Kintaro
Trådstartare
Jag har fyra stycken. En hane och tre honor. Är helt såld på rasen. De ger en sån otrolig kontakt och glädje. Klängiga och keliga och väldiga mammagrisar.
Alla är kastrerade utom en hona som är tre år.. Är det försent att para henne? Jag har hört att det är bättre att para första gångem när katten är yngre. Hon är väldigt fin och frisk och har ett fantastiskt temperament. Lilamaskad. Väldigt lättlärd och kommer hundraprocent på inkallning och är praktisk på så sätt att hon talar om exakt vad hon vill. Hon är mer hund än de hundar jag haft och ändå katt.
Tidigare har jag haft europé och det var också underbara katter men dessa är helt annorlunda i sättet . Mer som gosedjur. Det är också fantastiskt att se vilken gruppdynamik de har. Alla kan leka med varandra och även ensamma. Två kan sova medans de andra två leker utan att de är i självklara par. På kvällen lägger sig alla utom den yngsta honan hos mig i sängen. Efter nån timme börjar hon skrika utifrån hallen. Då ska hon hämtas och bokstavligen bäddas ner. Sedan somnar hon på en gång. Ofta ligger de i enda hög och sover .
Om jag bara varit på jobbet springer de ut i hallen och möter mig, försöker klättra upp. Har jag varit borta över natten så hälsar de inte ens på mig när jag kommer hem utan surar rätt länge. Då märker jag också att de ska ligga exakt på mig första natten annars sover de vid sidan av mig.
Jag har läst rätt mycket här på forumet innan jag började skriva idag och har ibland reagerat på att många tycker att katter ska få bara ute. Mina förra katter bodde både i huset och i stallet och kom och gick utan problem egentligen men dessa vill verkligen inte gå ut. Jag försökt massor med gånger både i koppel och utan när jag varit med såklart. De lägger sig bara platt på marken och hjärtat slår i hundranittio. Jag ser verkligen att de inte trivs ute. Däremot att ligga på den inhägnade balkongen i solen. Jag ska bygga ett uterum i min sommarstuga åt dem, där tycker de nog att gränsen går.
Jag har även en chokladmaskad av den äldre modellen och hon är verkligen helt annorlunda i utseendet än de yngre som är längre tunnare och har stora öron. De yngres svans är också mycket längre. En hona är svart oriental med illgröna ögon och alla blir helt fascinerade av den lilla pantern! Sedan är en hane rödtabby. Han är stor och kraftig. Riktigt maskulin och pratar massor även om allt är toppen, de övriga talar mest om de vill påtala något. Ingen risk att jag missar att fylla på i skålar och tömma lådan här inte! Min hane är ganska lugn för att vara siames. Men visst han klättar nog mer än andra katter av andra raser jag känner till. Otroligt kelig och tittar inte åt andra människor än mig. Den svarta och damen på min avatar är mellan golv och tak och det är rally och bus och de leker väldigt mycket med leksaker. Reserverade mot nya människor men om de känner igen någon blir de keliga.
En annan kul grej är att den lilla honan älskar att se på när jag lagar mat. Hon sitter på köksbordet och tittar helt galet intresserad. Sedan gör jag smycken på fritiden och hon är då som limmad och sitter bredvid pärlbrickan och kan titta hur länge som helst!
Den äldre chokladmaskade honan älskar alla. Precis alla. Hon spinner som ett flygplan bara man tar i henne. Ganska lugn men får ett tokryck då och då.
Berätta gärna om era! Det skulle vara jättekul!
Alla är kastrerade utom en hona som är tre år.. Är det försent att para henne? Jag har hört att det är bättre att para första gångem när katten är yngre. Hon är väldigt fin och frisk och har ett fantastiskt temperament. Lilamaskad. Väldigt lättlärd och kommer hundraprocent på inkallning och är praktisk på så sätt att hon talar om exakt vad hon vill. Hon är mer hund än de hundar jag haft och ändå katt.
Tidigare har jag haft europé och det var också underbara katter men dessa är helt annorlunda i sättet . Mer som gosedjur. Det är också fantastiskt att se vilken gruppdynamik de har. Alla kan leka med varandra och även ensamma. Två kan sova medans de andra två leker utan att de är i självklara par. På kvällen lägger sig alla utom den yngsta honan hos mig i sängen. Efter nån timme börjar hon skrika utifrån hallen. Då ska hon hämtas och bokstavligen bäddas ner. Sedan somnar hon på en gång. Ofta ligger de i enda hög och sover .
Om jag bara varit på jobbet springer de ut i hallen och möter mig, försöker klättra upp. Har jag varit borta över natten så hälsar de inte ens på mig när jag kommer hem utan surar rätt länge. Då märker jag också att de ska ligga exakt på mig första natten annars sover de vid sidan av mig.
Jag har läst rätt mycket här på forumet innan jag började skriva idag och har ibland reagerat på att många tycker att katter ska få bara ute. Mina förra katter bodde både i huset och i stallet och kom och gick utan problem egentligen men dessa vill verkligen inte gå ut. Jag försökt massor med gånger både i koppel och utan när jag varit med såklart. De lägger sig bara platt på marken och hjärtat slår i hundranittio. Jag ser verkligen att de inte trivs ute. Däremot att ligga på den inhägnade balkongen i solen. Jag ska bygga ett uterum i min sommarstuga åt dem, där tycker de nog att gränsen går.
Jag har även en chokladmaskad av den äldre modellen och hon är verkligen helt annorlunda i utseendet än de yngre som är längre tunnare och har stora öron. De yngres svans är också mycket längre. En hona är svart oriental med illgröna ögon och alla blir helt fascinerade av den lilla pantern! Sedan är en hane rödtabby. Han är stor och kraftig. Riktigt maskulin och pratar massor även om allt är toppen, de övriga talar mest om de vill påtala något. Ingen risk att jag missar att fylla på i skålar och tömma lådan här inte! Min hane är ganska lugn för att vara siames. Men visst han klättar nog mer än andra katter av andra raser jag känner till. Otroligt kelig och tittar inte åt andra människor än mig. Den svarta och damen på min avatar är mellan golv och tak och det är rally och bus och de leker väldigt mycket med leksaker. Reserverade mot nya människor men om de känner igen någon blir de keliga.
En annan kul grej är att den lilla honan älskar att se på när jag lagar mat. Hon sitter på köksbordet och tittar helt galet intresserad. Sedan gör jag smycken på fritiden och hon är då som limmad och sitter bredvid pärlbrickan och kan titta hur länge som helst!
Den äldre chokladmaskade honan älskar alla. Precis alla. Hon spinner som ett flygplan bara man tar i henne. Ganska lugn men får ett tokryck då och då.
Berätta gärna om era! Det skulle vara jättekul!
