Era tankar om detta.

Status
Stängd för vidare inlägg.
Att du anser att övervikt är ett val till exempel. Att det är snarast ett tecken på dålig disciplin. Att du förminskar sjukdom. Ordval som självbedrägeri.

Varför är inte övervikt ett val? Går det inte att gå ner i vikt, eller är det svårt?
Märk väl att mina tankar bygger helt och fullt på att med lämplig träningsrutin och diet så går man ner i vikt om man håller i "programmet" och inte lägger av. Eftersom jag tror att det är möjligt för de flesta så är det ju på sätt och vis dålig disciplin om man inte gör det. De flesta överviktiga jag känner har en ny diet eller ett nytt försök på en diet varannan månad, vilket tyder på att de inte håller i det de börjat med.
Förminskar sjukdom vet jag inte riktigt vart jag gör, såvida du inte menar att övervikt är en sjukdom, för det är vi inte överens om i så fall.
Fast det är självbedrägeri om man fråntar sig själv ansvaret och förmågan att lösa sin situation, och det menar jag inte som något nedsättande. Vi alla bedrar oss själva emellanåt, det är mänskligt men inte nyttigt. Personligen tycker jag att man ska försöka se det som att man har makt att förändra sin situation oavsett oddsen man fått, det betyder dock inte att man måste försöka ändra på det eller att man är dålig om man inte försöker, men man ska veta att ingen vet om det går eller inte, inte ens en själv. Risken är överhängande att det blir en självuppfyllande profetia om man utgår ifrån att man inte kan och det är ju faktiskt självbedrägeri.
 
Varför är inte övervikt ett val? Går det inte att gå ner i vikt, eller är det svårt?

Det är både ordentligt svårt om man har mer än några få extra kilon, och dessutom är det så att har man varit överviktig länge så har kroppen ställt om sig och kommer att försöka återställa sig till den gamla vikten till varje pris. Lägg till genetisk benägenhet för viktuppgång, stresshormoner pga psykisk ohälsa, osv osv extra faktorer som påverkar kroppen. Därför är det inte fullt ut ett val att fortsätta vara tjock, om man nu inte vill leva på svältkost resten av sitt liv (och även det brukar kroppen komma runt förr eller senare). Men visst, det är såklart bekvämare att skylla på karaktärsbrist istället för att lära sig konkreta fakta om hur övervikt fungerar, speciellt över tid.
 
Varför är inte övervikt ett val? Går det inte att gå ner i vikt, eller är det svårt?
Märk väl att mina tankar bygger helt och fullt på att med lämplig träningsrutin och diet så går man ner i vikt om man håller i "programmet" och inte lägger av. Eftersom jag tror att det är möjligt för de flesta så är det ju på sätt och vis dålig disciplin om man inte gör det. De flesta överviktiga jag känner har en ny diet eller ett nytt försök på en diet varannan månad, vilket tyder på att de inte håller i det de börjat med.
Förminskar sjukdom vet jag inte riktigt vart jag gör, såvida du inte menar att övervikt är en sjukdom, för det är vi inte överens om i så fall.
Fast det är självbedrägeri om man fråntar sig själv ansvaret och förmågan att lösa sin situation, och det menar jag inte som något nedsättande. Vi alla bedrar oss själva emellanåt, det är mänskligt men inte nyttigt. Personligen tycker jag att man ska försöka se det som att man har makt att förändra sin situation oavsett oddsen man fått, det betyder dock inte att man måste försöka ändra på det eller att man är dålig om man inte försöker, men man ska veta att ingen vet om det går eller inte, inte ens en själv. Risken är överhängande att det blir en självuppfyllande profetia om man utgår ifrån att man inte kan och det är ju faktiskt självbedrägeri.
Jag har ingen erfarenhet av att vara något annat än normalviktig, men jag har en uppfattning om övervikt ändå.
Ja, det kan vara svårt. Det är nog ytterst sällan ett val att bli överviktig.

Folk har även väldigt olika behov, som gör att det kan bli orättvist. Alla har olika förutsättningar, även om de gör samma sak. Min mamma exempelvis går inte över normalvikt, inte för att hon tänker så mycket på det eller gör något särskillt. Någon annan hade blivit överviktig av att leva på det sättet, en tredje hade blivit underviktig.

Du har kanske likvärdigt disciplin som en överviktig som gör vad hen kan. Men det krävs kanske tre gånger så mycket för att uppnå det resultat som personen vill. Har personen fortfarande dåligt disciplin då?

Eftersom att alla har olika förutsättningar kanske alla måste göra på olika sätt också, så att byta sätt efter nägon månad ser inte jag som konstigt. Det här är ju ett hästforum, så ett hästexempel borde funka. Min shettis går på mycket magert bete och är mycket överviktig. Han har varit överviktig länge. Mitt engelska fullblod går på bete i hagen brevid, inte lika magert. Han stödfodras med mycket lusern och liknande och är mager (nyligen plockats tillbaka och behöver återhämta sig). Han har dock orimligt mycket muskler, för det prioriterar hans kropp. Min varmblodstravare går på samma bete som fullblodet och är normalviktig. Det är islandshästen som går på liknande bete också. Dessa två har aldrig varit överviktiga och har därför svårare att bli det.
Alla dem här hästarna har olika förutsättningar och går på beten som passar. Men shettisens kropp kommer antagligen inte bli som en häst som aldrig varit överviktig någon gång. Det är för att han har lägre ämnesomsättning, inte hans val.
 
Varför är inte övervikt ett val? Går det inte att gå ner i vikt, eller är det svårt?
Märk väl att mina tankar bygger helt och fullt på att med lämplig träningsrutin och diet så går man ner i vikt om man håller i "programmet" och inte lägger av. Eftersom jag tror att det är möjligt för de flesta så är det ju på sätt och vis dålig disciplin om man inte gör det. De flesta överviktiga jag känner har en ny diet eller ett nytt försök på en diet varannan månad, vilket tyder på att de inte håller i det de börjat med.
Förminskar sjukdom vet jag inte riktigt vart jag gör, såvida du inte menar att övervikt är en sjukdom, för det är vi inte överens om i så fall.
Fast det är självbedrägeri om man fråntar sig själv ansvaret och förmågan att lösa sin situation, och det menar jag inte som något nedsättande. Vi alla bedrar oss själva emellanåt, det är mänskligt men inte nyttigt. Personligen tycker jag att man ska försöka se det som att man har makt att förändra sin situation oavsett oddsen man fått, det betyder dock inte att man måste försöka ändra på det eller att man är dålig om man inte försöker, men man ska veta att ingen vet om det går eller inte, inte ens en själv. Risken är överhängande att det blir en självuppfyllande profetia om man utgår ifrån att man inte kan och det är ju faktiskt självbedrägeri.

Dina tankar bygger på dina fördomar om vad du tror orskakar övervikt. Att övervikt är orskat av olika typer sjukdom i väldigt många fall vill du inte ens ta in. Det är bara dålig disciplin, så där har du ditt fetthat. Hela ditt resonemang är nedsättande oavsett vad du själv tycker.
 
Dina tankar bygger på dina fördomar om vad du tror orskakar övervikt. Att övervikt är orskat av olika typer sjukdom i väldigt många fall vill du inte ens ta in. Det är bara dålig disciplin, så där har du ditt fetthat. Hela ditt resonemang är nedsättande oavsett vad du själv tycker.
Viss protest här, ”sjukdom i väldigt många fall” är väl att ta i, de allra flesta med 10-20 kgs övervikt mår alldeles utmärkt. Oavsett om de själva vill bli av med vikten eller inte.
 
Hur kunde jag veta att man skulle börja peka på ovanligt förekommande saker? Därför skrev jag representativa exempel. Enligt läkartidningen så är prevalensen 1 på 72000.. Är det inte rätt vanligt att just överviktiga pekar på medicinska orsaker och menar att de orsakerna även gäller för de själva? Tycker mig se det rätt ofta, kan ha fel. Jag har sympati och respekt för övervikt och valet att fortsätta vara överviktig, men inte för självbedrägeri och viljan att andra ska anamma den. Har man medicinska orsaker, fine, är det omöjligt, fine, men de flesta har inte ovanliga åkommor som gör att de inte Kan gå ner i vikt. Får det svårare? Absolut, och det är väl där bristen på disciplin visar sig.
Varför skulle andra än överviktiga peka på medicinska orsaker till att de är överviktiga? Det finns rätt många sammantaget. Utöver det så finns det ingen i gruppen överviktiga som tillhör kategorin människor som kan äta i stort sett vad som helst och ändå hålla vikten.

Och du, hur många normalviktiga har disciplinen att gå ner i vikt (och då menar jag inte ett fåtal kg)? Flertalet har inte testat.

Du har ett konstigt vis att visa att du har respekt och sympati (varför man nu skulle behöva det) för överviktiga förresten. Är det genom att lägga skam och skuld som du gör det så har du prickat precis rätt. När du talar om valet att fortsätta vara överviktig, det hade varit snällare att ge mig på käften än att säga så och mer respektfullt.
 
Varför är inte övervikt ett val? Går det inte att gå ner i vikt, eller är det svårt?
Märk väl att mina tankar bygger helt och fullt på att med lämplig träningsrutin och diet så går man ner i vikt om man håller i "programmet" och inte lägger av. Eftersom jag tror att det är möjligt för de flesta så är det ju på sätt och vis dålig disciplin om man inte gör det. De flesta överviktiga jag känner har en ny diet eller ett nytt försök på en diet varannan månad, vilket tyder på att de inte håller i det de börjat med.
Förminskar sjukdom vet jag inte riktigt vart jag gör, såvida du inte menar att övervikt är en sjukdom, för det är vi inte överens om i så fall.
Fast det är självbedrägeri om man fråntar sig själv ansvaret och förmågan att lösa sin situation, och det menar jag inte som något nedsättande. Vi alla bedrar oss själva emellanåt, det är mänskligt men inte nyttigt. Personligen tycker jag att man ska försöka se det som att man har makt att förändra sin situation oavsett oddsen man fått, det betyder dock inte att man måste försöka ändra på det eller att man är dålig om man inte försöker, men man ska veta att ingen vet om det går eller inte, inte ens en själv. Risken är överhängande att det blir en självuppfyllande profetia om man utgår ifrån att man inte kan och det är ju faktiskt självbedrägeri.
Övervikt kan vara ett val, givetvis, det finns folk som gått upp i vikt för filmroller, och liknande. Normalt sätt är det ingen som väljer att vara fet som du skriver. Man gör många tokiga val som kan leda till fetma men väldigt få väljer att bli feta, jag lovar det är få som vill vara det.

Att inte välja att träna och gå på diet är inte att välja att vara fet, i så fall skulle alla som inte gör på det viset vara feta och alla som tränar och går på diet vara normalviktiga. Så är inte fallet.

Man väljer inte sina gener, man väljer inte sina föräldrar som grundlägger kostvanor och tankar kring mat, man väljer inte att få sjukdomar, man väljer inte sitt bagage av känslor och upplevelser som kan ligga till grunden för fetman.
 
Viss protest här, ”sjukdom i väldigt många fall” är väl att ta i, de allra flesta med 10-20 kgs övervikt mår alldeles utmärkt. Oavsett om de själva vill bli av med vikten eller inte.

Man kan må bra och vara sjuk samtidigt. Och ha övervikt pga sjukdomen.
 
Nämen va? Utvecklades tråden till precis det jag sa att den skulle utvecklas till från första början?

Jag är tämligen chockerad.

@Cafer Dina inlägg osar såväl fatshaming som okunskap. Snälla sluta. Vi feta ska inte behöva försvara oss för att människor som du saknar kunskap och utgår från din egna smala bubbla.
 
Det är både ordentligt svårt om man har mer än några få extra kilon, och dessutom är det så att har man varit överviktig länge så har kroppen ställt om sig och kommer att försöka återställa sig till den gamla vikten till varje pris. Lägg till genetisk benägenhet för viktuppgång, stresshormoner pga psykisk ohälsa, osv osv extra faktorer som påverkar kroppen. Därför är det inte fullt ut ett val att fortsätta vara tjock, om man nu inte vill leva på svältkost resten av sitt liv (och även det brukar kroppen komma runt förr eller senare). Men visst, det är såklart bekvämare att skylla på karaktärsbrist istället för att lära sig konkreta fakta om hur övervikt fungerar, speciellt över tid.

Ok, jag köper att det är svårt och det skulle kräva mycket att bli av med övervikten om det gått för långt, men det är ju inte regelbunden motion och bra diet som lett till att man hamnat i en sådan sits. Det jag har ett problem med är att jag får känslan av att man skyller på allt annat än sig själv och de val man gjort. Tar man ansvar så står man för att man inte skötte kroppen väl och sedan får betala priset, och vill man börja ändra på resultatet av sina tidigare val så blir det svårt. Har man en sjukdom som gör det svårare så ställer det högre krav på en som individ, går det inte att låta bli att gå upp i vikt så är det ju så, då är man ansvarsfri. Lätt att säga, svårt att utföra men likväl bör man bära ansvaret för om man tar den lättare vägen.
 
Nämen va? Utvecklades tråden till precis det jag sa att den skulle utvecklas till från första början?

Jag är tämligen chockerad.

@Cafer Dina inlägg osar såväl fatshaming som okunskap. Snälla sluta. Vi feta ska inte behöva försvara oss för att människor som du saknar kunskap och utgår från din egna smala bubbla.

Det är nog inte så konstigt med tanke på hur stor brist det är på att stå för sin situation.

Jag shame:ar inte feta människor för att de är feta, jag struntar fullkomligt i om folk är feta eller inte, jag hade sagt samma saker till vem som helst som uppenbarligen inte ser kopplingen mellan sina tidigare val och sin nuvarande situation, vare sig det gäller alkohol, droger, spel, porr eller vad det nu än må vara.
Nej, ni behöver inte försvara er och kort sagt så gör ni det inte heller, jag tycker faktiskt att det är otroligt lite substans i vad folk svarar. Ni skriver att jag har fel och saknar kunskap, vilket ju är lätt att skriva, men nästan ingen (undantar Invicta här) har kommit med någon motförklaring. Det blir tröttsamt att ni låtsas sitta på en massa kvalitetskunskap men "vill inte berätta den för dig, du har bara fel". Som sagt, samhället urholkas när fler och fler uppvisar den typen av attityd kring diskussion som många här gör. Om man förväntar sig att andra ska se och tycka samma saker som en själv och tycker att sättet att få det att hända på är att pressa dem in i ens form genom stämpla dem som hatare istället för att informera dem (samtidigt som man ger sken av att sitta på kunskap) är långt värre än vad jag påstås göra.
Jag lämnar tråden, nivån är riktigt låg just nu.
 
Ok, jag köper att det är svårt och det skulle kräva mycket att bli av med övervikten om det gått för långt, men det är ju inte regelbunden motion och bra diet som lett till att man hamnat i en sådan sits. Det jag har ett problem med är att jag får känslan av att man skyller på allt annat än sig själv och de val man gjort. Tar man ansvar så står man för att man inte skötte kroppen väl och sedan får betala priset, och vill man börja ändra på resultatet av sina tidigare val så blir det svårt. Har man en sjukdom som gör det svårare så ställer det högre krav på en som individ, går det inte att låta bli att gå upp i vikt så är det ju så, då är man ansvarsfri. Lätt att säga, svårt att utföra men likväl bör man bära ansvaret för om man tar den lättare vägen.

Hej på dig. Jag beklagar att du mår så dåligt att du känner dig tvungen att läxa upp andra för att boosta dig själv. Det finns bättre sätt att må bra än genom att racka ne r på andra.

Tyvärr lyser din okunnighet om viktnedgång igenom, ofta är övervikt ett symptom på andra problem, fysiska eller psykiska och ofta kombinerad med en genetik som är gynnsam för överlevnad i svåra tider.

En del lägger på sig vikt, andra får problem med sömnen, blir utbrända mm. Och vissa gör som du, har problem att relatera till andra människor och ta åt sig kunskaper. Det du skriver visar på stor okunnighet i ämnet och sättet du skriver på är långt ifrån empatisk.

Jag hoppas verkligen du tar itu med ditt eget mående så att du kan sprida glädje istället för att racka ner på andra som råkar ha problem du går igång på.

Ha det gott.
 
Det är nog inte så konstigt med tanke på hur stor brist det är på att stå för sin situation.

Jag shame:ar inte feta människor för att de är feta, jag struntar fullkomligt i om folk är feta eller inte, jag hade sagt samma saker till vem som helst som uppenbarligen inte ser kopplingen mellan sina tidigare val och sin nuvarande situation, vare sig det gäller alkohol, droger, spel, porr eller vad det nu än må vara.
Nej, ni behöver inte försvara er och kort sagt så gör ni det inte heller, jag tycker faktiskt att det är otroligt lite substans i vad folk svarar. Ni skriver att jag har fel och saknar kunskap, vilket ju är lätt att skriva, men nästan ingen (undantar Invicta här) har kommit med någon motförklaring. Det blir tröttsamt att ni låtsas sitta på en massa kvalitetskunskap men "vill inte berätta den för dig, du har bara fel". Som sagt, samhället urholkas när fler och fler uppvisar den typen av attityd kring diskussion som många här gör. Om man förväntar sig att andra ska se och tycka samma saker som en själv och tycker att sättet att få det att hända på är att pressa dem in i ens form genom stämpla dem som hatare istället för att informera dem (samtidigt som man ger sken av att sitta på kunskap) är långt värre än vad jag påstås göra.
Jag lämnar tråden, nivån är riktigt låg just nu.

Det är för att du gör den låg.
Du har fått mängder av kritik men verkar fullständigt oförmögen att ta den till dig. Det är smärtsamt uppenbart att din kunskap kring övervikt och fetma grundar sig i seglivade myter, tillsammans med en riktigt tråkigt attityd.

Vad ska jag stå upp för? Att jag är tjock? Att det främst beror på gener och även depression? Vad är du för människa som kräver mig på en förklaring till varför jag är tjock? Kan du inte bara låta människor få vara tjocka istället, och lägga din energi på annat?

Helt sjukt att du å ena sidan kräver att vi ska "stå upp" för vår fetma/övervikt, å andra sidan samtidigt kräver att vi också ska utbilda dig i ämnet. Helt jävla sanslöst, verkligen. Fyfan.
 
Det är nog inte så konstigt med tanke på hur stor brist det är på att stå för sin situation.

Jag shame:ar inte feta människor för att de är feta, jag struntar fullkomligt i om folk är feta eller inte, jag hade sagt samma saker till vem som helst som uppenbarligen inte ser kopplingen mellan sina tidigare val och sin nuvarande situation, vare sig det gäller alkohol, droger, spel, porr eller vad det nu än må vara.
Nej, ni behöver inte försvara er och kort sagt så gör ni det inte heller, jag tycker faktiskt att det är otroligt lite substans i vad folk svarar. Ni skriver att jag har fel och saknar kunskap, vilket ju är lätt att skriva, men nästan ingen (undantar Invicta här) har kommit med någon motförklaring. Det blir tröttsamt att ni låtsas sitta på en massa kvalitetskunskap men "vill inte berätta den för dig, du har bara fel". Som sagt, samhället urholkas när fler och fler uppvisar den typen av attityd kring diskussion som många här gör. Om man förväntar sig att andra ska se och tycka samma saker som en själv och tycker att sättet att få det att hända på är att pressa dem in i ens form genom stämpla dem som hatare istället för att informera dem (samtidigt som man ger sken av att sitta på kunskap) är långt värre än vad jag påstås göra.
Jag lämnar tråden, nivån är riktigt låg just nu.

Din argumentationsnivå är rätt låg med. Du vill inte se det men när du säger: "Ok, jag köper att det är svårt och det skulle kräva mycket att bli av med övervikten om det gått för långt, men det är ju inte regelbunden motion och bra diet som lett till att man hamnat i en sådan sits. Det jag har ett problem med är att jag får känslan av att man skyller på allt annat än sig själv och de val man gjort. Tar man ansvar så står man för att man inte skötte kroppen väl och sedan får betala priset, och vill man börja ändra på resultatet av sina tidigare val så blir det svårt" så är det inget annat än fatshaming och visar på din låga kunskapsnivå i ämnet.
 
En konstig grej med hela den här diskussionen är att överviktiga liksom ska "stå för sin fetma", de ska förklara varför de är överviktiga och minsann se sitt eget ansvar och fan och hans moster.
Men när jag gick ner mycket i vikt på kort tid och blev för underviktig för att min kropp skulle må bra, gissa hur många som ifrågasatte min "psykiska styrka", eller öht menade att det var nåt FEL som jag skulle FÖRKLARA?
Rätt svar är: absolut ingen. För att vara (för) smal verkar inte behöva förklaras i närheten av lika mycket som att vara (för) tjock. Sjukt märkligt.
 
Det är nog inte så konstigt med tanke på hur stor brist det är på att stå för sin situation.

Jag shame:ar inte feta människor för att de är feta, jag struntar fullkomligt i om folk är feta eller inte, jag hade sagt samma saker till vem som helst som uppenbarligen inte ser kopplingen mellan sina tidigare val och sin nuvarande situation, vare sig det gäller alkohol, droger, spel, porr eller vad det nu än må vara.
Nej, ni behöver inte försvara er och kort sagt så gör ni det inte heller, jag tycker faktiskt att det är otroligt lite substans i vad folk svarar. Ni skriver att jag har fel och saknar kunskap, vilket ju är lätt att skriva, men nästan ingen (undantar Invicta här) har kommit med någon motförklaring. Det blir tröttsamt att ni låtsas sitta på en massa kvalitetskunskap men "vill inte berätta den för dig, du har bara fel". Som sagt, samhället urholkas när fler och fler uppvisar den typen av attityd kring diskussion som många här gör. Om man förväntar sig att andra ska se och tycka samma saker som en själv och tycker att sättet att få det att hända på är att pressa dem in i ens form genom stämpla dem som hatare istället för att informera dem (samtidigt som man ger sken av att sitta på kunskap) är långt värre än vad jag påstås göra.
Jag lämnar tråden, nivån är riktigt låg just nu.
Det är precis shame:ar du gör?
Antingen är man framgångsrik eller överviktig, man får stå sitt kast, ta ansvar, har "bevisligen" gjort dåliga val osv.
Dina inlägg skriker förakt, tyvärr.
 
Det är precis shame:ar du gör?
Antingen är man framgångsrik eller överviktig, man får stå sitt kast, ta ansvar, har "bevisligen" gjort dåliga val osv.
Dina inlägg skriker förakt, tyvärr.

På vilket sätt är det inte ett val hur mycket man väljer att äta?
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

  • Artikel
Dagbok Har haft ett jättebra samtal idag med psykolog på företagshälsovården. Vi pratade om allt möjligt; min fysiska och mentala hälsa, PTSD...
Svar
0
· Visningar
423
Senast: Sasse
·
Kropp & Själ Jag var väldigt nära att skriva det här under anonymt nick, men kom sedan fram till att det här inte är något att skämmas för och att...
2 3
Svar
44
· Visningar
4 563
Senast: Mineur
·
Kropp & Själ Hej! Hur tar jag steget för att faktiskt söka vård för att man mår dåligt psykiskt? I grund och botten handlar det om något som...
Svar
1
· Visningar
698
Senast: Monimaker
·
Relationer Hej Då jag inte har någon i min krets att vända mig till kollar jag om det finns någon på buke. Kanske blir ett långt inlägg, så ni...
Svar
11
· Visningar
1 768
Senast: Twihard
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Vad gör vi? Del CXCIV
  • Barn och djur
  • Gryta och matberedare

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp