Bukefalos 28 år!

Ensam en hel månad...

Om min partner skulle planera en resa som varade en månad. Då skulle min första tanke vara "Vad ska jag gör i en hel månad"

Det är väl just det folk reagerar på! Vafasen har ni inga egna liv om det är den första tanken?

Klart man kommer sakna sin sambo men ärligt talat? Tyvärr är det så att många kvinnor hänger upp hela sitt liv på sin pojkvän/sambo och det är rätt vanligt att om man frågar någon om man ska gå ut någon kväll eller liknande så blir alltid första svaret " Jag måste fråga min sambo vad han ska göra först" även om det fan är en månad till just den utekvällen.

Ja inte minst när man läser trådarna här när folk separerar så är kvinnan helt utelämnad till mannens goda vilja och kan inte bo kvar, kan inte ha hästar kvar mm mm!

Det är nog mer det som ligger till grund för dessa svar!
 
Det har förklarats tusen gånger vad folk menar, och ändå fortsätter personen att hävda att något helt annat skrivits. Det blir lite jobbigt.
Har du inte läst att TS har problem i denna tråden för att hen känner sig lite ensam och saknar sin partner när hen är bortrest?
 
Jag fattar inte varför saknad måste vara = kommer inte ha nåt att göra/måste leta upp en ny hobby/sitta ensam hemma.

Jag bara fattar inte. Jag förstår att det blir tomt, TRO mig, jag och min partner har som sagt tillbringat mycket tid i från varandra i år. Men att jag skulle behöva aktivera mig speciellt för att han är borta? Där hänger jag inte riktigt med.
 
Har du inte läst att TS har problem i denna tråden för att hen känner sig lite ensam och saknar sin partner när hen är bortrest?
Men du. Ingen har skrivit så. Nu gör du helt egna tolkningar. Har du inte läst vad @Petruska svarade? Varför fortsätter du att hävda att hon menade något helt annat fast hon förklarat, klart och tydligt, vad som menades? INGEN har sagt att de inte saknar sin partner. Ingen. Jag blir så trött på att varje tråd blir såhär. Folk svarar sakligt och pedagogisk, och andra hittar på egna tolkningar och gör en himla grej av det.
 
Klart man kommer sakna sin sambo men ärligt talat? Tyvärr är det så att många kvinnor hänger upp hela sitt liv på sin pojkvän/sambo och det är rätt vanligt att om man frågar någon om man ska gå ut någon kväll eller liknande så blir alltid första svaret " Jag måste fråga min sambo vad han ska göra först" även om det fan är en månad till just den utekvällen.

Jag funderade kring det när TS fick råden att höra av sig till kompisar hon aldrig har tid att höra av sig annars, och att höra av sig till kompisar och säga att hon kände sig ensam. Inte sällan har jag sett folk här som är "sista singeltjejen" kvar i kompisgänget och de tycker inte det är sådär jättekul att bara duga när tjejkompisarnas pojkvänner är upptagna på annat håll. Det skulle inte jag heller tycka.
 
Det är väl just det folk reagerar på! Vafasen har ni inga egna liv om det är den första tanken?

Klart man kommer sakna sin sambo men ärligt talat? Tyvärr är det så att många kvinnor hänger upp hela sitt liv på sin pojkvän/sambo och det är rätt vanligt att om man frågar någon om man ska gå ut någon kväll eller liknande så blir alltid första svaret " Jag måste fråga min sambo vad han ska göra först" även om det fan är en månad till just den utekvällen.

Ja inte minst när man läser trådarna här när folk separerar så är kvinnan helt utelämnad till mannens goda vilja och kan inte bo kvar, kan inte ha hästar kvar mm mm!

Det är nog mer det som ligger till grund för dessa svar!
Om man som människa inte är "beroende" av något av det man har i sitt liv så måste man ju leva i ett känslomässigt vakuum?

Om jag ska resa bort en helg, så känns det i magen och tanken - Åh, vad ska jag göra utan mina goa hundar hela helgen? Dyker upp i huvudet
Det betyder inte att jag har problem av något slag
Det betyder bara att jag kommer sakna mina gosstunder och promenader med dom
Varför ska man behöva måla upp icke existerande problem runt det?

Varför ska ts i denna tråden behöva förklara sig om att hen HAR inga problem

Jag är beroende av min sambo både känslomässigt och ekonomiskt.
Jag älskar honom, då skapas ett beroende automatiskt.
Om vi separerar då har jag inte råd att bo kvar där vi bor, då skapas ett ekonomiskt beroende
För det livet vi lever nu
Det betyder INTE att jag inte skulle klara mig utan honom
 
Jag fattar inte varför saknad måste vara = kommer inte ha nåt att göra/måste leta upp en ny hobby/sitta ensam hemma.

Jag bara fattar inte. Jag förstår att det blir tomt, TRO mig, jag och min partner har som sagt tillbringat mycket tid i från varandra i år. Men att jag skulle behöva aktivera mig speciellt för att han är borta? Där hänger jag inte riktigt med.
Om någon hade skrivit i en tråd
-hjälp jag ska vara bortrest i en månad. Vad ska jag göra utan mina goa hundar i en hel månad?
Hur hade reaktionen blivit då i tråden, tror du?
 
Om man som människa inte är "beroende" av något av det man har i sitt liv så måste man ju leva i ett känslomässigt vakuum?

Om jag ska resa bort en helg, så känns det i magen och tanken - Åh, vad ska jag göra utan mina goa hundar hela helgen? Dyker upp i huvudet
Det betyder inte att jag har problem av något slag
Det betyder bara att jag kommer sakna mina gosstunder och promenader med dom
Varför ska man behöva måla upp icke existerande problem runt det?

Varför ska ts i denna tråden behöva förklara sig om att hen HAR inga problem

Jag är beroende av min sambo både känslomässigt och ekonomiskt.
Jag älskar honom, då skapas ett beroende automatiskt.
Om vi separerar då har jag inte råd att bo kvar där vi bor, då skapas ett ekonomiskt beroende
För det livet vi lever nu
Det betyder INTE att jag inte skulle klara mig utan honom

Jag tror inte jag vill ha sådant beroende till min partner om min första tanke måste bli " vad ska jag göra om du reser bort" Jag är en egen person med egna vänner och intressen och djur och kan fylla mitt liv iallafall. Det skulle kännas jättetomt om han reser bort en månad och jag skulle definitivt sakna honom men jag skulle på allvar bli orolig för mig själv om det skulle vara min första tanke..

Det skulle definitivt oroa min sambo...
 
Om någon hade skrivit i en tråd
-hjälp jag ska vara bortrest i en månad. Vad ska jag göra utan mina goa hundar i en hel månad?
Hur hade reaktionen blivit då i tråden, tror du?

Intressant vinkel, jag tänkte själv att jag har många föräldrar i min bekantskapskrets som säger att om de skulle resa hemifrån sina barn en helg så saknar de barnen och måste ringa och prata med dem osv. eller föräldrar med delad vårdnad som oxå "längtar" till dess att deras barn ska komma tillbaka. (obs jag är inte en sådan förälder, jag kan tycka det är skönt när min dotter åker till sin pappa, saknar henne inte för jag vet att hon kommer tillbaka)

Jag lägger ingen värdering i att det skulle var "fel" eller "rätt" att sakna sina barn och jag tror i vårt samhälle är den korrekta normen att man ska sakna sina barn. Men uppenbarligen är det när man saknar sin sambo/man/partner helt ok att lägga en värdering i att det skulle vara ett "felaktigt" uppträdande att sakna honom. Feminism going extreme?
 
Jag tror inte jag vill ha sådant beroende till min partner om min första tanke måste bli " vad ska jag göra om du reser bort" Jag är en egen person med egna vänner och intressen och djur och kan fylla mitt liv iallafall. Det skulle kännas jättetomt om han reser bort en månad och jag skulle definitivt sakna honom men jag skulle på allvar bli orolig för mig själv om det skulle vara min första tanke..

Det skulle definitivt oroa min sambo...
Om du ska resa ifrån dina djur en månad. Är tanken - vad ska jag gör en hel månad utan min häst/ hund" helt okey?

Är det okey att känna sig lite "lost" utan sin hund, men inte okey att känna samma sak för sin sambo?
 
Jag fattar inte varför saknad måste vara = kommer inte ha nåt att göra/måste leta upp en ny hobby/sitta ensam hemma.

Jag bara fattar inte. Jag förstår att det blir tomt, TRO mig, jag och min partner har som sagt tillbringat mycket tid i från varandra i år. Men att jag skulle behöva aktivera mig speciellt för att han är borta? Där hänger jag inte riktigt med.
Beror väl på anledningen till varför partnern är borta.
Min man är militär och kommer göra utlandstjänstgöring, förmodligen i ett krig. Jag är extremt självständig, men kommer ändå behöva aktivera mig mer medan han är borta - annars förgås jag av oro. Så för att ha tankarna på annat håll kommer jag typ grotta ner mig i knyppling, marsvinsavel eller vad tusan som helst.
 
Intressant vinkel, jag tänkte själv att jag har många föräldrar i min bekantskapskrets som säger att om de skulle resa hemifrån sina barn en helg så saknar de barnen och måste ringa och prata med dem osv. eller föräldrar med delad vårdnad som oxå "längtar" till dess att deras barn ska komma tillbaka. (obs jag är inte en sådan förälder, jag kan tycka det är skönt när min dotter åker till sin pappa, saknar henne inte för jag vet att hon kommer tillbaka)

Jag lägger ingen värdering i att det skulle var "fel" eller "rätt" att sakna sina barn och jag tror i vårt samhälle är den korrekta normen att man ska sakna sina barn. Men uppenbarligen är det när man saknar sin sambo/man/partner helt ok att lägga en värdering i att det skulle vara ett "felaktigt" uppträdande att sakna honom. Feminism going extreme?
"Feminism going extreme" exakt min tanke :up:
 
Om du ska resa ifrån dina djur en månad. Är tanken - vad ska jag gör en hel månad utan min häst/ hund" helt okey?

Är det okey att känna sig lite "lost" utan sin hund, men inte okey att känna samma sak för sin sambo?

Har du inte missförstått nu? Jo det har du.. som redan en drös människor förklarat för dig. Det är helt OK att känna saknad och tomhet för sin partner/djur osv men inte att stå helt handfallen och undra vad gör jag nu? Då är det ju oroväckande om man hängt upp hela livet på en annan person.
 
Men uppenbarligen är det när man saknar sin sambo/man/partner helt ok att lägga en värdering i att det skulle vara ett "felaktigt" uppträdande att sakna honom. Feminism going extreme?

Är vi inte flera som flera gånger påpekat att det inte handlar om att sakna? Att det där att sakna är helt okej och förståeligt men att det vi reagerar på är att inte kunna få tiden att gå för att inte sambon är där?
 
Beror väl på anledningen till varför partnern är borta.
Min man är militär och kommer göra utlandstjänstgöring, förmodligen i ett krig. Jag är extremt självständig, men kommer ändå behöva aktivera mig mer medan han är borta - annars förgås jag av oro. Så för att ha tankarna på annat håll kommer jag typ grotta ner mig i knyppling, marsvinsavel eller vad tusan som helst.
Det tycker jag är något annat. Jag är en extremt orolig person. Om jag levde med en polis eller brandman skulle jag lägga en förmögenhet på KBT för att lära mig undvika att gå i däck av oro varje gång han gick till jobbet. I ditt fall förstärks naturligtvis en rätt realistisk oro för ett riskfyllt jobb av att det är utomlands = längre bort, större risk för avbrott i kontakten.

Men det tycker jag inte är samma sak som att inte få tiden att gå fort nog tills partnern kommer hem igen efter en månads familjebesök utomlands.
 
Det tycker jag är något annat. Jag är en extremt orolig person. Om jag levde med en polis eller brandman skulle jag lägga en förmögenhet på KBT för att lära mig undvika att gå i däck av oro varje gång han gick till jobbet. I ditt fall förstärks naturligtvis en rätt realistisk oro för ett riskfyllt jobb av att det är utomlands = längre bort, större risk för avbrott i kontakten.

Men det tycker jag inte är samma sak som att inte få tiden att gå fort nog tills partnern kommer hem igen efter en månads familjebesök utomlands.
Så ibland är det godkänt enligt dig att inte få tiden att gå fort nog när ens partner är borta och ibland är det inte det?

Men vilken tur att du finns som kan tala om för en när och vilka känslor man har rätt att känna när ens partner är borta.

Överlag förstår jag inte varför du går åt så hårt på Ts. Stör det dig så mycket att hon saknar sin partner mycket (eller enligt dig saknar för mycket)?
Vad spelar det för roll egentligen? Låt henne sakna sin man.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag insjuknade i hög feber i mitten av november. Två veckor senare sökte jag vård då febern aldrig gick ner, skickades till...
2
Svar
20
· Visningar
1 308
Senast: manda
·
Övr. Hund Jag har en pomeraniantik på 6 år, som är en väldigt känslig individ. Det har tagit fram tills i år att få henne trygg nog att vara ensam...
2 3
Svar
49
· Visningar
3 976
Senast: lilstar
·
Kropp & Själ Jag är inne i ännu en (egentligen flera) omgång i vården och jag känner mig i sånt jävla underläge rent ut sagt. Som att ingen lyssnar...
2
Svar
27
· Visningar
2 487
Senast: Hazel
·
Relationer Min sambo släppte bomben att han vill göra slut. Jag är helt förkrossad. Visst vi har bråkat ganska mycket på sistone och vi...
6 7 8
Svar
142
· Visningar
11 669
Senast: tott
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp