Fd. vildkatt ihop med "vanlig" katt, svartsjuka?

Aliche

Trådstartare
Ja nu blev ju rubriken inte helt 100 men hursomhelst! Vi skaffade en kattkompis till vår heliga birma (hankatt) i oktober förra året, den nya är en honkatt som vi tog från Kattstallet. Hon föddes i ett industriområde och bodde där tills hon blev infångad ca 1,5 år gammal och nu är hon ca 3 år (ingen vet säkert hur gammal hon är). Hon har haft det väldigt tufft det märks för hon var väldigt skygg när vi fick henne, apatisk t.o.m efter att ha vantrivts på kattstallet, men hon har gradvis blivit mer modig och mer social så att hon nu sover i vår säng nära nära varje natt och man känner hur hon spinner när man pratar med henne, hon spinner även när det vankas blötmat morgon och kväll och kelar hejvilt med alla möbler :) dock får inte vi klappa henne än men det gör inget, det kommer så småningom.

Problemet är att vår andra katt alltid varit väldigt ranglåg och inte brytt sig om andra katter speciellt mer än att dom är lite kul att busa med, har haft honom med hos min mamma på somrarna där han kunnat gå ute med hennes katter. Han är världens snällaste och otroligt lätt att ha att göra med.

Nu när honan vågar vara ute mer så är det som att dom inte vet hur dom ska bestämma vem som är högst i rang, ingen av dom är ju ranghög eller ens bossig utan båda är väldigt undergivna men då blir det som att dom inte vet hur dom ska bete sig mot varandra ibland. Det verkar som att de sociala koderna katterna emellan inte riktigt funkar. Största delen av tiden är det inga problem utan dom kan sova i sängen och soffan tillsammans. Men när vi är med så verkar det som att hankatten blir svartsjuk trots att han får jättemycket uppmärksamhet, om honkatten någongång skulle våga sig upp i soffan när vi sitter där så jagar han ner henne.. Samma sak om hon vågar sig nära oss när vi leker t.ex. då hoppar han på henne helt utan anledning, precis som att han ska markera att vi är hans. Han gillar henne men det är som att han inte vill dela oss eller nåt, jag vet inte riktigt!
Är det någon med erfarenhet om vad vi kan göra, tänka på, ändra på osv?
Vi har skaffat en sån Feliway som man sätter i uttaget men vi kan inte säga att det gjort någon speciell skillnad.

Känns ju så synd nu när hon äntligen känner sig såpass trygg med oss att hon vill vara med och leka och vara med i soffan men hankatten bara jagar bort henne..
Vi vill ju att båda katterna ska kunna vara med i soffan och att hon ska låta oss klappa henne men det blir svårt när han beter sig såhär.
 
Sv: Fd. vildkatt ihop med "vanlig" katt, svartsjuka?

Tyværr tror jag inte det finns något du kan gøra åt hans svartsjuka. I en del fall væljer katterna var sin mænniska som favorit och då går det bra.
 
Sv: Fd. vildkatt ihop med "vanlig" katt, svartsjuka?

Vad händer om ni puttar ner honom från soffan och slutar leka med honom när han beter sig illa?
Ni får visa att hon har rätt att vara där genom att plocka upp henne och kela med henne.
 
Sv: Fd. vildkatt ihop med "vanlig" katt, svartsjuka?

Problemet är ju att vi fortfarande inte får röra henne annars hade det varit självklart, men hon är fortfarande skygg i vissa situationer. Hon vill gärna vara med men blir osäker när han beter sig så...
 
Jag vet att det här är en gammal tråd, men jag har litegrann samma fundering. Vår äldre katt M (fem år) blev av med sin bror i våras. I somras skaffade vi en ny katt L (tre år) från katthem. L är ganska skygg. Från början var det inget problem alls mellan katterna, men nu, när L börjar vara modigare, har M börjat fräsa ifrån när L kommer fram till oss. "Min människa!" liksom. Vi har verkligen försökt pyssla om M så han inte ska känna sig åsidosatt, och det är fortfarande en hel del rutiner som bara han får vara med på (kvällspromenader, t ex). Och de leker en del, lite brottning (men de har inte riktigt kommit fram till hur man ska göra än) och jaga varann i full fart, så de har utbyte av varann. Men det är svårt att träna L att bli en modigare katt när M säger att han inte får. I synnerhet som L egentligen tycker att M är mycket mer trygghet än vad vi kan vara.

Finns det hopp?
 
Jag vet att det här är en gammal tråd, men jag har litegrann samma fundering. Vår äldre katt M (fem år) blev av med sin bror i våras. I somras skaffade vi en ny katt L (tre år) från katthem. L är ganska skygg. Från början var det inget problem alls mellan katterna, men nu, när L börjar vara modigare, har M börjat fräsa ifrån när L kommer fram till oss. "Min människa!" liksom. Vi har verkligen försökt pyssla om M så han inte ska känna sig åsidosatt, och det är fortfarande en hel del rutiner som bara han får vara med på (kvällspromenader, t ex). Och de leker en del, lite brottning (men de har inte riktigt kommit fram till hur man ska göra än) och jaga varann i full fart, så de har utbyte av varann. Men det är svårt att träna L att bli en modigare katt när M säger att han inte får. I synnerhet som L egentligen tycker att M är mycket mer trygghet än vad vi kan vara.

Finns det hopp?
Precis såhär är det hos oss men det har blivit mycket bättre även om det går lite fram och tillbaka. Nu får vi klappa henne lite på huvudet och hon sover alltid med oss i sängen och hankatten också. Ibland ligger det väldigt nära varandra och ibland lite längre ifrån men de verkar ändå vilja hänga på samma ställe :) Ibland får hankatten ett ryck och hoppar i honkattens huvud men hon har blivit bättre på att säga ifrån. Jag vet inte om det någonsin blir som 2 "vanliga" katter eftersom hon har väldigt mycket bagage med sig och inte alltid reagerar som andra katter som vuxit upp tryggt och det gör hankatten lite förvirrad men det blir lite bättre hela tiden. Jag tror man bara får vara tålmodig och se till att man verkligen lägger lika mycket tid på båda katterna oavsett om den ena är mer skygg och den andra mer mer bossig så de känner att det finns plats och tid för de båda :)
 
Vad skönt att det går framåt med era katter i alla fall!

M är infångad som sjuveckors kattunge tillsammans med sin inte så tama mamma, så han är inte uppväxt med människor alldeles från början, men det är oss han bott hos hela tiden sen dess. L är, såvitt vi vet, infångad som sjumånaders ungkatt tillsammans med ett gäng andra katter. M har inte träffat så mycket andra katter, men de gånger vi haft en tredje bror till honom på besök, har han varit snäll. Därför fastnade vi för L, som verkligen vill ty sig till både katter och människor, även om han inte riktigt vågar, och i början kändes det alldeles perfekt. Det är nu sista veckorna som M börjat säga ifrån. Kanske för att L blivit modigare. När M är på sitt svartaste humör, och sitter bredvid oss och morrar, hjälper det för övrigt inte att klappa honom heller; då svär han åt oss också.

Nå, vi får se. Jag försöker verkligen göra en poäng av att M är världens mest fantastiska katt, men det skär lite i hjärtat att se L vända och gå.
 
Min erfarenhet är att man som människa får mäkla och styra lite när den ena katten är skygg/rädd/inte försvarar sig. Visa att det inte är okej att hoppa på kompisen av svartsjuka. Det är så skört med en fd hemlös rädd katt som farit illa!

Förutom att lägga extra tid på den svartsjuka katten så han inte känner sig bortglömd skulle jag när han flyger på honan i soffan lugnt men bestämt säga "nej" och lyfta ner honom så han förstår att det inte är acceptabelt. Men försök så gott du kan att förekomma attackerna. Du kan passa på att lyfta upp honom när hon ligger i soffan, innan han blir sur, och sätta honom på andra sidan om dig så de båda är nära och inte upplever att de måste tävla om dig, att det finns plats för båda.

Vissa katter kan, om de får möjlighet, bli riktigt fula mobbare... Det idealiska är såklart om katten själv kan försvara sig men gör de inte det måste man gripa in innan beteendet blir etablerat.
 
Vi var faktiskt till veterinären med M eftersom vi ville kolla upp om det är något fysiskt som gör honom grinig (eftersom han började muttra även när vi lyfte upp honom). Han var förstoppad (sånt där som är mycket lättare att upptäcka när man bara har en katt på lådan...) och verkade ha ont i höften/ryggen (huruvida det hade med förstoppningen att göra vet vi förstås inte). Så det kan vara sådant som spelat in också. Just nu står han på metacam (för att ta bort ont) och lactulos (för att hjälpa magen) och jag tycker faktiskt han varit en snällare katt senaste dagarna.

I övrigt försöker vi verkligen tala om för båda att de är världens mest fantastiska katter. Att säga ifrån till M när han jagar iväg stackars L hinner jag inte förrän i efterhand, och dessutom måste jag vara rätt försiktig för annars tar L åt sig också. Men jag försöker hitta plats åt dem på varsin sida, och det har som sagt funkat mycket bättre på sistone. Även om jag iofs fortfarande får intrycket av att M har lite ont (när vi lyfter honom på "fel" sätt). Vi får se vad veterinären säger när vi ska höras av i veckan.
 
Uppdatering: M visade sig ha inflammerade analsäckar. Nu är de städade och M är en gladare och snällare katt, även om han snäser åt L ibland fortfarande. (Å andra sidan kommer L fram och ramlar framför/på fötterna på M emellanåt, så det är inte alls så att de alltid bråkar.)
Min magkänsla, att det var något mer än bara svartsjuka, var med andra ord rätt.
 

Liknande trådar

Övr. Katt Jag leker rätt ofta med tanken på att köpa en katt. Jag har inte haft hund på två år, jag kommer inte köpa en ny hund och ingen häst...
2 3
Svar
56
· Visningar
4 686
Senast: cirkus
·
Övr. Katt Hejsan, jag heter Jonas och har en blandras (50% ragdoll, 50% huskatt) vid namn Lizzy, hon är ett år gammal om ett par dagar och är...
Svar
8
· Visningar
1 861
Senast: Praefatio
·
Övr. Katt Hej, Har precis skaffat två kattungar (Maine Coon). Den ena flyttade in tre veckor före, M, och H kom 3 veckor efter och är således tre...
Svar
5
· Visningar
1 192
Senast: MissFideli
·
Katthälsa Hej Jag provar att fråga här. Snälla inga påhopp, jag är här för att be om tips o råd. Jag gör det bästa jag kan för mina katter efter...
Svar
18
· Visningar
3 385

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Gråter du?
  • Aubergine
  • Dejtingtråden del 37

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Vikten av unghästbete
Tillbaka
Upp