Dömmer vi ut för tidigt?

[Freyja_bus]

Sv: Dömmer vi ut för tidigt?

KL

Jag fick ta bort mitt älskade sto efter en konvalicens på 8 månader. Hon fick en spark på hasen som träffade senan som kopplar ihop knät med hasen. Det uppstod stora blödningar i senfästet, hon var rejält svullen och till en början blockhalt. Vi åkte till veterinären otaliga gånger för att röntga, göra scintigrafi, ultraljuda, bedöva olika leder osv. Jag gjorde allt jag kunde och jag hoppades in i det sista att mitt lilla hjärta skulle bli bra. Ibland var prognosen något bättre, men eftersom skadan satt i senfästet så räckte det med att hon reste sig hastigt upp från liggande, för att riva upp skadan ytterligare. Hon trivdes inte att gå i sjukhage, och trots att jag trixade och flyttade hennes hage efter några dagar för att hon skulle ha gräs och nära kontakt med de andra hästarna, så var hon orolig emellanåt. Ibland flippade hon ur och sprang som en tok, och en gång hoppade hon över, en annan gång kröp hon under staketet. Hennes bakben antingen släpade efter eller hölls under magen. Det gjorde ont att se.

Varje gång vi skulle lasta henne till eller från veterinären var vi tvungna att droga henne för att hon inte skulle skada sig ytterligare, då hon varit med om en obehaglig transportfärd och var lite orolig vid lastning. Jag kämpade på alla sätt och vis, men Freyja blev inte bra. I slutet hade alla blödningar börjat fräta sönder skelettet där senan fäste in, och hade det fått fortgå hade benet tillslut försvunnit och senan hängt löst. Det var fruktansvärt att ta beslutet om Freyjas liv, och jag gråter fortfarande floder när jag tänker på det (trots att det nu är ett och ett halvt år sedan). Det känns ändå som att jag tog rätt beslut. Chanserna att hon skulle bli så bra att hon enbart kunde gå i hagen var dåliga, och med tanke på hennes temperament och arbetsglädje hade det ändå inte varit ett liv för henne. Hon dog när hon var nio år gammal, och jag hade haft henne sen hon var en unghäst och ridit in henne själv. Hon var mitt allt, utan att överdriva det minsta!

Om jag hade fått göra om allting hade jag inte gjort något annorlunda. Jag är jätte lycklig över den tid vi fick tillsammans, då det givit mig så enormt mycket. Jag bara önskar att det kunde ha varat lite längre...

Som svar på frågan alltså: I mitt fall kämpade jag allt jag kunde. Men någonstans måste man dra en gräns för hästens lidande (och sitt eget faktiskt). Hur det ser ut i andra fall kan jag inte uttala mig om.

//julia

 

[Sar]

Sv: Dömmer vi ut för tidigt?

Jag tycker inte jag har hört om hästar som döms ut för tidigt. Snarare motsatsen....
Det ligger i ägarens ansvar och intresse att lägga upp träning och miljö så att hästen får de bästa förutsättningarna för att hålla.
Där krävs en stor portion ödmjukhet och vilja att lära.

Håller trots god hästhållning och sunt träningsupplägg inte hästen för att ridas på det sätt ryttaren önska (ex.vis tävlingsridning) så finns fyra val;
1. Sälj billigt till någon som enbart vill skogsluffa eller ha sällskapshäst och berätta om hästens hållbarhetsproblem vid högre träningsdos. Triangelmärkning ger en möjlighet till detta.

2. Om det är ett sto finns möjligheten att avla. Personligen tycker jag dock inte att det är seriöst att avla på en häst med hållbarhetsproblem om inte den dåliga hållbarheten beror på yttre orskar som inte kommer att nedärvas. Man måste självklart även ta ställning till om stoet är ett bra avelsmaterial tempramentsmässigt, exteriört etc.

3. Låt hästen enbart få gå i hage. Kan fungera om man har häst hemma (för någon som hyr stallplats blir det knappast en hållbar ekonomisk lösning). Det är stor skillnad mellan hur nöjda hästar är utan mer stimulans än haggående oavsett att de går i flock och har grenar att gnaga på etc, jag känner hästar ur båda läger. De flesta riktigt arbetsvilliga hästarna mår inte bra utan jobb.

4. Ta bort hästen och ägna din tid åt att ge en annan häst ett bra liv där även ägarens behov har en sportslig chans att bli tillgodosedda ifråga om att kunna träna eller tävla.

 

[Alexandra_W]

Sv: Dömmer vi ut för tidigt?

Han har flera gånger nämnt, när jag hintat att jag är beredd att ge det tid, vikten av vila, lååång vila, och att det kan göra underverk men att hästägare idag inte ger dem den tiden. Då pratar vi 6-12 mån med bara lättare motion/hagvistelse.

Sen måste jag säga *hukar* att i många fall där ägarna anser att hästen inte skulle mått bra av att bara gå i hagen en lång konvalescens så är det ett utomordentligt bra sätt att flytta över anledningen på hästen istället för att erkänna att man inte vill, har råd eller orkar ha en häst som man inte kan använda i den utsträckning eller på det sätt man själv önskar. Har svårt att tro att det finns en häst gåendes i en tillräckligt stimulerande och stor hage blandat med pyssel och skrittmotion i skogen skulle tycka livet är tråkigt.

ANg tid, så 'min' veterinär anser att man ska ge det ett år innan man ger upp. Inom rimliga gränser såklart, det finns ju fall där prognosen är gonatt redan första besöket. Men i fallen med envis hälta, återk ledinflammationer osv.

Ang hästar som inte trivs som haghästar, så jag har ju haft flera sådana. Sedan, jag är HELT övertygad om att det för 99% av hästarna finns ett sätt som SKULLE fungera. Men det är inte alltid praktiskt genomförbart.

Kblstoet, hon som började anfalal sin hagkompis oich bli allmänt aggresiv efter 4 månaders haghästande, hon hade med all säkerhet trivs alldeles prima om hon fått gå med föl vid sidan. Men är det rimligt att betäcka ett 20-årigt kallblodstravarsto, bara för att hon ska tycka om sin pension? Vem köper fölet?

Samma sak med K, hon AVSKYDDE hagvila över allt annar. Hon förklarade krig mot hela världen tillslut. Utom när hon var dräktigt, då gick hon omkring och mööös hela tiden (märkte jag ju när hon var dräktig, innan problemens omfattning uppdagades). Men på vilket sätt hade en häst med dåliga/onda ben gagnats av att bli dräktig och tung? Vem hade köpt fölet?

Valacken tycker fortfarande inte om att bara gå i hage. Dock så han tog ju sin pension MYCKET bättre än jag trodde. Han har hatat till och med sommarbetesvila tidigare, och när han dömdes ut så var jag helt inne på att ta bort, för hans skull. JAG ville ha honom kvar, men inte om han skulle må dåligt av det. Av en slump blev det så att jag T-märkte för att ge honom en sista sommar. Det blev en lång en det Han anpassade sig såsmåningom, och får han bara komma ut och tuffa lite 3 - 4 ggr/vecka är han nöjd (han behöver dock inte JOBBA för att vara nöjd längre).

De två tidigare beskrivna damerna tyckte man kunde ta sin jävla skritt och köra upp nånstans, det räckte inte.

Valacken skulle säkert vara HELT nöjd med att larva i hagen och promenera i snöre om han bodde någon annanstans. Jag brukar skoja om att hans drömhem är en 4Hgård där en massa småbarn borstar och kammar och flätar och går runt i snöre med honom. Dvs maxad uppmärksamhet och maxat pyssel med honom, och så barn som han älskar allt de gör sålänge de inte försöker rida. Det är dock FÅ 4H-gårdar som vill ha en så kostnadskrävande häst, spec för att bara 'klappa på'.

Så, jag anser att det nästan alltid finns en lösning där hästen är nöjd, MEN det är inte alltid rimligt och/eller möjligt ge dem det. Och flera hästar rivs verkligen inte av att inte ha någon uppgift, av att bara gå i hagen. Gemensamt för samtliga har varit en extremt stor atbetslust och arbetsvilja. K BORDE ha tckt hagen var bra, hon hann inte b´li van med så mycket annat, men nix, det kröööp i henne och hon mådde kasst mentalt av att bara gå, trots detta. Hon hade säkerligen varit värre om hon varit äldre och van att arbetas..

Och för protokollet - kompisar i hagen, stora omväxlande hagar, fri eller nästan fri tillgång på stråfoder. Och allsköns pinnar och grejer i form av träd.

 

[Yrja]

Sv: Dömmer vi ut för tidigt?

Va härligt att hästen mår bättre nu i benen, och att du inte gick på vad den veterinären sa. Hur kan man dömma ut på det sättet? Helt otroligt va oengagerat av veterinären, med en häst som inte ens lider. Jag tycker att vi tar för lätt på avlivning och vi rekomenderas det aldeles för ofta. Vi tänker inte på att vi faktiskt tar ett liv - oftast endast för att vi inte får ut av hästen det vi vill och inte vet hur man löser problemet. Vi flyr undan helt enkelt.

Kirre, heter din häst så? Ganska ovanligt namn men känner till en häst i närheten av oss som heter (hette?) så. Hade förut problem med benen/hältor hörde jag nånstansifrån. Kan det ha varit ni?

 

[fejko]

Sv: Dömmer vi ut för tidigt?

Jag har i ungefär 10 år pläderat för att A1 som försäkringsform borde tas bort, och att rikets hästar och hästhållning på sikt hade förbättrats då folk helt plötsligt skulle vara mer intresserade av att hålla hästarna friska...

Jag håller med!

 

[fejko]

Sv: Dömmer vi ut för tidigt?

Så finns ju den aspekten med försäkringar också... Pengar tenderar också att vara viktigare än individen i många fall. Är det inte så att man får ut försäkringspengar om man får hästen utdömd så att man kan köpa sig en ny chans till sitt mål?

Sådant här resonemang tycker jag är rent motbjudande

 

[Modest]

Sv: Dömmer vi ut för tidigt?

ja, vissa "ger upp" lite för tidigt.

men framförallt tycker jag att många tar bort hästar som kunde ha gått som sällskapshästar/avelshästar. att de tas bort bara för att de inte håller för ridning. det tycker jag är ett ogenomtänkt beslut. om hästen klarar att gå i en hage utan att ha ont, så ska den få en chans att göra det, genom t.ex triangelmärkning.

 

[Yrja]

Sv: Dömmer vi ut för tidigt?

Ang hästar som inte trivs som haghästar, så jag har ju haft flera sådana. Sedan, jag är HELT övertygad om att det för 99% av hästarna finns ett sätt som SKULLE fungera. Men det är inte alltid praktiskt genomförbart.

Det där stämmer inte - anser jag. Hästar har inget behov av ridningen om de ges en tillvaro som de är skapta att leva i.

 

[Alexandra_W]

Sv: Dömmer vi ut för tidigt?

Det där stämmer inte - anser jag. Hästar har inget behov av ridningen om de ges en tillvaro som de är skapta att leva i.

Och det är just det jag menar - ett sto som t ex får vara dräktig/gå med föl, är sällan grinig över uteblivet arbete. Men det är inte alltid möjligt att erbjuda detta. Och då kan vi heller inte erbjuda en tillvaro de är skapta förr.

Samma sak, många kanske skulle vara betydligt nöjdare med några kvadratmil stora hagar med storflock. Det är heller inte alltid möjligt

 

[Kirre]

Sv: Dömmer vi ut för tidigt?

Nej, hon heter inte så. En annan häst jag hade som favorit på ridskolan för hundra år sen typ, långt före min kom till mig, hette däremot Kirre.


Allmännt i ämnet: Funderade lite på motsvarigheten hos hundar. Där ser jag dagligen arbetande hundar som får en skada som gör att de endast kan fortsätta vara "promenadhundar" men som ägare gladeligen har kvar trots livslång medicinering, rehabträning osv för att fungera. Vad är skillnaden? En arbetande hund kontra en arbetande häst. En hund van att arbeta mår ju likaväl dåligt och tycker livet är tråkigt som en häst som är van att arbeta men där behåller ju de flesta ändå så länge hunden inte har uttalad smärta. Visst finns det jakthundar som tas bort för att de inte kan jaga mer men sällan en toppbrukshund.

Skillnaden då? Pengar! och att vårt eget användande av hästen ställs före hästens rätt till liv. (nu lät jag visst som en abortmotståndare ) Nu är jag lite kontroversiell, det är jag medveten om och jag har full förståelse för de som då av ekonomiska skäl inte vill ha kvar en häst som inte kan tex tävlas men jag tyckte ändå att jämförelsen kunde vara intressant att ta upp. Jag tycker inte det alltid är fel men jag vill få bort överläggandet av "skulden" på hästen. Visst finns det individer som säkerligen inte mår bra utan arbete men de är nog ändå få till antalet.

 

[Alexandra_W]

Sv: Dömmer vi ut för tidigt?

Allmännt i ämnet: Funderade lite på motsvarigheten hos hundar. Där ser jag dagligen arbetande hundar som får en skada som gör att de endast kan fortsätta vara "promenadhundar" men som ägare gladeligen har kvar trots livslång medicinering, rehabträning osv för att fungera. Vad är skillnaden? ´

Skillnaden då? Pengar! och att vårt eget användande av hästen ställs före hästens rätt till liv. (nu lät jag visst som en abortmotståndare ) Nu är jag lite kontroversiell, det är jag medveten om och jag har full förståelse för de som då av ekonomiska skäl inte vill ha kvar en häst som inte kan tex tävlas men jag tyckte ändå att jämförelsen kunde vara intressant att ta upp. Jag tycker inte det alltid är fel men jag vill få bort överläggandet av "skulden" på hästen. Visst finns det individer som säkerligen inte mår bra utan arbete men de är nog ändå få till antalet.

Jag har flera inbitna jägare i bekantskapskretsen, och de omplacerar snudd på kategoriskt de hundar som av någon anledning inte kan/vill jaga. Däremot, de gamla trotjänarna som går i pension får 'stanna kvar'.

Och det är ju oändligt mycket enklare att hitta ett bra hem åt en omplaceringshund. Sen för 'normalhundägaren' så tror jag att hunden är/blir en 'närmare' del av familjen, och att det samt ffa ekonomin som du påpekade spelade in. Men det finns ju en ekonomisk gräns för hundar med. Jag tänkte på det när hanen var i livet, att hade han varit en grand danois - då hade han varit i himlen. För jag hade inte haft råd att proppa i en GD så dyrt foder som hans medicinska foder var. Men ens en sjuk hund med medicin och rehabkostnader kommer ju sällan ens upp i normalstallhyran i stad liksom..

Sen, jag tycker inte det är att skuldbelägga hästen att ta bort om den inte kan användas/arbetas. Snarare ser jag det som ett ansvarstagande. Det är inte lätt att hitta en uppgift/ett bra hem åt de hästarna med nedsatt brukbarhet.

JAG har dem gärna kvar tills de blir gamla och grå, oavsett om de kan brukas eller ej. Men de ska trivas med det. Och med handen på hjärtat, jag hade inte haft råd om de stått i dyrt inackorderingsstall. Att betala 3000 kr/månad för en häst som lullar lite i skogen är en sak och 'dyrt nog' (och för dyrt för många), men att betala 6000 kr för samma häst är definitivt för dyrt för mig..

 

[Shudde]

Sv: Dömmer vi ut för tidigt?

tja (både till TS och diG), vi tog beslutet om att döma ut vår häst idag. Han har ONT och är inte lycklig. Visst skulle han säkert kunna bli smärtfri om han bara gick i hagen och skrotade, men i mina ögon är det inte ett alternativ för en häst som darrar av upphetsning när han får terrängskydden på benen, som alltis skrittat på glatt ute i skogen, och som man nu får dra med för att komma någonstans.
Det känns inte som ett liv för honom, att dessutom ständigt behöva passa på täcken och hålla honom varm gör att vi inte bara kan låta honom gå varsomhelst heller.
Dessutom har vi tyvärr inte ekonomisk eller tidmässig möjlighet att ha två hästar, och sant men kanske bittert är att vi har en häst för att rida på, inte för att titta på i hagen.

Jag är övertygad om att vi tagit rätt beslut, för både oss själva och hästen. Djur lider inte av en snabb, smärtfri död. Däremot är han inte glad som han lever nu, och det märker jag, efter dom 9 år vi ändå fått tillsammans.

 

[Fiorano]

Sv: Dömmer vi ut för tidigt?

Nu låter jag säkert skithemsk, men jag köper inte ditt resonemang. Anledningen att din häst inte vill göra något alls nu är för att han har ont. Och hur det än är är det "rätt tid på året" att ha en långtidsskadad häst. Efter tre-fyra månader i stor gräshage hade troligen hästen sett helt annorlunda på livet. Den hade kanske behövt längre vila, men att ge dom tre-fyra månaderna med hagvila först för att sen göra en ny bedömning är alla hästar värda. (och man kan passa med täcken även på bete, det har jag gjort...) Så till syvende och sist handlar det alltså om pengar och vilja att tävla/rida.

 

[Alexandra_W]

Sv: Dömmer vi ut för tidigt?

Nu låter jag säkert skithemsk, men jag köper inte ditt resonemang. Anledningen att din häst inte vill göra något alls nu är för att han har ont. Och hur det än är är det "rätt tid på året" att ha en långtidsskadad häst. Efter tre-fyra månader i stor gräshage hade troligen hästen sett helt annorlunda på livet. Den hade kanske behövt längre vila, men att ge dom tre-fyra månaderna med hagvila först för att sen göra en ny bedömning är alla hästar värda. (och man kan passa med täcken även på bete, det har jag gjort...) Så till syvende och sist handlar det alltså om pengar och vilja att tävla/rida.

Fast någon man måste fråga sig är ju också: hur länge kommer hästen behöva ha ont? (Och hur ont har hästen naturligtvis)

Som när min herre hade aktiv spatt, han hade väldigt ont, och stod mest i hagen och såg ledsen ut, vill inte gå med flocken, ville de facto eg ingenting. Han fick en chans och behandling, och svarade på den tack och lov. Jag frågade vet vad som hände om han inte svarade på behandling och då (enligt en vet som INTE dömmer ut i första läget/för snabbt) gjorde vet en talande gest med fingret över halsen. Dvs då fanns det inget annat att göra än låta honom slippa.

Han hade ändock antagligen i slutänden blivit smärtfri, förr eller senare så i nästan alla spattfall stabiliseras ju spatten och blir smärtfri. Men det kan ta lång tid. Och hur länge ska en häst behöva ha ONT? Det är ju också ett beslut man måste ta, ställt mot hur just den individen reagerar på smärta, på prognos osv.

Och för mig skulle 3 - 4 månader med den smärtan om den inte kunnat lindras INTE varit ett alternativ. Medan 3 - 4 månader med mer 'hanterbar' smärta, hästen ganska obekymrad och en bra prognos hade varit en helt annan sak.

Sen anser jag väl inte att det här nödvändigtvis är bästa tiden ha långtidsskadad häst alla gånger. Beror helt på hur det är. Insekter etc är inte alltid det bästa, och alla hästar klarar/kan heller inte att gå 3 - 4 månader på gräs och helvila.

Och som sagt, jag anser att det där med att 'alla hästar är värda 3 - 4 månader på gräs för att se om de blir bättre' väldigt mycket beror på hur ont de har under dessa månader, och vad prognosen sen är.

Dvs som i allt annat - det är väldigt svårt att generellt säga att si eller så är rätt, det är så otroligt beroende av vad problemet är för hästen (skadan/sjukdomen), hur den mår, hur prognosen är osv.

Sen, innan man haft/stött på en sådan där häst som INTE tycker om att bli haghäst/inte jobba, då är det svårt att förstå. Jag har ju i alla år haft synen att 'de blir kvar för livet', och livet ska då avslutas av hög ålder. urväxta ponnyer, pensionärer etc - de stannar. Och alltid haft för avsikt och önskan att just 'behålla for life'. Och jag har fortfarande dålig samvete för att jag 'vägrade se' när det gällde kallblodsstoet. Att jag lät det gå fyra månader innan jag tog bort henne och inte tog bort tidigare. Och då snackar vi om en häst som var OHALT i hage. Men som hatade pensionärslivet, blev först deprimerad (det går över tänkte jag, hon vänjer sig), och som sen blev utåtagerande och 'stressad' (det går säkert över) och som tillslut blev AGGRESIV mot både folk och få (där insåg jag). Och jag har svurit på att ALDRIG någonsin igen sätta MIN önskan att behålla framför hur hästen mår av detta.

 

[Shudde]

Sv: Dömmer vi ut för tidigt?

Han kan inte gå på bete, han klarar inte insekter utan att bli helt rabiat. Dessutom skulle det vara rena döden för ryggen ändå att gå och skrota så länge, han skulle aldrig bli ridbar igen med tanke på hans relativt höga ålder.

Ja jag har ju sagt att vi har en häst för att rida på. Betalar man så mycket pengar som vi gör så vill man kunna få någon valuta för pengarna. Han har fått ettår på sig där vi gjort allt allt allt enligt konstens alla regler, och sen får han såhär ont igen, trots att han nu bara promenerat i 3 veckor och gått på finadyne rör han inte ens ryggen när han travar.

Vi skulle knappast ha tait det här beslutet utan att vi fått inrådan och diskussion med en veterinär heller. Enligt henne har vi gjort allt vi kunnat och lite mer. Just eftersom han fått såpass lång tid på sig så tyckte hon inte att det var något alternativ att låta honom vila ut sig, han har ju ett kroniskt problem.

Jag har lovat mig själv att aldrig aldrig aldrig mer ha ett djur såpass länge att det behöver lida i onödan. Vi sparade våran hund av egoistiska skäl tills alla organ i kroppen bara sa upp sig en dag. Hon hade mått bättre av att få gå några måander innan. Samma sak här, jag vill inte se honom matt i ögonen, matt i pälsen, ovillig till att röra sig. Det är inte fair. Jag tycker det är en skyldighet man tar på sig när man skaffar djur, att inte låta dem lida i onödan.
Visst hade vi kunnat behandla och EVENTUELLT fått nåt år till med promenader, eviga sträckningar och ständig oro. Men det är inte värt det att låta honom lida igen.

Och ja jag tycker du är jävligt okänslig. Jag har dömt ut min kompis son jag haft i halva mitt liv samma dag. Ibland får man tänka till lite.

 

[kickikompis]

Sv: Dömmer vi ut för tidigt?

Sen måste jag säga *hukar* att i många fall där ägarna anser att hästen inte skulle mått bra av att bara gå i hagen en lång konvalescens så är det ett utomordentligt bra sätt att flytta över anledningen på hästen istället för att erkänna att man inte vill, har råd eller orkar ha en häst som man inte kan använda i den utsträckning eller på det sätt man själv önskar. Har svårt att tro att det finns en häst gåendes i en tillräckligt stimulerande och stor hage blandat med pyssel och skrittmotion i skogen skulle tycka livet är tråkigt.

Jag håller med! I grund o botten hänger ju vårt synsätt på varför vi har häst. Är det så att vi skaffat häst för att tävla o träna (och "på köpet" också får en kompis)? Kanske har vi skaffat häst för att vi tycker om hästen som djur, kunna rida, kunna vara ute, komma bort från övriga världen, etc

Det är OK att vi har olika synsätt men jag tycker att vi ska kunna erkänna det för oss själva. Om det nu är så att vi väljer att ta bort hästen hellre än att ha den gåendes i en hage just p g a kostnaden så OK, men man kan erkänna det. Hästen kostar oss pengar frisk som sjuk. Under "behandlingsfasen" kan kostnaderna givetvis bli flera ggr högre men jag tycker inte att det är så stor skillnad i pris på att ha en inackorderad, "hag-gående" häst som att ha en häst i full tävlingskondition med kostnader för tränare, extra foder, utrustning, tävlingskostnader, skoning(?) etc. Frågan som kommer sen är ju om vi tycker att det är värt det? Nej, vi kanske vill ha en häst att rida på och då kan vi "ta" kostnaderna. Jag vet inte om det är så att vi skäms för att erkänna det. Kanske vill vi inte erkänna det för oss själva ens, att pengar är anledningen att vi låter vår vän vandra vidare.

Det kan inte finnas många hästar som vantrivs med att inte bli ridna, körda etc om de lever ett bra hästliv i övrigt dvs går i hage med polarana, får tillräckligt med bra mat och någon som ser till dem.
Vi funderar sällan på om unghästarna är deprimerade, ok de växer men annars är det vanligast att de går i lösdrift, flock tills de är tillräckligt gamla för att börja jobbas.
Vad är det man menar att hästen saknar när den inte blir riden?
Vad är det som får en häst att hoppa av glädje när den ser en sadel(om den nu gör det)? Är det så att den blir glad för att den ska få stimulans i form av att komma ut o se nya saker?
Den borde få precis lika mkt stimulans av att få komma ut o gå, bli tömkörd i skritt i skogen etc. Att sitta på ryggen eller gå bakom borde inte spela hästen ngn roll. Vi behöver ju inte sluta aktivera dem bara för att vi inte kan sitta på ryggen eller göra allt i höga farter.
Men frågan är om vi vill, orkar? Kanske är det inte så, men då kan vi erkänna det också!

Jag vill inte döma någon. Vi har olika hästhållning och olika synsätt, så är det väl.

 

[Fiorano]

Sv: Dömmer vi ut för tidigt?

Jag förstår hur du känner, och är fullt medveten om att jag verkligen låter jättehemsk. Men i ditt första inlägg framgår varken hur gammaldin häst är eller vad problemet är och var det sitter. Du skriver bara att han inte kan gå på bete för att det är meckigt med täckesbyte. Dessutom är betoningen på det ekonomiska som jag retar mig lite på. Jag köper inte det resonemanget. Hade det varit en bil som havererat så fine-skrota och köp en ny. Men detta är liv vi håller på med, i min mening är det vår skyldighet att ge hästen alla chanser vi kan.

Ber om ursäkt för att jag är lite för skarp, men som sagt framgick inte i ditt första inlägg hur läget var. Hoppas att ni hittar en ny fin häst, som håller.

 

[Shudde]

Sv: Dömmer vi ut för tidigt?

Så om allt inte framgår så är det fritt fram att tolka efter egen vilja? Jag tycker faktiskt inte ens du är skithemsk, jag tycker du är grotesk och vidrig med ditt inlägg.

Visst är det liv vi håller på med, just DÄRFÖR har vi ett ansvar att inte låta dem lida i onödan. I mina ögon är det hundra resor värre att låta en häst gå för länge än att ta bort den för tidigt. En häst lider inte av en snabb smärtfri död, däremot kan den lida av att vara konvalecent på övertid.

Och vi har ändå hästar för vårat eget höga nöjes skull. Jag har ingen använding för en häst som aldrig kommer bli ridbar igen på den nivån jag vill rida på. Jag förstår faktiskt inte att det är så svårt att köpa för dig. Hade vi trott att vår häst skulle kunna gå och skrota hade han fått göra det och vi hade köpt en ny. Men jag kan förstå dem som tar bort en häst som skulle hålla för enbart hagen, har man en häst för att rida så vill man inte betala för en man inte kan rida på.

Sen finns det givetvis de som dömer ut hästar i onödan, men den gruppen tillhör inte jag, jag offrade mitt sista onnyår på en ponny som alla tränare sa till mig att rida sönder och döma ut, han hade 50/50 och tack vare att han fick gå och skrota och sättas igång under flera månader så går han idag klockrent i lättare klasser i hoppning och fälttävlan. Men där hade man ju en "kanske"-prognos, och en häst som tålde konvalecens mkt bra, här har vi haft en "mkt dålig"prognos och en häst som kryper ur skinnet, inte äter bra och som man knappt kan peta på utan att det gör ont.

Jag fattar inte ens att jag sitter och försvarar mig mot dig, du delar upenbarligen inte min syn på djur och vårat ansvar gentemot dem.

 

[Alexandra_W]

Sv: Dömmer vi ut för tidigt?

Dessutom är betoningen på det ekonomiska som jag retar mig lite på. Jag köper inte det resonemanget. Hade det varit en bil som havererat så fine-skrota och köp en ny. Men detta är liv vi håller på med, i min mening är det vår skyldighet att ge hästen alla chanser vi kan.
.

Där känns som den springande punkten i sådana här diskussioner. Att ge hästen alla chanser man kan. Frågan är ju - var drar man gränsen för när man kan vs inte kan?

Säg att jag har en buffert/sparkonto på 25 000 kr. Utöver detta har jag en 'hästbuffert' på 10 000 kr. Jag har 'precis råd' att ha hästen i övrigt, dvs betala uppstallning, skor, försäkring, utrustning, träning, tävling och vacc/avmaskning/liknande.

Så blir hästen skadad. Självklart betalar jag veterinärräkningen. Det tar jag från hästbufferten, den är till för sånt bland annat. Hästen blir konvalescent, och hästbufferten fylls på igen när det inte kostar X kr/månad mer träning tävling.

Tiden går, veterinären föreslår/rekommenderar specialskoning. Du specialskor hästen, på kliniken, så det blir 1000 kr dyrare än vanligt. Dessutom rek att hästen under en förhållandevis lång tid får medicinering. Tyvärr täcker inte din försäkring detta, och medicinen kostar 3000 kr totalt. Du tar det från bufferten.

Hästen blir stel av att stå i liten hage och vila, så du tar ut massören a X kr/gång. Hästen mår bättre av detta så du fortsätter var X vecka.

Veterinären vill nu byta behandling/göra mer ingående undersökningar/etc, mer veterinärräkningar för dig. Nu börjar din hästbuffert sina. Som bonus höjer stallägaren hyran.

Sådär rullar det på. Efter ngra månader är din häst lite bättre, men långt ifrån bra. Din hästbuffert är slut, hästen 'fasta kostnader' är nu uppe i strax över summan för vad den kostar 'normalt' med träning och tävling, men lite mer blodpudding så går det bra det med. Men för varje ny veterinärräkning/etc så får du nalla från sparkontot.

Nu vill veterinären operera hästen, din del av veterinärräkningen kommer att bli cirka 9000 kr för operationen inkl ny självrisk, och stygntagningsbesök samt medicinen efter operationen. Det är svårt att ge någon klar prognos innan operationen, samtidigt så finns risken att man inte kan säga minsta lilla mer efter operationen.

HUR länge ska man nalla från sparkontot? Ska man ta de 9 K från sparkontot? Ska man ge upp, eller ska man ge det chansen? Där tycker jag är en VÄLDIGT intressant fråga!

Jag vet hur jag gjort, jag har tömt sparkontot (och bett en BÖN att bilen inte ska gå sönder innan det fyllts på), i ett par specifika lägen har jag dessutom LÅNAT pengar för att kunna få ihop det.

Men 'ska' man behöva länsa sparkontot? Eller har man gjort vad man kan när man gett hästen 'hästbufferten' (det kan ju ta tre år eller ett halvår att göra slut på det, eller ännu mindre tid)? Har man en förpliktelse att köra 'hela racet, kosta vad det kosta vill', men då sätta sig i en sits där man inte har något ekonomisk skyddsnät om bilen pajar?

Dvs, hur långt ekonomiskt sträcker sig ansvaret? hur nära ekonomisk ruin ska/bör man gå för att verkligen ge hästen 'den där chansen'?

Jag har flera gången 'kört hela racet'. Sist nu med K. Jag är INTE ett jäkla dugg säker på att jag vill göra det igen faktiskt.. Hur 'elakt' det än kan verka.

 

[Shudde]

Sv: Dömmer vi ut för tidigt?

Jag håller med dig. I vårat fall vill veterinären inte ens fortsätta behandla eller undersöka, de enda nya fynd man möjligen kan hitta är bara såna som ytterligare stärker beslutet. Därför tar jag otroligt illa upp av fioranos inlägg.