Familjtjaffs - vems ansvar?

Sv: Familjtjaffs - vems ansvar?

I mina ögon är sonen ansvarig på alla punkter. Sonen är ju myndig så då är det väl dags att han börjar bete sig som det också.
 
Sv: Familjtjaffs - vems ansvar?

-En gång i tiden så blev folk myndiga först vid 21 års ålder. Ibland önskar jag att det fortfarande vore så för många killar mognar sent. Många är för omogna i skallen för att fatta att dom är kan hamna hos kronofogden, bli bostadslösa och inte ens ha pengar till livets nödtorft. Och många fattar inte alls att dom är dödliga utan kör som idioter och håller på med risksporter utan att följa säkerhetsreglerna och tackar inte nej till oskyddat sex. Därför kan jag förstå om föräldrarna tycker att dom behöver hjälpa honom nu men inom några år måste dom släppa taget. Annars blir han aldrig "en riktig karl" och risken finns att han slår sig ihop med en duktig tjej som tar ansvaret en tid men en vacker dag så tröttnar hon...

Om han nu inte kunde packa och städa bra nog själv så är det rimligt att han är med, hjälper till och lär sig. Man kan undra hur skitigt det varit eftersom inte mamman kunde göra riktigt rent! Eller så kanske hon bara har ont i kroppen och inte kan krypa runt och skrubba golvlisterna mm. Man tänker knappt på att dom där förbannade listerna finns innan man ska flytta. För övrigt så håller jag med alla andra om att pappan inte ska be mamman att bidra ekonomiskt.
 
Sv: Familjtjaffs - vems ansvar?

egentligen borde jag kanske inte alls lägga mig i.
Men det är svårt när det är så mycket tjaffs och man får höra de olika "lägrerna" vara arga på varandra hela tiden.

Men samtliga punkter är ju ren småskit. Varför i all världen lägger du dig i sådana oviktiga och ointressanta skitsaker?
 
Sv: Familjtjaffs - vems ansvar?

Jag tycker ju inte ens att det verkar vara en option att sonen ska ta något som helst ansvar i den här familjen.

Dock så håller jag med om att pappan är en gnällspik som kommer och kräver MAMMAN på en massa i efterhand.

Citerar Petruska lite:
Jag skulle aldrig falla mig in att be mina barn om bensinpengar för att jag skjutsar dem. Inte ens andras barn, faktiskt - de flesta 20-åringar jag känner har mycket små ekonomier. (Vuxna brukar man ju inte behöva be.)

Jag räknar en 20 åring som vuxen.
En 20-åring som har en knaper ekonomi för att den är för lat för att jobba skulle jag aldrig curla på det viset. Däremot om den har knaper ekonomi av andra orsaker.
 
Sv: Familjtjaffs - vems ansvar?

Tycker du ja !

Men för H_Z så kan det vara ett jättestort problem och jag kan föreställa mig hur *alla* kommer och beklagar sig för henne och det är skitjobbigt
 
Sv: Familjtjaffs - vems ansvar?

Alltså, mina föräldrar skulle inte be mig om bensinpengar om de skjutsade mig 60 mil. Och jag skulle inte ha en chans i världen att ge dem några heller, hur mycket jag än försökte. Jag går mot de 50, så jag är vuxen. Detsamma gäller för mina föräldrar, medan deras föräldrar levde. Aldrig att min mamma hade fått ge bensinpengar tex till min mormor.

Det jämnar ju ut sig, eftersom alla är barn till någon och förälder till någon.
 
Sv: Familjtjaffs - vems ansvar?

På alla punkter, sonen är huvudansvarig men det är en sak mellan far och son, något de får göra upp. Båda är vuxna nog för att kunna göra upp avtal mellan sig.
 
Sv: Familjtjaffs - vems ansvar?

Så har jag det också. Är vi gemensamt på restaurang/Liseberg/släktkalas/etc så vill mina föräldrar stå för utgifterna. Men jag kan inte ens minnas en tid då jag inte var kapabel att ordna saker själv om det behövdes, så för mig har den "curlingen" inte fått några negativa effekter.
 
Sv: Familjtjaffs - vems ansvar?

Olika familjer gör uppenbarligen på olika vis. Vi tar det inte förgivet i vår familj att föräldrar ska betala bara för att de är föräldrar.

Om något av mina barn flyttar och ber mig köra 60 mil så är jag helt säker på att de skulle erbjuda sig att betala, sen är det en annan femma om jag skulle ta emot pengarna.
 
Sv: Familjtjaffs - vems ansvar?

Jag tror aldrig någon av mina föräldrar bett om bensinpengar, lånar jag bilen förväntas jag tanka om det blir en längre tur. Å andra sidan så skjutsar de inte 60 mil bara så där, då tar jag givetvis flyget. Och visst kan jag skjutsa mina föräldrar utan att ta betalt, men långa sträckor skulle ingen frågat om.
 
Sv: Familjtjaffs - vems ansvar?

Vi tar det inte förgivet i vår familj att föräldrar ska betala bara för att de är föräldrar.

Nej, vi tar som föräldrar för givet att vi ska betala eftersom vi är föräldrar.

Som barn är vi glada och tacksamma att bli bjudna.

Och om man, som jag, råkar vara i den livsfas då man är barn och förälder samtidigt, så skapar ju i princip ett restaurangbesök som mina föräldrar bjuder på utrymme för mig att bjuda ut barnen.
 
Sv: Familjtjaffs - vems ansvar?

Det viktiga i det här sammanhanget är väl att det inte är så enkelt att bara man inte hjälper barnen för mycket så blir de självständiga. Eller, om man vänder på det, om man hjälper barnen så blir de hjälplösa mähän. Det är nåt annat som måste till som tex Badger var inne på, man måste hjälpa barnen fram stegvis till en självständighet och rimligtvis även själv visa prov på självständighet. Att vara självständig har nog egentligen ganska lite med mängden hjälp man har fått utan snarare med hur hjälpen har lagts fram. Jag skulle bli oerhört förvånad om mina barn blir osjälvständiga och handlingssvaga, hos oss är nog värderingen att det är något fint att styra upp och ta tag i saker ganska stark.
 
Sv: Familjtjaffs - vems ansvar?

Eller, om man vänder på det, om man hjälper barnen så blir de hjälplösa mähän.

Jag bedömer den risken som mycket liten. Jag tror sällan att det är kärleksfull hjälpsamhet som kväser en personlighet.

Idealet är naturligtvis att hjälpa dem till kompetent självständighet, men också att hjälpa dem till generositet - att de ärligt vill ge vidare vad de själva har fått. Om de för all framtid känner att "jag har minsann alltid fått klara mig själv så det ska alla andra också göra!", så skulle jag vara lite missnöjd med min uppfostrarinsats.
 
Sv: Familjtjaffs - vems ansvar?

Jag räknar en 20 åring som vuxen.
Mina föräldrar hade aldrig krävt mig på bensinpengar som tjugoåring. Gick vi ut och åt pröjsade de alltid. Jag var 20 och började precis bygga upp mitt liv och min ekonomi, inte en chans att mina ganska well-off föräldrar hade suttit och bett mig om 200 spänn. Inte ens femhundra spänn.

Det blev folk av mig ändå.
 
Sv: Familjtjaffs - vems ansvar?

Men för H_Z så kan det vara ett jättestort problem och jag kan föreställa mig hur *alla* kommer och beklagar sig för henne och det är skitjobbigt

Om mina familjemedlemmar var redo att riskera vår relation för mina åsikter om bensinpengar, skulle jag tycka att det var det som var problemet. Inte vem som "hade rätt" i sak i frågor som dessa.

För mig blir det här frågor om hur man lever i sina relationer, inte frågor om vem som har rätt.

Därutöver anar jag ju, utifrån vad som står i tråden, att jag skulle tycka att pappan är en snål gnällspik, men det är ju utifrån att jag inte är van vid pappor som beter sig som han.
 
Sv: Familjtjaffs - vems ansvar?

Som förälder med nyutflugna barn så finns det definitivt ekonomi att vara generös.
Om man tidigare hade en bra ekonomi.
Det är en hel del utgifter varje månad som plötsligt bara är borta.
Det räcker till många liter bensin och till att bjuda på litet av varje.
 
Sv: Familjtjaffs - vems ansvar?

Ja eller hur?
I min familj så hjälper man varandra med vad man kan.
Och det går åt det håll som det bäst behövs för tillfället.
 
Sv: Familjtjaffs - vems ansvar?

Ja, precis. Och finns inte pengarna, ja då finns de ju inte helt enkelt (såklart).

För mina föräldrar blev största skillnaden att jag tog med mig min häst ner till Småland när jag började plugga. Visserligen betalade de för honom även där men växjöpriserrna var i princip obefintliga i jämförelse med vad helinackordering kostade här i Sthlm.
 
Sv: Familjtjaffs - vems ansvar?

Olika familjer gör uppenbarligen på olika vis. Vi tar det inte förgivet i vår familj att föräldrar ska betala bara för att de är föräldrar.

Om något av mina barn flyttar och ber mig köra 60 mil så är jag helt säker på att de skulle erbjuda sig att betala, sen är det en annan femma om jag skulle ta emot pengarna.

Precis. Min 23 årige son tjänar nästan tre gånger så mycket som jag gör/år. Det hade varit ganska löjligt om han förväntade sig att jag skulle bjuda på diverse saker. Skulle jag köra honom 60 mil (om jag hade kunnat, jag kör inte bil längre) så skulle han självklart betalat för både bensin och mat. Det hade inte ens varit någon diskussion. Skulle jag däremot köra min dotter 60 mil som enbart har studielån så skulle vi delat på det eftersom varken jag eller hon har så mycket pengar. Hon hade självklart erbjudit sig att stå för det men jag hade ju velat betala så mycket jag hade kunnat ändå. Skulle någon av dem låna min bil så är det självklart för dem att de tankar bilen så att det finns lika mycket eller mer bensin i den än vad det fanns innan. Man gör ju det bästa efter sin förmåga helt enkelt. Bara för att man är förälder så innebär ju inte det automatiskt att man har mycket pengar. Man kan faktiskt vara en sjuk förtidspensionär också som inte kan ställa upp och betala en massa dyra saker till sina barn hur gärna man än hade velat. Än så länge behöver jag iallafall inte betala för att mina barn ska vilja umgås med mig tack och lov. För även om det har hänt att jag har betalat resan hem för min dotter så gör jag ju det för att jag vill, inte för att hon på något sätt kräver det.
 

Liknande trådar

Relationer Varning för vääääldigt långt inlägg! Jag skriver sällan personliga saker här men nu känner jag att jag skulle behöva andras syn på...
2 3 4
Svar
74
· Visningar
24 242
Senast: alazzi
·
Småbarn Jaha, då var det dags. Första gången man får SKÄMMAS som förälder! Pappan till sonen (4 år) hörde av sig idag och sa att sonen hade...
2 3
Svar
59
· Visningar
7 086
Senast: MiaMia
·
Övr. Barn Finns så mycket kloka människor här så jag vill fråga, kanske finns något man kan göra som man inte har tänkt på. Min väninna levde...
Svar
14
· Visningar
3 145
Senast: krambanan
·
Övr. Barn I snart sju år har min son bott växelvis. Han har aldrig tyckt om det och alltid varit emot att fara till pappan. Han har helt enkelt...
Svar
17
· Visningar
3 658
Senast: tgd
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • 🇪🇺EU VALET 2024🇸🇪
Tillbaka
Upp