En tråd för oss som vill ha barn/som försöker bli gravida del 13

Bukefalos 30 år!

Status
Stängd för vidare inlägg.
Förstår vad du menar. Det gör inte känslan mindre påfrestande att min närmsta vän plussade nyligen. Är så himla glad för hennes skull men vi skojade innan om att kunna vara mammalediga samtidigt och nu känns det som att det bara rinner iväg.

Igenkänning! Jag fick mitt första plus (nen utomkveds) samtidigt som en av mina närmsta kollegor och vi var så glada över att ev få dela föräldraledigheten tillsammans. Det blev inte så och nu är hon snart tillbaka efter ett års föräldraledighet, och nu har min allra närmsta kollega plussat. Hon gjorde det exakt samtidigt som jag satte in förra embryot i IVF-processen, så vi hoppades båda på väldigt synkade föräldraledigheter! Men det blev inget för mig och hon är nu i vecka 17... Det är ju fantastiskt att vara föräldraledig samtidigt som nära vänner så det är ju extra tråkigt när man ser den möjligheten rinna iväg.
 
En liten, tidig blastocyst fanns att sätta in... Så inte jättehoppfullt men ändå en blastocyst, så man får vara tacksam för det. Lite lägre chans för att den fäster nu då, men bara hålla tummarna... Lång väntan nu.
Håller tummarna! Hur snart kommer du veta hur det gått?
 
Jag hade planeringssamtal idag om vår enda lilla blasto i frysen, i slutet av augusti/början av september flyttar den in om den överlever upptining.
Vi hade även bokat in DNA fragmentering av min sambos sperma i Finland men kliniken fick flytta fram oss så det blir också i September beroende på hur det går med blastis. 🤪
 
Här blev det inte heller något den här månaden. Hade problem med spottings igen så har varit rätt säker redan från ÄL+5 att det inte tog sig.

Nu har jag haft de här problemen i tre av de cykler vi försökt så jag kontaktade en gynekolog och beskrev det och fick en tid i augusti. Vi hinner ju med två försök tills dess men känns skönt att ha en plan för utredning om det inte tar sig :)
 
@cherie hur har du mått under hormonbehandlingen (IVF)? Ska man räkna med att man mår skit eller fungerar det att ha ett vanligt (arbets)liv?

Jag har också mått alldeles utmärkt, tom kanske lite bättre än vanligt som någon annan skrev 😁 Kändes typ som inför ägglossning-känsla där alla härliga hormoner som östrogen osv är uppskruvade till max! Mer energi, glad, effektiv, stark! I slutet av sprutperioden lite tung känsla i magen bara när blåsorna växt sig många och större.

Jag trodde jag skulle må jättedåligt då jag är hormonkänslig, men icke! Tror dock just östrogen är hormon jag reagerar väldigt bra på - har alltid haft mest östrogendominerade ppillret osv.

Folk mår ju väldigt varierande, men jag har också funderat på om det för många till stor del är den psykologiska delen som påverkar helhetsbilden. Jag gick ju in i detta med inställningen att det skulle vara easy peasy att få barn på detta sätt, så i början var det psykologiska nada jobbigt 😅

Hoppad du upplever sprutandet helt okej du med! Har ni haft ert samtal än?
 
Jag stör mig jättemycket på att mina bröst fortfarande ömmar! Det gör de vanligtvis inte inför mens, och inte heller under förra ivf-cykeln (jo, men bara 4-5 dagar efter ägglossningssprutan).

Nu har brösten ömmat konstant sen ägglossningssprutan, typ 13 dagar sen. Tyckte det mildrades lite efter några dagar, men nu inbillar jag mig att det senaste dagarna ömmar mer igen.

Stör mig då jag får upp lite hopp på att det kanske, kanske kan vara ett tecken på att något tagit sig? Men blir så arg på hoppet, för med en sån sketen liten stadie 1-blastocyst är liksom chanserna minimala. Jag hade helt räknat bort denna gång tills brösten började bete sig såhär. Det är jobbigt med hopp när sannolikheten är låg att det beror på graviditet, och snarare beror på alla hormoner som sprutar ut genom öronen efter ivf:en.

Tar ett test imorgon ruvardag 6 så hoppet inte gror för länge, det är alldeles för plågsamt.
 
Jag stör mig jättemycket på att mina bröst fortfarande ömmar! Det gör de vanligtvis inte inför mens, och inte heller under förra ivf-cykeln (jo, men bara 4-5 dagar efter ägglossningssprutan).

Nu har brösten ömmat konstant sen ägglossningssprutan, typ 13 dagar sen. Tyckte det mildrades lite efter några dagar, men nu inbillar jag mig att det senaste dagarna ömmar mer igen.

Stör mig då jag får upp lite hopp på att det kanske, kanske kan vara ett tecken på att något tagit sig? Men blir så arg på hoppet, för med en sån sketen liten stadie 1-blastocyst är liksom chanserna minimala. Jag hade helt räknat bort denna gång tills brösten började bete sig såhär. Det är jobbigt med hopp när sannolikheten är låg att det beror på graviditet, och snarare beror på alla hormoner som sprutar ut genom öronen efter ivf:en.

Tar ett test imorgon ruvardag 6 så hoppet inte gror för länge, det är alldeles för plågsamt.

Håller tummarna ❤️
 
Jag har också mått alldeles utmärkt, tom kanske lite bättre än vanligt som någon annan skrev 😁 Kändes typ som inför ägglossning-känsla där alla härliga hormoner som östrogen osv är uppskruvade till max! Mer energi, glad, effektiv, stark! I slutet av sprutperioden lite tung känsla i magen bara när blåsorna växt sig många och större.

Jag trodde jag skulle må jättedåligt då jag är hormonkänslig, men icke! Tror dock just östrogen är hormon jag reagerar väldigt bra på - har alltid haft mest östrogendominerade ppillret osv.

Folk mår ju väldigt varierande, men jag har också funderat på om det för många till stor del är den psykologiska delen som påverkar helhetsbilden. Jag gick ju in i detta med inställningen att det skulle vara easy peasy att få barn på detta sätt, så i början var det psykologiska nada jobbigt 😅

Hoppad du upplever sprutandet helt okej du med! Har ni haft ert samtal än?
Roligt att höra!
Jag har också haft östrogendominerade p-piller och mått bra på dessa så ska bli kul att se hur det blir.
Uppstartssamtal på fredag!
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp