Flytta hem med sambo bortifrån...

[Ava22]

Sv: Flytta hem med sambo bortifrån...

Varför säger han så blankt nej?

Jag hade haft väldigt svårt att behålla känslorna för en person som är så motsträvig att man inte ens är villig att försöka. Men det handlar väl om att den egenskapen brukar innebära andra egenskaper som jag inte står ut med.

Ja, det är lite det jag kämpar med, mina känslor. Är det värt det? Det lutar åt ja, vi har ett himla bra liv här och flyttar vi blir vi båda arbetslösa, han kommer nog kunna få jobb ganska snabbt (jobbar med IT), men inte jag som inte har en utbildning.
Vi har framtiden framför oss och barnfunderingar har naturligt kommit in i bilden, och där kommer det riktigt jobbiga för mig, jag vill ha min mamma och min storasyster nära! Hur bra förhållande kommer mina barn få till min mamma och mina syskon och deras kusiner om vi bort 50 mil från varandra?

Många funderingar, jobbiga sådana!

 

[Betazoid]

Sv: Flytta hem med sambo bortifrån...

Inte är det lätt alltid att veta vad som är bäst!
Angående relationen mellan dina eventuella barn och dina föräldrar, vilket föera lyft fram som argument, betyder ju en flytt hem för dig samtigt att barnen potentiellt får en sämre relation till faderns släkt. Om nu din sambos släkt inte är direkt olämpliga att umgås så tänker jag att det inte fungerar som argument för flytt. Jag ser å andra sidan inte en relation som innebär färre fysiska träffar som sämre per automatik, bara annorlunda.

 

[Betazoid]

Sv: Flytta hem med sambo bortifrån...

Om jag hade partner som ville flytta skulle jag inte dra mig för det - men jag skulle inte flytta till arbetslöshet.

Det här är faktiskt den viktigaste punkten, jag skulle aldrig flytta dit en eller båda riskerar arbetslöshet eller till en mycket begränsade arbetsmarknad.

 

[anhe]

Sv: Flytta hem med sambo bortifrån...

Ja, det är lite det jag kämpar med, mina känslor. Är det värt det? Det lutar åt ja, vi har ett himla bra liv här och flyttar vi blir vi båda arbetslösa, han kommer nog kunna få jobb ganska snabbt (jobbar med IT), men inte jag som inte har en utbildning.
Vi har framtiden framför oss och barnfunderingar har naturligt kommit in i bilden, och där kommer det riktigt jobbiga för mig, jag vill ha min mamma och min storasyster nära! Hur bra förhållande kommer mina barn få till min mamma och mina syskon och deras kusiner om vi bort 50 mil från varandra?

Många funderingar, jobbiga sådana!

Min numera ex.man flyttade 50 mil för min skull. Vi har två barn tillsammans. Ni må tro att jag har haft dåligt samvete för att jag brutit förhållandet, för i och med barnen kan han inte flytta tillbaka heller trots att vi har separerat. Han skulle aldrig offra sina barn. Men jag kunde bara inte offra min egen lycka för att leva i en illusion. Separationen var nödvändig. Nu har han jobb och en ny tjej här, och har nog funnit sig hyfsat till ro, men jag tror nog att han ibland önskar att han kunde flytta tillbaka. Jag undrar dock om det någonsin blir av, för vid det laget ungarna är utflugna kommer han ha bott över 20 år i den här regionen, och då finns i princip inget kvar av det gamla att flytta tillbaka till. Det känns faktiskt som att han inte heller längre har något större sug att åka tillbaka och hälsa på. Det blir någon gång per år, men inte mycket mer.

Barnen då, de har faktiskt en ganska bra relation till sin farmor och farfar avståndet till trots, även om de inte kan vara så närvarande som de kanske skulle önska. Men visst blir det skillnad mot om man bor riktigt nära.

 

[Petruska]

Sv: Flytta hem med sambo bortifrån...

Jag tror det är rätt vanligt på vissa orter att i princip hela släkten bor inom 10 mils radie.

Tror du verkligen det? Även bland folk under 40, tex?

Själv är jag uppvuxen på en ort där ingen av mina föräldrar växte upp, och jag upplever inte att det är särskilt ovanligt. Jag har numera släkt/familj i tre världsdelar, och det uppfattar jag inte heller som särskilt udda i dessa tider av folkomflyttningar.

Om jag hade partner som ville flytta skulle jag inte dra mig för det - men jag skulle inte flytta till arbetslöshet.

Jag skulle inte heller flytta till arbetslöshet, och jag skulle under inga som helst omständigheter flytta till en småstad. En partner som vill bo i sin lilla "hemort" är helt enkelt inte partnermaterial för mig. Jag är oändligt mycket hellre ensamstående i storstad än sambo i småstad.

 

[strawberrysylt]

Sv: Flytta hem med sambo bortifrån...

Jag skulle inte heller flytta till arbetslöshet, och jag skulle under inga som helst omständigheter flytta till en småstad. En partner som vill bo i sin lilla "hemort" är helt enkelt inte partnermaterial för mig. Jag är oändligt mycket hellre ensamstående i storstad än sambo i småstad.

Haha, jag säger precis tvärtom. Någon som vill bo i en storstad är inget för mig, fy. ALDRIG att jag skulle bo (alltså bosätta mig där för att bo där "för alltid", ett kort tag hade funkat!) i centrum i en storstad, det finns inte. Inte ens i lägenhet i en småstad, det ska vara en villa.

Angående detta att ha släkten nära o så, så bor båda mina föräldrar i samma by (där jag är uppvuxen) och min mormor och några kusiner bor inom en radie på 12 mil, vilket också mina farföräldrar gjorde. Sen resten av släkten bor lite utspritt, men dem träffar jag aldrig ändå så.


//r

 

[Hyacinth]

Sv: Flytta hem med sambo bortifrån...

Jg har 45 mil, och även om vi inte kan ses på fika är relationen mycket bra och naturlig. Dottern fanns sig tillrätta första ången, och även om det gått 6 månader mellan tillfällena att ses ibland är hon helt obrydd. FaceTime-videosamtal och krt betyder massor.

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Flytta hem med sambo bortifrån...

Jag har inte hela min släkt på samma ställe, har inte ens en särskilt stor släkt men den är ändå utspridd. Däremot bor jag nära (och med nära menar jag att vi bägge bor i stockholmsförorter) min syster, hennes fästman och deras barn och det är guld värt för mig. Innan hon fick barn var det inte samma sak, då bodde hon i Australien och även om jag längtade ihjäl mig så kunde vi ändå skypa och hålla bra kontakt. Men sen ungarna så vill jag inte vara ifrån dem, det är så fint att vi är så nära som vi är och att få vara en del av deras uppväxt, deras liv (så länge jag kan, dvs så länge de bor kvar i Sverige). Givetvis skulle jag flytta om jag vore tvungen men får jag välja vill jag vara här.

Sen är jag som du, jag skulle aldrig nånsin kunna tänka mig att bo i en småstad. I Sverige kan jag endast tänka mig att bo i Sthlm till exempel. Förutsatt att jag kan försörja mig såklart, det är ju det viktigaste.
Förvisso kan jag tänka mig att flytta utomlands, till Dakar till exempel, ett par år men sen är jag säker på att jag skulle vilja tillbaka igen.

Vet inte varför jag skrev allt det här. Kanske för att visa hur ens tankegångar kan gå när man helst vill vara nära familjen.

 

[Petruska]

Sv: Flytta hem med sambo bortifrån...

Jag skulle också gärna bo nära min syster och hennes barn , men jag är trots allt inte beredd att flytta till Hongkong av det skälet. Å andra sidan, eftersom hon bor i Hongkong, skulle jag tycka att det var riktigt nära och smidigt om hon tex flyttade till Paris. Dit flyger man ju på ett par timmar, och det behöver inte kosta skjortan.

Att bo nära varandra, behöver ju inte heller betyda att man bor på uppväxtorten, eller på någon av sina föräldrars uppväxtort. Och det är lite skillnad på att tex vilja bo nära sin syster eller sin pappa, och att känna att man måste ha hela släkten i sin närhet.

 

[Ava22]

Sv: Flytta hem med sambo bortifrån...

Tack för alla pepp, jag tror jag spär på det onödigt mycket. Det behöver ju inte bli knasigt! Min syster har två pojkar som jag följt från början. Jag saknar dem massor, men det jag försöker tänka på är att de om några år kan komma upp hit själva, och kanske tycker det är coolt med en moster i Sthlm!

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Flytta hem med sambo bortifrån...

Ja, det är ju samma för mig, min syster kommer att flytta till Australien och då sitter jag ju i en värre sits. Förra gången det diskuterades övervägde jag seriöst att flytta med, nu har jag fått typ mitt drömjobb så nu vet jag inte.

Och absolut, allt inom Europa känns hyfsat smidigt när det handlar om vuxna. Men med ungarna? Alltså nej, jag skulle inte kunna träffa dem ofta nog för att det skulle kännas tillräckligt. Nu ser jag dem varje vecka, sover där, äter med dem och leker med dem. Tar hand om dem. Visst kan jag vänja mig om jag måste men det ska mycket till för att jag ska välja att göra den uppoffringen (bo långt ifrån dem). Dessutom är min syster min bästa vän, hur töntigt det än må låta.

Jag är glad att jag är så tajt med min syster och hennes ungar. Däremot vore det gräsligt tungt om jag hade samma nära relation med resten av släkten

 

[Sar]

Sv: Flytta hem med sambo bortifrån...

Tror du verkligen det? Även bland folk under 40, tex?

Jo, det tror jag. Jag tror också att det är ett fenomen som efterhand antagligen kommer att minska.

 

[stjarnfrugt]

Sv: Flytta hem med sambo bortifrån...

Menar du alltså att "alla" vänner och familj/släkt bor på samma ställe? Fascinerande! Jag har då vare sig hela släkten eller alla vänner på samma ställe, så ur den synvinkeln blir det svårt att bestämma bostadsort.

Nej, verkligen inte. Men jag tror vi har olika perspektiv på vad nära och samma ställe är. För mig som haft 100 mil till dem i snart 6 år, så är det lyx att bara ha 15. Det kan man åka över en dag eller en helg och hälsa på. Betydligt mer spontant än 100 mil, där det ska planeras flera veckor i förväg om jag ska resa.

Din uppfattning om att bo hemma verkar vanlig, men för att du ska vara villig till ett förhållande måste du alltså hitta någon annan "från byn" eller någon som är beredd attge upp allt det som du tycker är viktigast i livet?

Tror du att det bara finns byar därifrån jag kommer? Från fö är norra landshalvan. Jag vill inte bo i en håla bara för att jag vill bo hemmavid. Och det vill inte min pojkvän heller. Men det är inte heller aktuellt eftersom det finns städer, dessutom finns det jobbutsikter för oss båda.
Jag har aldrig ställt krav på min pojkvän, varken nu eller i tidigare förhållanden. Däremot har jag varit öppen med detta, och kan man inte tänka sig att prova på att flytta dit där jag kommer ifrån då blir det ju svårt att leva med mig. På samma vis som det är svårt att leva med mig om man vill ha barn, eftersom det är något jag verkligen inte vill och även det tar upp väldigt tidigt i en relation.

Naturligtvis är det inte bara kärleken som ska fungera, men jag är övertygad om att det finns flera sätt att leva sitt liv på och ändå vara lycklig, bara att man inte vet om alla sätt från början. Och flyttar man till ny ort betyder inte det att man aldrig mer får hitta en ny vän. Snittavståndet till vännerna borde minska med tiden.

Klart att det finns flera sätt att leva, men varför ska man inte välja det man känner starkt för? Jag vet att många flyttar, stannar kvar och är fine med det, men jag är inte en av dem. Jag har bott här sedan 2007 och borde således haft tid på mig att känna efter, jag har även bott långt borta tidigare under studieår så det är inte första gången.
Jag har kompisar här, och jag har även kompisar utspritt över landet. Men mina närmaste vänner bor de flesta av inom 15 mils radie därifrån jag kommer. Och för mig är dom viktiga.

 

[Brandgul]

Sv: Flytta hem med sambo bortifrån...

Å andra sidan kan det vara billigare att flyga inom Europa än inom Sverige, så det vette katten om det inte är bättre att de bor i Europa ;-)

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Flytta hem med sambo bortifrån...

Haha sant, beror dock på var Min kille bor i Madrid och trots att systern så ofta säger "äsch, det är ju inom Europa, det är ju nära!" så kan jag säga att det är bökigt med dyra flyg eller väldigt dåliga anslutningar. Men absolut, Berlin får de gärna flytta till om de tvunget ska flytta, eller London. Dit kan jag åka varannan helg