Fast i destruktiv relation och ingen väg ut

Socialtjänsten kan inte hjälpa mig eftersom jag bor kvar här.
Jag har inte berättat om våldet för att han har en dotter varannan vecka och då blir det orosanmälan. Han är en fantastisk pappa och jag har noga täckt alla blåmärken de veckor hon är här.
Jag vill inte dra in honom i någon skit och förstöra hans liv, till skillnad från vad han gör mot mig.

Han skyller allt på mig. Han vill inte hjälpa mig leta bostad (jag är arbetslös och skuldsatt så att hitta hyreskontrakt är nästan omöjligt).

Han vill inte gå i rådgivning så vi kan stå ut tills jag hittat bostad.
Jag har inget nätverk här i stan. Jag kan inte flytta hem till mamma i Sthlm pga hon är i riskgrupp för corona.

Jag har tid på vårdcentralen imorgon för remiss till psykiatrin.

Jag lever i en overklig bubbla. Jag känner nu att jag inte har någon annan väg ut än att ge mig ut i skogen och hänga mig.

finns det någon som kan ge mig en strimma hopp?
jag vet inte om jag någonsin kommer överleva detta.

Kontakta en kvinnojour i alla fall. Och du är inte ensam:heart

Du måste flytta, på allvar. Varken skogen eller att leva med honom är ett alternativ. Du är nedbruten, kom därifrån och börja leva. En jourbostad kanske inte är så kul men ta det nu och ta resten sen.

Var i landet finns du?
 
Kontakta en kvinnojour i alla fall. Och du är inte ensam:heart

Du måste flytta, på allvar. Varken skogen eller att leva med honom är ett alternativ. Du är nedbruten, kom därifrån och börja leva. En jourbostad kanske inte är så kul men ta det nu och ta resten sen.

Var i landet finns du?

Det stora dilemmat i denna situation är kostnaden för ett annat boende. De boenden som kvinnojourer tillhandahåller kostar pengar, den kostnaden brukar socialtjänsten stå för. Men för att vi ska kunna göra det måste man ansöka om det, och då kommer det i TS fall att göras en orosanmälan på mannens dotter, och denna anmälan kommer att leda till en utredning eftersom man måste inleda utredring om ett barn kan tänkas ha bevittnat våld.
 
Socialtjänsten ordnar inte permanenta bostäder år folk, det ligger på egenansvaret att ordna boende. Vi kan ibland gå in och hjälpa till med tillfälliga boenden men det finns ingen skyldighet att ordna permanenta boenden.

Det är bra att du förtydligar angående bostäder, det jag undrar över är just vilket stöd @hier behöver för att kunna skaffa eget boende. Det är ju en sak med akutboende tillfälligt (och då tänker jag att det kan underlätta för att få hjälp att antingen berätta om våldet eller att kortvarigt "flytta in" hos mamma (utan att skriva sig där förstås). Men även efter ett tillfälligt boende behöver ju situationen lösas och då tänker jag att det borde finnas möjlighet till ekonomiskt stöd från soc för att klara hyran om man själv får tag på bostaden? Men jag kan inte de reglerna, så därför skrev jag inget om det utan överlåter det åt andra som kan.
 
Det är bra att du förtydligar angående bostäder, det jag undrar över är just vilket stöd @hier behöver för att kunna skaffa eget boende. Det är ju en sak med akutboende tillfälligt (och då tänker jag att det kan underlätta för att få hjälp att antingen berätta om våldet eller att kortvarigt "flytta in" hos mamma (utan att skriva sig där förstås). Men även efter ett tillfälligt boende behöver ju situationen lösas och då tänker jag att det borde finnas möjlighet till ekonomiskt stöd från soc för att klara hyran om man själv får tag på bostaden? Men jag kan inte de reglerna, så därför skrev jag inget om det utan överlåter det åt andra som kan.

Jag som arbetar i storstadsregion anser att bostadssituationen är vårt största sociala problem. De som blir våldsutsatta i en relation tvingas många gånger bo kvar ihop med våldsutövaren.

I just detta fall är haken att om socialtjänsten kopplas in blir det en orosanmälan vilken kommer att leda till en utredning då det måste öppnas en utredning om ett barn kan tänkas ha bevittnat våld.
 
Jag som arbetar i storstadsregion anser att bostadssituationen är vårt största sociala problem. De som blir våldsutsatta i en relation tvingas många gånger bo kvar ihop med våldsutövaren.

I just detta fall är haken att om socialtjänsten kopplas in blir det en orosanmälan vilken kommer att leda till en utredning då det måste öppnas en utredning om ett barn kan tänkas ha bevittnat våld.
Och dessutom så lär ju inte den utredningen leda till ngt om mannen är så bra pappa är som ts påstår? (Nu tycker inte jag en kvinnomisshandlare är en bra pappa men du kanske förstår hur jag menar.)
 
Det stora dilemmat i denna situation är kostnaden för ett annat boende. De boenden som kvinnojourer tillhandahåller kostar pengar, den kostnaden brukar socialtjänsten stå för. Men för att vi ska kunna göra det måste man ansöka om det, och då kommer det i TS fall att göras en orosanmälan på mannens dotter, och denna anmälan kommer att leda till en utredning eftersom man måste inleda utredring om ett barn kan tänkas ha bevittnat våld.

Jag trodde de flesta KJ var helt ideella med egna boenden utan inkoppling av soc. Beklagar att jag gav en felaktig bild!

(Även om nu en orosanmälan är på sin plats, tänkte det kunde vara en väg ut om orosanmälan kändes som ett svårt hinder...)
 
Jag bor i Småland, i mitten, och hjälper gärna till.

Jag är lite luttrad efter att ha varit familjehem och jobbat i skola länge. Min erfarenhet är tyvärr att orosanmälningar om barn som far illa inte får så stor genomslagskraft som man skulle önska. Så prata du med socialtjänsten om din situation. Inte för att jag inte vill att det skulle vara annorlunda. Jag önskar så att de hade lag och kraft bakom sig mer än vad de har.

Och nej, det är inte ditt fel att han slår. Det är din hjärnas sätt att stå ut med en situation som löser det så. Har den t-shirten också.

Kram. Hör av dig om du behöver hjälp. Svischar gärna pengar till tågbiljett el dyl. Jag gissar att vi är ett jättegäng som finns här om du vill lämna.
 
Socialtjänsten kan inte hjälpa mig eftersom jag bor kvar här.
Jag har inte berättat om våldet för att han har en dotter varannan vecka och då blir det orosanmälan. Han är en fantastisk pappa och jag har noga täckt alla blåmärken de veckor hon är här.
Jag vill inte dra in honom i någon skit och förstöra hans liv, till skillnad från vad han gör mot mig.

Han skyller allt på mig. Han vill inte hjälpa mig leta bostad (jag är arbetslös och skuldsatt så att hitta hyreskontrakt är nästan omöjligt).

Han vill inte gå i rådgivning så vi kan stå ut tills jag hittat bostad.
Jag har inget nätverk här i stan. Jag kan inte flytta hem till mamma i Sthlm pga hon är i riskgrupp för corona.

Jag har tid på vårdcentralen imorgon för remiss till psykiatrin.

Jag lever i en overklig bubbla. Jag känner nu att jag inte har någon annan väg ut än att ge mig ut i skogen och hänga mig.

finns det någon som kan ge mig en strimma hopp?
jag vet inte om jag någonsin kommer överleva detta.
Tror inte du behöver vara orolig för hans relation med sitt barn, är han en så bra pappa som du säger att han är så kommer han få fortsätta att ha en relation med dottern. Det är iallafall så som jag uppfattat det. Så var inte orolig för att en orosanmälan påverkar på det sättet.
 
Jag finns i NV Skåne och pluggar distans så har möjlighet att vara behjälplig snabbt. PMa om jag kan göra något för dig!

Känner du att det är för tungt med en anmälan i ett första skede så skit i det, det är inte prio. Att du tar dig därifrån och hamnar på en säker plats är prio 1. Allting annat är sekundärt. Jag förstår att det känns som en omöjlig situation att hitta boende och bara dra över en natt men det går att lösa, vi är många här som kan erbjuda boende mer eller mindre tillfälligt. Allt du behöver göra är att ta tag i en av alla de hjälpande händer som bukemedlemmar sträcker ut. Vi är många som finns här och är redo att hjälpa :heart
 
Varför är det en hake? Det är väl bra?
TS verkar ju tyvärr se det som något som är helt omöjligt att vara delaktig i att det sker, därför är det ett problem i just det här fallet. Rent allmänt verkar det ju lysande om ett barn som lever med en far som misshandlar sin partner får hjälp att hantera situationen så hon inte får livslånga sår av det hela.
 
TS verkar ju tyvärr se det som något som är helt omöjligt att vara delaktig i att det sker, därför är det ett problem i just det här fallet. Rent allmänt verkar det ju lysande om ett barn som lever med en far som misshandlar sin partner får hjälp att hantera situationen så hon inte får livslånga sår av det hela.
För TS är det en hake eftersom det är det hon vill undvika.
Jo det har jag förstått, jag hoppas dock @hier inser att det dels inte är hennes sak att skydda honom från och dels att det faktiskt kan vara bra för barnet.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Det finns ju massor av trådar om Corona men hur sjutton ska man veta vad man har? I förrgår började jag må lite dåligt, började bli...
9 10 11
Svar
203
· Visningar
25 489
Senast: Lillefrun
·
Relationer Jag skulle behöva lite råd. Jag är sedan ca 20 år tillbaka tillsammans med en man. Vi blev sambos för 7 år sedan och har två barn med...
2
Svar
24
· Visningar
5 619
Äldre Hej! Jag skriver från ett nytt konto då flera på buke vet vem jag är och detta kommer bli ganska personligt och om saker som få vet om...
Svar
1
· Visningar
1 840
Senast: kryddelydd
·
Kropp & Själ I oktober 2012 så fick jag som några kanske minns en akut stressreaktion på jobbet. Jag sattes i en taxi hem och sjukskrevs sedan av...
Svar
4
· Visningar
1 069
Senast: Cattis_E
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp