Imorgon är första ultraljudet, har stimulerat i 7 dagar nu. Nervöst, särskilt nu när man bytt/lagt till hormonpreparat. Tänker både på att äggblåsorna inte ska utvecklas eller tvärtom att de ska bli för många...
Sen har jag också börjat tänka allt mer på missfallsrisk. Pust! Så många steg man ska ta sig förbi. Alltså att få missfall efter en Ivf-process känns ännu jävligare än i en naturlig cykel. Är liksom redan så mycket väntan, våndan, olika besked osv i IVF redan innan man ens är gravid (vilket det förstås är när man försöker naturligt också, men inte på samma sätt).
Jaja, finns inget att göra, bara flyta med...
Sen har jag också börjat tänka allt mer på missfallsrisk. Pust! Så många steg man ska ta sig förbi. Alltså att få missfall efter en Ivf-process känns ännu jävligare än i en naturlig cykel. Är liksom redan så mycket väntan, våndan, olika besked osv i IVF redan innan man ens är gravid (vilket det förstås är när man försöker naturligt också, men inte på samma sätt).
Jaja, finns inget att göra, bara flyta med...