Ensam och ledsen

Ja, vad ska jag säga mer?
Känner mig ensam, övergiven och ledsen. Fram tills för några timmar sedan kändes allt bra, och har känts bra en längre tid. Vi har gjort stora planer för framtiden. Men så ringde makens jobb (en kollega, inte arbetsgivaren) och ville ha in honom på jobb. Han sa ja. Vad hade jag väntat mig? Har han någonsin sagt nej? Inte ens när han var hemma för vab när jag var sjuk på min semester sa han nej.

Han säger att det är för vår skull, ekonomiskt och för att kollegorna ska ställa upp för honom. Jag tjänar över 10 000 mer än honom så är det nån som försörjer familjen så är det jag. Och att kollegorna skulle ställa upp för honom är skitsnack. De ställer inte upp för fem öre, de utnyttjar hans dumma idiotiska plikttrogenhet gentemot jobbet.

Jag har försökt prata med honom om det. Han svarar alltid "då säger jag upp mig!". Jag svarar att gör det, om du kan lösa ekonomin under tiden du är arbetslös. Sen händer inget mer.

Jag orkar inte ens bråka om det längre. Jag blir bara ledsen, ångestig och känner mig otroligt övergiven. Skulle gått till kurator på onsdag men avbokade, för allt kändes så bra. Nu orkar jag inte ta tag i att boka igen. Och ärligt talat, vad ska kuratorn göra? Ge fler andningsövningar? Det ger ingenting.

Parterapi? Vad ger det? Jag har redan sagt allt jag tänker och han har inte gjort någon förändring.

Jag älskar honom, men han gör mig inte längre lycklig. Jag vet att jag förtjänar att vara lycklig, men jag vill vara lycklig med honom igen. Jag vill inte börja om med någon annan och jag kommer inte vara lycklig på egen hand. Jag kommer bara vara ensam.

Nej. Jag orkar inte. Jag är ensam, övergiven och ledsen.

 

[Halfrek]

Det finns ingen "quick fix" för sådant här.
Utan oavsett vad man väljer så måste man bygga om från grunden.
Antingen tillsammans eller på egen hand.

Om ni skall bygga om från grunden tillsammans så måste bådas behov tillgodoses, annars så kommer bara historien att upprepa sig.
Din man behöver helt tydligt något och nu måste ni hitta vad det är.
Min teori är att det handlar om vila och egen tid.
Att otroheten är ett symptom på något annat.

Observera gärna att jag faktiskt inte anser att lämna är det självklara valet.
Att låta småbarnsårens påfrestningar döda ett bra förhållande är alldeles för tragiskt för det.

Det är en sak att du kör din bulldozertaktik i andra trådar men i en känslig dagbokstråd kanske man kan lugna ner sig lite?

 

[Inte_Ung]

Nej men snälla, nu räcker det väl?! Måste du länka till såna artiklar på aftonbladet? Snacka om att du gnider in det i Sthus ansikte.

Jag tänker att det kan kännas mindre skrämmande så.
Att det händer andra och att de tar sig igenom det.
Och att det går över när barnen blir äldre.
Att det finns en bättre framtid om man stannar kvar.

 

[sthu]

Jag har väl aldrig någonsin påstått att det finns en quick fix? Jag jobbar arslet av mig för att få det att funka och får ändå höra att det inte är tillräckligt/fel. Och nu är det på något sätt förskolans fel också. Jag fattar ingenting

 

[Zinfernia]

Jag tänker att det kan kännas mindre skrämmande så.
Att det händer andra och att de tar sig igenom det.
Och att det går över när barnen blir äldre.
Att det finns en bättre framtid om man stannar kvar.

Ja för en sensationslysten aftonbladet-artikel är ju verkligen ett fantastiskt stöd i kris.

 

[Hazel]

Jag tänker att det kan kännas mindre skrämmande så.
Att det händer andra och att de tar sig igenom det.
Och att det går över när barnen blir äldre.
Att det finns en bättre framtid om man stannar kvar.

"män är bara otrogna tills barnen är äldre" är det mest värdelösa rådet jag någonsin läst

 

[clusia]

Det kan vara en oerhörd felbedömning.

Att köra med skuld, bot och bättring, kombinerat med att kräva kompensation i olika former, är inget som något förhållande mår bra av.
Då finns det en risk att man i stället för att vara den som lämnar blir lämnad.

Båda måste ju vilja fortsätta.
Annars är det ju över.

Ingen har pratat om hot och skuld men den enda som bär ansvaret i det här är @sthus man. Ju fortare han inser det desto bättre. Han kunde valt tusen andra saker att utöva sitt eventuella dåliga mående med men nu valde han det här.

 

[tuaphua]

Jag har väl aldrig någonsin påstått att det finns en quick fix? Jag jobbar arslet av mig för att få det att funka och får ändå höra att det inte är tillräckligt/fel. Och nu är det på något sätt förskolans fel också. Jag fattar ingenting

Nej, det har ju spårat lite..

Den enda som kan bestämma hur din man uppför sig är han själv. Sen kan det finnas faktorer som påverkar så klart. Men oavsett om man mår dåligt eller inte kan man ha vissa gränser för hur man behandlar andra. Man blir inte automatiskt otrogen av ditt eller datt skäl som ev påverkar ens mående.
Det är inte ditt fel att han uppför sig illa.

Vill du stanna trots hur han uppfört sig och han bara fortsätter såra dig i gamla hjulspår kanske parterapi/terapi för honom etc kan försöka styra upp. Det verkar ju inte som att det räcker att du säger att du mår dåligt av hans agerande. Kanske en professionell utomstående kan hjälpa er kommunicera och komma till en tillvaro som funkar.
Det ska ju inte vara så att du mår dåligt!

 

[fijja]

Så jobbigt du verkar ha det TS. Tror de allra flesta här i tråden vill dig väl med sina tips, men förstår att det blir alldeles för mycket när så många är så säkra på vad du kan göra för att få det bättre.
Önskar du kunde vara snällare mot dig själv, det är inte ditt fel att din partner har svikit dig. Inte ett dugg ditt fel faktiskt.

 

[Inte_Ung]

"män är bara otrogna tills barnen är äldre" är det mest värdelösa rådet jag någonsin läst

Jag tycker att kören som ylar "lämna" ger sämre råd.

 

[Inte_Ung]

Ingen har pratat om hot och skuld men den enda som bär ansvaret i det här är @sthus man. Ju fortare han inser det desto bättre. Han kunde valt tusen andra saker att utöva sitt eventuella dåliga mående med men nu valde han det här.

Jo men...
När man är helt slutkörd mentalt så sviktar impulskontrollen något förfärligt.
Det blir som att göra saker på fyllan.
Det är inte en ursäkt men....
Om man tar bort alla fyllor så upphör problemet.

Om man vill gå vidare tillsammans så måste själva grundorsaken till problemen (oavsett vilka problem) åtgärdas.
Annars så kommer allt bara att fortsätta som förut och problemen kvarstå.
Och det är inte hållbart i längden.

 

[Inte_Ung]

Jag har väl aldrig någonsin påstått att det finns en quick fix? Jag jobbar arslet av mig för att få det att funka och får ändå höra att det inte är tillräckligt/fel. Och nu är det på något sätt förskolans fel också. Jag fattar ingenting

Jag har en sista fråga.
Den som kan ge dig ditt tidigare liv tillbaka.

Förstår du din man?

 

[Vinur]

Jo men...
När man är helt slutkörd mentalt så sviktar impulskontrollen något förfärligt.
Det blir som att göra saker på fyllan.
Det är inte en ursäkt men....
Om man tar bort alla fyllor så upphör problemet.

Om man vill gå vidare tillsammans så måste själva grundorsaken till problemen (oavsett vilka problem) åtgärdas.
Annars så kommer allt bara att fortsätta som förut och problemen kvarstå.
Och det är inte hållbart i längden.

Men att ta bort "fyllor" måste ju alltid vara personens eget ansvar. Om min man dricker för mycket är det ju något han måste lösa . Han är vuxen och behöver han hjälp är det hans ansvar. Jag kan inte sopa vägen åt honom för att hindra honom att ta dåliga beslut.

 

[Tantan]

Personlig assistans är inte kända för sina flexibla arbetstider direkt..

Nix, Lss är ju speciellt så sett. Finns inga röda dagar för många anställda.

 

[clusia]

Jo men...
När man är helt slutkörd mentalt så sviktar impulskontrollen något förfärligt.
Det blir som att göra saker på fyllan.
Det är inte en ursäkt men....
Om man tar bort alla fyllor så upphör problemet.

Om man vill gå vidare tillsammans så måste själva grundorsaken till problemen (oavsett vilka problem) åtgärdas.
Annars så kommer allt bara att fortsätta som förut och problemen kvarstå.
Och det är inte hållbart i längden.

Han har så vitt jag vet inte gjort det på fyllan?

 

[Vinur]

Jo när han är hemma. Självklart. Men problemet är att då är jag på jobbet. Att anmäla sig till nånting och kunna gå en kväll i månaden ger liksom inget.

Jag försökte skaffa medryttarhäst. Fick höra att jag var för fet.

Om du bor i närheten av Bollebygd och nöjer dig med att jobba hästen från marken ett tag är du välkommen hit

 

[EmmaW]

Jag har inte kvar en enda kompis. Alla drog när jag gjorde slut med exet, de valde honom framför mig. Sedan dess har jag inte träffat någon annan än maken som velat stanna hos mig för mig.

Och inte ens han stannade. Och uppenbarligen gör jag fel som stannar med en människa jag älskar.

Du är väldigt hård mot dig själv. Det är INTE ditt fel.

Skriv upp dina alternativ. Skriv sen upp vägarna att komma dit oavsett om du anser att dom är möjliga eller inte för dig. Det kan hjälpa dig att sålla lite.

Men du måste sluta vara så hård mot dig själv, du slår ju på dig själv hela tiden oavsett och det är inte snällt av dig. Du behöver faktiskt våga vara lite snäll mot dig själv. Du går igenom en kris just nu, en kris du inte själv skapat eller kan styra men som styr ditt liv och det ger per automatik en känsla av hopplöshet. Men det finns en väg framåt som är rätt för dig, du måste bara lista ut vad den är och det kan ta lite tid. Även om det inte är en tröst för dig just nu, men kriser går över och livet blir faktiskt lättare igen. Inte alltid som man tror, men även kriser har sitt slut även om dom är förkrossande att vara i när dom väl är.

 

[monster1]

@sthu har du någon vårdkontakt? Du kanske behöver det just nu och att du och din man går i den där parterapin du började boka in tidigare?

 

[Zinfernia]

Jag har en sista fråga.
Den som kan ge dig ditt tidigare liv tillbaka.

Förstår du din man?

Jag hoppas verkligen att det också är sista frågan, och jag begriper inte hur en fråga skulle kunna ge tillbaka ett tidigare liv. Ditt hobbypsykologande har hittills inte verkat så hjälpsamt för Sthu.

 

[ainasoja]

Jag har en sista fråga.
Den som kan ge dig ditt tidigare liv tillbaka.

Förstår du din man?

Så om dom utökar tiden på förskolan så han får mer egentid, hon förstår sin man, de lever ihop under samma tak men inte lever ihop och när barnet blir äldre så kan dom rädda sitt äktenskap?

Är du slutkörd och har tappat självkontrollen?

 

[karamelldrottningen]

@sthu du behöver inte svara på alla tusen frågor här. Och hoppas du tar en del inlägg med en stor nypa salt