Fler "krävande" jobb?

Skimret kring piloter tycker jag påminner om det som tidigare fanns kring läkare. Men det kanske har minskat då fler kvinnor blivit läkare?
 
Det var värst vad du tar i!
Det var inte min mening att låta aggressiv, utan jag var faktiskt nyfiken - eftersom du lyfte frågan om den eventuella betydelsen av okunskap i sammanhanget.

Min uppfattning att pilotyrket är förknippat med särskilt stort ansvar på flera plan, och höga krav, tycker jag själv att jag bygger på kunskap snarare än okunskap. Jag har ett mångårigt stort intresse - inte någon fascinerad dyrkan utan sakligt intresse och en portion tillägnad kunskap - i ämnet, känner yrkespiloter, och flyger stundtals själv som fritidsintresse. För en oinsatt kan jag föreställa mig att en trafikpilot framstår som vilken busschaufför som helst - och i vissa aspekter är det säkert så. Det skulle absolut kunna förklara synen på yrket som trivialt, vilket föranledde min fråga.
I andra aspekter är jämförelsen direkt irrelevant. Den luftburna bussen kostar allt från några futtiga hundratals miljoner upp till 3-4 miljarder som i ögonblicket personligen förvaltas av kaptenen, den kostar >100 000 kr/tim att hålla i luften vilket leder till hårda krav från arbetsgivaren kring driftsekonomi och färdplanering, en ögonblickssnabb parkeringsskada kan leda till mångmiljonförluster för arbetsgivaren och ödelagd yrkeskarriär för piloten. En av säkerhetsskäl avbruten landning medför extrakostnader och ifrågasätts inte sällan i efterhand av arbetsgivaren, därför är stor integritet i yrkesrollen viktig. Till det kommer det uppenbara - det direkta ansvaret för passagerarnas välmående och ansvaret för de skador på liv och egendom på marken som kan ske vid ett haveri.

När man pratar om riskhantering och olycksrisker är det inte bara sannolikheten för en händelse som värderas, utan också konsekvensen av den. En händelse med låg sannolikhet och stor konsekvens kan i somliga sammanhang värderas som lika riskabel som en händelse med hög sannolikhet och liten konsekvens. Flygtrafik har visserligen låg sannolikhet för olyckshändelser (jämfört med framför allt biltrafik) medan de möjliga konsekvenserna vid en olyckshändelse kan bli oerhört omfattande. Därför menar jag att man inte kan avfärda pilotyrket som varande mindre ansvarfullt jutifrån att det sker relativt få olyckor.

Förvisso utövas ingen magi eller, dagligdags, abnorm skicklighet för att få ett flygplan från ett ställe till ett annat. Men det finns ingen magisk infrastruktur som sköter det, utan de hjälpsystem som finns assisterar befälhavaren. Runt två tredjedelar av alla flygolyckor orsakas av så kallade human factors, resten härrör från felande teknik, oförutsett väder, och avsiktliga händelser/sabotage. Utvecklingen inom trafikflyg går mot mer automatiserade system med mindre mänsklig påverkan, både för att öka säkerheten och för att spara pengar, men fortfarande är det generellt så att piloter flyger flygplan - framför allt starter och landningar, vilket är de tillfällen då riskerna är som störst för haverier.

Ifråga om hjältevibbar och namngivna piloter så är de två namn som först nämndes förknippade med två av världshistoriens mest spektakulära flyghaverier, och den kunskapen tror jag egentligen hör mer hemma i allmänbildning än i flyghjältenörderi. Rasmussen fanns det inte många vuxna svenskar som inte kände till hösten 1991, när han var kapten på det SAS-plan som havererade i Gottröra och där samtliga ombord överlevde. Sullenberger spelas just nu av Tom Hanks på bio, och var kapten på det plan som spektakulärt nödlandade på Hudsonfloden i New York 2009 vilket inte utan orsak blev en världsnyhet. Uppfattningen både hos flygare i allmänhet och hos utredare är att hans yrkesskicklighet var starkt bidragande eller avgörande för den lyckliga utgången. Det skimmer som kan finnas kring just honom ser jag själv faktiskt inget konstigt med.

Jag ser inte pilotyrket i något hjälteskimmer, och jag tror inte att jag lägger in någon genusvärdering utan tror att jag förhåller mig rätt saklig till omständigheterna. Men jag ser yrket som litet mer ansvars- och kravfyllt än de flesta andra yrken.

@stjarnhimmel jämför med lokförare, sjökaptener och flygledare. Mitt intryck är att sjökapten faktiskt omgärdas av något slags skimmer eller åtminstone ofta ses som extra ansvarsfullt - och själv tycker jag det finns paralleller med en flygkapten. Jag tror att sjökapteners skimmer falnat i takt med att framför allt persontrafik till sjöss tappat den glans som fanns i början och mitten av förra seklet. Men även idag ansvarar ju somliga av dem (läs på stora kryssningsfartyg) för fler människor, och för jämförbara ekonomiska värden. Lokförare ser jag absolut som ansvarsfullt, jag har inte tillräcklig insikt för att värdera hur kraven ser ut. Flygledare har, i mina ögon, både stort ansvar och höga krav och jag uppfattar dem som i någon mån undervärderade i allmänhetens ögon.
 
Det var inte min mening att låta aggressiv, utan jag var faktiskt nyfiken - eftersom du lyfte frågan om den eventuella betydelsen av okunskap i sammanhanget.

Min uppfattning att pilotyrket är förknippat med särskilt stort ansvar på flera plan, och höga krav, tycker jag själv att jag bygger på kunskap snarare än okunskap. Jag har ett mångårigt stort intresse - inte någon fascinerad dyrkan utan sakligt intresse och en portion tillägnad kunskap - i ämnet, känner yrkespiloter, och flyger stundtals själv som fritidsintresse. För en oinsatt kan jag föreställa mig att en trafikpilot framstår som vilken busschaufför som helst - och i vissa aspekter är det säkert så. Det skulle absolut kunna förklara synen på yrket som trivialt, vilket föranledde min fråga.
I andra aspekter är jämförelsen direkt irrelevant. Den luftburna bussen kostar allt från några futtiga hundratals miljoner upp till 3-4 miljarder som i ögonblicket personligen förvaltas av kaptenen, den kostar >100 000 kr/tim att hålla i luften vilket leder till hårda krav från arbetsgivaren kring driftsekonomi och färdplanering, en ögonblickssnabb parkeringsskada kan leda till mångmiljonförluster för arbetsgivaren och ödelagd yrkeskarriär för piloten. En av säkerhetsskäl avbruten landning medför extrakostnader och ifrågasätts inte sällan i efterhand av arbetsgivaren, därför är stor integritet i yrkesrollen viktig. Till det kommer det uppenbara - det direkta ansvaret för passagerarnas välmående och ansvaret för de skador på liv och egendom på marken som kan ske vid ett haveri.

När man pratar om riskhantering och olycksrisker är det inte bara sannolikheten för en händelse som värderas, utan också konsekvensen av den. En händelse med låg sannolikhet och stor konsekvens kan i somliga sammanhang värderas som lika riskabel som en händelse med hög sannolikhet och liten konsekvens. Flygtrafik har visserligen låg sannolikhet för olyckshändelser (jämfört med framför allt biltrafik) medan de möjliga konsekvenserna vid en olyckshändelse kan bli oerhört omfattande. Därför menar jag att man inte kan avfärda pilotyrket som varande mindre ansvarfullt jutifrån att det sker relativt få olyckor.

Förvisso utövas ingen magi eller, dagligdags, abnorm skicklighet för att få ett flygplan från ett ställe till ett annat. Men det finns ingen magisk infrastruktur som sköter det, utan de hjälpsystem som finns assisterar befälhavaren. Runt två tredjedelar av alla flygolyckor orsakas av så kallade human factors, resten härrör från felande teknik, oförutsett väder, och avsiktliga händelser/sabotage. Utvecklingen inom trafikflyg går mot mer automatiserade system med mindre mänsklig påverkan, både för att öka säkerheten och för att spara pengar, men fortfarande är det generellt så att piloter flyger flygplan - framför allt starter och landningar, vilket är de tillfällen då riskerna är som störst för haverier.

Ifråga om hjältevibbar och namngivna piloter så är de två namn som först nämndes förknippade med två av världshistoriens mest spektakulära flyghaverier, och den kunskapen tror jag egentligen hör mer hemma i allmänbildning än i flyghjältenörderi. Rasmussen fanns det inte många vuxna svenskar som inte kände till hösten 1991, när han var kapten på det SAS-plan som havererade i Gottröra och där samtliga ombord överlevde. Sullenberger spelas just nu av Tom Hanks på bio, och var kapten på det plan som spektakulärt nödlandade på Hudsonfloden i New York 2009 vilket inte utan orsak blev en världsnyhet. Uppfattningen både hos flygare i allmänhet och hos utredare är att hans yrkesskicklighet var starkt bidragande eller avgörande för den lyckliga utgången. Det skimmer som kan finnas kring just honom ser jag själv faktiskt inget konstigt med.

@stjarnhimmel jämför med lokförare, sjökaptener och flygledare. Mitt intryck är att sjökapten faktiskt omgärdas av något slags skimmer eller åtminstone ofta ses som extra ansvarsfullt - och själv tycker jag det finns paralleller med en flygkapten. Jag tror att sjökapteners skimmer falnat i takt med att framför allt persontrafik till sjöss tappat den glans som fanns i början och mitten av förra seklet. Men även idag ansvarar ju somliga av dem (läs på stora kryssningsfartyg) för fler människor, och för jämförbara ekonomiska värden. Lokförare ser jag absolut som ansvarsfullt, jag har inte tillräcklig insikt för att värdera hur kraven ser ut. Flygledare har, i mina ögon, både stort ansvar och höga krav och jag uppfattar dem som i någon mån undervärderade i allmänhetens ögon.
Min fråga är ju varför dessa yrken då inte har samma skimmer? Om du menar att piloten har skimmer pga krav, kompetens så borde det med samma logik vara lika mkt skimmer för lokförare, flygledare och det tycker jag inte det är.
 
Min fråga är ju varför dessa yrken då inte har samma skimmer? Om du menar att piloten har skimmer pga krav, kompetens så borde det med samma logik vara lika mkt skimmer för lokförare, flygledare och det tycker jag inte det är.
Historiskt har väl lokförare ändå haft något slags skimmer, det är ju ett av de klassiska drömyrkena för barn (jo, kanske främst för pojkar). Men många yrken har fått förändrad status genom tiden, idag är ju både lokförare och framför allt flygledare väldigt anonyma roller. Få andra än piloter ser någonsin eller kommer i kontakt med flygledare, vill man vara litet raljant kan man kanske säga att de bara märks när de strejkar. Lokförare är ju också oftast rätt undanskymda. De syns sällan eller aldrig i sin yrkesroll för passagerare eller allmänhet. Det tror jag spelar stor roll.
 
Det var inte min mening att låta aggressiv, utan jag var faktiskt nyfiken - eftersom du lyfte frågan om den eventuella betydelsen av okunskap i sammanhanget.

Min uppfattning att pilotyrket är förknippat med särskilt stort ansvar på flera plan, och höga krav, tycker jag själv att jag bygger på kunskap snarare än okunskap. Jag har ett mångårigt stort intresse - inte någon fascinerad dyrkan utan sakligt intresse och en portion tillägnad kunskap - i ämnet, känner yrkespiloter, och flyger stundtals själv som fritidsintresse. För en oinsatt kan jag föreställa mig att en trafikpilot framstår som vilken busschaufför som helst - och i vissa aspekter är det säkert så. Det skulle absolut kunna förklara synen på yrket som trivialt, vilket föranledde min fråga.
I andra aspekter är jämförelsen direkt irrelevant. Den luftburna bussen kostar allt från några futtiga hundratals miljoner upp till 3-4 miljarder som i ögonblicket personligen förvaltas av kaptenen, den kostar >100 000 kr/tim att hålla i luften vilket leder till hårda krav från arbetsgivaren kring driftsekonomi och färdplanering, en ögonblickssnabb parkeringsskada kan leda till mångmiljonförluster för arbetsgivaren och ödelagd yrkeskarriär för piloten. En av säkerhetsskäl avbruten landning medför extrakostnader och ifrågasätts inte sällan i efterhand av arbetsgivaren, därför är stor integritet i yrkesrollen viktig. Till det kommer det uppenbara - det direkta ansvaret för passagerarnas välmående och ansvaret för de skador på liv och egendom på marken som kan ske vid ett haveri.

När man pratar om riskhantering och olycksrisker är det inte bara sannolikheten för en händelse som värderas, utan också konsekvensen av den. En händelse med låg sannolikhet och stor konsekvens kan i somliga sammanhang värderas som lika riskabel som en händelse med hög sannolikhet och liten konsekvens. Flygtrafik har visserligen låg sannolikhet för olyckshändelser (jämfört med framför allt biltrafik) medan de möjliga konsekvenserna vid en olyckshändelse kan bli oerhört omfattande. Därför menar jag att man inte kan avfärda pilotyrket som varande mindre ansvarfullt jutifrån att det sker relativt få olyckor.

Förvisso utövas ingen magi eller, dagligdags, abnorm skicklighet för att få ett flygplan från ett ställe till ett annat. Men det finns ingen magisk infrastruktur som sköter det, utan de hjälpsystem som finns assisterar befälhavaren. Runt två tredjedelar av alla flygolyckor orsakas av så kallade human factors, resten härrör från felande teknik, oförutsett väder, och avsiktliga händelser/sabotage. Utvecklingen inom trafikflyg går mot mer automatiserade system med mindre mänsklig påverkan, både för att öka säkerheten och för att spara pengar, men fortfarande är det generellt så att piloter flyger flygplan - framför allt starter och landningar, vilket är de tillfällen då riskerna är som störst för haverier.

Ifråga om hjältevibbar och namngivna piloter så är de två namn som först nämndes förknippade med två av världshistoriens mest spektakulära flyghaverier, och den kunskapen tror jag egentligen hör mer hemma i allmänbildning än i flyghjältenörderi. Rasmussen fanns det inte många vuxna svenskar som inte kände till hösten 1991, när han var kapten på det SAS-plan som havererade i Gottröra och där samtliga ombord överlevde. Sullenberger spelas just nu av Tom Hanks på bio, och var kapten på det plan som spektakulärt nödlandade på Hudsonfloden i New York 2009 vilket inte utan orsak blev en världsnyhet. Uppfattningen både hos flygare i allmänhet och hos utredare är att hans yrkesskicklighet var starkt bidragande eller avgörande för den lyckliga utgången. Det skimmer som kan finnas kring just honom ser jag själv faktiskt inget konstigt med.

@stjarnhimmel jämför med lokförare, sjökaptener och flygledare. Mitt intryck är att sjökapten faktiskt omgärdas av något slags skimmer eller åtminstone ofta ses som extra ansvarsfullt - och själv tycker jag det finns paralleller med en flygkapten. Jag tror att sjökapteners skimmer falnat i takt med att framför allt persontrafik till sjöss tappat den glans som fanns i början och mitten av förra seklet. Men även idag ansvarar ju somliga av dem (läs på stora kryssningsfartyg) för fler människor, och för jämförbara ekonomiska värden. Lokförare ser jag absolut som ansvarsfullt, jag har inte tillräcklig insikt för att värdera hur kraven ser ut. Flygledare har, i mina ögon, både stort ansvar och höga krav och jag uppfattar dem som i någon mån undervärderade i allmänhetens ögon.
Rasmussen och Gottröra kommer nog de flesta väl ihåg om de var vuxna då, ja. Men han på Hudsonfloden? Nja, där tror jag att du överskattar ditt eget specialintresse när det gäller allmänbildning. Att något blir en världsnyhet innebär väl inte att det blir allmänbildning? Jag skulle inte säga att det hör dit, och egentligen inte Rasmussen heller, även om jag kommer ihåg honom.

Snarare förstärkte du väl deras hjältestatus nu ;)
 
Ja, det är spännande!

Numera kommer jag inte i kontakt med skimret kring flygvärdinneyrket, men jag minns från min barndom och ungdom att det var ett yrke många tjejer drömde om.

Det framstår ju på många sätt som att även för att vara inom transportbranschen, så har yrket väldigt många nackdelar. Krävande på så vis att arbetstiderna är rätt underliga och sådant. Förutom då resenärer som ömsom kräks på dem, ömsom tafsar.

Ändå är det en sorts drömyrke, eller har varit. (Jag vet inte om dagens flickor drömmer om det?)

Egentligen är det inte så mycket skimret jag tänker på utan mer deras uppträdande, eller snarare deras arbetsgivares krav och förväntningar på hur de ska bete sig. Det stör mig helt enkelt. Det vore mycket bättre för min sinnesro om de kunde vara lite mer som en bra busschaufför, trevliga och serviceminded men raka och utan överdrivna leenden, tilltal och gester.

Jag tror att det för en del år sedan var rätt så lyxigt att vara flygvärdinna, bra betalt och möjlighet att resa mycket. Numera är det ganska dåligt betalt tror jag.
 
Historiskt har väl lokförare ändå haft något slags skimmer, det är ju ett av de klassiska drömyrkena för barn (jo, kanske främst för pojkar). Men många yrken har fått förändrad status genom tiden, idag är ju både lokförare och framför allt flygledare väldigt anonyma roller. Få andra än piloter ser någonsin eller kommer i kontakt med flygledare, vill man vara litet raljant kan man kanske säga att de bara märks när de strejkar. Lokförare är ju också oftast rätt undanskymda. De syns sällan eller aldrig i sin yrkesroll för passagerare eller allmänhet. Det tror jag spelar stor roll.
Jag tycker inte du svarar på ftågan men...
Jag tycker du visar att skimret för piloter inte har med kompetens och krav att göra. För då hade andra yrken också varit glorifierade.

Sen tycker jag du övertolkar vad folk vet om flyget. Visst känner vissa till Gottröra men Rasmussen kan knappast tillhöra allmänbildningen. Ja jag tycker du glorifierar flyg och piloter
 
Rasmussen och Gottröra kommer nog de flesta väl ihåg om de var vuxna då, ja. Men han på Hudsonfloden? Nja, där tror jag att du överskattar ditt eget specialintresse när det gäller allmänbildning. Att något blir en världsnyhet innebär väl inte att det blir allmänbildning?
Jag är nog böjd att säga emot, att kunskap om världsnyheter absolut kan sägas vara en del av allmänbildning. Men det är en annan diskussion och tråd. ;)
(Hursomhelst har filmen om Hudsonlandningen spelat in uppåt en kvarts miljard dollar hittills, så jag tror att vetskapen om "Sully" som person är spridd även utanför specialintresserade.)
 
Jag tycker inte du svarar på ftågan men...
Jag tycker du visar att skimret för piloter inte har med kompetens och krav att göra. För då hade andra yrken också varit glorifierade.
Vilka yrken tycker du har en ansvars- och kravbild som, utifrån det jag beskrev ovan, är direkt jämförbar eller högre?
 
Okej, om du har samma uppförande i ditt jobb som en flygvärdinna har, då skulle jag säga att du är ett extremt undantag.

Det skrev jag inte.

Jag skrev vad folk förväntar sig.

(När man har förmånen att läsa div inlämnade klagomål från lång tid och många olika människor så ser man ungefär vad de tänkt sig.)

Det är inte samma sak.

Jag kör för övrigt inte buss längre.
 
Men du... det är inte det vi diskuterat.
Vi diskuterar varför pilotyrket är glorifierat och har ett skimmer runt sig när andra yrken inte har det.
Ja... men då tänkte jag att det var bra att exemplifiera vilka andra yrken, med jämförbara eller högre krav och kompetens, som man jämför med och som man menar har mindre "skimmer".

Min teori kring lokförare och flygledare har jag ju redan nämnt.
 
Ja... men då tänkte jag att det var bra att exemplifiera vilka andra yrken, med jämförbara eller högre krav och kompetens, som man jämför med och som man menar har mindre "skimmer".
Jag har ju redan nämt lokförare, sjökapten och flygledare flera gånger som jag tycker är likvärdiga men inte har samma skimmer.
 
Finns kanske en parallell att dra mot HM/Prada-diskussionen tidigare. Kostar det så ska det smaka osv. Sen har ju deras inställning en lugnande effekt på vissa resenärer vilket gör livet lättare för den som kör. En buss kan du ju svänga in på kanten med på ett annat sätt för att lyfta av en bråkig passagerare.

Det kan man ju tro. Om det var så lätt att avlägsna bråkiga passagerare skulle inte misshandelsfall förekomma.
 
Jag är Tågklarerare och vi har regelbundna utbildningar (4-5 dgr/år) då vi har Järnvägens Trafikföreskrifter (två pärmar) som vi ska kunna utantill. Vi har även prov varje år och klarar man inte det blir man tagen ur tjänst med omedelbar verkan. Böter blir det automatiskt när ett tåg försenas och det är upp till oss tkl att koda rätt så att orsakande företag får boten.
Vi är även ytterst ansvariga för säkerheten för de som vistas i spåret, oavsett om de arbetar med underhåll eller kör tåg/andra spårdrivna fordon.

Äldre människor är ofta förundrade över att man som tjej är stins och beklagar att vi inte har fina uniformer längre ;)

Oavsett vad så är det världens bästa jobb :)
 
Glömde säga att om jag orsakar att två tåg krockar eller ett tåg spårar ur (lättare än man tror) så åtalas jag personligen. Där hjälper Trafikverket möjligtvis till med advokat men följderna står jag ensam för. Vet ett par tkl som dömts både till böter och fängelsestraff (oftast villkorligt).
 
Jag är Tågklarerare och vi har regelbundna utbildningar (4-5 dgr/år) då vi har Järnvägens Trafikföreskrifter (två pärmar) som vi ska kunna utantill. Vi har även prov varje år och klarar man inte det blir man tagen ur tjänst med omedelbar verkan. Böter blir det automatiskt när ett tåg försenas och det är upp till oss tkl att koda rätt så att orsakande företag får boten.
Vi är även ytterst ansvariga för säkerheten för de som vistas i spåret, oavsett om de arbetar med underhåll eller kör tåg/andra spårdrivna fordon.

Äldre människor är ofta förundrade över att man som tjej är stins och beklagar att vi inte har fina uniformer längre ;)

Oavsett vad så är det världens bästa jobb :)
Det tycker jag låter som ett roligt jobb.
 

Liknande trådar

Skola & Jobb Jobbar nu på ett äldreboende, det är samma människor, samma rutiner, dag ut och dag in, och allt sker mellan 4 väggar. Såklart händer... 2
Svar
22
· Visningar
1 416
Skola & Jobb Hej alla bukefalos medlemmar. Jag har tröttnat på att inte ha några mål i min karriär och att ett jobb är något man går till endast... 2
Svar
21
· Visningar
1 289
Skola & Jobb Ni vet när man hela tiden får höra att ”du är så stark” och hela kroppen och själen skriker ”jag orkar inte mer”. Hela livet har jag... 5 6 7
Svar
120
· Visningar
14 836
Senast: malumbub
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Saker och ting har ju sin gilla gång här i livet, så efter skilsmässan så har jag börjat fundera på döden… ;) Kanske hjälpte det till...
Svar
8
· Visningar
1 461
Senast: Otherside
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp