Ensam en hel månad...

Jag tänker att det kan vara ytterst känsligt när man beskriver vad man skulle göra om man befann sig i någon annans "skor".

Ex.vis; "ja, hade det varit min häst hade jag ju slaktat honom", "hade min man gjort det skulle jag ha gjort slut", "om jag var tvungen att be om tips angående extra aktiviteter för att få tiden att gå när min partner är borta skulle jag nog känna att jag behövde bo själv för att skaffa mig ett eget liv". Och sedan kan man säga att man inte sagt åt någon annan utan att det bara är som man själv skulle reagera.
Jag skulle säga att det är ytterst känsligt och lätt uppfattas (om det nu är meningen eller ej) som förtäckt kritik.
Fast det där med känsligt gällde ju inte själva frågeställningen i tråden. Det @Monstermom svarade på var ju formuleringen Varför är det så känsligt bara för att i detta fallet gäller det en karl och ingen hund?
 
"ge ökad självkänsla att klara sig på egen hand" som jag har lite svårt att förstå.
Beroende på vem man är, hur man lever och hur relationen ser ut, så kan ju partnerns frånvaro i vissa fall bidra till att man gör saker man inte brukar och annat som är bra och utvecklande.
 
Alltså hur är jämförelsen med hundar relevant? Behöver du passning eller vad menar du?
Det är klart det är relevant
Man kan sakna sin partner på samma sätt som man saknar sina hundar
Det ena verkar mer legitimt än det andra, av någon anledning

Att alltid vara självständig och inte beroende av någon annan, kan ( jag säger inte alltid) vara ett tecken på feghet
Det krävs mycket mer mod att våga vara lite beroende av någon annan att våga släppa kontrollen kräver mod.
(Det sista va bara en parantes)
 
Jag tänker att det kan vara ytterst känsligt när man beskriver vad man skulle göra om man befann sig i någon annans "skor".

Ex.vis; "ja, hade det varit min häst hade jag ju slaktat honom", "hade min man gjort det skulle jag ha gjort slut", "om jag var tvungen att be om tips angående extra aktiviteter för att få tiden att gå när min partner är borta skulle jag nog känna att jag behövde bo själv för att skaffa mig ett eget liv". Och sedan kan man säga att man inte sagt åt någon annan utan att det bara är som man själv skulle reagera.
Jag skulle säga att det är ytterst känsligt och lätt uppfattas (om det nu är meningen eller ej) som förtäckt kritik.

Hur ska man då svara?

Givetvis kan man svara "åh, jag förstår precis, när jag vill att tiden ska gå fortare tar jag mig en whisky eller tre på eftermiddagen, det hjälper".

Och så då varianter av det där, där man antingen lever sig in i känslan, eller föreslår aktiviteter, eller en kombination (tex den jag föreslår ovan).

Men varje svar som på något enda vis antyder att man funderar lite över själva problemställningen, vilket ju många verkar uppfatta som det intressanta och lärorika med ett diskussionsforum som detta, riskerar ju då att mötas av tolkningar som om man skrev "din känsla är fel", "så får du inte känna", "du är ju ett fullständigt våp" och liknande. Också när det inte alls är i närheten av vad man har skrivit. Och det är ofta inte ens TS själv som skriver sådant, utan andra som "sätter sig i TS ställe" och liksom blir kränkta å TS vägnar.

Personligen tycker jag nog att det är den typen av reaktioner på vad andra skriver som är det större problemet. Det är orimligt att förhålla sig så känsligt vidöppen att man tar illa vid sig av sådant när det inte ens är riktat till en själv. Och det är nog också så att betydligt fler inlägg än nick, speglar den typen av reaktioner.

Jag tolkar överhuvudtaget inte sådant som kritik. Jag tolkar det som alternativa sätt att förhålla sig till en likartad situation. Om jag inte vill höra talas om alternativa sätt att förhålla sig till sådant jag tänker på, startar jag ingen tråd om det på ett öppet forum.

Däremot tar jag rätt illa upp av alla de inlägg som påstår att andra skriver att man "inte får" ditten och datten. Det är enligt min mening ett extremt snarstucket och rätt korkat sätt att uttrycka sig.
 
Udda vet jag inte, men jag hade sett det som ett stort personligt problem om en månad utan min partner var ett problem för mig. Jag hade sett det brådskande att bli mer självgående. Troligen hade det lett till en diskussion om att vi borde vara särbo istället. Även min partner hade sett det som ett problem på samma vis, alltså.

Ähm va? Galet hur olika man kan vara som människor! Jag tycker inte om att vara själv så länge. Jag trivs i sällskapet av min sambo. Jag kan ta hand om mig själv, klara mig på egen hand och har både egna intressen, vänner och möjligheter att bedriva tiden. Jag är gärna själv och har egentid men det räcker alldeles utmärkt med en helg eller på sin höjd en vecka. Jag ser inte det som ett problem och jag anser inte heller att jag behöver bli mer självgående?! O_o jag är självgående, men det innebär inte att jag trivs att vara ensam en längre period. Jag tycker en månad är lång tid, och det är klart att det inte är ett problem men det är ändå något jag skulle ogilla. Jag hade känt mig lite ensam, rastlös och saknat ihjäl mig efter min sambo. Jag älskar mitt liv med honom, vi är självgående båda två i vardagen men det betyder inte att man vill vara ifrån varandra en längre tid? :confused:
 
Men varje svar som på något enda vis antyder att man funderar lite över själva problemställningen, vilket ju många verkar uppfatta som det intressanta och lärorika med ett diskussionsforum som detta, riskerar ju då att mötas av tolkningar som om man skrev "din känsla är fel", "så får du inte känna", "du är ju ett fullständigt våp" och liknande. Också när det inte alls är i närheten av vad man har skrivit. Och det är ofta inte ens TS själv som skriver sådant, utan andra som "sätter sig i TS ställe" och liksom blir kränkta å TS vägnar.

Personligen tycker jag nog att det är den typen av reaktioner på vad andra skriver som är det större problemet. Det är orimligt att förhålla sig så känsligt vidöppen att man tar illa vid sig av sådant när det inte ens är riktat till en själv.
Word.
 
Allas rätt att vara som dom vill.... Stämmer inte på buke, tycker jag
Det räcker att en människa säger sig bli ledsen om hens partner sexchattar tex :p
Då blir personen kallad svartsjuk kontrollerande häxa (mer eller mindre) Efter tråden blir sen ämnet hånat i tråd efter tråd...efter tråd...efter t....

Nä på buke ska man vara stark, självständig, modig, icke beroende av någon
Beror det på att här är mycket "hästtjejer" tros?

Äh jag bara spånar lite, ingen behöver svara :)

Vi har alla stunder när vi tvivlar. Stunder när man tappar tron på sig själv och vad man egentligen vet att man kan. Vi på Libresse tycker inte att något ska stoppa dig, inget ska få hålla dig tillbaka från att helt och fullt ut vara den du vill vara - ditt fantastiska jag!

Det är därför som vi - i allt vi gör – vill ge dig självförtroende. Hjälpa dig känna dig lika bekväm och säker när du har mens som när du inte har det. Att du alltid kan vara den du vill vara. Att säga ja mer än du säger nej. Att våga ta för dig av livet! Live Fearless!
 
Ähm va? Galet hur olika man kan vara som människor! Jag tycker inte om att vara själv så länge. Jag trivs i sällskapet av min sambo. Jag kan ta hand om mig själv, klara mig på egen hand och har både egna intressen, vänner och möjligheter att bedriva tiden. Jag är gärna själv och har egentid men det räcker alldeles utmärkt med en helg eller på sin höjd en vecka. Jag ser inte det som ett problem och jag anser inte heller att jag behöver bli mer självgående?! O_o jag är självgående, men det innebär inte att jag trivs att vara ensam en längre period. Jag tycker en månad är lång tid, och det är klart att det inte är ett problem men det är ändå något jag skulle ogilla. Jag hade känt mig lite ensam, rastlös och saknat ihjäl mig efter min sambo. Jag älskar mitt liv med honom, vi är självgående båda två i vardagen men det betyder inte att man vill vara ifrån varandra en längre tid? :confused:
Ja? Jag skrev om mig. Inte om dig.
 
Hur ska man då svara?

Givetvis kan man svara "åh, jag förstår precis, när jag vill att tiden ska gå fortare tar jag mig en whisky eller tre på eftermiddagen, det hjälper".

Och så då varianter av det där, där man antingen lever sig in i känslan, eller föreslår aktiviteter, eller en kombination (tex den jag föreslår ovan).

Jag är ju ingen svarsexpert här på Buke ;) men ovanstående låter ju som rätt trevliga svar.

Men varje svar som på något enda vis antyder att man funderar lite över själva problemställningen, vilket ju många verkar uppfatta som det intressanta och lärorika med ett diskussionsforum som detta, riskerar ju då att mötas av tolkningar som om man skrev "din känsla är fel", "så får du inte känna", "du är ju ett fullständigt våp" och liknande. Också när det inte alls är i närheten av vad man har skrivit. Och det är ofta inte ens TS själv som skriver sådant, utan andra som "sätter sig i TS ställe" och liksom blir kränkta å TS vägnar.

Det är antagligen för att "funderingen" uppfattas som mer eller mindre förtäckt kritik. Min upplevelse är att den sortens indirekta kritik nästan tar värre än direkt kritik " en sådan kjol skulle jag aldrig ta på mig" jämfört med konstaterandet " vilken gräslig kjol".
Och det är ju väldigt tråkigt för både avsändare och mottagare av kritiken om det inte ens var menat som kritik utan istället bara en fundering över själva problemställningen.

Vill man nu fundera över en liknande problemställning tror jag att en ny, egenskapad tråd där man funderar mer allmänt, är rätt väg att gå.
 
Ja? Jag skrev om mig. Inte om dig.

Fast jag tycker du får det att låta som om det är ett problem. Jag förstår också att du tycker det. Därför öppnade jag med att det är galet hur olika man kan vara som människor? Men jag tycker delar av ditt inlägg så får du det att låta som att du vill utgå från dig men egentligen trycker på om att det är konstigt att känna så. Att man borde ta tag i sina problem och bli mer självgående. Det låter som att du tycker alla borde känns som du men det kan vara helt fel uppfattat från min sida.
 
En tråd för dom som håller med och vill trösta, en tråd för dom som som vill diskutera själva fenomenet bakom, och en för dom som tycker ts är dum i huvudet. Problem solved
Och sen skulle alla trådarna självdö av tristess eftersom alla bara höll med varandra hela tiden.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag insjuknade i hög feber i mitten av november. Två veckor senare sökte jag vård då febern aldrig gick ner, skickades till...
2
Svar
20
· Visningar
1 233
Senast: manda
·
Relationer Min svärfar miste relativt plötsligt sin partner tidigare i vintras. De har varit tillsammans så gott som hela sina liv. Ensamheten...
2 3
Svar
48
· Visningar
4 930
Senast: Halona
·
Relationer För en vecka sedan fick jag ett positivt graviditetstest. Har med min tidigare partner gått igenom en barnlöshetsutredning där läkarna...
2 3
Svar
57
· Visningar
11 458
Senast: Nixehen
·
Kropp & Själ Jag är sedan en tid tillbaka sjukskriven på grund av utmattningssyndrom, och har från flera håll fått höra att jag ska "ge mig själv tid...
7 8 9
Svar
161
· Visningar
11 298
Senast: MML
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp