En så vacker berättelse

Status
Stängd för vidare inlägg.
Fast @Tora, folk måste ju få ifrågasätta även sätt att läka på. Jag blev otroligt mobbad när jag var liten, misshandlad och nedtryckt. De sa att jag var ful och vidrig, och att ingen någonsin skulle tycka om mig. Sen, kom det en snubbe som gjorde det. Han var fantastiskt vacker, flörtade med mig, sa att jag var vacker. Det läkte många sår. Hans beröring och blick gjorde att jag kände mig vacker och värd något igen. Där och då såg jag inga fel med det sättet att läka på, det kändes helt fantastiskt. Han var fantastiskt snygg, sådär filmstjärnesnygg, och charmerande väluppfostrad. Ibland kan jag fortfarande känna mig smickrad över den flingen. Men med distans så ser jag att det kanske inte var det bästa sättet att läka på. Jag var femton, han var trettiotre. Nu kan jag se det sjuka i den relationen som jag där och då tyckte läkte mig.

Jag tror på att se värde i sig själv, oavsett vad man presterar eller vilken bekräftelse man får av andra.
 
Fast @Tora, folk måste ju få ifrågasätta även sätt att läka på. Jag blev otroligt mobbad när jag var liten, misshandlad och nedtryckt. De sa att jag var ful och vidrig, och att ingen någonsin skulle tycka om mig. Sen, kom det en snubbe som gjorde det. Han var fantastiskt vacker, flörtade med mig, sa att jag var vacker. Det läkte många sår. Hans beröring och blick gjorde att jag kände mig vacker och värd något igen. Där och då såg jag inga fel med det sättet att läka på, det kändes helt fantastiskt. Han var fantastiskt snygg, sådär filmstjärnesnygg, och charmerande väluppfostrad. Ibland kan jag fortfarande känna mig smickrad över den flingen. Men med distans så ser jag att det kanske inte var det bästa sättet att läka på. Jag var femton, han var trettiotre. Nu kan jag se det sjuka i den relationen som jag där och då tyckte läkte mig.

Jag tror på att se värde i sig själv, oavsett vad man presterar eller vilken bekräftelse man får av andra.
Ja det är självklart att man får göra det. Men det finns många olika sätt att göra det på. Man kan ju tex göra det på ett sätt som inte förminskar personen i fråga.

För om det hade varit frågan om något destruktivt så hade det knappast hjälpt att bli totalt nedvärderad.
 
För om det hade varit frågan om något destruktivt så hade det knappast hjälpt att bli totalt nedvärderad.
Den berörda personen deltar inte i diskussionen och lär nog inte läsa den heller: jag riktar mig inte till denne, och ingen annan gör det heller.

Jag uppfattar dig som ilsken, rörig och att du beter dig oschysst i diskussionen. Jag svarade i tråden innan du hade nämnt ett jota om din polare. Plötsligt är jag jättetaskig som skriver okänsliga saker om din kompis, typ. :confused:

Jag ser ett diskussionsvärde i moderskapets och kvinnokroppens roll i berättelsen. Faktum är att jag finner den rätt intressant ur den aspekten. Men jag ser också problematiken i det. Det är inte kritik mot det enskilda subjektet, det är inte dennes fel, utan det handlar om kvinnokroppens och moderskapets ställning och funktion i samhället.
 
Den berörda personen deltar inte i diskussionen och lär nog inte läsa den heller: jag riktar mig inte till denne, och ingen annan gör det heller.

Jag uppfattar dig som ilsken, rörig och att du beter dig oschysst i diskussionen. Jag svarade i tråden innan du hade nämnt ett jota om din polare. Plötsligt är jag jättetaskig som skriver okänsliga saker om din kompis, typ. :confused:

Jag ser ett diskussionsvärde i moderskapets och kvinnokroppens roll i berättelsen. Faktum är att jag finner den rätt intressant ur den aspekten. Men jag ser också problematiken i det. Det är inte kritik mot det enskilda subjektet, det är inte dennes fel, utan det handlar om kvinnokroppens och moderskapets ställning och funktion i samhället.
Jag uppfattar dig som okänslig och arrogant som ser ner på de kvinnor som inte börjar må bra på enligt dig tillräckligt bra sätt.

Du verkar inte läsa trådarna du svarar i då du missar information som tagits upp tydligt och flertalet gånger.

Klart att det blir den enskilda kvinnan som diskuteras då det är något hon har upplevt som diskuteras.

Du reducerar hennes upplevelse till att" bara" bli förälder när det egentligen är så mycket mer än så. Faktum är att det egentligen inte har så mycket att göra med föräldraskapet alls utan en fråga om att få tillbaka en positiv syn på något man tyckte svek en och som man inte tyckte dög till något.

Dessutom pratar jag inte om kvinnor generellt utan bara en. Svårt då att inte det blir kritik mot just den kvinnan.
 
Senast ändrad:
@Tora Har läst tråden men inte haft något att säga om ursprungsinlägget, men nu får jag nog försöka mig på ett inlägg iaf.

Jag uppfattar inte @Trani s inlägg som arroganta, tror bara hon försöker förmedla en oro för personen i berättelsen. Jag upplever inte att hon nervärderar personen, eller på något sätt säger att hennes sätt att läka är "bra nog" som du tycker. Jag upplever det som andra i tråden försökt lägga fram, en oro för att personen i berättelsen visserligen mår bättre (vilket ju är fantastiskt!) men att risk finns att mycket poäng läggs just på barnet(/nen) och att det kanske kan finnas risker med det, just för hennes framtida måendes skull.. (Lite grann som @JosefineLi beskriver) Sen läser ju vi alla en sådan här text med våra egna glasögon, du påverkas givetvis av din historia med din vän :) Oavsett om berättelsen i trålstarten är sann eller ej så vet vi ju inte mer än det som uttrycks just i de orden som skrivits. Därav skillnaden i hur vi läser den och tolkar den.
 
@Tora Har läst tråden men inte haft något att säga om ursprungsinlägget, men nu får jag nog försöka mig på ett inlägg iaf.

Jag uppfattar inte @Trani s inlägg som arroganta, tror bara hon försöker förmedla en oro för personen i berättelsen. Jag upplever inte att hon nervärderar personen, eller på något sätt säger att hennes sätt att läka är "bra nog" som du tycker. Jag upplever det som andra i tråden försökt lägga fram, en oro för att personen i berättelsen visserligen mår bättre (vilket ju är fantastiskt!) men att risk finns att mycket poäng läggs just på barnet(/nen) och att det kanske kan finnas risker med det, just för hennes framtida måendes skull.. (Lite grann som @JosefineLi beskriver) Sen läser ju vi alla en sådan här text med våra egna glasögon, du påverkas givetvis av din historia med din vän :) Oavsett om berättelsen i trålstarten är sann eller ej så vet vi ju inte mer än det som uttrycks just i de orden som skrivits. Därav skillnaden i hur vi läser den och tolkar den.
Ja och jag har flera gånger skrivit att det inte har med barnen i sig att göra.

Att det är upplevelsen som är viktig. Själva händelsen. Att den kropp som inte dög till något som var skändad och ful trots allt kunde producera något så vackert som ett liv. Men det är inte kopplat till barnet eller föräldraskapet i sig som person. Dvs det är inte barnet som gör att hon orkar gå upp på morgonen.

Oberoende vad som händer med barnen så kommer hon alltid ha kvar vad hennes kropp klarade av att göra. Men det har som sagt inget med barnet i sig att göra.

Självklart är det inte bra att hänga upp sin lycka på en person. Det kan sluta i kattastrof.

Men detta är alltså själva händelsen som är helande och viktig. Att hon har gett liv till en människa kommer ju ingen kunna ta ifrån henne vad som än händer.

Tex jag har 4 barn men jag tänker på mig själv som 5 barnsmamma. Detta på grund av ett missfall. Det är få människor jag säger det till (om man nu bortser från hela internet ;)) för det är faktiskt väldigt få som förstår det. Speciellt när dom får reda på att missfallet hände i vecka 12 och att den lill* dog redan ungefär i vecka 6.
För enligt dom är det ju inte ett barn för det var ju så tidigt i graviditeten. Men för mig spelar det ingen roll för för mig är det själva upplevelsen som räknas. (Ingen riktig klockren jämförelse men kanske det blir lite tydligare vad jag menar med skillnaden på barnet som person och som upplevelse).
 
Ja och jag har flera gånger skrivit att det inte har med barnen i sig att göra.

Att det är upplevelsen som är viktig. Själva händelsen. Att den kropp som inte dög till något som var skändad och ful trots allt kunde producera något så vackert som ett liv. Men det är inte kopplat till barnet eller föräldraskapet i sig som person. Dvs det är inte barnet som gör att hon orkar gå upp på morgonen.

Oberoende vad som händer med barnen så kommer hon alltid ha kvar vad hennes kropp klarade av att göra. Men det har som sagt inget med barnet i sig att göra.

Självklart är det inte bra att hänga upp sin lycka på en person. Det kan sluta i kattastrof.

Men detta är alltså själva händelsen som är helande och viktig. Att hon har gett liv till en människa kommer ju ingen kunna ta ifrån henne vad som än händer.

Tex jag har 4 barn men jag tänker på mig själv som 5 barnsmamma. Detta på grund av ett missfall. Det är få människor jag säger det till (om man nu bortser från hela internet ;)) för det är faktiskt väldigt få som förstår det. Speciellt när dom får reda på att missfallet hände i vecka 12 och att den lill* dog redan ungefär i vecka 6.
För enligt dom är det ju inte ett barn för det var ju så tidigt i graviditeten. Men för mig spelar det ingen roll för för mig är det själva upplevelsen som räknas. (Ingen riktig klockren jämförelse men kanske det blir lite tydligare vad jag menar med skillnaden på barnet som person och som upplevelse).

Jag stör mig på synen att en kvinnas liv blir komplett och helt först när hon "skapar liv". Din historia i första inlägget är ju egentligen bara en grövre omskrivning av det som ständigt tjatas om, dvs att ingen kvinna är fullständig och riktigt hel förrän hon fått barn.
 
Jag stör mig på synen att en kvinnas liv blir komplett och helt först när hon "skapar liv". Din historia i första inlägget är ju egentligen bara en grövre omskrivning av det som ständigt tjatas om, dvs att ingen kvinna är fullständig och riktigt hel förrän hon fått barn.
Så ser inte jag det. Visst finns det nötter som påstår det men samtidigt verkar det också finnas dom som finner det väldigt provocerande att en kvinna faktiskt kan känna styrka utav "skapa liv".

Kanske jag hade sett på det annorlunda om jag inte hade haft min vän som råkat ut för något liknande. Om jag inte varit där och varit involverad i hennes kamp.

Dock påstår jag inte att det skulle gälla för alla kvinnor på något sätt. Inte ens några få utan bara en enda kvinna.

Påståendet att en kvinna kan bara känna sig hel om hon har fött barn är absurt. Men det är lika absurt att säga att ingen kvinna kan känna sig hel genom att föda barn.
 
Allvarligt. Det står på första sidan och jag upprepar mig flertalet gånger. Det går liksom inte att missa. Brukar du inte läsa trådarna innan du svarar i dom?
.

Ok. Så det är inte till mig citatet är...Men det här förvirrar mig. Trani har ju rätt i att du inte nämner din vän förrän senare?
 
Ok. Så det är inte till mig citatet är...Men det här förvirrar mig. Trani har ju rätt i att du inte nämner din vän förrän senare?
Jag förstår nog inte riktigt.

Att historien berörde mig djupt pga att min vän gått igenom något liknande skrev jag redan på första sidan.

Saken är att först när jag la in texten så var det bara för att jag tyckte den var vacker och att den berörde mig djupt (anledningen till det var då att jag identifierade mig väldigt mycket med kvinnan i historien).

Sen tyckte jag att jag behövde förklara lite mer ingående varför den berörde mig så djupt.

Efter det har jag varit väldigt tydlig med detta och påpekat och upprepat det i nästan varenda inlägg.

Men som sagt så förstår jag nog inte riktigt vad det har med saken att göra. Det är ju inte direkt så att jag skrev det bara en gång på sidan 53 i en 89 sidor lång tråd.
 
F
Ja och jag har flera gånger skrivit att det inte har med barnen i sig att göra.

Att det är upplevelsen som är viktig. Själva händelsen. Att den kropp som inte dög till något som var skändad och ful trots allt kunde producera något så vackert som ett liv. Men det är inte kopplat till barnet eller föräldraskapet i sig som person. Dvs det är inte barnet som gör att hon orkar gå upp på morgonen.

Oberoende vad som händer med barnen så kommer hon alltid ha kvar vad hennes kropp klarade av att göra. Men det har som sagt inget med barnet i sig att göra.

Självklart är det inte bra att hänga upp sin lycka på en person. Det kan sluta i kattastrof.

Men detta är alltså själva händelsen som är helande och viktig. Att hon har gett liv till en människa kommer ju ingen kunna ta ifrån henne vad som än händer.

Tex jag har 4 barn men jag tänker på mig själv som 5 barnsmamma. Detta på grund av ett missfall. Det är få människor jag säger det till (om man nu bortser från hela internet ;)) för det är faktiskt väldigt få som förstår det. Speciellt när dom får reda på att missfallet hände i vecka 12 och att den lill* dog redan ungefär i vecka 6.
För enligt dom är det ju inte ett barn för det var ju så tidigt i graviditeten. Men för mig spelar det ingen roll för för mig är det själva upplevelsen som räknas. (Ingen riktig klockren jämförelse men kanske det blir lite tydligare vad jag menar med skillnaden på barnet som person och som upplevelse).

Fast du tolkar ju ursorungstexten utifrån din väns erfarenheter. Inget fel i det, men vi andra kan inte göra det då vi inte känner din vän och vet hennes historia.

Jag menar inte att det är omöjligt att "komma över ett övergrepp" (dålig formulering, men hoppas ni förstår vad jag menar) på det sättet som beskrivs. Men vi övriga i tråden har ju bara texten i början att utgå ifrån, sant våra egna erfarenheter. Att du ser att din vän hjälpts av detta år ju jättebra, men jag (och vissa andra i tråden) ser inte det som jättetydligt i "historien" att personen i den faktiskt fått tillbaka sin självkänsla osv. Det handlar väl som sagt som alltid om vilka glasögon vi har när vi läser :)
 
Fast du tolkar ju ursorungstexten utifrån din väns erfarenheter. Inget fel i det, men vi andra kan inte göra det då vi inte känner din vän och vet hennes historia.

Jag menar inte att det är omöjligt att "komma över ett övergrepp" (dålig formulering, men hoppas ni förstår vad jag menar) på det sättet som beskrivs. Men vi övriga i tråden har ju bara texten i början att utgå ifrån, sant våra egna erfarenheter. Att du ser att din vän hjälpts av detta år ju jättebra, men jag (och vissa andra i tråden) ser inte det som jättetydligt i "historien" att personen i den faktiskt fått tillbaka sin självkänsla osv. Det handlar väl som sagt som alltid om vilka glasögon vi har när vi läser :)
Enligt vissa var det inte ett tillräckligt sätt att komma över ett övergrepp på. Det är det jag reagerat på. Att det inte är tillräckligt för någon kvinna alls.

Det är ju lika felaktigt som att jag utifrån en kvinna skulle påstå att det fungerar för alla.
 
Enligt vissa var det inte ett tillräckligt sätt att komma över ett övergrepp på. Det är det jag reagerat på. Att det inte är tillräckligt för någon kvinna alls.

Det är ju lika felaktigt som att jag utifrån en kvinna skulle påstå att det fungerar för alla.

Varför försöker du inte ens förstå vad @Trani med flera skriver, istället för att lägga väldigt underliga åsikter i deras munnar?
 
Jag har skrivit att du ger intryck av att sätta moderskapet på en sjuk piedestal och det andra är inte sant.
Så när jag tycker att någon ger intryck av något så tillskriver jag inte den personen de egenskaperna. Intressant.

Det är så jag har tolkat det du har skrivit.
 
Så när jag tycker att någon ger intryck av något så tillskriver jag inte den personen de egenskaperna. Intressant.

Det är så jag har tolkat det du har skrivit.
Jag tycker att det är betydligt mjukare och mer diskussionsinbjudande uttryckt än något jag skulle kalla "att lägga åsikter i munnen på". Du har själv inte varit särskilt trevlig när du har brett på om att jag är arrogant, känslokall, begår övergrepp som kan liknas vid våldtäkt och att mina inlägg skrämmer dig.

Vad för andra åsikter tycker du att jag har lagt i din mun?
 
Jag tycker att det är betydligt mjukare och mer diskussionsinbjudande uttryckt än något jag skulle kalla "att lägga åsikter i munnen på". Du har själv inte varit särskilt trevlig när du har brett på om att jag är arrogant, känslokall, begår övergrepp som kan liknas vid våldtäkt och att mina inlägg skrämmer dig.

Vad för andra åsikter tycker du att jag har lagt i din mun?
Nej det är ju det du skriver. Vill du inte bli tolkad så så kanske du skall uttrycka dig på ett annat sätt.

Tex inte skriva att enligt mig är det inte tillräckligt att komma över ett övergrepp på ett visst sätt. Och inte använda spysmily och andra inte så trevliga smileys.

Du skriver som om det du skriver är sanningen. Men det är ju bara din åsikt och den är ju inte mer rätt eller fel än någon annans åsikt. Att dessutom understryka ens åsikt om något/någon med negativa smileys säger ju mer eller mindre allt om tonen i dina inlägg.
 
Senast ändrad:
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Gravid - 1år Jag visste inte om jag skulle fortsätta i min första tråd "vem tar du med till förlossningen?" eller om jag skulle skapa en helt ny...
2
Svar
22
· Visningar
3 361
Senast: Milosari
·
L
  • Artikel
Dagbok Denhär berättelsen börjar i december året 2006. Det var en mamma en pappa och deras lilla bebis som var i himlen. Dom skulle få en till...
2
Svar
37
· Visningar
2 200
Senast: manda
·
Gravid - 1år Fy tusan vad det tar emot att skriva detta men jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag känner inte igen mig själv sen jag blev gravid...
2 3
Svar
47
· Visningar
7 041
Senast: Bapelsin
·
Gravid - 1år Min första graviditet rivstartade med fruktansvärt illamående, var i princip sängliggandes i tre månader och mådde så otroligt dåligt...
Svar
9
· Visningar
2 360
Senast: Bexzor
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp