Bukefalos 28 år!

Familjtjaffs - vems ansvar?

Sv: Familjtjaffs - vems ansvar?

Min kära släkt har lite tjaffs just nu och det handlar säkert om saker som det inte finns något rätt eller fel på, mer om olika värderingar.
Men det är alltid intressant att höra utomståendes åsikter, så vad tycker ni om dessa scenarion:

1. En pappa hyr ut en BR till sin son, när sonen efter ett år ska flytta är det en spricka i handfatet. Sonen vet ej hur den tillkommit men den fanns inte där innan. Handfatet var helt nytt så det lär ha tappats något av honom eller någon kompis till honom i det. Vem ska betala nytt handfat, sonen, pappan eller pappa+mamma (med argumentet att det är deras son). Hemförsäkringen täckte inte detta.

2. Pappa kör ner sonens grejer till nya bostaden 60 mil bort. Han vill att mamman ska betala halva bensinkostnaden för detta. Kan tilläggas att pappan tjänar dubbelt så mycket som mammas. Rätt/fel?

3. Mamman hjälpte sonen att flyttstäda men det blev ändå inte bra. Pappan ville då anlita en städfirma som skulle göra slutstäd, detta skulle då mamman/pappan dela på kostnaden för, rätt/fel?

Sonen jobbade bara extra så han hade inga sparade pengar, han jobbade heltid innan men ville softa lite innan studierna så därför sa han upp sig från den tjänsten. Han är 20 år gammal.

1, sonen får betala han hyrde lägenheten. Skit samma hur skadan uppkom.

2, sonen får betala om nu inte pappan vill. förstår inte vad mamman har med saken att göra.

3 sonen får betala om inte pappan vill. Det var pappans lägenhet om jag fattar rätt.

Det är rimligt att sonen tar konsekvenserna av att softa.
 
Sv: Familjtjaffs - vems ansvar?

Men om de vill att han ska lyckas så måste de ju sluta sopa framför och bakom honom. Han är ju vuxen för sjutton
 
Sv: Familjtjaffs - vems ansvar?

Svaret på alla frågor är väl att det är sonens ansvar att betala. Han är vuxen och kan rimligen ta ansvar för sitt eget liv. Om föräldrarna vill kan de ju hjälpa honom ekonomiskt. Jag tror att de flesta föräldrar hjälper sina ungdomar som har det knapert.
 
Sv: Familjtjaffs - vems ansvar?

Jag tycker att pappan verkar mer än lovligt småaktig och ogin. Varför kommer han springande i efterhand och gnäller? Särskilt detta med att komma i efterhand och tjafsa om bensinpengar för flytten, detta måste man ju rimligen ha gjort upp om i förväg. Och vill man vara säker på att kunna lösa saker som handfatet så kräver man givetvis en disposition i förväg. En knappt synlig spricka i ett handfat känns dessutom på gränsen till normalt slitage.

Sen håller jag med om att sonen har ett vuxenansvar, men i så fall måste det ju vara avtalat i förväg att han har det ansvaret. Gissningsvis är detta en av konflikterna mellan föräldrarna, i vilken grad sonen ska ta eget ansvar. Utifrån det som skrivs om föräldrarnas olika agerande så förstår jag att sonen hellre sitter still i båten och föredrar att inte bry sig.
 
Sv: Familjtjaffs - vems ansvar?

Jag hjälper gärna mina barn om de har det knapert, men INTE om de har det knapert för att de är för lata för att jobba.
 
Sv: Familjtjaffs - vems ansvar?

1. Handfatet var nyinköpt, läge att kolla om det kan vara ett fabrikationsfel och spänningar i handfatet från början. I så fall är det ju den som äger bostadsrätten och har köpt handfatet som måste byta. Eller tillverkaren. (Det är inte alls säkert att man direkt lägger märke till en tunn spricka i ett handfat eller kan vara bombsäker på att det inte fanns där innan).

2. De verkar tjafsa om småsaker, om sonen inte har pengarna kan han ju inte gärna betala. Om mamman har tight ekonomiskt så får väl pappan betala de där 300 kr extra eller vad det kan vara i bensinkostnad.

3. Sonen får väl städa om, eller mamman och sonen om de bor i närheten. Om de redan gjort det värsta så är det väl bara att gnodda på det de fick bakläxa på. Gå ut på nätet och läs instruktioner eller någonting innan.
 
Senast ändrad:
Sv: Familjtjaffs - vems ansvar?

Pappan var bortrest när sonen hade sin städning och flyttade, så han kan inte komma och städa om.
Sonen ser liksom inte skiten. Vet att vissa är så men hur som helst ska det ju inte vara smuts, damm eller smulor nånstans när man flyttar från en lägenhet som sen ska hyras av nån annan.

Man behöver inte se skiten om man följer instruktioner (tex studentstaden som hyr ut till studenter har flyttstädsinstruktioner) det är bara att städa på de ställen där det står att man ska städa, oavsett om det är skit där eller inte. När man är klar så är det rent.
 
Sv: Familjtjaffs - vems ansvar?

Jag tycker att pappan verkar mer än lovligt småaktig och ogin. Varför kommer han springande i efterhand och gnäller?

Jag håller med dig.

På vilket sätt är den där sprickan i handfatet ett problem?

Jag skulle aldrig falla mig in att be mina barn om bensinpengar för att jag skjutsar dem. Inte ens andras barn, faktiskt - de flesta 20-åringar jag känner har mycket små ekonomier. (Vuxna brukar man ju inte behöva be.)

Sonen får väl städa lite till. Vill pappan anlita städfirma får väl pappan betala.

Pappan verkar vara en gnällspik som drar in mamman i allt som överhuvdtaget inte hon har med att göra, genom att försöka vältra över ansvar för sina egna handlingar på henne. Skulle gissa att det i grund och botten handlar om att pappan tycker att mamman har skämt bort barnet. Sådana känslor brukar enligt min erfarenhet bottna i att pappan (i det här fallet) är en allmänt snål person, såväl emotionellt som på andra vis. Dubbelt nog verkar pappan själv vilja bli curlad av mamman parallellt med att han tycker att hon curlar sonen för mycket. Ett inte helt unikt mönster.
 
Sv: Familjtjaffs - vems ansvar?

Inte att han har ett vuxenansvar men vad som gäller i sakfrågorna, i förväg. Jag kan säga att jag hade förutsatt att mina föräldrar betalade bensinen om jag flyttat 60 mil när jag var 20 och de hade styrt upp alltihop. Däremot hade det varit helt okej om de sagt, vi hjälper dig gärna, kan vi dela på kostnaderna. Men att komma i efterhand och sura tycker jag snarare tyder på att pappan inte tar sitt vuxenansvar, i vuxna relationer gör man upp vad som gäller på förhand och kommer inte och martyrar i efterhand.
 
Sv: Familjtjaffs - vems ansvar?

Ja, smällar har han tagit, men inte lärt sig nåt av.. familjen vill ju såklart att han ska börja plugga och lyckas/trivas med det om det är det han vill, men på egen hand hade han inte grejat det.

Det är bättre av föräldrar att hjälpa än att låta honom falla platt. Tror det är effektivare också. Om han får hjälp att lära sig städa och flytta så klarar han det kanske nästa gång, eller gången efter, om de bara lämnar honom i röran så har han inte lärt sig ngt.

Det är bara fånigt att släppa en tjugoåring som man vet inte klarar av en sak så att han misslyckas och tror att han ska lära sig av smällen. Det enda han lär sig är att han är värdelös och ändå inte klarar av ngt och lika gärna kan skita i det nästa gång också. Visa hur man gör och hjälp till men på rätt sätt istället. (De de lär sig av smällar är bara hur man långsamt (kanske) tar sig upp igen, inte hur man gör rätt nästa gång. Har vänner som "fått lära sig" av smällar.) När man lär ettåringar gå så håller man dem i händerna, man knuffar dem inte och går ut ur rummet ;)

Vissa föräldrar verkar roa sig med att aldrig lära en kille (eller tjej) någonting i hela hans liv och sedan knuffa ur honom ur boet och vara förvånad över att han inte kan tvätta.
 
Senast ändrad:
Sv: Familjtjaffs - vems ansvar?

Svar på 1, 2 och 3 är att sonen bör betala. Han är tjugo år gammal och har haft möjlighet att jobba även om han har struntat i det. Om någon förälder vill hjälpa honom är det helt ok, men det är dennes ensak och ingenting som den andra föräldern behöver vara med på.

Instämmer helt, sonen är myndig och har därmed ansvar för sitt eget handlande och sin ekonomi, att föräldrarna hjälper är bara pga snällhet. De är inte juridiskt skyldiga till det.
 
Sv: Familjtjaffs - vems ansvar?

1.an.
Sonen.
Som hyresgäst så ansvarar man för skador som blir.
Jordabalken 12 kap http://www.riksdagen.se/sv/Dokument...gssamling/Jordabalk-1970994_sfs-1970-994/#K12
24 § Hyresgästen skall under hyrestiden väl vårda lägenheten med vad därtill hör. Han är skyldig att ersätta all skada som uppkommer genom hans vållande eller genom vårdslöshet eller försummelse av någon som hör till hans hushåll eller gästar honom eller av annan som han inrymt i lägenheten eller som där utför arbete för hans räkning.

2 och 3, vilket tjafs.
Men man kan kanske hänvisa till att föräldrar skall försörja sina barn efter förmåga.
Så med större förmåga får man betala mera.
 
Sv: Familjtjaffs - vems ansvar?

Vissa föräldrar verkar roa sig med att aldrig lära en kille (eller tjej) någonting i hela hans liv och sedan knuffa ur honom ur boet och vara förvånad över att han inte kan tvätta.
Stackars, stackars den som flyttar ihop med den här personen någon gång i framtiden och får ta över rollen som förälder, varför i h-vete ska det vara så hopplöst att låta ungarna växa upp och lära sig ta eget ansvar? :rage:
 
Sv: Familjtjaffs - vems ansvar?

1. En pappa hyr ut en BR till sin son, när sonen efter ett år ska flytta är det en spricka i handfatet. Sonen vet ej hur den tillkommit men den fanns inte där innan. Handfatet var helt nytt så det lär ha tappats något av honom eller någon kompis till honom i det. Vem ska betala nytt handfat, sonen, pappan eller pappa+mamma (med argumentet att det är deras son). Hemförsäkringen täckte inte detta.

Sonen ska självfallet betala det. Det spelar ingen roll om han inte vet hur sprickan har uppkommit. Som svar på att han inte har skaffat någon hemförsäkring: Synd för honom!

2. Pappa kör ner sonens grejer till nya bostaden 60 mil bort. Han vill att mamman ska betala halva bensinkostnaden för detta. Kan tilläggas att pappan tjänar dubbelt så mycket som mammas. Rätt/fel?
Har pappan erbjudit sig att stå för bensinkostnader så får han stå för det, inte kräva in halva summan av mamman. Har inte pappan erbjudit sig att betala bensinkostnaderna så får sonen betala dem.

Mamman hjälpte sonen att flyttstäda men det blev ändå inte bra. Pappan ville då anlita en städfirma som skulle göra slutstäd, detta skulle då mamman/pappan dela på kostnaden för, rätt/fel?
Sonen är den som har hyrt bostaden av pappan och det här är således en sak mellan dem. Att mamman är den som har städat är oväsentligt för vem som ska betala för det.

På samtliga frågor 1-3 så förstår jag inte alls varför mamman överhuvudtaget blandas in.
 
Sv: Familjtjaffs - vems ansvar?

Mmm, när jag var 18 och flyttade så fixade de lägenheten, lånade ut möbler, hyrde flyttbilen, ställde in prylarna och skaffade mig en telefon (skilda dessutom). Vid tredje flytten var jag fullt kapabel att ordna allting själv och de hjälpte fortfarande till, eftersom man hjälper sina släktingar. (Om en kusin, vän eller moster till mig frågar om jag kan hjälpa henne flyttstäda eller flytta så gör jag det om jag bara kan.) Sina barn lär man först och hjälper sedan.

Det tar tid att lära sig städa på riktigt, att flyttstäda. Det bara gör det. Det är inget medfött att veta att man kan flytta på en spis eller ett kylskåp eller dammsuga en vägg.
 
Sv: Familjtjaffs - vems ansvar?

kl

Pappan har väl en bostadsrättsförsäkring? Den borde täcka sprickan och då kan sonen enbart betala den självrisken. Att hans hemförsäkring inte täcker är ju givet.
 
Sv: Familjtjaffs - vems ansvar?

Mja. Det vore lite enklare om han faktiskt bad om hjälp själv.
Typ "Jag har sumpat mobilen, vad bör jag fixa med nu?"
Eller "Vad ska jag tänka på när jag flyttstädar?"
men man får ju dra ur honom att han sumpar saker.
Har testat att inte tjata (typ dessa former av tjat: "sätt igång med packandet i tid, det tar längre tid än man tror att tömma en lägenhet") men då händer ännu mindre tyvärr..

Men det låter faktiskt nästan inlärt. Som om han är lärd att han får skäll men inte hjälp om någonting händer. Om han får hjälp kanske han får hjälp men inte får se hur man gör, någon var för stressad och irriterad för att låta honom testa sig fram under överinseende och låta honom misslyckas lagom som liten.

Den mest handfallna av mina väninnor var uppfostrad den hårda vägen. om hon tappade nycklarna när hon var 11 fick hon betala låsbytet på 2000, haha. Hon tappade saker jämt och det minskade inte av paniken över skället, hon ändrade inte strategi. De mer vad ska vi säga kapabla lärde sig med att vara med mamma i olika sysslor och inte få överdrivna konsekvenser. (När jag tappade nycklarna en gång fick jag hjälp att leta... jag tappade inte bort dem igen, för sedan la jag dem alltid på samma ställe.)

Det är ingen vits att tjata på någon som aldrig flyttat om -börja packa ;) man måste gå dit, stoppa honom i bilen, åka till IKEA, visa hur en flyttkartong ser ut. Köra till lägenheten och handgripligen visa hur man stoppar allt i flyttkartonger. Det bara är så. Han är 20, har aldrig flyttat i sitt liv och hans föräldrar har aldrig flyttat. Det är en skill. Jag har flyttat en gång om året i 9 år, och däremellan flyttat åt ett par vänner varje år. Den som säger att det "bara är" har fel. De flesta misslyckas med att packa ordentligt, de flesta behöver veta att böckerna ska vara i kassar inte i jättelådor osv. De flesta väntar till sista sekunden, de flesta "upptäcker" en källare när vännerna som ska bära har kommit.

Städa, har han någonsin hyrt en stuga med föräldrarna och städat den innan de flyttat ut, vandrarhemsrum? lokal för födelsedagskalas? Den absoluta majoriteten är ganska handfallna när det gäller att städa på det sättet (inklusive uppenbarligen killens mamma, som borde engagerat honom i städningen istället för att städa åt honom. Sedär, nu har jag städat åt dig, nästa gång får du göra. Det funkar inte för han lärde sig inte.).
 
Senast ändrad:
Sv: Familjtjaffs - vems ansvar?

Det är bättre av föräldrar att hjälpa än att låta honom falla platt. Tror det är effektivare också. Om han får hjälp att lära sig städa och flytta så klarar han det kanske nästa gång, eller gången efter, om de bara lämnar honom i röran så har han inte lärt sig ngt.

Precis, av att slå sig lär man sig hur det är att slå sig. Det är nog allt, skulle jag säga. Jag blir alltid misstänksam mot de som förespråkar den idén om uppfostran - det verkar så extremt emotionellt snålt.

Snarare tänker jag mig att den här gnällspiken till pappa har uppfostrats med att utan vägledning få "ta sina smällar". Av det har han lärt sig att han faller mjukare om han använder andra - tex sin fd fru eller sin son - som syndabockar och krockuddar.
 
Sv: Familjtjaffs - vems ansvar?

Jag önskar verkligen att det kunde gå till så som du skriver.
Tror det handlar om mycket stolthet för föräldrarna också, att dom vill att sonen ska lyckas.
Skulle jag lägga upp det såhär för mamman skulle hennes och min relation bli sämre också, eftersom hon alltid står på sonens sida.
Det vill jag inte heller, egentligen borde jag kanske inte alls lägga mig i.
Men det är svårt när det är så mycket tjaffs och man får höra de olika "lägrerna" vara arga på varandra hela tiden.

Om det är jobbigt och du hamnar emellan så är det väl baraste säga att du inte vill lyssna på det/att det inte är ditt problem. Du ska väl inte uppfostra föräldrarna till hur de ska vara? Verkar väldigt märkligt tycker jag.
 

Liknande trådar

Relationer Varning för vääääldigt långt inlägg! Jag skriver sällan personliga saker här men nu känner jag att jag skulle behöva andras syn på...
2 3 4
Svar
74
· Visningar
24 491
Senast: alazzi
·
Småbarn Jaha, då var det dags. Första gången man får SKÄMMAS som förälder! Pappan till sonen (4 år) hörde av sig idag och sa att sonen hade...
2 3
Svar
59
· Visningar
7 105
Senast: MiaMia
·
Övr. Barn Finns så mycket kloka människor här så jag vill fråga, kanske finns något man kan göra som man inte har tänkt på. Min väninna levde...
Svar
14
· Visningar
3 167
Senast: krambanan
·
Övr. Barn I snart sju år har min son bott växelvis. Han har aldrig tyckt om det och alltid varit emot att fara till pappan. Han har helt enkelt...
Svar
17
· Visningar
3 664
Senast: tgd
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Uppdateringstråd 29
  • Kastrera ja eller nej
  • Hur valde ni uppfödare?

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp