Ensam och ledsen

Ja, vad ska jag säga mer?
Känner mig ensam, övergiven och ledsen. Fram tills för några timmar sedan kändes allt bra, och har känts bra en längre tid. Vi har gjort stora planer för framtiden. Men så ringde makens jobb (en kollega, inte arbetsgivaren) och ville ha in honom på jobb. Han sa ja. Vad hade jag väntat mig? Har han någonsin sagt nej? Inte ens när han var hemma för vab när jag var sjuk på min semester sa han nej.

Han säger att det är för vår skull, ekonomiskt och för att kollegorna ska ställa upp för honom. Jag tjänar över 10 000 mer än honom så är det nån som försörjer familjen så är det jag. Och att kollegorna skulle ställa upp för honom är skitsnack. De ställer inte upp för fem öre, de utnyttjar hans dumma idiotiska plikttrogenhet gentemot jobbet.

Jag har försökt prata med honom om det. Han svarar alltid "då säger jag upp mig!". Jag svarar att gör det, om du kan lösa ekonomin under tiden du är arbetslös. Sen händer inget mer.

Jag orkar inte ens bråka om det längre. Jag blir bara ledsen, ångestig och känner mig otroligt övergiven. Skulle gått till kurator på onsdag men avbokade, för allt kändes så bra. Nu orkar jag inte ta tag i att boka igen. Och ärligt talat, vad ska kuratorn göra? Ge fler andningsövningar? Det ger ingenting.

Parterapi? Vad ger det? Jag har redan sagt allt jag tänker och han har inte gjort någon förändring.

Jag älskar honom, men han gör mig inte längre lycklig. Jag vet att jag förtjänar att vara lycklig, men jag vill vara lycklig med honom igen. Jag vill inte börja om med någon annan och jag kommer inte vara lycklig på egen hand. Jag kommer bara vara ensam.

Nej. Jag orkar inte. Jag är ensam, övergiven och ledsen.

 

[clusia]

Jag vill bara säga att du på riktigt är en av mina favoriter på hela forumet. Jag tycker du verkar vara en otroligt genuin och fin person. Jag menar det.

Sen förstår jag också att det känns lite överväldigande med alla goda råd när man är mitt i en kris. Det är liksom inte läge för några drastiska förändringar just nu.

 

[Inte_Ung]

Och den diagnosen ställer du baserat på..? Du som anser att jag har ett kallt hjärta och allt vad det nu var. Beror situationen på trötthet, eller att maken var otrogen med en kollega?

Jag känner inte av minsta lilla mentala trötthet. Ångest, ja. Trött, Nej.

Din mans otrohet kan bero på hans mentala trötthet.
Han kan behöva en förändring i livet för att orka vara den man som du vill att han skall vara.

Om du vill ha en förändring så måste det ju faktiskt till just en förändring.
Och eftersom att du inte vill lämna så måste det bli någon annan förändring som dessutom är genomförbar.
Mer tid i förskolan som avlastning är genomförbart.

Du skriver dessutom upprepade gånger i tråden att det är massor med saker som du inte orkar med.
Är inte det någon form av trötthet?
Trötthet driver på ångest, så det är inte bra.

 

[sthu]

Din mans otrohet kan bero på hans mentala trötthet.
Han kan behöva en förändring i livet för att orka vara den man som du vill att han skall vara.

Om du vill ha en förändring så måste det ju faktiskt till just en förändring.
Och eftersom att du inte vill lämna så måste det bli någon annan förändring som dessutom är genomförbar.
Mer tid i förskolan som avlastning är genomförbart.

Du skriver dessutom upprepade gånger i tråden att det är massor med saker som du inte orkar med.
Är inte det någon form av trötthet?
Trötthet driver på ångest, så det är inte bra.

Jag orkar inte för att jag har ångest över vad som hänt.

Men visst, vi kan säga trötthet. Allt beror på trötthet.

 

[Inte_Ung]

Det är liksom inte läge för några drastiska förändringar just nu.

Utökad tid på förskolan för avlastar inte någon särskilt drastisk förändring.

 

[sthu]

Utökad tid på förskolan för avlastar inte någon särskilt drastisk förändring.

Och du tror inte vi pratar med förskolan om det redan när vi skolade in för ett år sen? Kommunen säger nej, åtminstone tills tre års ålder. Sen kanske.

 

[Inte_Ung]

Jag orkar inte för att jag har ångest över vad som hänt.

Men visst, vi kan säga trötthet. Allt beror på trötthet.

Om du förenklar det så.
När allt känns skit så är det bra att förenkla.
Är det något som du kan ändra på för att göra vardagen lättare för dig eller din man?

Skulle din man få mera vila av utökad tid på förskolan?

 

[sthu]

Om du förenklar det så.
När allt känns skit så är det bra att förenkla.
Är det något som du kan ändra på för att göra vardagen lättare för dig eller din man?

Skulle din man få mera vila av utökad tid på förskolan?

Förenkla? Vad är det att förenkla? Det som hänt har hänt och kört mig i botten psykiskt. Det är inte direkt enkelt.

 

[Inte_Ung]

Och du tror inte vi pratar med förskolan om det redan när vi skolade in för ett år sen? Kommunen säger nej, åtminstone tills tre års ålder. Sen kanske.

Ja i vanliga fall.
Men vid olika särskilda behov så kan man få utökad tid på förskolan.
Jag tror att en kurator kan hjälpa till med en sådan ansökan.

Ni mår ju dåligt och behöver hjälp.

 

[clusia]

Utökad tid på förskolan för avlastar inte någon särskilt drastisk förändring.

Det är ju inte säkert att man får för det första och det är imho inte @sthus man som behöver avlastning.

 

[Inte_Ung]

Förenkla? Vad är det att förenkla? Det som hänt har hänt och kört mig i botten psykiskt. Det är inte direkt enkelt.

Förenkla orsaken till allt, till att det beror på trötthet.
Om ni får ordning på tröttheten så kan resten lösa sig av sig själv.
Vad som har hänt kan ingen ändra på, men vad som kommer i framtiden kan ni påverka.

Om ni har det bra tillsammans när båda är utvilade men det skiter sig när vardagen lägger sig tung över er, så kan lösningen vara att ni ser till att vara utvilade.

 

[sthu]

Förenkla orsaken till allt, till att det beror på trötthet.
Om ni får ordning på tröttheten så kan resten lösa sig av sig själv.
Vad som har hänt kan ingen ändra på, men vad som kommer i framtiden kan ni påverka.

Om ni har det bra tillsammans när båda är utvilade men det skiter sig när vardagen lägger sig tung över er, så kan lösningen vara att ni ser till att vara utvilade

Ja men så bra, bara vi sover kommer allt lösa sig. Inga problem alls.

 

[Unafraid]

Vad vill din man i allt det här? Han pratade om en egen lägenhet ett tag? Vill ha ha skilda sovrum, öppet förhållande, gå tillbaka till hur det var innan ni fick barn? Dvs prioritera dig (er) och sluta vara otrogen?

Han måste nog lista ut vad han vill, sen kan ni prata om ifall det är en rimlig lösning och sen jobba mot det?

 

[Tantan]

Han sover på jobbet, det är inget konstigt med det? Han jobbar inte varje natt, men våra tider går omlott typ hela tiden. Jag tänker inte redovisa hela hans schema.

Jag har nog liknande tider och det är ett evigt pusslande. Jag har förmånen att varannan vecka jobba enbart dagtid, men det kan inte alla arbetsgivare lösa.

 

[Inte_Ung]

Det är ju inte säkert att man får för det första och det är imho inte @sthus man som behöver avlastning.

Det kan vara en oerhörd felbedömning.

Att köra med skuld, bot och bättring, kombinerat med att kräva kompensation i olika former, är inget som något förhållande mår bra av.
Då finns det en risk att man i stället för att vara den som lämnar blir lämnad.

Båda måste ju vilja fortsätta.
Annars är det ju över.

 

[sthu]

Jag har nog liknande tider och det är ett evigt pusslande. Jag har förmånen att varannan vecka jobba enbart dagtid, men det kan inte alla arbetsgivare lösa.

Personlig assistans är inte kända för sina flexibla arbetstider direkt..

 

[sthu]

Vad vill din man i allt det här? Han pratade om en egen lägenhet ett tag? Vill ha ha skilda sovrum, öppet förhållande, gå tillbaka till hur det var innan ni fick barn? Dvs prioritera dig (er) och sluta vara otrogen?

Han måste nog lista ut vad han vill, sen kan ni prata om ifall det är en rimlig lösning och sen jobba mot det?

Han säger att han vill tillbaka till hur det var innan han var otrogen. Men det märks inte. Han har visserligen inte varit med någon annan sen dess men han lämnar mig konstant ensam och antar en massa saker utan att prata med mig. Och jag har sagt att han måste prata med mig, jag kan inte läsa tankar.

 

[Inte_Ung]

Så, han knullar med kollegan för att han har hand om sitt eget barn på dagarna?

Ja det kan faktiskt mycket väl vara så.

Trötthet ger de mest konstiga effekter på människor.
Just småbarnspappor skall visst vara de mest otrogna.
https://www.aftonbladet.se/relationer/a/7lV7J8/otrohet-vanligt-under-smabarnsaren

Att få egen tid på dagarna kan ge den ventil i livet som behövs för att inte söka olika kickar på annat håll.

 

[sthu]

Ja det kan faktiskt mycket väl vara så.

Trötthet ger de mest konstiga effekt på människor.
Just småbarnspappor skall visst vara de mest otrogna.
https://www.aftonbladet.se/relationer/a/7lV7J8/otrohet-vanligt-under-smabarnsaren

Att få egen tid på dagarna kan ge den ventil i livet som behövs för att inte söka olika kickar på annat håll.

Ja men då så. Aftonbladet har en artikel om farsor som knullar runt. Nu känns det genast mycket bättre.

 

[Zinfernia]

Ja det kan faktiskt mycket väl vara så.

Trötthet ger de mest konstiga effekter på människor.
Just småbarnspappor skall visst vara de mest otrogna.
https://www.aftonbladet.se/relationer/a/7lV7J8/otrohet-vanligt-under-smabarnsaren

Att få egen tid på dagarna kan ge den ventil i livet som behövs för att inte söka olika kickar på annat håll.

Nej men snälla, nu räcker det väl?! Måste du länka till såna artiklar på aftonbladet? Snacka om att du gnider in det i Sthus ansikte.

 

[Inte_Ung]

Ja men då så. Aftonbladet har en artikel om farsor som knullar runt. Nu känns det genast mycket bättre.

Det finns ingen "quick fix" för sådant här.
Utan oavsett vad man väljer så måste man bygga om från grunden.
Antingen tillsammans eller på egen hand.

Om ni skall bygga om från grunden tillsammans så måste bådas behov tillgodoses, annars så kommer bara historien att upprepa sig.
Din man behöver helt tydligt något och nu måste ni hitta vad det är.
Min teori är att det handlar om vila och egen tid.
Att otroheten är ett symptom på något annat.

Observera gärna att jag faktiskt inte anser att lämna är det självklara valet.
Att låta småbarnsårens påfrestningar döda ett bra förhållande är alldeles för tragiskt för det.