Ensam och ledsen

  • Dagbok
  • Trådstartare Trådstartare sthu
  • Startdatum Startdatum
  • Svar Svar 284
  • Visningar Visningar 16 902

Bukefalos 30 år!

Ja, vad ska jag säga mer?
Känner mig ensam, övergiven och ledsen. Fram tills för några timmar sedan kändes allt bra, och har känts bra en längre tid. Vi har gjort stora planer för framtiden. Men så ringde makens jobb (en kollega, inte arbetsgivaren) och ville ha in honom på jobb. Han sa ja. Vad hade jag väntat mig? Har han någonsin sagt nej? Inte ens när han var hemma för vab när jag var sjuk på min semester sa han nej.

Han säger att det är för vår skull, ekonomiskt och för att kollegorna ska ställa upp för honom. Jag tjänar över 10 000 mer än honom så är det nån som försörjer familjen så är det jag. Och att kollegorna skulle ställa upp för honom är skitsnack. De ställer inte upp för fem öre, de utnyttjar hans dumma idiotiska plikttrogenhet gentemot jobbet.

Jag har försökt prata med honom om det. Han svarar alltid "då säger jag upp mig!". Jag svarar att gör det, om du kan lösa ekonomin under tiden du är arbetslös. Sen händer inget mer.

Jag orkar inte ens bråka om det längre. Jag blir bara ledsen, ångestig och känner mig otroligt övergiven. Skulle gått till kurator på onsdag men avbokade, för allt kändes så bra. Nu orkar jag inte ta tag i att boka igen. Och ärligt talat, vad ska kuratorn göra? Ge fler andningsövningar? Det ger ingenting.

Parterapi? Vad ger det? Jag har redan sagt allt jag tänker och han har inte gjort någon förändring.

Jag älskar honom, men han gör mig inte längre lycklig. Jag vet att jag förtjänar att vara lycklig, men jag vill vara lycklig med honom igen. Jag vill inte börja om med någon annan och jag kommer inte vara lycklig på egen hand. Jag kommer bara vara ensam.

Nej. Jag orkar inte. Jag är ensam, övergiven och ledsen.
 

Frågar han dig om det är okej att du blir ensam med sonen eller förutsätter han det bara? Det finns regler hur mycket man får jobba också inom vården. Har du koll på dom?
Jag har inte så bra koll, jag jobbar ju inte inom omsorgen. Men jag vet att dygnsvila och veckovila är obefintligt just nu.

Han har börjat fråga, men det spelar inte så stor roll vad jag svarar känns det som.
 
Jag har inte så bra koll, jag jobbar ju inte inom omsorgen. Men jag vet att dygnsvila och veckovila är obefintligt just nu.

Han har börjat fråga, men det spelar inte så stor roll vad jag svarar känns det som.
Dygnsvila och veckovila är i princip inte längre förhandlingsbart och hålls det inte ska det anmälas! Det gäller regler om övertidsersättning, antalet övertids timmar / månad, inbeordrings ersättning. Jobbar han privat? Då kan det anmälas till kommunen.
 
Dygnsvila och veckovila är i princip inte längre förhandlingsbart och hålls det inte ska det anmälas! Det gäller regler om övertidsersättning, antalet övertids timmar / månad, inbeordrings ersättning. Jobbar han privat? Då kan det anmälas till kommunen.
Anmälas till kommunen? Inte Arbetsmiljöverket eller nåt sånt?

Ja, det är privat bolag.
Det är inte min sak att lösa, men det pågår mycket konstiga grejer på det där företaget..
 
Anmälas till kommunen? Inte Arbetsmiljöverket eller nåt sånt?

Ja, det är privat bolag.
Det är inte min sak att lösa, men det pågår mycket konstiga grejer på det där företaget..
Ärligt talat, man kan ju anmäla om man vill men grundproblemet är ju fortfarande att han inte tar hänsyn till dig och sonen när jobbet kallar.

Det är fruktansvärt egoistiskt. Det hade varit en sak om ni inte hade barn men har man väl satt ett barn till världen får man fasen se till att ta hand om det också.
 
Ärligt talat, man kan ju anmäla om man vill men grundproblemet är ju fortfarande att han inte tar hänsyn till dig och sonen när jobbet kallar.

Det är fruktansvärt egoistiskt. Det hade varit en sak om ni inte hade barn men har man väl satt ett barn till världen får man fasen se till att ta hand om det också.
Tja, det går ju vända på det. Han tar hand om barnet när jag jobbar på veckorna.

Det är en speciellt situation nu, när halva personalstyrkan är sjukskriven. Det har blivit bättre, han har sagt nej till extra timmar.

I sak håller jag med. Men jag vet saker jag inte delat här. Det är liksom mycket större än mig just nu.
 
Tja, det går ju vända på det. Han tar hand om barnet när jag jobbar på veckorna.

Det är en speciellt situation nu, när halva personalstyrkan är sjukskriven. Det har blivit bättre, han har sagt nej till extra timmar.

I sak håller jag med. Men jag vet saker jag inte delat här. Det är liksom mycket större än mig just nu.
Men vänd på det igen, hade du kunnat göra så? Om ditt jobb hade ringt och bett dig komma in gång på gång och han hade varit dödstrött på att du jämt hoppade in och jobbade extra och lämnade honom med allt ansvar för sonen, hade du ändå satt jobbet före familjen?
 
Men vänd på det igen, hade du kunnat göra så? Om ditt jobb hade ringt och bett dig komma in gång på gång och han hade varit dödstrött på att du jämt hoppade in och jobbade extra och lämnade honom med allt ansvar för sonen, hade du ändå satt jobbet före familjen?
Jag hade inte gjort det nej, för mitt jobb skulle aldrig kräva det. Jag kan inte föreställa mig hur jag hade gjort i hans situation. För som sagt, det finns omständigheter.

Däremot piper jag iväg på utbildning i en vecka. Då måste han vara hemma på heltid, för hans tider passar inte med förskolan.
 
Men suck. Dubbelsuck. Hans jävla jobb. De hade möte i veckan och kom fram till att all kontakt ska gå via företaget. Bra.

Nu har halva personalstyrkan sjukskrivit sig. Mindre bra. Så nu jobbar maken som en blådåre ändå. För "alla måste ställa upp". Jag säger fuck it, låt kommunen gå in med personal. Om hälften av personalen är sjuk på obestämd tid måste vikarier in. Kan företaget inte lösa det får kommunen gå in.

Jag har frågat om de i varje fall får ordentligt med ersättning. Men det verkar inte så.
Imorgon ska maken jobba från ca 10 till 15 dagen efter. Det är inte okej. Inte alls okej.

Nej, sådär långt pass får han bara jobba om han är anhörig vilket han ju inte är vad jag förstått men då ska man ju få sova emellan. Har han vaken natt är det ju ännu värre!!!
 
Anmälas till kommunen? Inte Arbetsmiljöverket eller nåt sånt?

Ja, det är privat bolag.
Det är inte min sak att lösa, men det pågår mycket konstiga grejer på det där företaget..

Inom kommunen får min chef skriva en förklaring till orsak, det ska vara kris för att inte facket ska få spunk (vilket är bra). Jag har haft två tillfällen på 3 år, båda relaterade till akut sjukdom vilket krävt dubbelbemanning av arbetsmiljöskäl.
 
Tja, det går ju vända på det. Han tar hand om barnet när jag jobbar på veckorna.

Det är en speciellt situation nu, när halva personalstyrkan är sjukskriven. Det har blivit bättre, han har sagt nej till extra timmar.

I sak håller jag med. Men jag vet saker jag inte delat här. Det är liksom mycket större än mig just nu.
Om halva personalen är sjukskrivna skall företaget fixa vikarier. Inte kräva att de som finns kvar jobbar dubbelt så mycket för att täcka upp .
 
Oavsett kommer hans jobb ha ersatt honom direkt om han lämnar det eller går in i väggen. I vården har man inget värde utan utnyttjas till max, det är sedan länge och dom regler som finns i dag är något vi kämpat hårt för. Men tro mig, han är utbytbar i morgon om det är så. Om arbetsgivaren måste lösa situationen så gör dom det. Men nu måste dom inte. Då gör dom det inte. Han är den som gör det möjligt för dom att fortsätta, tydligt har ju dom andra fått nog som sjukskrivit sig. Jag har sett det så många gånger. Man ska inte gynna såna här arbetsgivare. Man ska ta sina raster, man ska hävda sin rätt till vila och ledighet. Det finns faktiskt inget arbetsmässigt som försvarar att han "ställer upp" så här på jobbet oavsett vad du säger dig veta. Det här är inte vårdsäkert. Det får inte ske. Sker det en miss åker han på det själv som inte följt reglerna. Han är den som får ta smällen. Man anmäler till arbetsmiljöverket men dom tar bara upp generellt inte enskilt. Sen facket och även till kommunen. Alla vårdföretag ska dessutom ha visselblåsar tjänst där man ska kunna anmäla.
 
Tekniskt det är det omsorg, inte vård. Men jag fattar grejen.

De är otroligt konflikträdda allihop. Det bästa vore ju om de själva tog tag i det. Men det gör de inte.

Företaget försöker få in fler, det går väl sådär. Ska man vara riktigt krass har de vara haft sen i tisdags på sig (bytte företag men samma arbetsplats).
 
Tekniskt det är det omsorg, inte vård. Men jag fattar grejen.

De är otroligt konflikträdda allihop. Det bästa vore ju om de själva tog tag i det. Men det gör de inte.

Företaget försöker få in fler, det går väl sådär. Ska man vara riktigt krass har de vara haft sen i tisdags på sig (bytte företag men samma arbetsplats).
Vad hände med förslaget att han skulle skaffa sig en telefon till, och att jobbet bara har det numret? Hur har det gått med att söka andra jobb? Så länge din make vill jobba kvar så kommer det här att hända om och om och om igen. Det är han som måste göra en förändring - företaget kommer inte att göra det. Det funkar ju finfint för dem?
 
Vad hände med förslaget att han skulle skaffa sig en telefon till, och att jobbet bara har det numret? Hur har det gått med att söka andra jobb? Så länge din make vill jobba kvar så kommer det här att hända om och om och om igen. Det är han som måste göra en förändring - företaget kommer inte att göra det. Det funkar ju finfint för dem?
De säger till honom på jobbet, så telefon spelar ingen roll liksom..

Vi trodde, säkert naivt, att det nya företaget skulle sköta det bättre. De sa att de har vikariebank mm. Men tydligen inte.
De beter sig på samma sätt mot alla tre som jobbar.
 
J
Tekniskt det är det omsorg, inte vård. Men jag fattar grejen.

De är otroligt konflikträdda allihop. Det bästa vore ju om de själva tog tag i det. Men det gör de inte.

Företaget försöker få in fler, det går väl sådär. Ska man vara riktigt krass har de vara haft sen i tisdags på sig (bytte företag men samma arbetsplats).
Jag är också vansinnigt konflikträdd, men kan de inte gå till facket som kan sköta konflikten "åt dem"? Att ha en sån arbetsmiljö kommer att förr eller senare göra maken sjuk. Kanske lättar att få mod till konflikten om man tänker att alternativet är utbrändhet?
 
J

Jag är också vansinnigt konflikträdd, men kan de inte gå till facket som kan sköta konflikten "åt dem"? Att ha en sån arbetsmiljö kommer att förr eller senare göra maken sjuk. Kanske lättar att få mod till konflikten om man tänker att alternativet är utbrändhet?
Det har jag med föreslagit. Men då är de rädda att arbetsgivaren får veta vem det är och att det kommer påverka negativt på nåt sätt.
Han är redan ganska känslig så det här gör det inte bättre
 
De säger till honom på jobbet, så telefon spelar ingen roll liksom..

Vi trodde, säkert naivt, att det nya företaget skulle sköta det bättre. De sa att de har vikariebank mm. Men tydligen inte.
De beter sig på samma sätt mot alla tre som jobbar.

Sån jobbig sits som anställd att vara i också. Man jobbar ju med människor och vill inte svika, men när man ställer upp sviker man andra. En rävsax.
 

Liknande trådar

  • Mamma
  • Kärlek. Hjärnan.
  • Ofrivillig ensamhet
  • Min resa i depressions, utbrändhets och NPF träsket

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

  • Vad gör vi? Del CCXXXVII
  • Valvaka!
  • Webinarier/minikurser

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp