Ensam och ledsen

Ja, vad ska jag säga mer?
Känner mig ensam, övergiven och ledsen. Fram tills för några timmar sedan kändes allt bra, och har känts bra en längre tid. Vi har gjort stora planer för framtiden. Men så ringde makens jobb (en kollega, inte arbetsgivaren) och ville ha in honom på jobb. Han sa ja. Vad hade jag väntat mig? Har han någonsin sagt nej? Inte ens när han var hemma för vab när jag var sjuk på min semester sa han nej.

Han säger att det är för vår skull, ekonomiskt och för att kollegorna ska ställa upp för honom. Jag tjänar över 10 000 mer än honom så är det nån som försörjer familjen så är det jag. Och att kollegorna skulle ställa upp för honom är skitsnack. De ställer inte upp för fem öre, de utnyttjar hans dumma idiotiska plikttrogenhet gentemot jobbet.

Jag har försökt prata med honom om det. Han svarar alltid "då säger jag upp mig!". Jag svarar att gör det, om du kan lösa ekonomin under tiden du är arbetslös. Sen händer inget mer.

Jag orkar inte ens bråka om det längre. Jag blir bara ledsen, ångestig och känner mig otroligt övergiven. Skulle gått till kurator på onsdag men avbokade, för allt kändes så bra. Nu orkar jag inte ta tag i att boka igen. Och ärligt talat, vad ska kuratorn göra? Ge fler andningsövningar? Det ger ingenting.

Parterapi? Vad ger det? Jag har redan sagt allt jag tänker och han har inte gjort någon förändring.

Jag älskar honom, men han gör mig inte längre lycklig. Jag vet att jag förtjänar att vara lycklig, men jag vill vara lycklig med honom igen. Jag vill inte börja om med någon annan och jag kommer inte vara lycklig på egen hand. Jag kommer bara vara ensam.

Nej. Jag orkar inte. Jag är ensam, övergiven och ledsen.

 

[Lingon]

Så om dom utökar tiden på förskolan så han får mer egentid, hon förstår sin man, de lever ihop under samma tak men inte lever ihop och när barnet blir äldre så kan dom rädda sitt äktenskap?

Är du slutkörd och har tappat självkontrollen?

Jag tycker att idén att ts man ibte mår bra är en bra idé. Ts säger själv att han förändrats sen sonen föddes. Något hände som förändrade honom. Det är tufft att gå igenom småbarnsåren! Ja, ts man borde känna sig själv bättre och framförallt kommunicera bättre med ts hur han mår och vad han vill och behöver. Att istället vara upprepat otrogen är... Jag ska inte säga vad jag tycker för det är ts liv och ts som bestämmer.

 

[Inte_Ung]

Är du slutkörd och har tappat självkontrollen?

Nej jag är realist.

Du verkar inte tycka att det är en rimlig lösning.
Frågan är vad TS tycker och kan leva med.
Jag, som egentligen helst vill leva ensam, skulle ju inte göra det valet.
Mitt val skulle vara en liten, billig etta centralt i en tätort.

 

[Inte_Ung]

Han har så vitt jag vet inte gjort det på fyllan?

Nej men kanske under inflytande från något annat som kan vara möjligt att ta bort.
Trötthet t.ex.
Man blir lika puckad av att vara trött som av att vara full.

 

[Piaff]

Men det känns ju ändå som att något med jobbet skaver här, jag tror inte att han ser det som att han väljer bort dig eller inte vill vara med dig, men jag förstår att känslan blir så för dig eftersom jobbet stjäl såklart timmar. Tar han alltså extra pass som han inte är schemalagd på? Där tror jag ni behöver lägga lite av diskussionen.

Vi har lite samma grej, jag jobbar heltid på dagtid, min sambo jobbar treskift så det kan vara natt, eftermiddag, dags osv. Men hela vårt liv planeras ju efter jobbschemat så för oss är det jätteviktigt att han inte bara hoppar på ett extra jobbpass/övertid utan att kolla av att det funkar först.

Säger jag nej så är det nej, det blir ju jag som lämnas hemma att rodda allt annat med djur och barn då. Jag kan fatta att din man ser pengarna och vill ställa upp men där behöver han kanske se till helheten och er vardag som ska gå ihop. Jag hade också känt mig lite övergiven om han bara körde över mig där. Och att defensivt bara gå på det drastiska ”då säger jag upp mig” blir ju inte konstruktivt, när lösningen är att helt enkelt inte hoppa på extrapass utan jobba det man ska.

 

[sthu]

Men det känns ju ändå som att något med jobbet skaver här, jag tror inte att han ser det som att han väljer bort dig eller inte vill vara med dig, men jag förstår att känslan blir så för dig eftersom jobbet stjäl såklart timmar. Tar han alltså extra pass som han inte är schemalagd på? Där tror jag ni behöver lägga lite av diskussionen.

Vi har lite samma grej, jag jobbar heltid på dagtid, min sambo jobbar treskift så det kan vara natt, eftermiddag, dags osv. Men hela vårt liv planeras ju efter jobbschemat så för oss är det jätteviktigt att han inte bara hoppar på ett extra jobbpass/övertid utan att kolla av att det funkar först.

Säger jag nej så är det nej, det blir ju jag som lämnas hemma att rodda allt annat med djur och barn då. Jag kan fatta att din man ser pengarna och vill ställa upp men där behöver han kanske se till helheten och er vardag som ska gå ihop. Jag hade också känt mig lite övergiven om han bara körde över mig där. Och att defensivt bara gå på det drastiska ”då säger jag upp mig” blir ju inte konstruktivt, när lösningen är att helt enkelt inte hoppa på extrapass utan jobba det man ska.

Det är exakt den diskussionen vi har här hemma. Jag säger att han kan nöja sig med heltid på schema, inte ta en massa extrapass. Speciellt inte när han eller jag eller båda har semester.. Men jobbet är helt gränslöst, de ringde till och med när han vabbade och mer eller mindre krävde att han skulle komma in (för "de har ingen annan").

Alltså, jag förstår honom. Det är ett viktigt jobb, de har de facto personalbrist och pengarna är ju goa att ha.
Men jag går upp på heltid i oktober och tjänar bra. Han säger att han inte vill leva på mig (vilket jag aldrig någonsin har påstått att han gör).

Hans lösning är allt eller inget typ. Det finns inget lagom, att hålla sig till sina 38 timmar i veckan på schemat och vara nöjd med det. Han börjar genast prata om sjukpensionär, uppsägning och annat. Det löser absolut ingenting att han säger upp sig, och det har jag sagt. Däremot måste han prioritera oss, vilket jag har sagt.
Men det är som att prata med en vägg.

Fast, tro det eller ej, han skickade ett sms till sin nya chef och sa att han inte tar extrapass framöver. Och att all kontakt ska gå genom jouren, inte via kollegorna (det är nästan alltid kollegor som ringer och ber honom ta deras pass). Nu hoppas jag det blir så.

 

[Piaff]

Det är exakt den diskussionen vi har här hemma. Jag säger att han kan nöja sig med heltid på schema, inte ta en massa extrapass. Speciellt inte när han eller jag eller båda har semester.. Men jobbet är helt gränslöst, de ringde till och med när han vabbade och mer eller mindre krävde att han skulle komma in (för "de har ingen annan").

Alltså, jag förstår honom. Det är ett viktigt jobb, de har de facto personalbrist och pengarna är ju goa att ha.
Men jag går upp på heltid i oktober och tjänar bra. Han säger att han inte vill leva på mig (vilket jag aldrig någonsin har påstått att han gör).

Hans lösning är allt eller inget typ. Det finns inget lagom, att hålla sig till sina 38 timmar i veckan på schemat och vara nöjd med det. Han börjar genast prata om sjukpensionär, uppsägning och annat. Det löser absolut ingenting att han säger upp sig, och det har jag sagt. Däremot måste han prioritera oss, vilket jag har sagt.
Men det är som att prata med en vägg.

Fast, tro det eller ej, han skickade ett sms till sin nya chef och sa att han inte tar extrapass framöver. Och att all kontakt ska gå genom jouren, inte via kollegorna (det är nästan alltid kollegor som ringer och ber honom ta deras pass). Nu hoppas jag det blir så.

Det blir säkert det snacket från honom om jobbet pressar på som de gör, då känns det säkert som att heltid inte räcker eller duger. Men bra att han sagt till! Sätter han gränser mot jobbet tror jag det blir bättre för hela helheten, och för dig.

 

[Bison]

Det är exakt den diskussionen vi har här hemma. Jag säger att han kan nöja sig med heltid på schema, inte ta en massa extrapass. Speciellt inte när han eller jag eller båda har semester.. Men jobbet är helt gränslöst, de ringde till och med när han vabbade och mer eller mindre krävde att han skulle komma in (för "de har ingen annan").

Alltså, jag förstår honom. Det är ett viktigt jobb, de har de facto personalbrist och pengarna är ju goa att ha.
Men jag går upp på heltid i oktober och tjänar bra. Han säger att han inte vill leva på mig (vilket jag aldrig någonsin har påstått att han gör).

Hans lösning är allt eller inget typ. Det finns inget lagom, att hålla sig till sina 38 timmar i veckan på schemat och vara nöjd med det. Han börjar genast prata om sjukpensionär, uppsägning och annat. Det löser absolut ingenting att han säger upp sig, och det har jag sagt. Däremot måste han prioritera oss, vilket jag har sagt.
Men det är som att prata med en vägg.

Fast, tro det eller ej, han skickade ett sms till sin nya chef och sa att han inte tar extrapass framöver. Och att all kontakt ska gå genom jouren, inte via kollegorna (det är nästan alltid kollegor som ringer och ber honom ta deras pass). Nu hoppas jag det blir så.

Det är ju toppen!
Har han funderat över att ha en separat telefon för jobbet?
Jag tänker en simpel med kontankort med en nummer jobbet kan nå honom på när han vill bli nådd.
Då kan han stänga av den när han är ledig och kanske kan få lite mer distans och inte känna sig konstant tillgänglig.

 

[Lingon]

Det är ju toppen!
Har han funderat över att ha en separat telefon för jobbet?
Jag tänker en simpel med kontankort med en nummer jobbet kan nå honom på när han vill bli nådd.
Då kan han stänga av den när han är ledig och kanske kan få lite mer distans och inte känna sig konstant tillgänglig.

Jag instämmer med det här!

 

[sthu]

Det är ju toppen!
Har han funderat över att ha en separat telefon för jobbet?
Jag tänker en simpel med kontankort med en nummer jobbet kan nå honom på när han vill bli nådd.
Då kan han stänga av den när han är ledig och kanske kan få lite mer distans och inte känna sig konstant tillgänglig.

Bra ide! Jag ska föreslå det.

 

[JohannaB]

Bra ide! Jag ska föreslå det.

Det behövs inte ens en separat telefon, i stör ej funktionen kan man välja vilka nummer som inte ska kopplas fram och kan ha det påslaget när man är ledig.
Jag använder det i perioder mot jobbet. Är lik din man i att jag lätt faller till föga och vill hjälpa till men mår dåligt av alla jag ”sviker” (hemma) på så sätt.

 

[sthu]

Det behövs inte ens en separat telefon, i stör ej funktionen kan man välja vilka nummer som inte ska kopplas fram och kan ha det påslaget när man är ledig.
Jag använder det i perioder mot jobbet. Är lik din man i att jag lätt faller till föga och vill hjälpa till men mår dåligt av alla jag ”sviker” (hemma) på så sätt.

Jättebra tips, ska kolla på det. Problemet är att det blir många nummer att blocka, men det är väl en engångsgrej att göra antar jag.

 

[SiZo]

Jättebra tips, ska kolla på det. Problemet är att det blir många nummer att blocka, men det är väl en engångsgrej att göra antar jag.

Man blockar inte specifika nummer. Man blockar alla utom de man manuellt avblockerar. Jag skulle hellre köra med två telefoner faktiskt.

 

[Bison]

Det behövs inte ens en separat telefon, i stör ej funktionen kan man välja vilka nummer som inte ska kopplas fram och kan ha det påslaget när man är ledig.
Jag använder det i perioder mot jobbet. Är lik din man i att jag lätt faller till föga och vill hjälpa till men mår dåligt av alla jag ”sviker” (hemma) på så sätt.

Jag tänker att det blir betydligt enklare med två telefoner och mer tydligt.
Slippa krångel med vad som ska släppas igenom och inte.

 

[Sassy]

Man blockar inte specifika nummer. Man blockar alla utom de man manuellt avblockerar. Jag skulle hellre köra med två telefoner faktiskt.

Just när det gäller gränslöst jobb hade jag också valt två telefoner. Då kan man lägga jobbtelefonen åt sidan helt när det inte är aktuellt, och det blir lättare att göra den avgränsningen för sig själv. En fysisk pryl som går att lägga i en låda när det inte är jobb som gäller helt enkelt.

Är man lite people pleasing och allt eller inget-mentalitet blir ju det ständiga nejsägande absolut en påtaglig stress, även om man egentligen har sina prioriteringar klara för sig.

 

[Vinur]

Jättebra tips, ska kolla på det. Problemet är att det blir många nummer att blocka, men det är väl en engångsgrej att göra antar jag.

Min man hade liknande problem på sitt förra jobb. Med den erfarenheten röstar jag också på två telefoner och att absolut ingen på jobbet har det andra numret.

 

[Inte_Ung]

Jättebra tips, ska kolla på det. Problemet är att det blir många nummer att blocka, men det är väl en engångsgrej att göra antar jag.

Jag har 2 telefoner och 4 olika telefonnummer.
Det är helt underbart.
Båda är smarta telefoner så att jag kan lämna den andra hemma.

Ett telefonnummer är hemligt och de övriga finns att hitta på olika ställen så att jag kan välja vem jag vill vara tillgänglig för.
Om någon skulle råka hitta det hemliga numret så blockas den där.
Den får nöja sig med de offentliga, officiella telefonnumren.

 

[JohannaB]

Jag tänker att det blir betydligt enklare med två telefoner och mer tydligt.
Slippa krångel med vad som ska släppas igenom och inte.

Fast det tror inte jag, för antagligen vill man behålla sitt gamla nummer utanför jobbet och ett gränslöst jobb (inklusive arbetskamrater) kommer då ringa en på ens privata nummer när man inte svarar på ”jobbnumret”.
Så blev det för mig iaf

 

[JohannaB]

( såklart om man kan tänka sig ett nytt privat nummer att det funkar förstås, jag som haft mitt nummer sen 90-talet ville gärna ha det kvar 24/7 så därför la jag in ”stör ej” istället. Precis som nån skrev så väljer man nummer som ska släppas igenom, inte tvärtom. SMS kommer fram men utan avisering, och man kan i efterhand se missade samtal, men man störs inte av dem)

 

[Bison]

Fast det tror inte jag, för antagligen vill man behålla sitt gamla nummer utanför jobbet och ett gränslöst jobb (inklusive arbetskamrater) kommer då ringa en på ens privata nummer när man inte svarar på ”jobbnumret”.
Så blev det för mig iaf

Det kan ju helt klart vara värt att byta nummer för att få sinnesfrid.
Alternativt använda sitt vanliga nummer för jobbet och ett nytt för privat som verkligen bara är privat.

 

[Vinur]

Fast det tror inte jag, för antagligen vill man behålla sitt gamla nummer utanför jobbet och ett gränslöst jobb (inklusive arbetskamrater) kommer då ringa en på ens privata nummer när man inte svarar på ”jobbnumret”.
Så blev det för mig iaf

Jag tror tyvärr att i dessa situationer är det personen själv som måste byta nummer av exakt den anledningen du nämner.

Med två telefoner är det dessutom något man fysiskt lägger bort. Vet inte om @sthu man är likadan , men min man hade absolut haft svårt att inte "tjuvkolla" om han har telefonen i handen