Skimret kring piloter tycker jag påminner om det som tidigare fanns kring läkare. Men det kanske har minskat då fler kvinnor blivit läkare?
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Det var inte min mening att låta aggressiv, utan jag var faktiskt nyfiken - eftersom du lyfte frågan om den eventuella betydelsen av okunskap i sammanhanget.Det var värst vad du tar i!
Min fråga är ju varför dessa yrken då inte har samma skimmer? Om du menar att piloten har skimmer pga krav, kompetens så borde det med samma logik vara lika mkt skimmer för lokförare, flygledare och det tycker jag inte det är.Det var inte min mening att låta aggressiv, utan jag var faktiskt nyfiken - eftersom du lyfte frågan om den eventuella betydelsen av okunskap i sammanhanget.
Min uppfattning att pilotyrket är förknippat med särskilt stort ansvar på flera plan, och höga krav, tycker jag själv att jag bygger på kunskap snarare än okunskap. Jag har ett mångårigt stort intresse - inte någon fascinerad dyrkan utan sakligt intresse och en portion tillägnad kunskap - i ämnet, känner yrkespiloter, och flyger stundtals själv som fritidsintresse. För en oinsatt kan jag föreställa mig att en trafikpilot framstår som vilken busschaufför som helst - och i vissa aspekter är det säkert så. Det skulle absolut kunna förklara synen på yrket som trivialt, vilket föranledde min fråga.
I andra aspekter är jämförelsen direkt irrelevant. Den luftburna bussen kostar allt från några futtiga hundratals miljoner upp till 3-4 miljarder som i ögonblicket personligen förvaltas av kaptenen, den kostar >100 000 kr/tim att hålla i luften vilket leder till hårda krav från arbetsgivaren kring driftsekonomi och färdplanering, en ögonblickssnabb parkeringsskada kan leda till mångmiljonförluster för arbetsgivaren och ödelagd yrkeskarriär för piloten. En av säkerhetsskäl avbruten landning medför extrakostnader och ifrågasätts inte sällan i efterhand av arbetsgivaren, därför är stor integritet i yrkesrollen viktig. Till det kommer det uppenbara - det direkta ansvaret för passagerarnas välmående och ansvaret för de skador på liv och egendom på marken som kan ske vid ett haveri.
När man pratar om riskhantering och olycksrisker är det inte bara sannolikheten för en händelse som värderas, utan också konsekvensen av den. En händelse med låg sannolikhet och stor konsekvens kan i somliga sammanhang värderas som lika riskabel som en händelse med hög sannolikhet och liten konsekvens. Flygtrafik har visserligen låg sannolikhet för olyckshändelser (jämfört med framför allt biltrafik) medan de möjliga konsekvenserna vid en olyckshändelse kan bli oerhört omfattande. Därför menar jag att man inte kan avfärda pilotyrket som varande mindre ansvarfullt jutifrån att det sker relativt få olyckor.
Förvisso utövas ingen magi eller, dagligdags, abnorm skicklighet för att få ett flygplan från ett ställe till ett annat. Men det finns ingen magisk infrastruktur som sköter det, utan de hjälpsystem som finns assisterar befälhavaren. Runt två tredjedelar av alla flygolyckor orsakas av så kallade human factors, resten härrör från felande teknik, oförutsett väder, och avsiktliga händelser/sabotage. Utvecklingen inom trafikflyg går mot mer automatiserade system med mindre mänsklig påverkan, både för att öka säkerheten och för att spara pengar, men fortfarande är det generellt så att piloter flyger flygplan - framför allt starter och landningar, vilket är de tillfällen då riskerna är som störst för haverier.
Ifråga om hjältevibbar och namngivna piloter så är de två namn som först nämndes förknippade med två av världshistoriens mest spektakulära flyghaverier, och den kunskapen tror jag egentligen hör mer hemma i allmänbildning än i flyghjältenörderi. Rasmussen fanns det inte många vuxna svenskar som inte kände till hösten 1991, när han var kapten på det SAS-plan som havererade i Gottröra och där samtliga ombord överlevde. Sullenberger spelas just nu av Tom Hanks på bio, och var kapten på det plan som spektakulärt nödlandade på Hudsonfloden i New York 2009 vilket inte utan orsak blev en världsnyhet. Uppfattningen både hos flygare i allmänhet och hos utredare är att hans yrkesskicklighet var starkt bidragande eller avgörande för den lyckliga utgången. Det skimmer som kan finnas kring just honom ser jag själv faktiskt inget konstigt med.
@stjarnhimmel jämför med lokförare, sjökaptener och flygledare. Mitt intryck är att sjökapten faktiskt omgärdas av något slags skimmer eller åtminstone ofta ses som extra ansvarsfullt - och själv tycker jag det finns paralleller med en flygkapten. Jag tror att sjökapteners skimmer falnat i takt med att framför allt persontrafik till sjöss tappat den glans som fanns i början och mitten av förra seklet. Men även idag ansvarar ju somliga av dem (läs på stora kryssningsfartyg) för fler människor, och för jämförbara ekonomiska värden. Lokförare ser jag absolut som ansvarsfullt, jag har inte tillräcklig insikt för att värdera hur kraven ser ut. Flygledare har, i mina ögon, både stort ansvar och höga krav och jag uppfattar dem som i någon mån undervärderade i allmänhetens ögon.
Historiskt har väl lokförare ändå haft något slags skimmer, det är ju ett av de klassiska drömyrkena för barn (jo, kanske främst för pojkar). Men många yrken har fått förändrad status genom tiden, idag är ju både lokförare och framför allt flygledare väldigt anonyma roller. Få andra än piloter ser någonsin eller kommer i kontakt med flygledare, vill man vara litet raljant kan man kanske säga att de bara märks när de strejkar. Lokförare är ju också oftast rätt undanskymda. De syns sällan eller aldrig i sin yrkesroll för passagerare eller allmänhet. Det tror jag spelar stor roll.Min fråga är ju varför dessa yrken då inte har samma skimmer? Om du menar att piloten har skimmer pga krav, kompetens så borde det med samma logik vara lika mkt skimmer för lokförare, flygledare och det tycker jag inte det är.
Rasmussen och Gottröra kommer nog de flesta väl ihåg om de var vuxna då, ja. Men han på Hudsonfloden? Nja, där tror jag att du överskattar ditt eget specialintresse när det gäller allmänbildning. Att något blir en världsnyhet innebär väl inte att det blir allmänbildning? Jag skulle inte säga att det hör dit, och egentligen inte Rasmussen heller, även om jag kommer ihåg honom.Det var inte min mening att låta aggressiv, utan jag var faktiskt nyfiken - eftersom du lyfte frågan om den eventuella betydelsen av okunskap i sammanhanget.
Min uppfattning att pilotyrket är förknippat med särskilt stort ansvar på flera plan, och höga krav, tycker jag själv att jag bygger på kunskap snarare än okunskap. Jag har ett mångårigt stort intresse - inte någon fascinerad dyrkan utan sakligt intresse och en portion tillägnad kunskap - i ämnet, känner yrkespiloter, och flyger stundtals själv som fritidsintresse. För en oinsatt kan jag föreställa mig att en trafikpilot framstår som vilken busschaufför som helst - och i vissa aspekter är det säkert så. Det skulle absolut kunna förklara synen på yrket som trivialt, vilket föranledde min fråga.
I andra aspekter är jämförelsen direkt irrelevant. Den luftburna bussen kostar allt från några futtiga hundratals miljoner upp till 3-4 miljarder som i ögonblicket personligen förvaltas av kaptenen, den kostar >100 000 kr/tim att hålla i luften vilket leder till hårda krav från arbetsgivaren kring driftsekonomi och färdplanering, en ögonblickssnabb parkeringsskada kan leda till mångmiljonförluster för arbetsgivaren och ödelagd yrkeskarriär för piloten. En av säkerhetsskäl avbruten landning medför extrakostnader och ifrågasätts inte sällan i efterhand av arbetsgivaren, därför är stor integritet i yrkesrollen viktig. Till det kommer det uppenbara - det direkta ansvaret för passagerarnas välmående och ansvaret för de skador på liv och egendom på marken som kan ske vid ett haveri.
När man pratar om riskhantering och olycksrisker är det inte bara sannolikheten för en händelse som värderas, utan också konsekvensen av den. En händelse med låg sannolikhet och stor konsekvens kan i somliga sammanhang värderas som lika riskabel som en händelse med hög sannolikhet och liten konsekvens. Flygtrafik har visserligen låg sannolikhet för olyckshändelser (jämfört med framför allt biltrafik) medan de möjliga konsekvenserna vid en olyckshändelse kan bli oerhört omfattande. Därför menar jag att man inte kan avfärda pilotyrket som varande mindre ansvarfullt jutifrån att det sker relativt få olyckor.
Förvisso utövas ingen magi eller, dagligdags, abnorm skicklighet för att få ett flygplan från ett ställe till ett annat. Men det finns ingen magisk infrastruktur som sköter det, utan de hjälpsystem som finns assisterar befälhavaren. Runt två tredjedelar av alla flygolyckor orsakas av så kallade human factors, resten härrör från felande teknik, oförutsett väder, och avsiktliga händelser/sabotage. Utvecklingen inom trafikflyg går mot mer automatiserade system med mindre mänsklig påverkan, både för att öka säkerheten och för att spara pengar, men fortfarande är det generellt så att piloter flyger flygplan - framför allt starter och landningar, vilket är de tillfällen då riskerna är som störst för haverier.
Ifråga om hjältevibbar och namngivna piloter så är de två namn som först nämndes förknippade med två av världshistoriens mest spektakulära flyghaverier, och den kunskapen tror jag egentligen hör mer hemma i allmänbildning än i flyghjältenörderi. Rasmussen fanns det inte många vuxna svenskar som inte kände till hösten 1991, när han var kapten på det SAS-plan som havererade i Gottröra och där samtliga ombord överlevde. Sullenberger spelas just nu av Tom Hanks på bio, och var kapten på det plan som spektakulärt nödlandade på Hudsonfloden i New York 2009 vilket inte utan orsak blev en världsnyhet. Uppfattningen både hos flygare i allmänhet och hos utredare är att hans yrkesskicklighet var starkt bidragande eller avgörande för den lyckliga utgången. Det skimmer som kan finnas kring just honom ser jag själv faktiskt inget konstigt med.
@stjarnhimmel jämför med lokförare, sjökaptener och flygledare. Mitt intryck är att sjökapten faktiskt omgärdas av något slags skimmer eller åtminstone ofta ses som extra ansvarsfullt - och själv tycker jag det finns paralleller med en flygkapten. Jag tror att sjökapteners skimmer falnat i takt med att framför allt persontrafik till sjöss tappat den glans som fanns i början och mitten av förra seklet. Men även idag ansvarar ju somliga av dem (läs på stora kryssningsfartyg) för fler människor, och för jämförbara ekonomiska värden. Lokförare ser jag absolut som ansvarsfullt, jag har inte tillräcklig insikt för att värdera hur kraven ser ut. Flygledare har, i mina ögon, både stort ansvar och höga krav och jag uppfattar dem som i någon mån undervärderade i allmänhetens ögon.
Filmbranschen bidrar en hel del till den bild/kännedom folk i allmänhet har. Uniformerade hjältar i slowmo etc.Lokförare är ju också oftast rätt undanskymda. De syns sällan eller aldrig i sin yrkesroll för passagerare eller allmänhet. Det tror jag spelar stor roll.
Du ja.
Men inte alla andra![]()
Okej, om du har samma uppförande i ditt jobb som en flygvärdinna har, då skulle jag säga att du är ett extremt undantag.Du ja.
Men inte alla andra![]()
Ja, det är spännande!
Numera kommer jag inte i kontakt med skimret kring flygvärdinneyrket, men jag minns från min barndom och ungdom att det var ett yrke många tjejer drömde om.
Det framstår ju på många sätt som att även för att vara inom transportbranschen, så har yrket väldigt många nackdelar. Krävande på så vis att arbetstiderna är rätt underliga och sådant. Förutom då resenärer som ömsom kräks på dem, ömsom tafsar.
Ändå är det en sorts drömyrke, eller har varit. (Jag vet inte om dagens flickor drömmer om det?)
Jag tycker inte du svarar på ftågan men...Historiskt har väl lokförare ändå haft något slags skimmer, det är ju ett av de klassiska drömyrkena för barn (jo, kanske främst för pojkar). Men många yrken har fått förändrad status genom tiden, idag är ju både lokförare och framför allt flygledare väldigt anonyma roller. Få andra än piloter ser någonsin eller kommer i kontakt med flygledare, vill man vara litet raljant kan man kanske säga att de bara märks när de strejkar. Lokförare är ju också oftast rätt undanskymda. De syns sällan eller aldrig i sin yrkesroll för passagerare eller allmänhet. Det tror jag spelar stor roll.
Jag är nog böjd att säga emot, att kunskap om världsnyheter absolut kan sägas vara en del av allmänbildning. Men det är en annan diskussion och tråd.Rasmussen och Gottröra kommer nog de flesta väl ihåg om de var vuxna då, ja. Men han på Hudsonfloden? Nja, där tror jag att du överskattar ditt eget specialintresse när det gäller allmänbildning. Att något blir en världsnyhet innebär väl inte att det blir allmänbildning?
Vilka yrken tycker du har en ansvars- och kravbild som, utifrån det jag beskrev ovan, är direkt jämförbar eller högre?Jag tycker inte du svarar på ftågan men...
Jag tycker du visar att skimret för piloter inte har med kompetens och krav att göra. För då hade andra yrken också varit glorifierade.
Men du... det är inte det vi diskuterat.Vilka yrken tycker du har en ansvars- och kravbild som, utifrån det jag beskrev ovan, är direkt jämförbar eller högre?
Okej, om du har samma uppförande i ditt jobb som en flygvärdinna har, då skulle jag säga att du är ett extremt undantag.
Ja... men då tänkte jag att det var bra att exemplifiera vilka andra yrken, med jämförbara eller högre krav och kompetens, som man jämför med och som man menar har mindre "skimmer".Men du... det är inte det vi diskuterat.
Vi diskuterar varför pilotyrket är glorifierat och har ett skimmer runt sig när andra yrken inte har det.
Jag har ju redan nämt lokförare, sjökapten och flygledare flera gånger som jag tycker är likvärdiga men inte har samma skimmer.Ja... men då tänkte jag att det var bra att exemplifiera vilka andra yrken, med jämförbara eller högre krav och kompetens, som man jämför med och som man menar har mindre "skimmer".
Finns kanske en parallell att dra mot HM/Prada-diskussionen tidigare. Kostar det så ska det smaka osv. Sen har ju deras inställning en lugnande effekt på vissa resenärer vilket gör livet lättare för den som kör. En buss kan du ju svänga in på kanten med på ett annat sätt för att lyfta av en bråkig passagerare.
Det tycker jag låter som ett roligt jobb.Jag är Tågklarerare och vi har regelbundna utbildningar (4-5 dgr/år) då vi har Järnvägens Trafikföreskrifter (två pärmar) som vi ska kunna utantill. Vi har även prov varje år och klarar man inte det blir man tagen ur tjänst med omedelbar verkan. Böter blir det automatiskt när ett tåg försenas och det är upp till oss tkl att koda rätt så att orsakande företag får boten.
Vi är även ytterst ansvariga för säkerheten för de som vistas i spåret, oavsett om de arbetar med underhåll eller kör tåg/andra spårdrivna fordon.
Äldre människor är ofta förundrade över att man som tjej är stins och beklagar att vi inte har fina uniformer längre
Oavsett vad så är det världens bästa jobb![]()