Dricker mycket, urinkristaller, HJÄLP :(

[Castellini]

Vet att det finns många duktiga hundmänniskor så skriver här i hopp om bra synpunkter på vår situation
ber om ursäkt för wall of text


Bakgrund:
Blandrastik, ca 6 kg, kastrerad, 8 år. Mycket pigg, aktiv och välmående. Inga ålderskrämpor - beter sig som en 1 åring och är oerhört glad i livet. Vi tränar flera hundsporter; går mycket kurser, läger, tävlingar mm. Omplacerades till mig när hon var knappt 2 år. Har varit frisk som en nötkärna hela tiden.


Problemet:
För en tid sedan började hon dricka ovanligt mycket vatten. Hon har alltid varit mycket måttlig i sitt drickande men började ibland tömma skålen. Kan vissa dagar dricka upp flera vattenskålar, vilket aldrig har hänt förut. Dryckesmängden varierar - vissa dagar dricker hon mycket och andra dagar dricker hon som vanligt.

Med anledning av förändringen kollade jag upp henne hos veterinär nyligen. Vets misstanke: njursvikt eller diabetes. Urin- och blodprovs togs och analyserades för typ allting, enligt veterinären. Hon ville söka brett eftersom orsaken var/är okänd. Alla prover såg toppenbra ut, utom urinprovet för urinkristaller.

Det provet visade "måttligt höga" (vets ord) halter av urinkristaller av typen struviter. Inga stenar alltså, endast kristaller. Ultraljud togs aldrig då vet inte tyckte att det var nödvändigt.


Lösning?
Veterinärens enda lösning på dessa urinkristaller är att hunden äter specialfoder (torrfoder köpt hos veterinären) resten av sitt liv. ENDAST specialfoder. I undantagsfall kan hon få äta gurka.

Någonstans här exploderar min hjärna Vi har sökt hjälp för att hunden dricker mycket. Vet är inte säker på att det ökade drickandet beror på urinkristallerna. Vet har varit öppen med att drickandet kan bero på en annan fysisk orsak, men att det också kan vara ett stressbeteende, att hunden kan ha haft dessa kristaller hela livet men aldrig mått dåligt av dem.

Och ändå - specialfoder livet ut. Och gurka. Ibland


Jag älskar min hund över allt och vill henne det allra bästa. Vi barfar. Att överge den livsstilen och övergå till torrfoder () känns som att slita hjärtat ur kroppen. Aldrig mer hennes älskade ben. Aldrig mer varierat träningsgodis. Aldrig mer smakberikning. Aldrig mer av så mycket som vi så länge har tagit för givet. Jag ska alltså beröva henne allt detta, för att få bort urinkristaller som hon kanske aldrig har mått dåligt av. Välkommen tandsten och problem med analsäckarna, som hon hade innan vi bytte till barf.


Frågor
Jag vore mycket tacksam för input


Är ökat drickande ett vanligt symptom på urinkristaller? Är det inte tvärtom - att kristaller kan uppstå om hunden dricker för lite?

Hur kan jag lita på att drickandet beror på urinkristallerna och inte ett helt annat, oupptäckt fel?

Är specialtorrfoder (livet ut!) verkligen den enda framkomliga vägen här?

Ledande fråga - har inte ordination av foder skett väldigt godtyckligt i det här fallet? Jag är helt chockad över med vilket lätthet en veterinär för evigt tar ifrån en hund dess rätt att berikas genom att tex gnaga ben

Har någon något förslag på hur vi går vidare härifrån? Synpunkter, förslag, reflektioner, erfarenheter, vad som helst?


Nuläget
Ger torrfoder enligt vets ordination, plus ben någon dag i veckan då jag inte har haft hjärta att ta bort dem helt. Min man, som ibland är mer klartänkt i sådana här situationer än jag, tror att det är ett stressbeteende som utlöstes i vintras när vi var bortresta ett tag och hunden bodde på pensionat. Det var efter att vi kom hem som problemet noterades. Det kan ju dock vara en slump - ett fysiskt fel kan ju ha råkat ge symptom samtidigt bara.


Tack till er som orkade läsa

 

[Malibu_Stacy]

Vet att det finns många duktiga hundmänniskor så skriver här i hopp om bra synpunkter på vår situation
ber om ursäkt för wall of text


Bakgrund:
Blandrastik, ca 6 kg, kastrerad, 8 år. Mycket pigg, aktiv och välmående. Inga ålderskrämpor - beter sig som en 1 åring och är oerhört glad i livet. Vi tränar flera hundsporter; går mycket kurser, läger, tävlingar mm. Omplacerades till mig när hon var knappt 2 år. Har varit frisk som en nötkärna hela tiden.


Problemet:
För en tid sedan började hon dricka ovanligt mycket vatten. Hon har alltid varit mycket måttlig i sitt drickande men började ibland tömma skålen. Kan vissa dagar dricka upp flera vattenskålar, vilket aldrig har hänt förut. Dryckesmängden varierar - vissa dagar dricker hon mycket och andra dagar dricker hon som vanligt.

Med anledning av förändringen kollade jag upp henne hos veterinär nyligen. Vets misstanke: njursvikt eller diabetes. Urin- och blodprovs togs och analyserades för typ allting, enligt veterinären. Hon ville söka brett eftersom orsaken var/är okänd. Alla prover såg toppenbra ut, utom urinprovet för urinkristaller.

Det provet visade "måttligt höga" (vets ord) halter av urinkristaller av typen struviter. Inga stenar alltså, endast kristaller. Ultraljud togs aldrig då vet inte tyckte att det var nödvändigt.


Lösning?
Veterinärens enda lösning på dessa urinkristaller är att hunden äter specialfoder (torrfoder köpt hos veterinären) resten av sitt liv. ENDAST specialfoder. I undantagsfall kan hon få äta gurka.

Någonstans här exploderar min hjärna Vi har sökt hjälp för att hunden dricker mycket. Vet är inte säker på att det ökade drickandet beror på urinkristallerna. Vet har varit öppen med att drickandet kan bero på en annan fysisk orsak, men att det också kan vara ett stressbeteende, att hunden kan ha haft dessa kristaller hela livet men aldrig mått dåligt av dem.

Och ändå - specialfoder livet ut. Och gurka. Ibland


Jag älskar min hund över allt och vill henne det allra bästa. Vi barfar. Att överge den livsstilen och övergå till torrfoder () känns som att slita hjärtat ur kroppen. Aldrig mer hennes älskade ben. Aldrig mer varierat träningsgodis. Aldrig mer smakberikning. Aldrig mer av så mycket som vi så länge har tagit för givet. Jag ska alltså beröva henne allt detta, för att få bort urinkristaller som hon kanske aldrig har mått dåligt av. Välkommen tandsten och problem med analsäckarna, som hon hade innan vi bytte till barf.


Frågor
Jag vore mycket tacksam för input


Är ökat drickande ett vanligt symptom på urinkristaller? Är det inte tvärtom - att kristaller kan uppstå om hunden dricker för lite?

Hur kan jag lita på att drickandet beror på urinkristallerna och inte ett helt annat, oupptäckt fel?

Är specialtorrfoder (livet ut!) verkligen den enda framkomliga vägen här?

Ledande fråga - har inte ordination av foder skett väldigt godtyckligt i det här fallet? Jag är helt chockad över med vilket lätthet en veterinär för evigt tar ifrån en hund dess rätt att berikas genom att tex gnaga ben

Har någon något förslag på hur vi går vidare härifrån? Synpunkter, förslag, reflektioner, erfarenheter, vad som helst?


Nuläget
Ger torrfoder enligt vets ordination, plus ben någon dag i veckan då jag inte har haft hjärta att ta bort dem helt. Min man, som ibland är mer klartänkt i sådana här situationer än jag, tror att det är ett stressbeteende som utlöstes i vintras när vi var bortresta ett tag och hunden bodde på pensionat. Det var efter att vi kom hem som problemet noterades. Det kan ju dock vara en slump - ett fysiskt fel kan ju ha råkat ge symptom samtidigt bara.


Tack till er som orkade läsa

Be om remiss för utredning hos specialist av den ökade törsten. Den beror sannolikt inte på kristallerna och det är ovanligt att det beror på stress om hunden i övrigt inte visar stressbeteenden. Och för att följa upp om hunden verkligen har kristaller eller om de bildats för att urinen stått för länge hos veterinären/labbet innan den analyserats.

 

[Castellini]

Be om remiss för utredning hos specialist av den ökade törsten. Den beror sannolikt inte på kristallerna och det är ovanligt att det beror på stress om hunden i övrigt inte visar stressbeteenden. Och för att följa upp om hunden verkligen har kristaller eller om de bildats för att urinen stått för länge hos veterinären/labbet innan den analyserats.

Hej

Stort tack för svar

Urinprovet togs på morgonen vid 6 ungefär och analyserades vid halv 3 på em. Förvarades svalt. Kan det ända ha vuxit kristaller som inte borde ha varit där?

Jag tog inte med det i inlägget för det blev så mycket text ändå men vi har en återbesökstid om knappt 2 månader då det ska tas nytt urinprov och se hur det går, och om drickandet är borta.

Är din rekommendation till mig att jag avvaktar tills då eller ska jag redan nu be om att få komma till specialist? Vad heter en sådan specialist? Eller är det specialist vilken som helst? Tänker vad jag ska fråga efter när jag ringer

Stort tack igen för din tid

 

[Malibu_Stacy]

Hej

Stort tack för svar

Urinprovet togs på morgonen vid 6 ungefär och analyserades vid halv 3 på em. Förvarades svalt. Kan det ända ha vuxit kristaller som inte borde ha varit där?

Jag tog inte med det i inlägget för det blev så mycket text ändå men vi har en återbesökstid om knappt 2 månader då det ska tas nytt urinprov och se hur det går, och om drickandet är borta.

Är din rekommendation till mig att jag avvaktar tills då eller ska jag redan nu be om att få komma till specialist? Vad heter en sådan specialist? Eller är det specialist vilken som helst? Tänker vad jag ska fråga efter när jag ringer

Stort tack igen för din tid

Det kan växa till under de timmarna ja. Om hunden fortfarande dricker sådär mycket (tömmer skålar flera gånger per dag) så skulle jag be om remiss för utredning redan nu. 2 månader är lång tid.
En sådan specialist heter specialist i invärtesmedicin/internmedicin och finns oftast på de större djursjukhusen. Ökad törst och urinering kan bero på en mängd olika sjukdomar och enbart ett vanligt blod- och urinprov ger inte alltid svar och då verkar det som att din veterinär inte riktigt har koll på hur man ska gå vidare.
3 av mina hundar genom åren har haft urinkristaller och även opererats för urinsten men ingen har haft ökad törst som symtom.

 

[Castellini]

Det kan växa till under de timmarna ja. Om hunden fortfarande dricker sådär mycket (tömmer skålar flera gånger per dag) så skulle jag be om remiss för utredning redan nu. 2 månader är lång tid.
En sådan specialist heter specialist i invärtesmedicin/internmedicin och finns oftast på de större djursjukhusen. Ökad törst och urinering kan bero på en mängd olika sjukdomar och enbart ett vanligt blod- och urinprov ger inte alltid svar och då verkar det som att din veterinär inte riktigt har koll på hur man ska gå vidare.
3 av mina hundar genom åren har haft urinkristaller och även opererats för urinsten men ingen har haft ökad törst som symtom

Felcitat

Det kan växa till under de timmarna ja. Om hunden fortfarande dricker sådär mycket (tömmer skålar flera gånger per dag) så skulle jag be om remiss för utredning redan nu. 2 månader är lång tid.
En sådan specialist heter specialist i invärtesmedicin/internmedicin och finns oftast på de större djursjukhusen. Ökad törst och urinering kan bero på en mängd olika sjukdomar och enbart ett vanligt blod- och urinprov ger inte alltid svar och då verkar det som att din veterinär inte riktigt har koll på hur man ska gå vidare.
3 av mina hundar genom åren har haft urinkristaller och även opererats för urinsten men ingen har haft ökad törst som symtom.

Har pratat med 4 olika kliniker nu. Ville helst få en ny oberoende bedömning men de vill inte/har inte möjlighet att ta emot oss.

Så kontaktade kliniken vi har varit hos och hade ett bra samtal med veterinären som vi träffade då. Hon menar att de prover som har tagits är så pass breda att nästan allt redan har uteslutits.

Hon ska bolla med Strömsholm och höra om de bedömmer att de kan tillföra något. I så fall ska remiss skickas dit.

Men sammanfattningsvis är veterinären inte orolig eftersom hunden är så pass pigg och hon har inga mer uppslag på vad som skulle kunna fela.

Känner mig helt knäpp Kanske oroar mig i onödan bara eller så gör jag inte det. Hoppas att vetten åter snart