hejhoppigalopptopp
Trådstartare
Hej!
Jag har ett äldre sto som fyller 20 år i år som varit knepig enda sen jag köpte henne 2023 i april.
Skarp häst som man måste göra saker metodiskt med annars kan det slå slint. Köpte henne då hon har fin stam, gått 120 en gång i tiden i hoppning och jag ville ha en träning och kanske även tävlingskompis framåt att tävla enklare klasser med. Tji fick jag.
Skadade sig tyvärr ganska direkt i hagen, med en liten skada på sitt gaffelbandsfäste högerbak. Därefter gick det utför, vilan i cirka 5 månader med endast promenader gjorde henne tokig. Friskförklarad blev hon tillslut iallafall men vid igångsättning var hon så uppstressad och okontaktbar. Jag fick inte längre varken ta i henne eller lägga på skänkeln, vilket gjorde att jag tillslut vände mig till eamon hickey för att ge mig själv och hästen en sista chans. Med eamon fick jag bra hjälp och byggde upp ett system som jag jobbade enligt i 6 månader då hon senare betäcktes. Saker fungerade nu till viss del, men hon var fortfarande lätt att reta upp och att rida mot hinder var fortfarande en omöjlighet.
Sedan oktober 2024 stod hon sedan då hon var dräktig och motionerades eller jobbades inte med någonting. Allt gick bra med fölet som kom i maj 2025 och i oktober började jag sakta rida ut på henne igen korta stunder för att dels röra på henne men också för att sakta men säkert börja avvänja fölet successivt. I november avvänjdes fölet och hennes tråkiga beteenden hade börjat komma tillbaka, bad henne flytta hennes bakdel i hagen nästa sekund vänder hon och laddar och sparkar mig i ryggen. (Det gick bra, jag överlevde om en lite chockad..).
Nytt stall med 2 lugna andra hästar, fri tillgång på mat och vatten och lösdrift. Hästen fortsatt arg och förbannad över det mesta i ridningen, jag fick nys om magsår och började googla. Kunde checka av varenda box, gjorde gastroskopi - Jajemän magsår it was. Behandlades med medicin 5 gånger om dagen i 9 veckor, jag upplevde liten skillnad på slutet i form av att hon inte längre var arg när jag borstade på magen. Började ge henne pronutrin, vilket ska hjälpa magen framåt efter avslutad medicinering. Började även ge stroppy mare, för att se om det kunde hjälpa mot det tråkiga beteendet och stressen. Gett detta nu lite mer än 1 månad och upplever ingen skillnad tyvärr.
Satt igång henne för cirka 4 veckor sedan, mest ridit ut i alla gångarter, gått promenader i skogen i kuperad terräng, klättrat. Men ändå upplever jag att hon är arg och sur i det mesta om det inte är uteritt där hon själv får bestämma tempot, matte får fortsatt inte lägga på skänkel eller ta tag i henne, då låser hon sig direkt, lägger i parkeringsbromsen och kickar/halvt ställer sig.
Jag börjar mest undra om detta är något att hålla på med? För jag kanske börjar känna inombords att detta aldrig kommer vara en häst jag kan åka och träna/tävla med som var tanken från början? Istället får jag åka på träningar för att lösa problem, vilket är hennes beteenden och tillvägagångssätt för att komma runt och kunna rida överhuvudtaget. Vilket kostar väldigt mycket pengar och hennes beteende tar väldigt mycket energi. Energi som jag kanske kände att jag hade när jag köpte henne för jag såg ljust på att detta kommer gå att lösa, medan nu känner jag mest, går den här hästen att lösa? Och är vägen dit värt det.
Hur hade ni gjort ge mig råd
Jag har ett äldre sto som fyller 20 år i år som varit knepig enda sen jag köpte henne 2023 i april.
Skarp häst som man måste göra saker metodiskt med annars kan det slå slint. Köpte henne då hon har fin stam, gått 120 en gång i tiden i hoppning och jag ville ha en träning och kanske även tävlingskompis framåt att tävla enklare klasser med. Tji fick jag.
Skadade sig tyvärr ganska direkt i hagen, med en liten skada på sitt gaffelbandsfäste högerbak. Därefter gick det utför, vilan i cirka 5 månader med endast promenader gjorde henne tokig. Friskförklarad blev hon tillslut iallafall men vid igångsättning var hon så uppstressad och okontaktbar. Jag fick inte längre varken ta i henne eller lägga på skänkeln, vilket gjorde att jag tillslut vände mig till eamon hickey för att ge mig själv och hästen en sista chans. Med eamon fick jag bra hjälp och byggde upp ett system som jag jobbade enligt i 6 månader då hon senare betäcktes. Saker fungerade nu till viss del, men hon var fortfarande lätt att reta upp och att rida mot hinder var fortfarande en omöjlighet.
Sedan oktober 2024 stod hon sedan då hon var dräktig och motionerades eller jobbades inte med någonting. Allt gick bra med fölet som kom i maj 2025 och i oktober började jag sakta rida ut på henne igen korta stunder för att dels röra på henne men också för att sakta men säkert börja avvänja fölet successivt. I november avvänjdes fölet och hennes tråkiga beteenden hade börjat komma tillbaka, bad henne flytta hennes bakdel i hagen nästa sekund vänder hon och laddar och sparkar mig i ryggen. (Det gick bra, jag överlevde om en lite chockad..).
Nytt stall med 2 lugna andra hästar, fri tillgång på mat och vatten och lösdrift. Hästen fortsatt arg och förbannad över det mesta i ridningen, jag fick nys om magsår och började googla. Kunde checka av varenda box, gjorde gastroskopi - Jajemän magsår it was. Behandlades med medicin 5 gånger om dagen i 9 veckor, jag upplevde liten skillnad på slutet i form av att hon inte längre var arg när jag borstade på magen. Började ge henne pronutrin, vilket ska hjälpa magen framåt efter avslutad medicinering. Började även ge stroppy mare, för att se om det kunde hjälpa mot det tråkiga beteendet och stressen. Gett detta nu lite mer än 1 månad och upplever ingen skillnad tyvärr.
Satt igång henne för cirka 4 veckor sedan, mest ridit ut i alla gångarter, gått promenader i skogen i kuperad terräng, klättrat. Men ändå upplever jag att hon är arg och sur i det mesta om det inte är uteritt där hon själv får bestämma tempot, matte får fortsatt inte lägga på skänkel eller ta tag i henne, då låser hon sig direkt, lägger i parkeringsbromsen och kickar/halvt ställer sig.
Jag börjar mest undra om detta är något att hålla på med? För jag kanske börjar känna inombords att detta aldrig kommer vara en häst jag kan åka och träna/tävla med som var tanken från början? Istället får jag åka på träningar för att lösa problem, vilket är hennes beteenden och tillvägagångssätt för att komma runt och kunna rida överhuvudtaget. Vilket kostar väldigt mycket pengar och hennes beteende tar väldigt mycket energi. Energi som jag kanske kände att jag hade när jag köpte henne för jag såg ljust på att detta kommer gå att lösa, medan nu känner jag mest, går den här hästen att lösa? Och är vägen dit värt det.
Hur hade ni gjort ge mig råd
