Få vildkatt tam

[Miranda1234]

Hej, jag har tagit hand om en ung vildkatt som är ca 8 månader gammal. Vad jag vet har den levt ute hela ditt liv och aldrig haft någon kontakt med människor innan. Missen har bott hos mig i ca tre veckor. Den är väldigt skygg av sig och gömmer sig så fort den hör något ljud. När man kommer nära så fräser den bara och springer iväg. Jag pratar med den varje dag och har försökt muta den med mat och godis. Men så fort den ser mig så vill den inte ha. Har hört att man kan börja ”tvångsklappa” katten för att visa att man inte är farlig men de känns lite riskabelt då den är helt ovaccinerad. Är de nån som har nå bra tips? För har testat allt jag kan komma på

 

[Sel]

Tre veckor är absolut ingen tid alls med en katt som inte blivit socialiserad. Låt kisse få vara ifred i hemmet men erbjud gärna mat och godis vid tillfälle - se även till att det finns mat och låda någonstans där det är stilla och tryggt. Erbjuda lek på avstånd med ett "metspö" eller liknande kan också vara idé med en så ung katt, men jag skulle inte tvinga mig på i det läget.

Fortsätt prata förstås, och existera som vanligt i hemmet.

 

[Sel]

En av mina fosterkatter tog fyra månader (hos mig, hon var två månader hos ett annat stödhem först) innan hon var tillräckligt trygg för att bli placerad på riktigt, och jag hade jättehjälp av valpkullen jag hade samtidigt. När hon kom till mig gick hon inte hantera utan kraghandskar på, så jag vill säga att det gick ganska fort ändå. Hon var också ung men hade redan haft ungar själv.

 

[Praefatio]

Kan rekommendera youtube-kanalen Kitten Lady. Hon tar hand om förvildade kattungar, och har många väldigt bra videor om det.

 

[Kaching]

Har en vildkatt. Tog 3 år innan jag fick röra, nu är han jättekelig med mig och normalkelig med maken. Kan skriva mer senare om vår resa.

 

[Krålus]

Hej, jag har tagit hand om en ung vildkatt som är ca 8 månader gammal. Vad jag vet har den levt ute hela ditt liv och aldrig haft någon kontakt med människor innan. Missen har bott hos mig i ca tre veckor. Den är väldigt skygg av sig och gömmer sig så fort den hör något ljud. När man kommer nära så fräser den bara och springer iväg. Jag pratar med den varje dag och har försökt muta den med mat och godis. Men så fort den ser mig så vill den inte ha. Har hört att man kan börja ”tvångsklappa” katten för att visa att man inte är farlig men de känns lite riskabelt då den är helt ovaccinerad. Är de nån som har nå bra tips? För har testat allt jag kan komma på

@Alexandra_W har tämja en vildkatt.

Men tre veckor är ju ingenting. En vildkatt ge den tid låt den få ta nya livet i sin takt.

 

[Alexandra_W]

Tvångsklappa inte. Gå förbi var den gömmer sig utan att ens titta åt den. Släpp en bit grillad kyckling eller något annat oemotståndligt. Gå vidare och lämna rummet.

Lär den att när du är i närheten innebär det trevliga saker utan minsta krav. Låt det ta tid.

Jag fick en förvildad katt, superrädd, som dök upp mager och hungrig i mitt stall. Livrädd. Jag ställde mat och vatten skyddat åt den och lät den vara. Den stack så fort den såg mig på håll.

Efter lång tid började den sitta på håll och kolla vad jag gjorde. Tittade jag på den stack den. Jag fortsatte låta den vara och fortsatte mata. Men jag började lämna extra god mat efter mig ibland.

Minns särskilt en kväll när jag satt i minusgrader på golvet i stallet och åt nygrillad kyckling. Och kastade små bitar åt kattens gömställe. Och sen liiite utanför det. Osv.

Efter det (kyckling var extremt gott tydligen) började den inte bara kolla på håll vad jag gjorde utan även smyga till stallet och kolla om jag kunde råkat tappa nåt godis när jag kom. Då började jag sitta på stallgången och kasta dreamies. Närmare och närmare mig. Utan att röra mig eller försöka röra katten. Fortsatte så. Varje kväll.

Lång story short så efter flera månader kunde jag en bra dag klappa honom. Och jag lyckades lura in honom i en fälla, ta honom till vet och konstatera han var okastrerad och omärkt. Kastrerade, märkte och fortsatte mata. Han började komma när han såg mig, stryka sig mot mig, vilja kela mm. Fotfarande lättskrämd mm och jag kunde absolut inte lyfta eller hålla fast eller nåt. Och inte ens klappa alla dagar. Då hade det gått ett år.

Snabbspola ännu mer. Han ligger bredvid mig i sängen och spinner så det dånar när jag skriver det här. Han är idag en bortskämd innekatt, som jag får pussa och bubba och bära och göra vad jag vill med. Andra får det inte men han hälsar gärna på besökare. Utomhus är han panikslagen fortfarande om han ser folk.

Han utvecklas fortfarande. 6 år senare. Det är tex först senaste året han varit chill med att bli lyft och buren (en kort stund) eller att bli fasthållen.,

Och då var han sannolikt förvildad, ev vildfödd men jag tror han någon gång haft kontakt med människor innan mig. Även om den inte alltid varit positiv. Ha var 4-5 år kär han dök upp så vuxen.

Så - ge den tid, ännu mer tid och massor med tid. Och grymt gott godis. Du ska sammankopplas med det.

Tvångsklappa eller annat tvångs-grejande kan man enligt min mening ev göra när man har någon slags grundförtroende

Det finns en tråd om min Lukas nånstans här på Buke med.

Lycka till

 

[orientalkatten]

"Min" Vildkatt Spöket blev aldrig tam. Efter 3 år så kunde jag komma 2 meter ifrån honom . En gång kom ett mjau när jag matade. Mina andra katter jag tagit hand om var helt tama och väldigt trevliga från början, trots att allihop farit väldigt illa. 5 st när jag börjar räkna. Det är helt förfärligt hur människor behandlar katter. Men Spöket var helt förvildad.
Till minne av: Misse Murr, Dieter, Sigge och Texas.
Nuvarande Simba är en helt underbar misse.

 

[Catsu]

Min Lakritz hade varit på katthemmet i över 6 månader när jag fick henne. Hon var vild och socialiseringen hade inte fungerat.

När jag hämtade henne fångades Hon in med håv i sin bur
Väl hemma hade jag gjort i ordning ett rum till henne med kattlåda, mat, vatten osv.
Hon använde lådan och åt mat på nätterna.
Jag spenderade en hel del tid i rummet utan att fokusera på henne. Läste eller satt på golvet och drack te.
Hon låg längst upp på en garderob och hade stenkoll på mig.

Efter ett par veckor lyckades jag få henne att hoppa ner på golvet när jag lekte med ett dressyrspö.

Nästa steg var att öppna dörren men hade galler för den så hon inte kunde komma ut och min andra katt kunde inte komma in.
Hon var väldigt intresserad av min gamla kattdam som inte var lika lycklig över att se en annan katt.

Efter några veckor tog jag bort gallret. Spenderade fortfarande mycket tid med henne längst upp på garderoben.

Några dagar senare såg jag henne komma smygande in i vardagsrummet när jag och gammelkissen tittade på tv.
På tv var en film med en hund. Hon hoppade upp i den andra soffan och fick syn på hunden på tv:n.
Hon stod en lång stund och bara tittade men sen råkade jag röra mig och hon sprang upp till sin garderob.

Efter det blev hon modigare och började röra sig runt i huset.

Hon är idag en knäkatt som älskar att gosa men det tog tid. Många månader där jag lät henne ta den tid hon behövde.
Allt var på hennes villkor.

Låt det ta tid.
Tvinga dig inte på katten utan låt den komma till dig.
Kattgodis kan underlätta

 

[athena_arabians]

Tvångsklappa inte. Gå förbi var den gömmer sig utan att ens titta åt den. Släpp en bit grillad kyckling eller något annat oemotståndligt. Gå vidare och lämna rummet.

Lär den att när du är i närheten innebär det trevliga saker utan minsta krav. Låt det ta tid.

Jag fick en förvildad katt, superrädd, som dök upp mager och hungrig i mitt stall. Livrädd. Jag ställde mat och vatten skyddat åt den och lät den vara. Den stack så fort den såg mig på håll.

Efter lång tid började den sitta på håll och kolla vad jag gjorde. Tittade jag på den stack den. Jag fortsatte låta den vara och fortsatte mata. Men jag började lämna extra god mat efter mig ibland.

Minns särskilt en kväll när jag satt i minusgrader på golvet i stallet och åt nygrillad kyckling. Och kastade små bitar åt kattens gömställe. Och sen liiite utanför det. Osv.

Efter det (kyckling var extremt gott tydligen) började den inte bara kolla på håll vad jag gjorde utan även smyga till stallet och kolla om jag kunde råkat tappa nåt godis när jag kom. Då började jag sitta på stallgången och kasta dreamies. Närmare och närmare mig. Utan att röra mig eller försöka röra katten. Fortsatte så. Varje kväll.

Lång story short så efter flera månader kunde jag en bra dag klappa honom. Och jag lyckades lura in honom i en fälla, ta honom till vet och konstatera han var okastrerad och omärkt. Kastrerade, märkte och fortsatte mata. Han började komma när han såg mig, stryka sig mot mig, vilja kela mm. Fotfarande lättskrämd mm och jag kunde absolut inte lyfta eller hålla fast eller nåt. Och inte ens klappa alla dagar. Då hade det gått ett år.

Snabbspola ännu mer. Han ligger bredvid mig i sängen och spinner så det dånar när jag skriver det här. Han är idag en bortskämd innekatt, som jag får pussa och bubba och bära och göra vad jag vill med. Andra får det inte men han hälsar gärna på besökare. Utomhus är han panikslagen fortfarande om han ser folk.

Han utvecklas fortfarande. 6 år senare. Det är tex först senaste året han varit chill med att bli lyft och buren (en kort stund) eller att bli fasthållen.,

Och då var han sannolikt förvildad, ev vildfödd men jag tror han någon gång haft kontakt med människor innan mig. Även om den inte alltid varit positiv. Ha var 4-5 år kär han dök upp så vuxen.

Så - ge den tid, ännu mer tid och massor med tid. Och grymt gott godis. Du ska sammankopplas med det.

Tvångsklappa eller annat tvångs-grejande kan man enligt min mening ev göra när man har någon slags grundförtroende

Det finns en tråd om min Lukas nånstans här på Buke med.

Lycka till

Lukas En av de allra käraste Buke-katterna

 

[Krålus]

Lukas En av de allra käraste Buke-katterna

Ja det är han verkligen. Det är så att ögonen tåras när man tänker på honom .

 

[Sassy]

Min lilla var så skygg att hon var svår att fånga ens i fälla trots att hon var max 8 veckor och svulten när hon hittades ute. Nu var hon ju såpass liten och hamnade på ett väldigt kompetent katthem innan jag fick hem henne, så det underlättar enormt. Nu vid ett års ålder märks det inte alls i vardagen (men hon är fortfarande väldigt rädd för främmande män, och tycker att till och med matte är lite otäck i regnkappa och stövlar).

Jag instämmer i att det ofta är bäst att ignorera och låta katten upptäcka (om den redan är halvvuxen, ungar är bättre att komma nära medan man fortfarande har präglingsperioden till sin fördel). Jag hade henne i sovrummet, och lät henne kika på mig i lugn och ro när jag sov.

Ska man sen närma sig är lek ett bra sätt för katter att glömma bort att de är rädda.

 

[Kaching]

Ok, så här ser min katts väg till kelighet ut:

Skaffade honom med mitt ex för 5,5 år sedan. Han hade då bott i en vildkattkoloni hela sitt liv och var gissningsvis minst 2 år gammal.

Vi hade en annan katt som han tyckte om. Den andra katten tyckte om all leka med honom, men var aldrig särskilt kelig eller sov tillsammans med honom. Vi människor lät honom vara i början och lät honom komma till ro.

3 veckor efter ankomst vågade han vara ute i lägenheten dagtid, innan dess gömde han sig på dagarna och kom ut på nätterna.

1 år-1,5 år in så började han vara lite mer kontaktsökande och vågade sova avslappnat i soffan även när vi var hemma. Han vågade även ligga kvar ibland när jag gick förbi. Då kunde jag också röra honom om han åt kattgodis från golvet samtidigt, men han var fortfarande nervig. Ungefär här separerade jag och exet och katten blev ensamkatt, vilket inte förändrade hans beteende nämnvärt.

2 år in. Här hade jag flyttat till en funkislägenhet med hall och många olika rum. Han behövde alltid passera människor om han inte ville vara i samma rum vilket gjorde honom lite nervigare än i tidigare lägenheten, så han föredrar helt klart öppen planlösning, den här katten Men han gjorde ändå framsteg och vi låg ofta och chillade i soffan tillsammans (på varsin kant)

3 år in så flyttade jag ihop med min nya partner. Den öppna planlösningen gjorde honom mer avslappnad, så här började framstegen komma i rasande takt!

Nästan exakt 3 år efter att jag blev kattägd av honom så lät han mig klia honom på huvudet utan godismuta. Det var som att han funderat klart och blev nästan från en dag till en annan väldigt kelig. 3 dagar efter att jag fick klia pannan första gången så fick jag klappa honom runt nacken och lite på ryggen.

5,5 år in och han är superkelig. Till och med kompisar (speciellt kvinnor) har fått klappa honom! Han har NÄSTAN blivit så kaxig att han vågar kräva middag om vi inte gett honom middag när hans mat-och-sovklocka ringer Han vill gärna vara med när det bara är vi vuxna. Vår ettåring är han ok med, men han föredrar att bli uppskattad på avstånd av henne

De gånger han har haft bakslag visar han det tydligt (kissar inne). Det brukar triggas av förändring. Vi har lärt oss den hårda vägen att inneboende kattvakt inte kan vara en man (funkar dock om kattvakten bara svänger förbi över dagen och fixar). Man får lära sig vad som funkar och inte sakta men säkert, helt enkelt

Mina metoder var: Tålamod, kattgodis, leka med kattleksaker tillsammans ibland, Feliway (använder inte det längre, men brukar ha när vi har kattvakt). Tvingade mig aldrig på honom utan tog saker i hans takt.

Han ligger i skrivande stund och vilar spinnandes bredvid mig

 

[Squie]

Mamma o jag hade en hemtagning vildkatt när jag var barn. 80- tal. Han togs hem som kattunge men blev aldrig riktigt tam.