Mina tankar kring ämnet:
Precis som någon har nämnt har de sk proffsstallen en betydligt större variation av utrustning än vad jag som vanlig amatör har i sadelkammaren.
Proffsryttare använder även de sadelmakare och de jobbar i regel upp ett öga för huruvida sadeln ligger någorlunda, en del är mer petiga än andra
När det gäller sadeltillpassning kan jag bara konstatera att glädjen över att hästägare numera har en medvetenhet om vikten av en korrekt tillpassad sadel har övergått i en mild hysteri.
Jag har lärt mig bygga sadlar för 5 olika personer och inte en enda sa lika dant. Det är just det som är grejen med sadeltilllpassning också. Det finns många olika läror och utöver det uttrycker personer sig olika om oftast samma sak.
Det stora problemet som jag stöter på är att folk glömmer att se till helheten och man hänger upp sig på detaljer och inte sällan saknas även en god portion självransakan och ärlighet kring sin egna person.
Jag har hitentills bara träffat på en enda person som har sagt till mig när jag har passat till sadel att "det här kan bli svårt för jag har dålig balans och har svårt att sitta korrekt i sadeln".
Den personen kunde jag var helt rakryggad mot och hade rent plötsligt ett helt nytt spektra av möjligheter att jobba med och jag kunde ställa frågor som en ryttare som anser sig ha god balans, antagligen skulle känna sig lite förolämpade av.
För det är faktiskt det absolut svåraste med tillpassning, hur man ska förmedla information till ryttaren, hästen är det minst komplicerade.
Hur får man en person att förstå att det är personens sits, övervikt, hårda händer, obalans, oförmåga att rida, att ryttaren är olämplig för den typen av häst att hästen är olämplig för ryttaren. Hur mottaglig är man som hästägare i en tillpassningssituation när man rent plötsligt måste konfronteras med den typen av fakta och hur långt ska tillpassaren gå.
När upphör tillpassaren att vara människa och blir någon form av überväsen som kan allt om häst och ridning?
Jag tror att många tillpassare har dömts ut som oseriösa mm för att de anser att det inte är deras jobb att ta den konflikten och i viss mån förstår jag och håller med. Dock brukar jag försöka att så lite tankefrön hos mina kunder och ibland finns det mottaglighet och då har det hänt att man kan inleda ett djupare samarbete.
Saken blir inte bättre för att man i regel diskuterar "sitt problem" med en hög människor som inte riktigt kan men gärna framhäver sin åsikt (vi hästmänniskor är jättebra på det:smirk: ) Fria spekulationer och dåliga halvgissningar, redan här uppstår osäkerhet och funderingar, sedan spär man på problemet genom att använda sig av en handfull olika experter som givetvis inte ger identiska svar, sedan plockar man ut vet, equit, massör och kiroprakter och låter för säkerhetsskull även hovslagaren komma med sin åsikt.
Nästa sak som också är intressant är viljan/tron/hoppet att bara jag har fixat det här med sadeln så är allt bra.
Den egna felfaktorn har man ju redan förbisett och alla 40 människor man har frågat har gett olika svar, equit, massörer, vet och tillpassare har redan mördat respektives förslag för alla har olika idéer och filosofier.
Det sista man väljer att förbise är att hästen den är en levande varelse, en atlet och och i mina ögon en av de vackraste atleter som vandrat på denna planet.
Människan har tagit denna formbara atlet och stöpt den in till olika använingsområden.
Den tunga arbetshästen med sin grovlek och sega stamina som ska kunna lägga all sin vikt i selen och dra tunga jordbruksredskap och timmerlass. Vars tidiga ridning var barbacka hem från åkern, nu ska den vara ridhäst och det gentemot en utrustningsindustri som tidigare bara tillverkat selar till den.
Den snabba travaren som med sina långa bakbenskliv för att snabbt ta sig fram i ett löp ska även den ha en sadel på sig, lång rygg+ lång manke, inte heller något man har tagit hänsyn till tidigare
Ponnyn, tja vad ska man säga om något som ser ut som ett whiskeyfat runt magen och där det inte finns något som rimligen kan hålla en sadel på plats - inte vet jag men jag vet att de små rackarna med sina kamakiiepiloter hoppar högre än jag vågar med min häst och undan går det så man anpassar sig och jobbar på en lösning
Halvblod, en av våra superatleter som tidigare all utveckling har baserats runt, finns många inte så svårt att hitta sadel men ack så krångliga ägare och ägarinnor för sadeln har ju faktiskt fel färg och matchar inte resten av tävlingsgarderoben och det borde den puckade tillpassaren fatta
Och sedan kan man ju undra varför folk inte hittar en sadel som passar
Hästen är en atlet och precis som alla andra atleter bygger den och förlorar muskler beroende på årstid, träning och ryttarens påverkan.
Går jag på gymmet och styrketränar fem dagar i veckan ett år får jag stora muskler och jag måste anpassa mina kläder, struntar jag i gymmet sedan försvinner mina muskler och jag måste anpassa mina kläder på nytt.
Så min lilla uppmaning är:
Börja med att ta tio djupa andetag och rensa skallen
Gör en liten självransakan om din förmåga som ryttare
Vad är bra i din sits och din ridning
Vad är inte bra i din ridning och vad behöver du jobba med - ta din tränare till hjälp och var realistisk
Hur är din häst i muskulation,, kondtion coh utbildningsnivå
Vad har din häst kapacitet för och vad har du för mål med din ridning
De målen du har satt upp är de realistiska, kan ni nå dit
Vad krävs i träning och utrustningsväg för att komma dit?
ex din häst är nu omusklad 5-åring och du har som realistiskt mål att rida medelsvår dressyr och hästen har kapacitet för svår
Detta ger en hint om att på vägen från där den är nu till slutmålet kanske du behöver byta sadel 5-6 gånger (kan givetvis vara fler eller färre)
Leta nu upp en tillpassare där du känner att du kan ha en dialog och bygga upp en handlingsplan ihop med. Ex just nu passar bara saddel a men eftersom hästen har vuxit ur den o 5 månader så kan jag byta in den och lägga x emellan för sadel b Eftersom jag som ryttare har en förmåga att knipa hårt med knäna och ddriva överdrivet med sätet finns det en risk att jag skjutsar sadeln framåt, jag måste därför lägga krut på sitsträning och korrigera mig.
Sluta diskutera alla detaljer om och om igen med alltoch alla
Det ger bara fler frågor än svar, man kan vist diskutera det med flera och få nya infallsvinklar om man tycker att det känns fel, men gå tillbaka till källorna. Kanske känns det konstigt för att du måste tvinga dig själv till arbete med din egen kropp, pållen den rackaren börjar ju dessutom höja ryggen och känna sig fram och testar naturligtvis om att det inte går att få dig tillbaka till din gamla ridning eftersom det var mycket bekvämare attt slippa arbeta hela tiden.
Fråga din tränare, fråga tillpassaren fråga inte hovslagaren!
Jag diskuterar hovslagning med min hovslagare, massage med hästmassören, säger massören att en kiropraktor inte vore så dumt lyssnar jag och ringer och diskuterar problemet med en kiropraktor. Jag diskuterar inte med alla i stallet och jag frågar inte kompisars kompisar. Jag kan fråga på buke om någon kan tipsa om någon bra men ser inte någon idé med att ha en djupare diskution och få rådet av någon att jag kanske ska ta ut en massör
Oj det blev jättelångt - flåt
