Om jag fattat det hela rätt så har den äldre hästens beteende trots träning under flera år inte förbättrats? Utan om man tar kamraten FRÅN honom så skriker han, men om det däremot är HAN som går från kamraten är det lugnt?
Och unghästen inte bryr sig nämvärt om han blir lämnad eller lämnar, men att äldre hästens skrikande börjat smitta av sig så att unghästen nu skriker om man tar kamraten från honom?
Isf skulle jag faktiskt ta medelvägen. Se till att det alltid är den äldra hästen som lämnar. Lillkillen borde 'ge upp' ganska snart. Spec om den äldre hästen är lugn bara det är den som lämnar den andra?
Jag har också bara två hästar (en valack och en åring) och lägger mycket träning på att de ska KUNNA vara själva. Dock om jag slarvar med det så blir det ett jäkla gapande på den som blir lämnad kvar inne. Det lugnar sig dock om man bara ignorerar det och efter några dagar har de 'kommit ihåg' att man inte dör.
Men e´tt par saker som jag upptäckt nu under valackens boxvila kanske kan vara till hjälp?
1. Första dagarna av valackens boxvila så släppte jag ut lill tjejen själv och valacken fick vara kvar inne. Eftersom jag slarvat BRUTALT med att håll liv i det här att han faktiskt kan bli lämnad ensam så förde han ju ett herrans oväsen. Han skrek och snurrade runt runt i boxen. Eftersom jag inte ville han skurre snurra med sitt ben så satte jag helt sonika fast honom med ett grimskaft så han inte kunde snurra. Passade på att ge honom hans kraftfoderranson då med. Och så tog jag ocj mockade lilltjejens box, dvs jag var kvar i stallet, men tog INGEN notis om gapande och dåligt beteende. Efter en stund lugnade sig valacken (han kunde ju inte göra så mycket mer än stå still och gapa är ju bara kul en stund). Då släppte jag lös och han var betydligt lugnare. DÅ hade värsta 'stressen' lagt sig, och eftersom han inte kunde strassa upp sig själv än mer inledningsvis med att spnna runt i boxen etc (och det är svårt att skrika med mat i munnen) så blev det betydligt lindrigare.
2. Valacken fick sen stå i boxhage på gården. Inom synhåll från en DEL av stora hagen, där lilltjejen gick. I början gapades det frekvent, men när de konstaterat att de KUNDE se varandra om de ville så vard et lugnt. Även om lilltjejen gick iväg utom synhåll för valacken.
Efter bara några dagar med boxhagesystemet så var det stilal och tyst som i graven på morgonen när jag tog ut. Jag tog ut lilltjejen först och släppte henne i stora hagen och hon var lugn och tyst. Inne i stallet stod valacken lugnt och stilla och tyst och väntade på att jag skulle släppa ut honom. Just det att han VISSTE att han snart skulle få komma ut tog bort mycket av stressandet över att vara 'övergiven och bortglömd'. Och jag kunde vänta en timme mellan jag släppte ut dem, det var lugnt ändå.
Nu är dock min äldre herre faktiskt tränad att vara ensam och har klarat det utan problem. Men om jag inte ser till att göra det med jämna mellanrum så 'glömmer' han att det går och gapar och skriker och är hysterisk. Och nu hade jag slarvat i över ett ÅR med att ha honom ensam. Men det tog ändå inte så lång tid innan det fungerade igen.
Nu är din valack nog knepigare iom att hans beteende inte bättrats. Men jag skulle nog faktiskt i det läget se till att han togs FRÅN lillkillen hela tiden, eftersom han är lugn då. Det är ofta så attd e har lättare att LÄMNA än BLI LÄMNAD. Och lillkillen blev ju nervös av att lämna, men inte BLI lämnad? Perfect match ur den synvinkeln =)
Och som sagt, kanske kan du ha någon nytta av de där sakerna jag upptäckte iom boxvilan här.
(Lilltjejen förresten är van att vara själv i boxen och bli lämnad där, men hade aldrig varit ensam i hagen, och jag har ingen el vintertid. Hon var KOLUGN. Inte ens när hon såg mig och valacken promenera iväg ner genom byn och försvinna utom synhåll blev hon upprörd

)