Jag skulle egentligen inte ha ridit den här veckan, men lyckades köpa till mig en extra ridlektion, som dessutom visade sig vara hoppning. Mer hoppning åt folket! ;-)
Jag trodde dock knappt mina ögon när jag kom till stallet och stod uppskriven på Coiette! Finaste Coiette – ridskolans bästa hopphäst! Hur kan jag bara ha en sån himla tur?!? Helt osannolikt! Snacka om tur som en tokig! Just jag?! :-) Jag säger som Eva Eastwood – jag är en lyckost!!
Jag vet visserligen inte riktigt hur dom andra ryttarna på ridskolan resonerar, men enligt mig kan man inte ha någon bättre häst än Coiette på hoppningen.
Det var en riktigt rolig lektion, och jag bubblade och studsade av glädje när jag gick därifrån. Det är roligt att se hur olika hopplektionerna ändå är i olika grupper, nivåer och för olika ridlärare. Om sista hopplektionen som jag red på Ägrim var på en lägre nivå och lugn och lätt och inte många språng, så var dagens lektion raka motsatsen – trots att vi byggde upp hindren på samma sätt. Skoj att se hur många variationer man kan göra på ett och samma tema.
Den här gången tyckte jag att jag fick mycket bättre grepp om och kommunikation med Coiette i framridningen än sist jag satt på henne. Hon hade en trevlig form, och även om vänsterställningen satt långt inne tyckte jag ändå att jag hade henne bra med mig mellan hand och skänkel vad jag än ville göra. Men trots att hon har ett rykte om sig att vara springig så tycker jag att hon i själva verket är ganska seg?... Jag tycker att jag får jobba en hel del med henne och det krävs en hel del drivning. Men det kanske är för att jag har ”kommit åt” henne på något sätt och får igenom mina krav, och då tycker hon att det blir jobbigt... Hon är i alla fall riktigt rolig att sitta på och hantera. Jag älskar den hästens inställning! Hon är supersnäll och supercool och trygg, samtidigt som hon kan plocka fram motorn när det vankas hinder. Det är liksom inget tjafs, hon bara levererar.
Först fick vi hoppa två och två på en åtta. Vi bara rann på över hindren i ett enda flöde tills ridläraren var nöjd med vägar, sists och språng. Det var jätteroligt, för efter en sådär 4-5 språng så märkte jag att Coiette började fundera på om det inte var färdigt snart. Snacka om att dom är invanda med vissa lektionsövningar! :-) Sen fick vi hoppa en bana, och så avslutade vi med att ta några lite högre och bredare hinder. Lektionen höll ett bra tempo och det är nog sällan jag har fått så många språng på en timmes hopplektion (det känns i kroppen idag!). För varje hinder så taggade Coiette till, och mot slutet av lektionen så märktes det att hon började bli lite eld och lågor. ”Coiette hade roligt idag” sa ridläraren, och det hade verkligen jag med!
Vilket fantastiskt roligt glädjepiller det är ätt rida när det är roligt!! Tack finaste Coiette för en lyckokick!
Jag trodde dock knappt mina ögon när jag kom till stallet och stod uppskriven på Coiette! Finaste Coiette – ridskolans bästa hopphäst! Hur kan jag bara ha en sån himla tur?!? Helt osannolikt! Snacka om tur som en tokig! Just jag?! :-) Jag säger som Eva Eastwood – jag är en lyckost!!
Jag vet visserligen inte riktigt hur dom andra ryttarna på ridskolan resonerar, men enligt mig kan man inte ha någon bättre häst än Coiette på hoppningen.
Det var en riktigt rolig lektion, och jag bubblade och studsade av glädje när jag gick därifrån. Det är roligt att se hur olika hopplektionerna ändå är i olika grupper, nivåer och för olika ridlärare. Om sista hopplektionen som jag red på Ägrim var på en lägre nivå och lugn och lätt och inte många språng, så var dagens lektion raka motsatsen – trots att vi byggde upp hindren på samma sätt. Skoj att se hur många variationer man kan göra på ett och samma tema.
Den här gången tyckte jag att jag fick mycket bättre grepp om och kommunikation med Coiette i framridningen än sist jag satt på henne. Hon hade en trevlig form, och även om vänsterställningen satt långt inne tyckte jag ändå att jag hade henne bra med mig mellan hand och skänkel vad jag än ville göra. Men trots att hon har ett rykte om sig att vara springig så tycker jag att hon i själva verket är ganska seg?... Jag tycker att jag får jobba en hel del med henne och det krävs en hel del drivning. Men det kanske är för att jag har ”kommit åt” henne på något sätt och får igenom mina krav, och då tycker hon att det blir jobbigt... Hon är i alla fall riktigt rolig att sitta på och hantera. Jag älskar den hästens inställning! Hon är supersnäll och supercool och trygg, samtidigt som hon kan plocka fram motorn när det vankas hinder. Det är liksom inget tjafs, hon bara levererar.
Först fick vi hoppa två och två på en åtta. Vi bara rann på över hindren i ett enda flöde tills ridläraren var nöjd med vägar, sists och språng. Det var jätteroligt, för efter en sådär 4-5 språng så märkte jag att Coiette började fundera på om det inte var färdigt snart. Snacka om att dom är invanda med vissa lektionsövningar! :-) Sen fick vi hoppa en bana, och så avslutade vi med att ta några lite högre och bredare hinder. Lektionen höll ett bra tempo och det är nog sällan jag har fått så många språng på en timmes hopplektion (det känns i kroppen idag!). För varje hinder så taggade Coiette till, och mot slutet av lektionen så märktes det att hon började bli lite eld och lågor. ”Coiette hade roligt idag” sa ridläraren, och det hade verkligen jag med!
Vilket fantastiskt roligt glädjepiller det är ätt rida när det är roligt!! Tack finaste Coiette för en lyckokick!
