Flytta?

[a1agnlju]

Jag har redan tidigare sagt att jag inte vill flytta. Men det kanske är ett måste eftersom jag aldrig tycks bli frisk. Tyvärr kan en flytt också innebära att jag mår sämre för då förlorar jag hoppet om att det en dag kommer att bli bättre och jag förlorar ytterligare en anledning för att hålla mig vid liv. Så det är inte så enkelt att bara flytta och tro att det blir bättre.

Är det så att du undermedvetet försöker lägga över dina beslut på andra för att kunna mata din depression ännu mer? Du har ju redan sagt att du inte vill flytta. Då är den diskussionen ur världen. Du flyttar inte. Det är inte bra för dig att göra det just nu. Om du läser det du skrivit om din uppfattning om ditt drömhus kan jag se en kärlek och en glädje som du känner för ditt hus. Att flytta skulle bara ge dig en anledning att resonera " jag kunde inte ens bo i mitt drömhus..."

Använd den lilla spillran glädje som ditt hus ger dig och bygg på den istället för att söka anledningar till att du inte är värd ett bra liv.

 

[Wille]

Att tjäna pengar när en jobbar tror jag är huvudsyftet för dom flesta som jobbar.

Många får nog ut annat också av att jobba.

 

[a1agnlju]

Att tjäna pengar när en jobbar tror jag är huvudsyftet för dom flesta som jobbar.

Ja på den punkten är @Wille inte ett endaste dugg annorlunda mot säkert 80% av alla arbetande människor i vårt land. Den sociala biten är dock viktig för många också, men inte alla.

 

[a1agnlju]

Dubbelt

 

[Wille]

Är det så att du undermedvetet försöker lägga över dina beslut på andra för att kunna mata din depression ännu mer? Du har ju redan sagt att du inte vill flytta. Då är den diskussionen ur världen. Du flyttar inte. Det är inte bra för dig att göra det just nu. Om du läser det du skrivit om din uppfattning om ditt drömhus kan jag se en kärlek och en glädje som du känner för ditt hus. Att flytta skulle bara ge dig en anledning att resonera " jag kunde inte ens bo i mitt drömhus..."

Använd den lilla spillran glädje som ditt hus ger dig och bygg på den istället för att söka anledningar till att du inte är värd ett bra liv.

Jag önskar jag kunde det. Jag ser ju vilken potential huset och trädgården har och det är inget annat än sorgligt att jag inte kan ta vara på potentialen.

 

[a1agnlju]

Ja på den punkten är @Wille inte ett endaste dugg annorlunda mot säkert 80% av alla arbetande människor i vårt land. Den sociala biten är dock viktig för många också, men inte alla.

Vill tillägga att de där 80% är en vild gissning av mig.

 

[Liten]

Jag skickade en spontanansökan till den lokala handelsträdgården i vintras, men hörde aldrig av dem och jag hade själv för dåligt självförtroende för att ringa och fråga.

Men jag vet inte alls hur ett jobb skulle kunna hjälpa mig att orka med mitt liv med matlagning, städning och trädgårdsskötsel.

Nu vet jag att du studerar. Men när det är aktuellt, åk dit med din ansöka. Be att få prata med personalansvarig och presentera dig. Berätta om ditt stora intresse för trädgård och fråga om det finns möjlighet till jobb i någon utsträckning.



Och nej, jag säger inte att ett jobb hjälper dig att orka med resten. Bara sådär. För det tror jag inte. Men för många av oss suger ett jobb som en vantrivs med mycket mer energi än ett jobb som känns okej eller tom kul (även om inget jobb är kul varenda minut..). Min kommentar var ämnad att bemöta din kommentar om parkarbete. Jag försökte lyfta ett förslag på ett jobb som jag spontant tror skulle kunna passa dina kunskaper och intresse. Lite socialt, men/och då främst kring ett ämne som du verkar tycka om.

Huvudsyftet med ett jobb är för många av oss att tjäna pengar. Försörjning. Att ha råd med det liv vi vill ha (i ditt fall, hus och trädgård). Osv. Det låter ju skittrist. Men jag menar lite att det finns grader i helvetet.
Jag har själv problem med utmattning, jobbar heltid och har svårt att orka med resten av livet. Jag har fått ge upp massor som jag älskar och kämpat för, för att orka jobbet, och känner ofta stor hopplöshet inför livet. Så jag fattar åtminstone delvis.
Ekonomisk stress tär också. Det tar kraft från annat. På det sättet kan ett jobb hjälpa en att åtminstone må lite mindre dåligt, lite mindre ångest.

 

[a1agnlju]

Jag önskar jag kunde det. Jag ser ju vilken potential huset och trädgården har och det är inget annat än sorgligt att jag inte kan ta vara på potentialen.

Jag tror att du kan hjälpa dig själv genom att skriva ner vad du gjort för huset fram till nu istället för att mata ångesten med vad du borde göra härnäst. Sedan tror jag att du kanske ska tvinga dig själv att begränsa dina önskningar om vad du vill och borde göra så att det inte blir övermäktigt. Jag är inte lika långt ner som du verkar vara, men jag måste verkligen säga stopp och förbjuda mig själv att göra saker. Skitjobbigt är det, men om jag inte gör det kommer jag krascha.

 

[Inte_Ung]

Ja på den punkten är @Wille inte ett endaste dugg annorlunda mot säkert 80% av alla arbetande människor i vårt land. Den sociala biten är dock viktig för många också, men inte alla.

Jag känner mig osäker inför detta.
De flesta som jag känner får ut så mycket mera av ett arbete.
Mening i livet, underhållning, spänning, egenvärde, personlig utveckling, bekräftelse o.s.v. Vi är många som känner ett behov av att arbeta även om vi inte behöver det för vår basala försörjning. Människans behov av att betyda något för någon är oerhört stort.

 

[a1agnlju]

Jag känner mig osäker inför detta.
De flesta som jag känner får ut så mycket mera av ett arbete.
Mening i livet, underhållning, spänning, egenvärde, personlig utveckling, bekräftelse o.s.v. Vi är många som känner ett behov av att arbeta även om vi inte behöver det för vår basala försörjning. Människans behov av att betyda något för någon är oerhört stort.

Ja, du har nog rätt. Jag tror att det är ganska många som inte känner att deras behov av betydelse i arbetet blir uppfyllt dock. Jag vet att det händer mig ganska ofta (inte så ofta nu som förr iof).

 

[Inte_Ung]

Ja, du har nog rätt. Jag tror att det är ganska många som inte känner att deras behov av betydelse i arbetet blir uppfyllt dock. Jag vet att det händer mig ganska ofta (inte så ofta nu som förr iof).

Ja så är ju också, men det är en annan sak.
Då så uppfyller inte arbetet de behov som man har och det är lämpligt att leta efter något annat att göra.

 

[nullo-modo]

Jag känner mig osäker inför detta.
De flesta som jag känner får ut så mycket mera av ett arbete.
Mening i livet, underhållning, spänning, egenvärde, personlig utveckling, bekräftelse o.s.v. Vi är många som känner ett behov av att arbeta även om vi inte behöver det för vår basala försörjning. Människans behov av att betyda något för någon är oerhört stort.

Att jobbet är menigen i livet ser jag som sorgligt om det inte är ett eget livsverk. Spänning undviker jag helst, tycker det varit mer än tillräckligt med spänning om jag kommer få kicken eller inte det senaste året med pandemin och nu brist på halvledare och detta utöver spänningen med att skickas mellan olika grupper på jobbet och aldrig veta hur länge jag kommer stanna i den gruppen.

Egenvärde genom att ha någon annan som bestämmer över mig, nä känner inget egenvärde med det.
Personlig utveckling får jag tillräckligt av på fritiden och inget jag behöver ett jobb för.
osv osv.

 

[Inte_Ung]

Att jobbet är menigen i livet ser jag som sorgligt om det inte är ett eget livsverk. Spänning undviker jag helst, tycker det varit mer än tillräckligt med spänning om jag kommer få kicken eller inte det senaste året med pandemin och nu brist på halvledare och detta utöver spänningen med att skickas mellan olika grupper på jobbet och aldrig veta hur länge jag kommer stanna i den gruppen.

Egenvärde genom att ha någon annan som bestämmer över mig, nä känner inget egenvärde med det.
Personlig utveckling får jag tillräckligt av på fritiden och inget jag behöver ett jobb för.
osv osv.

De allra flesta mår bra av att göra meningsfulla saker tillsammans med andra människor.

 

[sjoberga]

Att jobbet är menigen i livet ser jag som sorgligt om det inte är ett eget livsverk. Spänning undviker jag helst, tycker det varit mer än tillräckligt med spänning om jag kommer få kicken eller inte det senaste året med pandemin och nu brist på halvledare och detta utöver spänningen med att skickas mellan olika grupper på jobbet och aldrig veta hur länge jag kommer stanna i den gruppen.

Egenvärde genom att ha någon annan som bestämmer över mig, nä känner inget egenvärde med det.
Personlig utveckling får jag tillräckligt av på fritiden och inget jag behöver ett jobb för.
osv osv.

Jag ser det som sorgligare om man väljer att spendera hälften av sin vakna tid på något man inte finner någon mening eller lust med. Sen är det ju så för ganska många, så jag ser det som ett privilegium.


Men det finns många perspektiv och många olika livsval man kan göra.

 

[a1agnlju]

Ja så är ju också, men det är en annan sak.
Då så uppfyller inte arbetet de behov som man har och det är lämpligt att leta efter något annat att göra.

Absolut, men det är svårt för många att våga sig på det. Man vet vad man har så att säga. Och nya jobb med arbetsuppgifter man inte har erfarenhet av förut växer ju inte på träd om man säger så. Personligen känner jag ganska många som känner sig fast i sin arbetssituation och inte förmår sig ta sig därifrån. Riktigt sorgligt! Men det scenariot är inte något jag tror jag ska belasta den här tråden med.

 

[nullo-modo]

De allra flesta mår bra av att göra meningsfulla saker tillsammans med andra människor.

Vilket det inte behövs ett jobb för där du tillbringar 40h i veckan med.

 

[a1agnlju]

Jag ser det som sorgligare om man väljer att spendera hälften av sin vakna tid på något man inte finner någon mening eller lust med. Sen är det ju så för ganska många, så jag ser det som ett privilegium.


Men det finns många perspektiv och många olika livsval man kan göra.

Jg tror inte man väljer i det fallet. Snarare känner sig låst och vilsen på grund av dålig självkänsla och dåligt självförtroende.

 

[Wille]

Nu vet jag att du studerar. Men när det är aktuellt, åk dit med din ansöka. Be att få prata med personalansvarig och presentera dig. Berätta om ditt stora intresse för trädgård och fråga om det finns möjlighet till jobb i någon utsträckning.



Och nej, jag säger inte att ett jobb hjälper dig att orka med resten. Bara sådär. För det tror jag inte. Men för många av oss suger ett jobb som en vantrivs med mycket mer energi än ett jobb som känns okej eller tom kul (även om inget jobb är kul varenda minut..). Min kommentar var ämnad att bemöta din kommentar om parkarbete. Jag försökte lyfta ett förslag på ett jobb som jag spontant tror skulle kunna passa dina kunskaper och intresse. Lite socialt, men/och då främst kring ett ämne som du verkar tycka om.

Huvudsyftet med ett jobb är för många av oss att tjäna pengar. Försörjning. Att ha råd med det liv vi vill ha (i ditt fall, hus och trädgård). Osv. Det låter ju skittrist. Men jag menar lite att det finns grader i helvetet.
Jag har själv problem med utmattning, jobbar heltid och har svårt att orka med resten av livet. Jag har fått ge upp massor som jag älskar och kämpat för, för att orka jobbet, och känner ofta stor hopplöshet inför livet. Så jag fattar åtminstone delvis.
Ekonomisk stress tär också. Det tar kraft från annat. På det sättet kan ett jobb hjälpa en att åtminstone må lite mindre dåligt, lite mindre ångest.

Jag tänkte fråga om jag kan få göra min praktik på en handelsträdgård på orten där jag bor. Det hoppas jag ska ge en fot in även om de brukar annonsera efter trädgårdsmästare när de söker folk och det blir ju inte jag av utbildningen jag går.

Ekonomiskt är jag inte jättestressad även om jag går back denna månad och nästa månad. Jag har sparpengar att ta av.

Jag tror att du kan hjälpa dig själv genom att skriva ner vad du gjort för huset fram till nu istället för att mata ångesten med vad du borde göra härnäst. Sedan tror jag att du kanske ska tvinga dig själv att begränsa dina önskningar om vad du vill och borde göra så att det inte blir övermäktigt. Jag är inte lika långt ner som du verkar vara, men jag måste verkligen säga stopp och förbjuda mig själv att göra saker. Skitjobbigt är det, men om jag inte gör det kommer jag krascha.

Jag har fått taket omlagt, fasaden målad, köket tapetserat, taket i köket målat, duschkabin installerad i badrummet.

Trädgården är mer ett levande väsen och kräver därför mer av mig. Den förfaller snabbt om man inte håller efter. Jag gick nyss en sväng i trädgården och noterade att gräset har vuxit in i en rabatt. Det måste åtgärdas så snart som möjligt.

Men livet är övermäktigt för mig hela tiden. Jag har problem med exekutiva funktioner. Disken blir inte diskad. Köksbänken belamras med saker, köksbordet blir också fullt med saker, det blir inte dammsuget, toalett och handfat blir inte rengjort. Duschen behöver också rengöras och det blir aldrig av. Jag har nog inte bytt sängkläder på säkert ett halvår. O.s.v.

 

[Inte_Ung]

Absolut, men det är svårt för många att våga sig på det. Man vet vad man har så att säga. Och nya jobb med arbetsuppgifter man inte har erfarenhet av förut växer ju inte på träd om man säger så. Personligen känner jag ganska många som känner sig fast i sin arbetssituation och inte förmår sig ta sig därifrån. Riktigt sorgligt! Men det scenariot är inte något jag tror jag ska belasta den här tråden med.

Att vara modig behövs verkligen.
Jag bytte från att arbeta som ingenjör inom IT och Telecom till att köra buss för att få mina behov uppfyllda.

 

[sjoberga]

Att sätta höga ambitioner med trädgård och husvård när man är sjuk och inte klarar vardagen verkar kontraproduktivt. Kanske kunde du få hjälp med det; att samtala med någon som kan hjälpa att sortera i vad som är viktigast när förmågan sviker och man inte hinner allt?

En av de bästa grejerna med att flytta långt ut på landet och få en stor trädgård var att man slipper sköta den mer än man vill, för egen del. Inga trädgårdsfuhrers som tittar snett på de fina maskrosorna, ängsblommorna och den ofta oklippta gräsmattan.