Era tankar om detta.

[tanten]

Har svarat flera gånger, att jag ville hitta ett bra svar ifall kommentaren kommer upp igen.
Nämna åldern var just öka förståelsen för en äldre mans övertramp.
Som 13-åring jobbade han två jobb, plus skola för att efter andra världskriget försörja sig, sin mamma och 7 andra syskon, trots att han inte var äldst. Sedan dess har han alltid jobbat hårt.
Han anser bara att folk som lider av fettma och övervikt, blir en belastning för samhället, vilket han är emot.

Vad har ålder med övertramp att göra? En äldre person har levt längre och borde vara klokare. Ine tvårtom.

Han har jobbat hårt. So what. Det hade min mamma också. Hon började jobba i en annan del av landet när hon gått ut sjätte klass eftersom de svalt därhemma. Det är inget unikt.

Hans åsikter har inget samband med hans yrkesliv. Att ha arbetat hårt leder inte till förakt för andra människor.

Istället för att stålla honom på pedistal borde du kanske försöka jobba på att öka din självkänsla istället?

 

[Vinur]

Funktionshindrade ifrån födsel, olyckor man inte rår för säger han inget om.
Alla har vi varit sjuka någon gång.
För att jag varit arbetslös, det är därför han hjälper mig och att jag fick chansen när det blev en möjlighet.
Han har full förståelse för saker, när man berättar om dem och han förstår det bakom.
Övervikt/ Fettma, som inte man försöker göra något och tex att man äter osunt osv. Dvs i hans ögon har ett matberoende, som man inte gör något åt. Det är då han anser att man slutar som en belastning för samhället och vissa sjukdomar kommer ju lättare då.
[/QUOTE]
Det finns ju mängder av saker man kan bli beroende av. Är vissa mer okej eller tyder alla på dålig disciplin?

Jag håller med @Jenka och tycker att det känns sjukt obehagligt om jag måste lämna ut alla mina problem till någon annan för att se om de är godkända så att jag kan få stöd av försäkringskassan.

 

[Cafer]

Fast det har ingenting alls med fysisk och psykisk styrka att göra, att ha ett lågt BMI har inget med fysisk och psykisk styrka att göra, att vara vältränad har inget med fysisk och psykisk styrka att göra. En långdistansare är en flugviktare i jämförelse med en sprinter, en balettdansös är ingen match för en tyngdlyftare.

En som kroppsarbetar är inte psykiskt starkare än en ev överviktig undersköterska och det handlar inte ens om disciplin att ha ett kroppsarbete. Disciplin är att orka gå till jobbet varje dag inom vården i dessa tider, att resa sig upp efter varje fall även om det är med tårarna rinnandes efter kinderna oavsett vad man väger och trots vad omgivningen säger. Det är psykisk styrka.

Gubben är helt enkelt korkad. Klen i knoppen. En skör dinosaurie. Han må vara fysiskt stark just nu, men det kan vända i morgon och hur psykiskt stark han är då lär visa sig. Det är motgångarna som härdar, inte vad man väger.

Att arbeta och behålla ett jobb kräver ju en form av disciplin, att ägna sig åt något ytterligare som kräver disciplin kräver ju totalt sett mer disciplin. De flesta av oss jobbar, det ligger på normalnivå att besitta den disciplinen, förutsatt att man inte har försvårande omständigheter (fast vem har inte det idag).
Jag har en känsla av att grundpåståendet så som det skrevs i början av tråden inte riktigt följer vad personen som yttrade det tänker, ett mynt har två sidor osv.. När personen i fråga inte är på plats och kan försvara sig så blir det ju mest ensidigt "höhö, vilket pucko, vad fel han har, höhö" och det många skriver i tråden är ju säkert korrekt, men frågan är om det är relevant för vad som *troligtvis* är grundpåståendet, dvs att om man har uvecklat sina förmågor på ett eller annat sätt (balettdansös, tyngdlyftare, långdistansare faller in där) så har man bevisat prov på psykisk styrka som inte är alla förunnat. Ställ det i kontrast med oss vanliga soffpotatisar som väljer mellan en påse chips och den där promenaden man borde ta egentligen, men det är ju lite blåsigt ute..

Och nej, jag vet inte att det är på ena eller andra sättet, men om jag utgår ifrån att han besitter en någorlunda normal begåvning så får man väl förutsätta att han inte lyckats gå genom livet med en så simpel världsbild som ni alla bevisat att den vore och att det kanske finns en viss tendens till att göra en halmgubbe av det hela.

Jag vet inte, jag ser inte riktigt poängen med tråden, det blir ju lite larvigt att kollektivt picka hål på ett durkslag.

Edit: Ska tillägga att jag inte orkat läsa igenom hela tråden så om jag missat något relevant så är det väl synd för mig då.

 

[Vinur]

Att arbeta och behålla ett jobb kräver ju en form av disciplin, att ägna sig åt något ytterligare som kräver disciplin kräver ju totalt sett mer disciplin. De flesta av oss jobbar, det ligger på normalnivå att besitta den disciplinen, förutsatt att man inte har försvårande omständigheter (fast vem har inte det idag).
Jag har en känsla av att grundpåståendet så som det skrevs i början av tråden inte riktigt följer vad personen som yttrade det tänker, ett mynt har två sidor osv.. När personen i fråga inte är på plats och kan försvara sig så blir det ju mest ensidigt "höhö, vilket pucko, vad fel han har, höhö" och det många skriver i tråden är ju säkert korrekt, men frågan är om det är relevant för vad som *troligtvis* är grundpåståendet, dvs att om man har uvecklat sina förmågor på ett eller annat sätt (balettdansös, tyngdlyftare, långdistansare faller in där) så har man bevisat prov på psykisk styrka som inte är alla förunnat. Ställ det i kontrast med oss vanliga soffpotatisar som väljer mellan en påse chips och den där promenaden man borde ta egentligen, men det är ju lite blåsigt ute..

Och nej, jag vet inte att det är på ena eller andra sättet, men om jag utgår ifrån att han besitter en någorlunda normal begåvning så får man väl förutsätta att han inte lyckats gå genom livet med en så simpel världsbild som ni alla bevisat att den vore och att det kanske finns en viss tendens till att göra en halmgubbe av det hela.

Jag vet inte, jag ser inte riktigt poängen med tråden, det blir ju lite larvigt att kollektivt picka hål på ett durkslag.

Edit: Ska tillägga att jag inte orkat läsa igenom hela tråden så om jag missat något relevant så är det väl synd för mig då.

Men psykisk styrka kan ju betyda massa saker (i min värld). Att ta sig upp ur sängen under en depression, att checka in på rehab när man har alkohol missbruk, att faktiskt klara av isoleringen som många sitter i nu under Covid-19, osv.....

 

[Cafer]

Men psykisk styrka kan ju betyda massa saker (i min värld). Att ta sig upp ur sängen under en depression, att checka in på rehab när man har alkohol missbruk, att faktiskt klara av isoleringen som många sitter i nu under Covid-19, osv.....

Precis, vilket gör att man skulle behöva specificera vad det faktiskt betyder att vara psykiskt stark. Jag vet inte om jag håller med dig att man är psykiskt stark om man checkar in på rehab, man har ju de facto varit psykiskt svag väldigt länge och av möjligtvis helt andra skäl än styrka (trött på att vara svag) söker hjälp. Tycker faktiskt det urholkar hela begreppet med psykisk styrka om varenda liten handling som kan anses vara positiv faller in där. För mig är det något som genomsyrar en person, inte något som uppstår när man måste gå upp och kissa på morgonen.

 

[Whoever]

Att kunna jobba hårt har egentligen inget med mental styrka att göra. Undrar hur han tänker kring dom som skjuter bort sina problem genom att ta på sig mer och mer arbete?

Psykisk styrka är ju inget svart eller vitt. Att tex. vara självkritisk och komma på att "Oj. Dethär är inget som är normalt för mig" och söka hjälp för det tycker jag är starkt. Eller söka hjälp hos psykolog för att man inte är nöjd med sig själv och vill utvecklas som människa.

 

[sjoberga]

Precis, vilket gör att man skulle behöva specificera vad det faktiskt betyder att vara psykiskt stark. Jag vet inte om jag håller med dig att man är psykiskt stark om man checkar in på rehab, man har ju de facto varit psykiskt svag väldigt länge och av möjligtvis helt andra skäl än styrka (trött på att vara svag) söker hjälp. Tycker faktiskt det urholkar hela begreppet med psykisk styrka om varenda liten handling som kan anses vara positiv faller in där. För mig är det något som genomsyrar en person, inte något som uppstår när man måste gå upp och kissa på morgonen.

Jag tycker det urholkar begreppet med psykisk styrka om en oprövad sådan är beviset på att den är omfattande. Om man inte har haft utmaningar på området, är det svårt att säga att det finns styrka

Jämför med att det inte är samma tecken på fysisk styrka om jag reser mig ur rullstolen och går hundra meter, som om någon med amputerade ben, proteser och en nyligen rejäl stroke gör det.

 

[Vinur]

Precis, vilket gör att man skulle behöva specificera vad det faktiskt betyder att vara psykiskt stark. Jag vet inte om jag håller med dig att man är psykiskt stark om man checkar in på rehab, man har ju de facto varit psykiskt svag väldigt länge och av möjligtvis helt andra skäl än styrka (trött på att vara svag) söker hjälp. Tycker faktiskt det urholkar hela begreppet med psykisk styrka om varenda liten handling som kan anses vara positiv faller in där. För mig är det något som genomsyrar en person, inte något som uppstår när man måste gå upp och kissa på morgonen.

Jag tycker att psykisk styrka beror på omständigheterna. För en frisk person krävs ingen psykisk styrka för att ta sig upp ur sängen, för någon med depression kan det vara en enorm utmaning. För mig krävs ingen psykisk styrka att hålla en orm, men för en person med fobi kan det krävas psykisk styrka för att vara kvar i rummet.

 

[TinyWiny]

Jag tycker det urholkar begreppet med psykisk styrka om en oprövad sådan är beviset på att den är omfattande. Om man inte har haft utmaningar på området, är det svårt att säga att det finns styrka

Jämför med att det inte är samma tecken på fysisk styrka om jag reser mig ur rullstolen och går hundra meter, som om någon med amputerade ben, proteser och en nyligen rejäl stroke gör det.

Förutsatt att du är frisk så är det ingen prestation att resa dig ur en rullstol och gå hundra meter nej men har du suttit i rullstol för att du har varit nödd och tvungen pga sjukdom/funktionshinder under lång tid och reser dig och går hundra meter så är det en sjuhelvetes prestation.

 

[Cafer]

Jag tycker det urholkar begreppet med psykisk styrka om en oprövad sådan är beviset på att den är omfattande. Om man inte har haft utmaningar på området, är det svårt att säga att det finns styrka

Jämför med att det inte är samma tecken på fysisk styrka om jag reser mig ur rullstolen och går hundra meter, som om någon med amputerade ben, proteser och en nyligen rejäl stroke gör det.

Vem pratar om oprövad? Jag talar om skillnaden mellan någon som väljer det jobbigare valet för de långsiktiga fördelarna jämfört med gruppen jag faller inom, dvs dålig disciplin och kämpar med att få saker gjorda. Enskilda exempel vet jag inte om de är så intressanta egentligen..
Är det så farligt att acceptera att man har brister och att man skulle kunna göra mycket mer om man vore ”starkare”? Man är väl inte en sämre människa för det, man är ju mer komplex än så och det finns säkert annat man väger upp med som den disciplinerade saknar.

 

[Jenka]

Svårt att definiera psykiskt stark, ännu svårare (och ganska obehagligt) att definiera psykiskt svag.

 

[sjoberga]

Vem pratar om oprövad? Jag talar om skillnaden mellan någon som väljer det jobbigare valet för de långsiktiga fördelarna jämfört med gruppen jag faller inom, dvs dålig disciplin och kämpar med att få saker gjorda. Enskilda exempel vet jag inte om de är så intressanta egentligen..
Är det så farligt att acceptera att man har brister och att man skulle kunna göra mycket mer om man vore ”starkare”? Man är väl inte en sämre människa för det, man är ju mer komplex än så och det finns säkert annat man väger upp med som den disciplinerade saknar.

Framgångsrika människor utan några psykiska svårigheter, deras pykiska styrka är ofta väldigt oprövad. Det har helt enkelt inte krävts särskilt starkt psyke för att komma dit de är i livet. På samma sätt som mitt exempel med fysisk styrka.

Jag tycker det är farligt att acceptera en bild av att
(1) övervikt är synonymt eller grunden till psykiska problem
(2) det funkar att gymma, arbeta eller träna bort problemen
(3) att problemet egentligen utgörs av en ovilja att göra just det.

 

[Vinur]

Vem pratar om oprövad? Jag talar om skillnaden mellan någon som väljer det jobbigare valet för de långsiktiga fördelarna jämfört med gruppen jag faller inom, dvs dålig disciplin och kämpar med att få saker gjorda. Enskilda exempel vet jag inte om de är så intressanta egentligen..
Är det så farligt att acceptera att man har brister och att man skulle kunna göra mycket mer om man vore ”starkare”? Man är väl inte en sämre människa för det, man är ju mer komplex än så och det finns säkert annat man väger upp med som den disciplinerade saknar.

Ingen har väl pratat om att de är perfekta och utan psykiska svagheter? Jag vände mig enbart emot att psykisk styrka på något sätt skulle vara lika med träning för att komma i form i sporten X.

 

[Cafer]

Framgångsrika människor utan några psykiska svårigheter, deras pykiska styrka är ofta väldigt oprövad. Det har helt enkelt inte krävts särskilt starkt psyke för att komma dit de är i livet. På samma sätt som mitt exempel med fysisk styrka.

Jag tycker det är farligt att acceptera en bild av att
(1) övervikt är synonymt eller grunden till psykiska problem
(2) det funkar att gymma, arbeta eller träna bort problemen
(3) att problemet egentligen utgörs av en ovilja att göra just det.

Hmm.. i vilken värld har framgångsrika människor inte kämpat sig till sina bedrifter och överviktiga är de riktiga hjältarna? Jag håller med om att övervikt inte = psykiska problem, men att få övervikt att låta som något annat än en följd av livsval är väl att ta i? Visst, alla har olika förutsättningar men visa mig gärna representativa exempel på människor som trots regelbunden träning och anpassad diet över lång tid åtminstone inte håller sig betydligt mindre överviktiga än vad de annars hade gjort?
Av det jag kollat på biggest loser så verkar ju faktiskt de flesta som hänger med ett tag faktiskt gå ner i vikt.

 

[MiaMia]

Vem pratar om oprövad? Jag talar om skillnaden mellan någon som väljer det jobbigare valet för de långsiktiga fördelarna jämfört med gruppen jag faller inom, dvs dålig disciplin och kämpar med att få saker gjorda. Enskilda exempel vet jag inte om de är så intressanta egentligen..
Är det så farligt att acceptera att man har brister och att man skulle kunna göra mycket mer om man vore ”starkare”? Man är väl inte en sämre människa för det, man är ju mer komplex än så och det finns säkert annat man väger upp med som den disciplinerade saknar.

Jag ser inte riktigt den parallellen mellan disciplin och styrka, eller för den delen att disciplin är den avgörande förutsättningen för att få saker gjorda.

Jag tänker på att det är sådant som är trist eller omotiverande som man behöver driva sig igenom med rent tvång som disciplinen handlar om. Förhoppningsvis gör man även en hel del saker för att uppnå ett eller annat som ger egenvärden som kan driva genomförandet.

Medan styrka mer handlar om att tåla påfrestningar och hantera problem på ett sätt som gör att man kommer ut på andra sidan (inte nödvändigtvis som en lyckad vinnare, men överlevande och fungerande - lite beroende på hur våldsam utmaning det handlar om)

 

[Cafer]

Ingen har väl pratat om att de är perfekta och utan psykiska svagheter? Jag vände mig enbart emot att psykisk styrka på något sätt skulle vara lika med träning för att komma i form i sporten X.

Fast det är ju det det handlar om? Man blir inte elitidrottare utan pannben och driv.

 

[Cafer]

Svårt att definiera psykiskt stark, ännu svårare (och ganska obehagligt) att definiera psykiskt svag.

Personligen tycker jag att det är obehagligt hur man i moderna tider inte kan utbyta idéer och tankar utan att få etiketter som "obehaglig". Vad exakt är problemet med att i en diskussion försöka komma fram till vad "psykiskt svag" skulle kunna innefatta? Hela poängen med en diskussion är ju att tillsammans försöka vrida och vända på saker och man vet ju inte vad resultatet blir förrän man gjort det. Det är ett enormt samhällsproblem att folk ska snäva in vad som är "ok" att diskutera och om man avviker så är man obehaglig, rasist, sexist, kvinnohatare, manshatare, nazist, unken etc. Givetvis ska man inte peka ut människor eller grupper, men att diskutera egenskaper/beteenden utan att koppla det till någon särskild lär väl vara ok och det är ju perfekt om det leder till något konstruktivt. Det största hotet mot en konstruktiv dialog i dagens samhälle är att det anses fel att yttra sig på ett sätt som gör att någon kan ta illa upp och alla måste bli strukna medhårs, om det är sant eller inte kommer knappt ens i tredje hand.

Med det sagt så vet jag faktiskt inte om jag skulle använda termen psykiskt svag alls, den är för ospecifik.

 

[sjoberga]

Hmm.. i vilken värld har framgångsrika människor inte kämpat sig till sina bedrifter och överviktiga är de riktiga hjältarna? Jag håller med om att övervikt inte = psykiska problem, men att få övervikt att låta som något annat än en följd av livsval är väl att ta i? Visst, alla har olika förutsättningar men visa mig gärna representativa exempel på människor som trots regelbunden träning och anpassad diet över lång tid åtminstone inte håller sig betydligt mindre överviktiga än vad de annars hade gjort?
Av det jag kollat på biggest loser så verkar ju faktiskt de flesta som hänger med ett tag faktiskt gå ner i vikt.

Fast det är inte vad jag menar med att man visat psykisk styrka. Jag tänker att det är ointressant att prata om psykisk styrka i termer av vad man lyckats med, eftersom storleken på den utmaningen och därmed beviset på ens psykiska absoluta styrka är nästan helt bestämd av de förutsättningar man haft.

Övervikt är något annat än "en följd av livsval" i väldigt hög utsträckning, så redan där börjar bilden bli ganska skev. Sedan kan man diskutera ändå, huruvida att göra dessa livsval är lätt eller svårt och visar på psykisk styrka eller inte. För en person kanske det krävs nästan noll i psykisk styrka för att bli framgångsrik, för en annan krävs det att man kan bevisa på en enorm psykisk styrka för att nå exakt samma framgång.

Den förenklade och också helt felaktiga bilden funkar helt enkelt inte. Om man då ser att den uttalas från ett i sammanhanget, väldigt privilegierat perspektiv, blir det svårt att acceptera att den uttalas alls.

 

[sjoberga]

Fast det är ju det det handlar om? Man blir inte elitidrottare utan pannben och driv.

Vi talar kanske om varandra och slirar runt med olika definitioner? Elitidrottare, skulle jag tro, är nog överrepresenterade jfrt med resten av befolkningen, i både fysisk och psykisk ohälsa. Alltså på det sättet att det direkt motsäger tesen att fysisk styrka ger psykisk styrka, i detta specialfall.

 

[Jenka]

Hmm.. i vilken värld har framgångsrika människor inte kämpat sig till sina bedrifter och överviktiga är de riktiga hjältarna? Jag håller med om att övervikt inte = psykiska problem, men att få övervikt att låta som något annat än en följd av livsval är väl att ta i? Visst, alla har olika förutsättningar men visa mig gärna representativa exempel på människor som trots regelbunden träning och anpassad diet över lång tid åtminstone inte håller sig betydligt mindre överviktiga än vad de annars hade gjort?
Av det jag kollat på biggest loser så verkar ju faktiskt de flesta som hänger med ett tag faktiskt gå ner i vikt.

Och är man överviktig kan man inte vara framgångsrik, eller vadå?