Ensam vårdnad och umgänge

[Enya]

Någon som vet vad det är för regler vid umgänge när man har ensam vårdnad? Kan ena föräldern kräva varannan helg?

 

[TinyWiny]

Sv: Ensam vårdnad och umgänge

Vanligtvis har man ett avtal som reglerar umgänget.
Är det för din dotter du menar så behöver ju pappan lära känna barnet först innan en hel helg kan komma i fråga.
Familjerätten kan hjälpa till med sådant här så ring och prata med dem.

 

[Enya]

Sv: Ensam vårdnad och umgänge

Jag vet att man kan ringa dem, men jag har problem med att ringa så jag tänkte höra här om någon har koll

Ja det är min dotter.
Han har inte träffat henne på två år.
Innan dess gick det 6 månader.
under ett år knappt träffade han henne 6 gånger.
Aldrig ringt, aldrig frågat via MSN eller mail. Inget.

Nu vill han ha en chans.
Lovar att skärpa sig....
Elin var hos sin farmor några dagar nu och givetvis kunde hon inte låta bli att ringa och knuffa på honom om att träffa henne. Om hon inte hade lagt sig i så hade han troligtvis inte brytt sig. Jag vill bara veta vad han kan kräva rent lagligt.

Han kommer hit på söndag för att träffa henne. Pojkarna ska lämnas bort och min mamma kommer vara här. Vill INTE bli beskylld för något så att ord står mot ord. Jag har nerskrivet när han träffat henne, hur länge och hur han uppfört sig, när han träffade henne när hon var bebis. Och jag tänker fortsätta med det.

Han vill ha ett schema, men hur ska jag skriva ett sådant?

Vi som känner honom är ganska säkra på att han inte kommer fixa det, han kommer träffa några gånger, skryta över henne och sedan går det nåt år igen. MEN jag vet också att Elins bästa inte är det viktigaste för honom. Det är att ha rätt, att kunna platta till mig, att förstöra.

 

[Petruska]

Sv: Ensam vårdnad och umgänge

Jag vill bara veta vad han kan kräva rent lagligt.

MEN jag vet också att Elins bästa inte är det viktigaste för honom. Det är att ha rätt, att kunna platta till mig, att förstöra.

Jag minns i detalj hur skituselt den där så kallade pappan fungerade när din dotter var bebis. Det händer för all del att människor utvecklas, men hur stor är chansen i det här fallet?

Här kan du läsa på lite: http://www.famratt.com/

Observera att det är barnet som har umgängesrätt med sin förälder, inte föräldern som har umgängesrätt med barnet. Umgänget ska alltså utgå från barnets behov, inte föräldrarnas.

Så låt dem träffas hemma hos dig för att lära känna varandra.

Ju mer de får umgås, desto jobbigare blir det för Elin när/om han försvinner igen.

Om han står på sig med att vilja ha mer tid med henne så är nog det bästa att ni pratar med familjerätten, de kan hjälpa till att få honom att fatta att det inte bara är att komma där och leka farsa en helg eller tre.

 

[Enya]

Sv: Ensam vårdnad och umgänge

Tack för länken!

Det är just det jag menar, komma och gå någon gång om året, kalla sig pappa, ge present och skryta gör Elin ont!

Visst kan man förändras. Men ännu en gång har hans mamma tjatat på honom. Som andra gånger. Resten av gångerna var jag som tjatade. Och han var mer intresserad av mig än av Elin. Och OM han förändrats, borde han inte hört av sig på födelsedagar och liknande och försöka få umgänge med henne UTAN att morsan tjatar hål i öronen ( Det gör hon, jag umgås med henne så jag vet ) på honom?

Men visst, en chans får han, finns inget annat jag kan göra. På söndag är det dags i alla fall.

Ja det är Elin som har rätt till sin pappa och tvärtom, men i dag på MSN handlade det mer om "jag vill", "Hon är MIN dotter också", "jag vill försöka" osv.

 

[TinyWiny]

Sv: Ensam vårdnad och umgänge

Förlåt, tänkte inte på det där med ringandet.

Det viktiga i det här är ju att han träffar henne på hennes villkor, hon har ju rätt till sin pappa men han har ju egentligen ingen rättighet till henne. Den ev. "rättighet" han hade har han ju slarvat bort genom att inte finnas där och vara pappa för henne.

Jag tycker att du ska ta det för vad det är, han träffar henne några gånger och sedan är det inte kul längre.

Kanske att du också ska diskutera detta med hennes farmor så att farmor vet din ståndpunkt. Jag gissar att hon tycker att pappan ska träffa dottern för att "det ska vara så" och för att din dotter är en så underbar unge men hon tänker kanske inte på att han skadar henne genom att komma och gå.

 

[Enya]

Sv: Ensam vårdnad och umgänge

Förlåt, tänkte inte på det där med ringandet.

Det viktiga i det här är ju att han träffar henne på hennes villkor, hon har ju rätt till sin pappa men han har ju egentligen ingen rättighet till henne. Den ev. "rättighet" han hade har han ju slarvat bort genom att inte finnas där och vara pappa för henne.

Jag tycker att du ska ta det för vad det är, han träffar henne några gånger och sedan är det inte kul längre.

Kanske att du också ska diskutera detta med hennes farmor så att farmor vet din ståndpunkt. Jag gissar att hon tycker att pappan ska träffa dottern för att "det ska vara så" och för att din dotter är en så underbar unge men hon tänker kanske inte på att han skadar henne genom att komma och gå.

Jag har berättat för farmor och farfar om vår överenskommelse och om hur han varit mot henne, hur ofta och vad jag tycker. Hon håller med och bakom ryggen på mig ringer hon honom och tjatar. Inte första gången. Kan hon inte sköta sig så behöver hon ju inte ha henne själv. Då får hon också komma hit och träffa henne här, presic som sonen hennes.

Farfar förstår mig mer, håller nog på mig. Han är helt förvånad över att sonen inte bryr sig. Eller inte förvånad kanske, förbannad.

Absolut ska det vara på hennes vilkor.

 

[Petruska]

Sv: Ensam vårdnad och umgänge

Och han var mer intresserad av mig än av Elin. Och OM han förändrats, borde han inte hört av sig på födelsedagar och liknande och försöka få umgänge med henne UTAN att morsan tjatar hål i öronen ( Det gör hon, jag umgås med henne så jag vet ) på honom?

Farmor verkar ju vara en helt okej person, med normala känslor och ansvarstagande för barn och barnbarn. Jag kan tänka mig att hon kanske är hemskt ledsen att hennes son är en så usel pappa, och att hon vill-önskar-hoppas att han ska ändra sig? Att det är därför hon tjatar?

Ja det är Elin som har rätt till sin pappa och tvärtom, men i dag på MSN handlade det mer om "jag vill", "Hon är MIN dotter också", "jag vill försöka" osv.

Vem är förvånad?

Hoppas att allt går bra - det vill säga hur det än går så hoppas jag att det inte blir för uppslitande för Elin!

 

[Enya]

Sv: Ensam vårdnad och umgänge

Visst har du rätt om farmor! Men det är just det, han hör inte av sig utan att någon påminner om att han har ett barn. Antingen genom att hon tjatar på honom till han inte står ut eller för att jag har gjort det. Så en förändring tror jag inte heller på.

Han och jag hade en överenskommelse. Den gick ut på att eftersom han inte är så intresserad, inte bryr sig, så skulle han låta bli att träffa Elin tills hon är några år äldre och bättre kan ta frånvaro-närvaro-frånvaro-närvaro av sin pappa. Han vet ju själv hur han är och tyckte att det var ok. Detta var 2 månader sedan och nu tjatade hans mamma så nu bröt han det. När jag påminde honom om vår överenskommelse så sa han " Jaså, det är så du vill ha det" och eftersom jag känner honom så blev han sur och sur ledde förut till hämnd från hans sida... vilket inte alls blir speciellt roligt för varken mig eller Elin.

Jag hoppas också att allt går bra. Så Elin får lära känna den pappa hon inte ens minns och inte ens vet hur han ser ut. Elins farmor har dock tjatat OM honom inför Elin, tjat, tjat ,tjat och Elin är rätt förvirrad. Hon pratar om sin pappa som om han vore ett helgon, pekar på en man och säger pappa. Det är detta jag ville undvika. Detta jag ville ta med henne när hon förstår, när hon frågar. i stället blev det farmors tjat som förvirrade henne.

Jag hade tänkt skriva ett schema om att han träffar henne en gång i månaden några timmar, hos mig. Då ska jag och en till vuxen vara med. När det funkar varje gång under några gånger får jag väl utöka det lite.

Jag ska göra mitt allra yttersta för att ha ett öppet och positivt sinne i morgon, så att hon inte märker av att jag helst vill att han försvinner. Jag lovar att försöka, men det kräver mycket av mig. Hur fasiken ska jag göra?!

 

[Enya]

Sv: Ensam vårdnad och umgänge

Gud vad jag är nervös!! Hur ska jag lösa detta?! Önskar att han inte kom.

 

[TinyWiny]

Sv: Ensam vårdnad och umgänge

Peppkramar! Du kommer klara det galant!

 

[Rina]

Sv: Ensam vårdnad och umgänge

Jag tycker du resonerar väldigt bra om att ta några timmar åt gången och utöka tiden när det fungerar eller rättaresagt om det fungerar. Det är mer eller mindre omöjligt att göra rätt för han är ingen bra förälder och då kan det inte bli rätt. Vad jag har märk är att familjerätten och bup ger ganska motsägande råd. Jag gjorde precis som du och försökte vara trevlig, min son och hans pappa träffades i mitt hem, tills bup sa att så skulle vi inte göra för det ger barnet dubbla signaler och barnet vet till sist inte hur det ska reagera. Så en utomstående kontaktperson på neutral platts var vad de rekomenderade i vårt fall. Så prata med bup eller någon som helt tar barnets perspektiv och fundera på hur du känner inför att ha honom i ditt hem. Ditt hem är din trygghet och där ska du inte släppa in någon du inte vill ha där framför allt inte någon som hämnas om han inte får sin vilja igenom. Och om umgänget inte fungerar så var inte rädd för att avbryta det. Jag tror han kommer tappa intresset och sedan höra av sig igen och oavsett om det är bra för din dotter eller ej så är det inget du kan göra något åt. Din dotter får så småningom en motbild till farmors helgon och ser att han inte var så perfekt trotts allt. Sedan får farmor inse att hon inte kan göra sin son till den pappa han inte är.
Lycka till och kommm ihåg att vi är många här som tycker att du är en bra mamma för dina barn som alltid försöker göra det bästa för dem.

 

[Enya]

Sv: Ensam vårdnad och umgänge

Peppkramar! Du kommer klara det galant!

Tack!

Visst gjorde jag, klarade det alltså, men det var verkligen inte lätt!

 

[Enya]

Sv: Ensam vårdnad och umgänge

Jag tycker du resonerar väldigt bra om att ta några timmar åt gången och utöka tiden när det fungerar eller rättaresagt om det fungerar. Det är mer eller mindre omöjligt att göra rätt för han är ingen bra förälder och då kan det inte bli rätt. Vad jag har märk är att familjerätten och bup ger ganska motsägande råd. Jag gjorde precis som du och försökte vara trevlig, min son och hans pappa träffades i mitt hem, tills bup sa att så skulle vi inte göra för det ger barnet dubbla signaler och barnet vet till sist inte hur det ska reagera. Så en utomstående kontaktperson på neutral platts var vad de rekomenderade i vårt fall. Så prata med bup eller någon som helt tar barnets perspektiv och fundera på hur du känner inför att ha honom i ditt hem. Ditt hem är din trygghet och där ska du inte släppa in någon du inte vill ha där framför allt inte någon som hämnas om han inte får sin vilja igenom. Och om umgänget inte fungerar så var inte rädd för att avbryta det. Jag tror han kommer tappa intresset och sedan höra av sig igen och oavsett om det är bra för din dotter eller ej så är det inget du kan göra något åt. Din dotter får så småningom en motbild till farmors helgon och ser att han inte var så perfekt trotts allt. Sedan får farmor inse att hon inte kan göra sin son till den pappa han inte är.
Lycka till och kommm ihåg att vi är många här som tycker att du är en bra mamma för dina barn som alltid försöker göra det bästa för dem.

Tack för dina snälla ord, Rina!

Första besöket i vad var...eh... trevande? Man kanske kan uttrycka det så om man är snäll. Om man är ärlig så kan man säga att han gjorde flera fel; pratade inte med henne, gick rakt förbi henne när han kom och gav också min hund all uppmärksamhet istället för att gå fram till Elin. Och så var det under de timmarna han var här. Han frågade mig lite om mitt jobb och min häst bland annat men nämnde inte Elin med ett ord och sa inget till henne. Hon var jätteblyg, vilket hon aldrig är annars, herregud, en riktigt liten tuffing är vad hon är i vanliga fall. Social och trevlig. Hon klängde sig mot mig jättelänge och tittade inte på honom från början för att sedan titta på honom lite i smyg.

Jag blev överrumplad över hans passivitet, hade han förväntat sig att JAG skulle serva honom i det här?! Ska jag verkligen behöver förklara för en PAPPA att han ska prata med sitt barn, presentera sig och visa att 1. han är inte farlig och 2. att han är en trevlig person som besöker HENNE ( och inte mig, som det blev nu)?!

Det blev med andra ord stelt och besvärande och jag visste verkligen inte hur jag skulle lösa detta. Jag ville inte introducera honom som "Elin, detta är din pappa!" för om det inte funkar så känns det bara lite onödigt liksom. Min åsikt är att han borde presentera sig separat för henne, med sitt namn. Hon vet vad pappa heter och jag tror att om han hade gjort så hade hon grubblat lite efter han åkt och kanske i morgon pratat med mig om det. Elin tänker, man ser hur hon funderar och har sig och så kommer några frågor och påstående senare när hon behöver lite klarhet och lite medhåll. Kanske hade nästa besök blivit lite lättare för henne då hon då redan funderat på det här med hans namn.

Jag har täkt lite på det du skrev om neutral person på neutral plats. Jag har ju tänkt precis tvärtom egentligen. Trygg plats med trygg mamma så att omställningen inte skulle vara så jättestor. Nu blev det ju jättekonstigt då han, ännu en gång, förväntade sig att jag skulle sköta allt så han slapp. Och det är nog det som bup menar, att det märks vilken åsikt jag har och det här stela är inte bra.

Jag gjorde mitt bästa för att det skulle vara bra för Elin, men jag kan inte få honom att vara intresserad om han inte själv är det. Och att vara intresserad på låtsas för att folk tvingar honom och tjatar på honom, känns verkligen inte som något något barn har gjort sig förtjänt av! Det var det intrycket han gav i dag. Ointresserad. Inte ett dugg förändrad!

Det här med att ha honom i mitt hem är lite dubbelt. Dels vill jag inte-vågar jag inte lämna det här "ansvaret " till någon annan (okänd kontaktperson?), men samtidigt känner jag att han inkräktar på mig. Jag valde för några år sedan att ALLTID stå som online på MSN 24 timmar per dygn just eftersom han annars hade koll på när jag kom, när jag gick, hur länge jag satt vid datorn osv. Nu har han ingen koll.... Han ville bli vän med mig på facebook men jag tackade nej. Det känns som om jag inte vill ha honom i mitt liv. Det är Elins pappa, inte min vän eller chef eller vad tusan som helst så han behöver ju inte ha något med mig att göra utöver Elin. Vi kan prata om Elin per telefon eller mail- han har båda till mig och om han råkar tappa bort dem så VET han att jag finns på eniro och att hans föräldrar har telefonnummer och mail till mig så vi behöver inte leka bästa kompisar på facebook eller MSN....

Det enda gemensamma vi har är Elin och så vill jag att det ska förbli. Elin ska ju ha sin pappa också i SITT liv, men i mitt har han inte att göra.

 

[TinyWiny]

Sv: Ensam vårdnad och umgänge

Det enda gemensamma vi har är Elin och så vill jag att det ska förbli. Elin ska ju ha sin pappa också i SITT liv, men i mitt har han inte att göra.

Det här är så klokt tänk om alla ex kunde förstå det.

 

[Petruska]

Sv: Ensam vårdnad och umgänge

Vad tröttsamt! Det är ju så himla uppenbart att han inte är intresserad av att vara förälder. Han är ju inte ens den där "coola pappan" som dyker upp med presenter, vilket var den roll jag nog hade trott att han skulle försöka spela.

Är han fortfarande så där konstigt kontrollerande gentemot dig? Han har inte blivit ihop med någon annan då?

Det enda man kan hoppas här är väl att han inte fortsätter att säga att han vill träffa Elin, för det verkar han ju helt enkelt inte vilja.

Vad säger hon om det hela? Fattade hon att det var hennes biologiska pappa som kom på besök?

 

[Enya]

Sv: Ensam vårdnad och umgänge

Vad tröttsamt! Det är ju så himla uppenbart att han inte är intresserad av att vara förälder. Han är ju inte ens den där "coola pappan" som dyker upp med presenter, vilket var den roll jag nog hade trott att han skulle försöka spela.

Är han fortfarande så där konstigt kontrollerande gentemot dig? Han har inte blivit ihop med någon annan då?

Det enda man kan hoppas här är väl att han inte fortsätter att säga att han vill träffa Elin, för det verkar han ju helt enkelt inte vilja.

Vad säger hon om det hela? Fattade hon att det var hennes biologiska pappa som kom på besök?

Jag kan förstå att det nog är lite svårt för honom OCKSÅ mitt i allt. Men samtidigt, så nej, han är inte direkt intresserad. Inte av att vara riktig pappa. Att vara Pappa, på riktigt, med ansvar, omvårdnad och känslor,det har han inte visat alls under hela hennes liv. Och frågan är om han ens kan?

Hade han kommit med presenter tror jag att han hade åkt ut med skallen föra, inte köpa Elin, aldrig att jag tillåter det!

Jodå, han har ny, samma man som han var otrogen mot mig med. Så det förhållandet är rätt så gammalt nu. Det har tagit slut några gånger under åren och då har JAG varit intressant igen.... Men han har ju inte den kollen på mig mer, kan ju inte ha koll på mig via msn, jag vill inte ha honom som vän på fb, han bor flera mil ifrån mig och vi har ingen kontakt med varandras vänner. Nu har hans mor dock ringt honom och "skvallrat" om att hon hade Elin.

Ibland skriver han ju på MSN till mig. I 90 % av fallen är jag faktiskt inte hemma och i resten ignorerar jag honom helt. Jag har tidigare svarat på hans Hej men det slutade liksom med att han bara var intresserad av att prata med mig och inte ett ljud om Elin ALLS. Han kallar mig vännen, älskling, gumman, sötnos osv och det kokar i mig varje gång. Jag är inte något till honom, förutom Elins mamma!

Elin ja, stackars tös visste inte vad hon skulle tro. Jag och mamma, som ju var med, försökte i lugn och ro prata lite med henne om det hela. Svårt att inte fråga för mycket, men hon sa i alla fall rent spontant att han var oförskämd som inte pratade med henne, att hon inte visste vem han var och att han inte var snäll men inte dum, att han var tråkig också. Hon vet vad oförskämd betyder så absolut håller jag med henne!

Han ville träffa henne nästa helg men då kan jag inte, så jag sa att det är en gång i månaden som gäller och funkar det så blir det sedan oftare. Funkar det inte så är det lika bra att vi skiter i allt, sa jag. Och han sa " jag gör som du säger". Ja det hoppas jag att han gör, för allas skull i det här.

 

[Petruska]

Sv: Ensam vårdnad och umgänge

Jag kan förstå att det nog är lite svårt för honom OCKSÅ mitt i allt.

Ja, det måste det ju vara.

Hade han kommit med presenter tror jag att han hade åkt ut med skallen föra, inte köpa Elin, aldrig att jag tillåter det!

Härligt att höra!

Elin ja, stackars tös visste inte vad hon skulle tro. Jag och mamma, som ju var med, försökte i lugn och ro prata lite med henne om det hela. Svårt att inte fråga för mycket, men hon sa i alla fall rent spontant att han var oförskämd som inte pratade med henne, att hon inte visste vem han var och att han inte var snäll men inte dum, att han var tråkig också. Hon vet vad oförskämd betyder så absolut håller jag med henne!

Det låter ju som att Elin lyckas hantera det ganska bra ändå. Jag är jätteglad att hon inte gör honom till något slags idol på avstånd!

 

[Enya]

Sv: Ensam vårdnad och umgänge

Ja... vi i tråden var ju överrens om att han inte skulle vara så hemskt intresserad av att träffa tösen här. Det är nu två månader sedan han träffade henne. Han har skrivit på msn tre gånger på den här tiden, om jag inte minns fel. Senaste gången var i dag "Hej vännen, hur mår ni?" Eh... sedan när blev vi vänner?!

Jag hann inte svara innan han var offline, som det också varit vid de andra tillfällena han skrivit. Jag tänker nog inte göra det heller. JAg anser att han kan ringa mig!! Det är inte för mycket begärt att ringa och "boka" in en dag att träffas på...

Elins pappaprat har blivit mindre, hon är inte så intresserad av pappa längre.

Men visst, hans intresse var ju inte så stort, som det lät för två månader sedan! Någon förvånad?! Inte jag egentligen.

 

[Mikan]

Sv: Ensam vårdnad och umgänge

Jag har nästan det likandant. Min stora son är 10 och vi delade på oss när han var två. I början så ringde jag och frågade om han kunde ha H, men han tog alfrig något eget initiativ... så när jag slutade ringa så hördes ingenting. Vissa jular och födelsedagar har han inte ens hört av sig. Senaste födelsedagarna har min son ringt och frågat om han kommer och fått svaret: Ja just det du fyller år
Farfar är tyvärr inte bättre, han vågar inte ha kontakt för då blir kanske fadern sur. Mespropp.
Den som jag har mest kontakt med är H:s faster, hon bor tyvärr inte i närheten men de har sommarstuga här nere och vi träffas och kusinerna leker.
I början såg hon det som sitt ansvar att se till att sin bror skötte kontakten med sen son, men nu har vi pratat ut med varandra och jag har sagt till henne att det inte är hennes sak att bry sig om.
Nu när vi träffas så diskuterar vi knappt H:s pappa, vi umgås och har trevligt istället. Hon är så sur på sin bror över hur han (inte) tar ansvar för sonen så de har nästan ingen kontakt heller.

Men det känns skönt att vi har lite kontakt på den sidan släkten, fastern är kättegullig och kusinerna känns som kusiner till H:s lillebror trots att de egntligen inte alls är släkt. Blir det dop kommer jag att bjuda dem