Erfarenheter av kbt mot fobi

[Magiana]

Jag genomgår just nu kbt-terapi mot blodfobi, men förstår inte riktigt min reaktion just nu.

Förra veckan skulle jag titta på en film med en man som tog ett prov på sitt långtidssocker på vårdcentralen. Det var ett stick i fingret och sen tog sköterskan lite av blodet med en liten grej. Allt var över på några sekunder. Min reaktion var att grina. Rätt ordentligt t.o.m. Att jag är rädd fattar jag men jag fattar inte riktigt grinandet. Det är något som bara väller fram och jag kan inte riktigt beskriva vad det är som händer och varför.

Den här veckan var det en ny film att titta på och den här gången var det ett venprov, men den här gången blev det bara stillbilder av filmen. Gråten satte sig i halsen även den gången. Bitvis känner jag mig mer gråtig än rädd. Eller är jag gråtig för att jag är rädd? En teori är att det är något som behövs för att lösa upp traumat som gav fobin. Vad tror ni?

Är det någon annan som vill dela med sig av sina erfarenheter av kbt-terapi mot fobi? Hur reagerade ni?

 

[Maqurell]

Jag fick kbt mot min ormfobi och det funkade! Vi började med att jag fick lära mig att hantera själva ångesten runt fenomenet orm under en fyra fem tillfällen. Sen körde vi en halvdags hardcore kbt där vi började med tecknade bilder på ormar och sedan rätt var det var satt jag med en majssnok i näven och var kolugn. Fattar inte hur det gick till men jag tror att jag behövde komma på vad det var som skrämde mig. I mitt fall var worst case scenario att någon jagade mig och kastade en orm på mig så när terapeuten hade kastat en låtsasorm på mig så släppte alla spärrar. Jag springer inte runt och plockar upp ormar hej vilt men jag kan hantera det hela nu för tiden.

Vad med blod är det som skrämmer dig mest? Och i vilken situation? Ställ dig den frågan så tror jag du kan vara en lösning på spåren! Och när du får panik/börjar gråta etc fråga dig själv: Vad är det värsta som kan hända? När du vet var det värsta är, ställ frågan: Kommer det hända?

 

[Mabuse]

Jag genomgår just nu kbt-terapi mot blodfobi, men förstår inte riktigt min reaktion just nu.

Förra veckan skulle jag titta på en film med en man som tog ett prov på sitt långtidssocker på vårdcentralen. Det var ett stick i fingret och sen tog sköterskan lite av blodet med en liten grej. Allt var över på några sekunder. Min reaktion var att grina. Rätt ordentligt t.o.m. Att jag är rädd fattar jag men jag fattar inte riktigt grinandet. Det är något som bara väller fram och jag kan inte riktigt beskriva vad det är som händer och varför.

Den här veckan var det en ny film att titta på och den här gången var det ett venprov, men den här gången blev det bara stillbilder av filmen. Gråten satte sig i halsen även den gången. Bitvis känner jag mig mer gråtig än rädd. Eller är jag gråtig för att jag är rädd? En teori är att det är något som behövs för att lösa upp traumat som gav fobin. Vad tror ni?

Är det någon annan som vill dela med sig av sina erfarenheter av kbt-terapi mot fobi? Hur reagerade ni?

Är fobin alltså orsakad av ett trauma? Då kan det ju vara traumat som är orsaken, trauman kan ge väldigt starka känslomässiga reaktioner.

Jag fick lite fobi efter ett trauma, och för mig har det hjälpt mycket att hålla i huvudet att traumat är i det förgångna, det händer inte nu - för när man blir påmind känns det ju i början som att det händer igen, som att man är tillbaka. Men det är man inte, det kommer aldrig komma tillbaka.

 

[Magiana]

Jag vet redan vad det värsta är men jag har inte blivit hjälpt av att veta det. Inte än i alla fall.

Jag var väldigt liten när jag upplevde traumat som skapade fobin, d.v.s. jag svimmade vid en provtagning i fingret. Och jag har svimmat flera gånger efter det, men inte i vuxen ålder annat än när jag haft blodtrycksfall. Vid ett tillfälle blev det en viss dramatik eftersom dåvarande sambon trodde att jag dog. Jag var visst borta i flera minuter. Han blev rädd och fick problem med sin hjärtsvikt.

I förlängningen är jag rädd för att en svimning ska leda till döden.