessa under längre tid än en månad.
82% kunde inte längre engagera sig i meningsfulla aktiviteter.
78% kunde inte längre självständigt utföra vardagsaktiviteter (ADL).
54% hade okontrollerbara smärtor.

“Patient who passed away in her garden, sitting in her favourite chair, surrounded by friends and family. Balloons were released before her death (to help guide her on her journey...). She reportedly told her daughter that she would not have been able to manage another week.”
— Practitioner report

Jag tycker absolut att Sverige ska erbjuda dödshjälp.

 

[vilde]

Jag tycker det skulle vara förfärligt om dödshjälp tilläts i Sverige. Hemsk tanke.

 

[Angel]

Jag tycker att det är självklart att människor som har en obotlig sjukdom ska kunna få hjälp att få ett drägligt slut på sitt liv på ett sätt som inte blir onödigt smärtsamt eller djupt traumatiskt för de anhöriga. Dör gör alla ändå, det enda man kan påverka är hur.
Den svåra frågan är nog snarare vem som ska kunna jobba med det utan att börja må dåligt av det.

 

[Grazing]

Det påstod jag inte att du skrivit, men det här att "Det går bara man Försöker." är en rätt giftig inställning tycker jag, det vill i alla fall inte jag höra eftersom det indirekt skulle betyda att jag, om jag inte mår bättre, helt enkelt inte lagt manken till och riktigt så enkelt är det ju inte.
Men jag ska verkligen inte peta mer i det om du tycker att diskussionen blir för jobbig.

Jag har inte skrivit någonstans orden ”det går bara man försöker”. Testa läs vad jag skriver.

Men det är väl bara att vara tacksam att det finns så många som så gärna påminner en om och kämpar för att få fram till folk hur hopplöst svårt det är att ta sig ur psykisk ohälsa. Gör alla val bara enklare i livet för många.

Hoppas ni som kämpar för att övertyga folk om hur hopplöst allt är mår bra av det. Att ni känner att ni bidrar mycket med negativiteten och inte vill lyfta fram att många med svår psykisk ohälsa också kan ha tillräckligt många bra dagar att livet är värt att leva.

Kanske till och med kan till skillnad mot andra böcker om psykisk ohälsa ge ut en om bok om hur lite chans det finns till ett bra liv och att man inte alls ska behöva kämpa själv och behöva ha en vilja att bli bättre, tydligen ska viljan bara komma av sej självt.