Dömmer vi ut för tidigt?

[Korven]

Sv: Dömmer vi ut för tidigt?

Min veterinär var oerhört tydlig när min ena islandshäst blev halt. Hästen fick först 10 dagar boxvila med smärtstillande. Sen röntgen. Det visade sig att det var lösa benbitar pga spatt. Leden blev inte förbenad utan det nya brosket sprängdes sönder istället. Hon fick ytterligare 6 v i sjukhagen. ( men hon smet till sin hagkompis och blev mycket gladare) Vet. tyckte det var OK och sa att det var bättre att hästen fick vara ute och ha en drägligare tillvaro. Ytterligare en röntgen. Ingen förändring. Då tog vet. över och nästan beordrade mig att avliva. Min vet. som har lång erfarenhet av islandshästar och spatt, såg ingen framtid för hästen. Det skulle bli ett långt lidande och kanske mer än ett års vila. Hästen var så halt att hon inte ville stödja på benet. Samtidigt så var det ju mitt eget beslut. Vet. hjälpte mig att kontakta trotjänaravlivning. Erbjöd sig att t.o.m. vara med vid avlivningen om jag ville. Det kändes bra att h*n var ärlig. Jag ringde dagen efter till trotjänaravlivningen. Veckan efter var hästen borta.

Man kanske kan tycka att det gick fort. Men om man sett röntgenplåtarna så skulle nog vem som helst ha gjort det samma som jag. Hästen hade fruktansvärt ont och var tydligt påverkad av smärtan. I vanliga fall så visade inte denna lilla häst egentligen hur hon mådde. Troligen hade hon gått med spattförändringar en längre tid utan att jag märkte det. Hon var lite avvisande i hagen. Ville inte komma fram utan man fick lura henne. Var rädd för sadeln ibland. Var hetsig att rida och var styv och ville inte gå undan för skänkel osv. Hade jag vartit mer uppmärksam hade jag nog kontaktat vet. tidigare. (blir arg på mig själv att jag inte är mer lyhörd ibland ) Men hon visade ingen hälta i någon gångart. Klockren tölt. Hon travade i hagen och även under ryttare. Inte förrän hon blev halt riktigt, då visade hon för första gången grisepass. Då begrep jag att hon hade problem.

Heder åt en sån veterinär. Jag tycker det är tvärtom med alla jag sett att dom inte vågar ta upp frågan fast vi omkring hästen tycker att det är dags.
Jag har bara en kompis som tagit bort sitt sto ganska snabbt, alla andra har fått gått med behandlingar om och om igen och inget blir bättre. Lidande för alla. SEN tas hästen bort.
Men jag har bara sett smärttåliga isisar.

 

[Centaur]

Sv: Dömmer vi ut för tidigt?

Jag håller helt med dig. Folk tänker bara på vad dom ska få för "nytta och nöje" ut av hästen.

 

[Alexandra_W]

Sv: Dömmer vi ut för tidigt?

*KL*

Jag tror inte jag behöver säga så mycket om hur jag gör, det vet ju de flesta. Och jag kämpar in absurdum innan jag ger upp i de där 'kanske-fallen'. Dvs där hästen inte mår dåligt av konvalescensen, det är en tveksam/dålig prognos, men finns en chans. Då får de år om det är det som krävs.

Samtidigt så om de mår dåligt av konvalescensen, fysiskt eller psykiskt, och det är en dålig prognos, då gör jag faktiskt processen kort, det får inte bli på bekostnad av dem för att jag vill liksom..

Men jag förstår de som inte kämpar lika länge. Det ekonomiska har avhandlats, men det är ju inte bara det.. Det MENTALA välmåendet hos matte/husse blir ofta väldigt påverkat också. Mina 'försök att ge det tid och de dem en ordentlig chans' ledde ju inet bara till ekonomisk kris (buffert tooooom... ), utan också till diverse fysiska/psykiska slitningar.

När jag tillslut gav upp ang K, och tog bort henne, så det var inte förrän då, efteråt, som jag insåg hur mycket stress, spänningar och 'mental påverkan', oro för hur det skulle bli, kast mellan hopp och förtvivlan (och så då ekonomiaspekten) som jag levt med. Men när det var över, då insåg jag hur dåligt jag faktiskt mått av det hela, även om jag inte tyckt det innan. Och då är jag nog tåligare än de flesta på den biten.

Sen, jag skulle göra om det igen om det krävdes, inget snack om saken. Men jag förstår de som inte orkar, varken ekonomiskt eller fysiskt/psykiskt. (För man ska inte glömma att en sjuk/skadad häst är inte bara lika dyr, det är oftast DYRARE än en frisk häst. Och alla klarar ju de kostnaderna ett tag, men kanske inte månad ut och månad in, år ut och år in..)

 

[Fd Diabetikern]

Sv: Dömmer vi ut för tidigt?

*kl*

Så länge man ser till hästens bästa. Jag själv kämpade med min häst i över 2 år och hon blev inte frisk. Jag hade henne inackorderad och det var inte billigt. Jag tycker det är otroligt svårt att få en häst utdömd i dagens läge. Min vetrinär (eller vetrinärer ska jag kanske säga) skrev uttryckligen till mitt försäkringsbolag att fortsatta behandlinagr inte skulle leda nån vart och att hästen bara led mer och mer. Det sista var vi inne på att ta bort henne kvitta vad försäkringsbolaget sa.

Den här hästen mådde inte alls bra av att bara få gå i hagen så ha henne som t ex sällskapshäst (om hon hade klarat det) hade hon vantrivts som och jag hade inte låtit henne bli det.

Dagen efter vi tog bort Sunny och jag kom ut till stallet kände jag en enorm lättnad. Jag slapp se en häst som stod och led. Hästeriet började kännas aningens lättare. (hade en väninnas häst jag hade hand om lite samtidigt för att hålla igång ridningen)

Ofta tycker jag att utomstående är snabba på att döma utan att veta allt. Jag har blviti ifrågasatt några gånger och har då fått dra hela historien igen och då är det inget snack om saken om att jag gjorde rätt.
Med facit i hand önskar jag nästan att vi var snabbare med att ta bort henne utan att vänta på försäkringsbolaget. Faktiskt. Både jag och hästen hade mått bättre utav det i längden. Men det är lätt att vara efterklok.

 

[Linas matte]

Sv: Dömmer vi ut för tidigt?

Eh... läste några svar du fått och kom att fundera kring vad jag själv skulle gjort.

Hamnade tillslut i mina tankar på en tömkörningsföreläsning med Anders Eriksson som jag var på nyligen. Minns att han sa att han tyckte det var viktigt att titta på hästarnas exteriör. Vidare pratade han om att man kan se/titta på hästens exeriör och se vad den passar för. En pålle med superlång rygg (mm osv) kanske inte passar till ridning utan kanske till körning istället, eller något annat...

Vad jag menar med min lilla tankeslinga är att många köper en pålle för ett visst syfte och när/om den sedan inte visar sig hålla eller passa för detta så är syftet i många fall viktigare än individen.

Så finns ju den aspekten med försäkringar också... Pengar tenderar också att vara viktigare än individen i många fall. Är det inte så att man får ut försäkringspengar om man får hästen utdömd så att man kan köpa sig en ny chans till sitt mål?

Sååå, vad skulle jag ha gjort då? Vet inte säkert men jag önskar att jag skulle sett till individen i första hand. Jag som har en LITEN ponny och en växande dotter tänker ofta på vad jag ska göra när "ungen" vuxit ur ponnyn. Dessa tankar inbegriper lillebror, körning, föl, medryttare... I värsta fall kan jag ju låna ut henne som sällskapsdam till någon annan häst och OM hon skulle bli skadad och behöva en längre tids konvalecens hoppas jag nog att det skulle kunna vara ett alternativ OM ekonomin inte tillåter något annat.

Så till din fråga om att döma ut. Jag tror att ett förändrat system med försäkningarna skulle kunna ändra på mycket.
HUR det skulle se ut är en annan fråga.

 

[Lovisaleonora]

Sv: Dömmer vi ut för tidigt?

Jag har i ungefär 10 år pläderat för att A1 som försäkringsform borde tas bort, och att rikets hästar och hästhållning på sikt hade förbättrats då folk helt plötsligt skulle vara mer intresserade av att hålla hästarna friska...

 

[Alexandra_W]

Sv: Dömmer vi ut för tidigt?

Jag har i ungefär 10 år pläderat för att A1 som försäkringsform borde tas bort, och att rikets hästar och hästhållning på sikt hade förbättrats då folk helt plötsligt skulle vara mer intresserade av att hålla hästarna friska...

Och då skulle alldeles säääkert fler hästar få gå ut.. *ironi* Snarare så att fler hästar skulle stå i små platta hagar, en och en, om de ens fick gå ut. För när de fått en fraktur i hagen, då är hela livvärdet borta, och du står där med ditt banklån som ska betalas, en död häst och inga försäkringspengar.

Sluta släpp hästar på bete, för om/när fången slår till, så står du där utan livvärde.

Betänk att det inte bara är förslitningsskador som gå på A1! Utan allt där behandlingsförsök gjorts, men hästens liv inte går att rädda, där är det A1 som går in.

Vi kan ta en liten genomgång av det mina drabbats av, och vilken försäkring som skulle fallit om de behövt tas bort:

Ponny 1 - togs bort av hög ålder. Ingen förs hade löst ut.

Ponny 2 - fång trots invänjning etc enligt konstens alla regler. A1 hade löst ut (om han varit försäkrad).

Häst 1 - fång. A1 hade löst ut (hon var förs, i A1, men jag tog bort utan att bry mig om förs)

Häst 2 - nödslaktad pga autoimmun sjukdom som tvååring. A1 löste ut.


Häst 5 har haft en radda skador som kunde kostat honom livet:

Spiktramp, trampade in en pinne i hoven i hagen, på maxat fel ställe. A1.

Gaffelbandsskada efter att ha blivit jagad i hagen av en förrymd jakthund. A1.

Erlichios. A1.

Traumatisk enskada efter att ha rullat fast. A1.

Osv.

Häst 4 - efter många års kämpande avlivad i sviterna efter en vurpa i hagen. A1 löste ut.

Häst 5 - pucklade på griffelbenet i hagen. Nu gick det inte av, men om det hade det och de försökt operera men inte lyckats. A1

Själva grejen är att folk tror rena liv (dvs utan anvbarhet) täcker alla olycksfallsskador. Det gör de inte! De täcker enbart om hästen så svårt skadas eller insjuknas att den där och då måste avlivas. Om hästen t ex bryter benet och det direkt på plats står klart att det finns inget att göra mer än avsluta lidandet, då täcker rena livdelen. Om hästen bryter benet i hagen, tas till klinik, rtg, de beslutar sig för att operera, men det inte går vägen. Då täcker INTE ren liv.

Så, sämre liv för hästarna, och dessutom MINDRE behandlingsbenägenhet är vad ett slopande av A1 skulle leda till!

Däremot, jag är inte alls främmande för att se ännu en försäkringsform. Den som täcker liv och användbarhet vid traumatiska skador. Dvs de ovan uppräknade skulle den täckt, men den skulle t ex inte täcka när hästen har kroniska ledinflammationer, pålagringar, kissing spines, strålbenshälta, uttröttningsskador osv. Dvs där det inte är ett trauma.

 

[Lovisaleonora]

Sv: Dömmer vi ut för tidigt?

Jag förutsätter faktiskt att man ska HÖJA standarden på hästhållning rakt över. Och om så krävs; lagstifta om utevistelse.

 

[Alexandra_W]

Sv: Dömmer vi ut för tidigt?

Jag förutsätter faktiskt att man ska HÖJA standarden på hästhållning rakt över. Och om så krävs; lagstifta om utevistelse.

Och du tycker det är okej att folk står där med t ex sitt banklån, ingen häst och inga försäkringspengar i de fall jag beskrev?


Jag vill också gärna se en lagstiftan om utevistelse etc, och jag håller med dig i sak om att dagens försäkringssystem inte speciellt premierar de hästar som hålls skadefria. Men jag anser att slopa A1 inte gagnar syftet, det slår för hårt. Däremot att göra om försäkringarna så man får in de traumatiska skadorna som efter X tid ger game over under en livförsäkringsform. Men just nu är det bara A1 som tar dem.

 

[Lovisaleonora]

Sv: Dömmer vi ut för tidigt?

Jag är rätt övertygad om att A1 som den ser ut idag kommer att försvinna. De håller ju redan på att fasa ut den genom att höja premierna på de kostnadskrävande raserna till absurdum. Det är bara att läsa hur många som försäkrat ner, försäkrat om och försäkrat ut sina hästar.

Att jag är MOT att behandla i oändlighet är ju knappast någon nyhet för de som följt med ett tag i debatter om dessa ämnen, och jag måste nog vidhålla att jag tycker vi behandlar djur som hade mått bättre av att få somna in i många fall. Om jag ser på de hästar jag haft plågan att på håll följa i frakturer, knäckta hovben, KS-operationer för att efter långt lidande (ibland ÅR) äntligen få somna in utan att ha återfått ett värdigt hästliv kan jag inte annat än förbanna att det finns resurser att hålla liv i det som inte borde leva.

 

[Skogstrollet]

Sv: Dömmer vi ut för tidigt?

Det skulle nog snarare resultera i fler slaktade hästar om folk inte hade möjlighet att få hjälp av försäkringsbolagen att betala behandlingarna eller få hästen utdömt. Nu får ju T-märkta hästar ofta en andra chans. Hur många karriärlystna hästmänniskor skulle istället välja att ge den hästen den chansen om de inte fick ut det på försäkringen? Hästen skulle slaktas/slumpas bort och ny stjärna införskaffas.

Eller snurrar jag ihop begreppen nu...?

 

[Alexandra_W]

Sv: Dömmer vi ut för tidigt?

Jag är rätt övertygad om att A1 som den ser ut idag kommer att försvinna. De håller ju redan på att fasa ut den genom att höja premierna på de kostnadskrävande raserna till absurdum. Det är bara att läsa hur många som försäkrat ner, försäkrat om och försäkrat ut sina hästar.

Att jag är MOT att behandla i oändlighet är ju knappast någon nyhet för de som följt med ett tag i debatter om dessa ämnen, och jag måste nog vidhålla att jag tycker vi behandlar djur som hade mått bättre av att få somna in i många fall. Om jag ser på de hästar jag haft plågan att på håll följa i frakturer, knäckta hovben, KS-operationer för att efter långt lidande (ibland ÅR) äntligen få somna in utan att ha återfått ett värdigt hästliv kan jag inte annat än förbanna att det finns resurser att hålla liv i det som inte borde leva.

Jo, men samtidigt så har du de där när de blir FULLT återställda med. Ta de jag räknade upp ang valacken, han är T-märkt ja, men inte pga något av de där traumatiska skadorna, som inte täckts om en A1:a inte fanns. Dvs där hästen blivit fullt återställd, och dte utan någon lååång, plååågsam konvalescens eller behandlingar.

Och jag anser btw INTE att A1rna höjts in absurdum. De har höjt ja, men samtidigt så SKYDDET som ingår i dem är betydligt bättre/högre än det var tidigare.

Men, jag ser som sagt gärna en ytterligare försäkringsform, ett mellanting av A1 och de rena dödsfallsförsäkringarna.

 

[boccia]

Sv: Dömmer vi ut för tidigt?

Jag kan till viss del hålla med dig, till viss del inte. Det finns säkert vissa som dömmer ut sina hästar "så fort det går" när de är halta/skadade/oanvändbara, men det finns även de som tyvärr låter sina hästar lida alldeles för länge innan det tar beslutet att avliva.
Jag har själv tagit detta beslut tre gånger, och det är aldrig något lätt beslut även om det är ett självklart val.

Häst nr 1: 20 år gammal, aldrig varit halt i hela sitt liv. Började röra sig stelt i hagen en vår. Vid undersökning i Skara visade hon 4:e gradens hälta på båda bak, som vid närmare undersökning visade sig komma från kotorna. Grumliga röntgenplåtar tydde på en pågående process, så då tog jag beslutet på stående fot (hon skulle egentligen betäckts den säsongen). Detta var en häst som fullkomligt ÄLSKADE att jobba, och hon skulle inte klarat av en konvalecens. Detta plus det faktum att hon levt ett långt, lyckligt liv utan vare sig sjukdom eller hälta fram tills dess gjorde att jag inte ville utsätta henne för något onödigt lidande. En vecka senare åkte vi in till kliniken med henne så att hon fick somna in.

Häst nr 2: En inlånad 18-årig travare. Gått halt till och från i 8 månaders ålder, klarade inte av att bli riden 10 minuter i skritt utan att bli halt och blev halt även av att bara gå som sällskapshäst. Föll ur hemskt i hull när hon inte kunde motioneras. Beslutet om avlivning togs i samråd med hennes ägare, och vi åkte in med henne till kliniken på hennes sista resa.

Häst nr 3: 14-årigt hbl-sto som "alltid" gått lite ojämnt utan att någon hittat något på henne. (dock alltid väldigt inåttåad och nystade). Blev hastigt halt och fick rejäla knölar på kotleden. Röntgenundersökning visade på ringkota. Fick butta och blev sitt gamla vanliga jag igen under behandlingen, men dagen efter sista dosen var hon återigen halt och hade förlorat gnistan i blicken. Veterinären gav oss två alternativ när vi var på återbesök, avlivning eller steloperation (vilket de oftast bara utför på värdefulla avelsdjur). Eftersom en operation inte kunde garantera lyckat resultat, plus att narkosen alltid är en risk, så bestämde vi oss att ta bort henne.

Tycker ni att detta är beslut tagna "alldeles för lättvindigt"?
Har även ett exempel där vi gått helt emot veterinärens inrådan.

Valack 10 år, visar måttliga förändringar i ett framben efter röntgen, visar 0,5 gradig hälta i ett par steg efter böjprov + hakar. Veterinären ansåg att det "enda vettiga med tanke på att det är en valack" var att avliva honom. Detta efter att inte veta någonting om honom (han var inne på besiktning för försäljning, de som ev skulle köpa honom åkte in till sin klinik). Jag tog hem hästen från köparna (som av förklarliga skäl inte genomförde köpet), lät honom vila i 4 veckor och åkte sedan in till Skara för en uppföljning. Helt ohalt, nya röntgenplåtar visade på minimala "knappt synliga" förändringar "för små för att klassas som pålagringar". Red igång honom ordentligt och åkte sedan in igen (dagen efter en tävling) för att följa upp innan jag återigen satte ut honom på annons. Visade inga som helst symptom, ingen reaktion på böjprov. Det här var alltså en helt "oanvändbar ridhäst" bara några månader tidigare. 2 år tidigare hade jag varit helt förberedd på att ta bort honom efter en transportolycka som resulterat i en avsliten sena i hasen och två REJÄLA jack i kotan på samma ben. Veterinärerna kunde inte "garantera att han klarar natten, och om han gör det är det inte säkert att han någonsin kommer kunna användas som ridhäst igen". Självklart ville vi ge honom en chans! Han blev helt återställd (stod 14 dagar på klinik, sedan 6 veckors boxvila innan återbesök nr 1 och sen ytterligare ett par återbesök) och tävlades senare upp till nationella 130-klasser. Nu går han som dressyrhäst, 17 år gammal.


Det viktiga för mig i alla lägen är att har vi tagit på oss ansvaret för ett djur så har vi också på vårat ansvar att se till att djuret inte lider i onödan. Se det som ett privilegium som djuren har som faktiskt kan slippa ifrån det meningslösa lidandet. Om djuret har en god prognos till förbättring ska man självklart ge det en chans, men är utsikterna mer eller mindre hopplösa så anser jag att lidandet ska förkortas så mycket det bara går!

 

[Linas matte]

Sv: Dömmer vi ut för tidigt?

Det är väldigt viktigt att inte bortse ifrån att det är VI som har ansvaret tycker jag. Hästarna kan inte välja själva så vi får försöka välja åt dom.

En lidande individ är lättare att "frälsa" än en som man helst enkelt inte vet om framtidsprognoserna för. Likafullt är valet och ansvaret vårt. Inget fall är väl heller det andra likt utan man får försöka göra det bästa av situationen. HUR det sedan konkret ser ut är olika eftersom vi liksom hästar också är olika och har olika förutsättningar. Men visst vore det väl skönt med tydligare riktlinjer.

En häst som är dömd på förhand men som MÅSTE gå igenom olika behandlingar pga försäkringen har det nog inte så kul alltid. Å andra sidan var det nyligen en pålle i vårt stall som befann sig i en liknande situation och där försäkringsbolaget tillslut gick in och valde att köpa hästen för att ge den en chans.

Vidare är jag omåttligt glad för den A1 utökad bästis-försäkring vi har. Hur hade läget varit utan den??? För inte kan man väl förutse att ens pålle ska fastna med vattenspannen i ÖGAT Nästan alla hästar har ju sådana där svarta spannar i sina boxar... Men tro mig, fastna i spann och slita upp hornhinnan GÅR. Tack gode gud för försäkringar och gott läkekött.

Men hursomhelst kanske ett rehab-tillägg kunde finnas att välja till i försäkringen eller liknande. Eller någon annan idé?

 

[Yrja]

Sv: Dömmer vi ut för tidigt?

Jag tror att vi inte har riktigt tid, lust eller ork att ägna våra hästar all den tid de behöver. Dessutom är vi inte villiga att lära och engagera oss i sjukdommar och skador, vi rider hellre. Och när då en veterinär säger "tyvärr" så tar vi det ganska genast. Vi tror inte (eller vill inte tro) att det finns ngn kunskap utanför veterinärernas.

Det råder okunnighet bland båda hästfolk och veterinärer tycker jag. Och vi behandlar hästar som objekt på många plan, kanske inte i samma utsträckning överallt, men så är det. Går det inte att lösa råds avlivning av veterinär, medan det ofta är baserat på att just de inte kan lösa problemet. Och då går man sällan vidare till experter eller börjar söka själv. Det borde vi göra. För av någon anledning är veterinärer riktigt okunniga när det gäller mycket.

Jag har nog eg aldrig fått ngn hjälp av veterinärer. Däremot har jag nästan fått min häst uttdömd pga av ryggproblem av veterinär (klinik) totts att jag försökte få dem att uppmärksamma hans hovar, som de dock tyckte såg fantastiskt fina ut. Han var så felverkad att han belastades fruktansvärt fel. Samma klinik (annan vet) har dessutom behandlat en häst i över ett år mot spatt när den eg hade flera frakturer i båda frambenen - visade det sig efter besök på annan klinik.

Att dessa två hästar lever är ju helt och hållet tack vare att ägarna till hästarna ville engagera sig och inte trodde att veterinärer visste allt. Jag har även fler exempel på detta men det är ju inte viktigt. Ofta kan man hitta lösningar på helt andra ställen än hos veterinärer. Det är mycket som spelar in för en häst och de hålls i regel på ett sätt som inte alls passar dem egentligen.

Min häst har fått hudåkommor som inte heller kan förklars av vet. Jag har själv fått söka i männsklig sjukvård för att få ett hum om vad det kan vara - mycket vanlig åkomma hos människor om det är detsamma som min häst har. Och försöka lista ut hur det ska behandlas och med vad.

Vi lider av dåligt engagemang och okunnighet. Vi litar för mycket på veterinärer och har för lite egen kunskap och tro på vår egen kapacitet att hitta en lösning. Vi letar på fel ställen och vi har ingen lust att göra uppoffringar/stora förändringar för att ev få se en förbättring.

Jag säger inte att veterinärer är onödiga men när det gäller att lösa större problem behöver man ofta mer än en vanlig veterinär. Ofta, men inte alltid. Man behöver en vidare syn än bara veterinärernas kunskap och rutiner.

 

[Kirre]

Sv: Dömmer vi ut för tidigt?

Håller med dig där faktiskt och det är tråkigt. Jag har då själv blivit drabbad av "oengagerad" veterinär när det krånglat och är lite besviken.

Min häst har varit kärnfrisk men blev plötsligt halt -05 efter några veckors vila. Har undersökts och behandlats utan att hitta grundorsaken (bedövat HELA hältbenet, fortfarande hälta på 0.25-0.5 grader, utan reaktioner på övriga tre ben vid böjning eller ryggreaktion). Blivit bra "på ingenting", igångsatt tills att nästa steg skulle vara "träning", inte längre igångsättning. Blev då halt från ena dan till den andra. Inte mycket, vi pratar som värst 1-1.5 rakt fram och 2 vid böjning. Vid återfallet var det knappt 1 grad. Där sa veterinären att i "vanliga fall" skulle han erbjudit utdömning men förstod att jag inte var med på det. Men han hade inget vidare förslag på vad vi skulle göra. Undrar vilken diagnos han skulle ställt för utdöming? Där kände jag mig maktlös. Vad skulle jag göra då?

Jag vill för det första inte ta bort en häst utan diagnos och det var/är vi lååångt ifrån. Sen har hon aldrig haft så ont att hon lidit. Funkat bra i hagen och varit positiv i ridning under igångsättning. Satte igång henne i sep -06 (vilat sen slutet av april -06 efter "återfallet, med skrittmotion och betäckning under sommaren), red igång henne till början av april -07, 7 mån alltså, fortfarande ohalt. I dag vilande pga föl och fräschare än på länge.

Det irriterar naturligtvis att vi inte vet vad som orsakat hältan men så länge hon mår psykiskt bra och funkar som skogshäst och lättare dressyr så stannar hon. Kommer dock innan ordentlig igångsättning i slutet av sommaren början av hösten åter kollas, både på gamla kliniken samt en annan jag blivit tipsad om för att se om det kan hittas någon grundorsak.

Antar att många hade valt att ta bort i april -06, efter återfallet och att flera även tycker att det vore det rätta. Andra antar jag tycker att jag gjort rätt som givit henne tid. Själv upplever jag inte dessa två år som gått som lång tid konstigt nog och jag upplever inte att hon stått och kostat pengar. Har förvisso kunnat rida, än om inte fullt ut, stora delar av tiden men det har varit tillräckligt för min mentala semester som är den huvudsakliga anledningen till att jag har häst.

 

[Ramona91]

Sv: Dömmer vi ut för tidigt?

Håller med dig!

Blir så otroooligt sur när jag hör om veterinärer som vill avliva hästar utan att ens ha tittat på dem!!

 

[Fiorano]

Sv: Dömmer vi ut för tidigt?

Håller med dig där faktiskt och det är tråkigt. Jag har då själv blivit drabbad av "oengagerad" veterinär när det krånglat och är lite besviken.

Min häst har varit kärnfrisk men blev plötsligt halt -05 efter några veckors vila. Har undersökts och behandlats utan att hitta grundorsaken (bedövat HELA hältbenet, fortfarande hälta på 0.25-0.5 grader, utan reaktioner på övriga tre ben vid böjning eller ryggreaktion). Blivit bra "på ingenting", igångsatt tills att nästa steg skulle vara "träning", inte längre igångsättning. Blev då halt från ena dan till den andra. Inte mycket, vi pratar som värst 1-1.5 rakt fram och 2 vid böjning. Vid återfallet var det knappt 1 grad. Där sa veterinären att i "vanliga fall" skulle han erbjudit utdömning men förstod att jag inte var med på det. Men han hade inget vidare förslag på vad vi skulle göra. Undrar vilken diagnos han skulle ställt för utdöming? Där kände jag mig maktlös. Vad skulle jag göra då?

Jag vill för det första inte ta bort en häst utan diagnos och det var/är vi lååångt ifrån. Sen har hon aldrig haft så ont att hon lidit. Funkat bra i hagen och varit positiv i ridning under igångsättning. Satte igång henne i sep -06 (vilat sen slutet av april -06 efter "återfallet, med skrittmotion och betäckning under sommaren), red igång henne till början av april -07, 7 mån alltså, fortfarande ohalt. I dag vilande pga föl och fräschare än på länge.

Det irriterar naturligtvis att vi inte vet vad som orsakat hältan men så länge hon mår psykiskt bra och funkar som skogshäst och lättare dressyr så stannar hon. Kommer dock innan ordentlig igångsättning i slutet av sommaren början av hösten åter kollas, både på gamla kliniken samt en annan jag blivit tipsad om för att se om det kan hittas någon grundorsak.

Antar att många hade valt att ta bort i april -06, efter återfallet och att flera även tycker att det vore det rätta. Andra antar jag tycker att jag gjort rätt som givit henne tid. Själv upplever jag inte dessa två år som gått som lång tid konstigt nog och jag upplever inte att hon stått och kostat pengar. Har förvisso kunnat rida, än om inte fullt ut, stora delar av tiden men det har varit tillräckligt för min mentala semester som är den huvudsakliga anledningen till att jag har häst.

Ditt fall är verkligen ett typexempel på det jag menar!! Känns som om det är mer än ibland veterinären rycker lite på axlarna och erbjuder utdömning. All heder åt dig som kämpar på med din häst, och hoppas att ni så småningom hittar grundorsaken till hältan!

 

[nyponros]

Sv: Dömmer vi ut för tidigt?

Min älskade ponny var skadad ett halvår med flera klinikbesök och behandlingar innan jag fick veta att hans brukbarhet var lika med noll, och han skulle förmodligen inte ens klara av att gå i hagen utan att vara under ständig behandling...
Jag kände inte att jag hade något val.

Hade han kunnat gå smärtfri i hagen hade jag nog ändå valt samma, han hade inte trivts med att inte få arbeta... de månaderna han stod var han inte samma häst, inte samma livsgnista... jag ville inte att han skulle ha det så, och jag ville inte se honom sån.

 

[Kirre]

Sv: Dömmer vi ut för tidigt?

Tack! Många är de som anser att jag hållt på onödigt länge. Veterinären själv tyckte nog ändå någonstans att det var skönt att jag inte ville dömma ut även om jag var den som fick pusha för att få igång en diskussion om vad mer som fanns att göra. Han har flera gånger nämnt, när jag hintat att jag är beredd att ge det tid, vikten av vila, lååång vila, och att det kan göra underverk men att hästägare idag inte ger dem den tiden. Då pratar vi 6-12 mån med bara lättare motion/hagvistelse.

Sen måste jag säga *hukar* att i många fall där ägarna anser att hästen inte skulle mått bra av att bara gå i hagen en lång konvalescens så är det ett utomordentligt bra sätt att flytta över anledningen på hästen istället för att erkänna att man inte vill, har råd eller orkar ha en häst som man inte kan använda i den utsträckning eller på det sätt man själv önskar. Har svårt att tro att det finns en häst gåendes i en tillräckligt stimulerande och stor hage blandat med pyssel och skrittmotion i skogen skulle tycka livet är tråkigt.