Fodervärd??

[_Nikita_]

Hejj!

Jag har länge gått i tankar om hundköp, men eftersom mina föräldrar inte känner sig redo för pension än (haha ) så vill jag inte ta ansvar för en hund "för livet"... Jag börjar sista året på gymnasiet till hösten och efter det funderar jag på att åka utomlands ett tag eller nåt liknande så..ja ni förstår.

Men nu äntligen har jag kommit på en lösning (tror jag ) - FODERVÄRD!
Nu under sista året kommer jag plugga rätt mycket hemma så iallafall ett år skulle jag kunna ha hund.. Kommer såklart inte vilja lämna ifrån mej den sen men...

Så vad tycker ni-är det ett bra sätt att få känna på hur det är att ha hund utan att vara bunden så länge?

Skulle gärna vilja höra från nån som har egna erfarenheter av att ha lämnat ut eller tagit en hund på foder!

Ha det fint allihop!!

 

[Grana]

En foderhund är inget man bara har under en tid. Du får ha den som din, och den blir din när uppfödaren tagit de kullar på den som h*n ska ha. Ska h*n ha en kull brukar man få betala halva priset på hunden och vill h*n ha två kullar så brukar man inte betala något för hunden.
Så en foderhund är helt enkelt som din egen, och den ska inte lämnas tillbaka.
Är man fodervärd så ställer också uppfödaren krav på att hunden ska meriteras.

 

[Karamella]

Man kan ju låna andras hundar. Jag funderar på att låna ut vår ena tös då min ryggskada blivit värre. Jag vill dock inte ha ut henne på foder utan förhoppningsvis kunna ta tillbaka henne om ett år eller två.

 

[Tippan]

Hundskolan? Sköter inte de försäljningen också om hunden inte passar i tjänst?

 

[Grana]

Jo, det har du rätt i. Det vore ju ett alternativ. Fast där kräver de också att man aktiverar hunden och går kurser mm, så det gäller man har tid med sånt.
Det jag skrev om så tänkte jag på uppfödare.

 

[_Nikita_]

Jo det där med uppfödarna vet jag om. Tänkte mej mer att ta en privatpersons hund på foder (eller vadå-kallas det inte fodervärd då???). Alltså det finns ju många som behöver vara "fria" från sina hundar typ ett år, pga skador, att dom nyss fått barn, studier osv osv. Alltså samma princip som med hästar..

Någon som har några erfarenheter av det??

 

[Indiana_Jones]

I min värld är hund något man skaffar för hundens liv. Sedan händer det ju ibland att det inte blir som man tänkt utan hunden måste omplaceras, men grundinställningen måste väl ändå vara att hunden kommer för att stanna. Vi har en hund på halvfoder och det är faktiskt ett STÖRRE ansvar än att ha en egen (vi har två till som vi äger). Foderhunden skall meriteras, vi kontaktar uppfödaren för att rådgöra inför tävlingar, om foder skall bytas och generellt om vi gör något som kan påverka hunden på lång sikt. Det är ett stort ansvar - vi har fått en av de bästa valparna i kullen och om allt går som det ska så skall vara en del i kennelns fortsatta avelsarbete.

Att låna privatpersoners hundar under en kortare tid p.g.a. ägarna behöver vara "hundfria" tror jag inte är något utbrett, men det förekommer säkert. Själv skulle jag vara oerhört skeptisk att låna ut hunden för att sedan ta tillbaka den. Att ta hunden från dess miljö för att sedan, lagom när den rotat sig på det nya stället, tror inte jag är någon bra lösning. Det är ju inte för HUNDENS skull då utan för MIN som jag tar tillbaka den. Nu är ju alla hundar och ägare olika, så det kanske skulle funka jättebra för vissa.

Vill man prova på att ha hund kan man kanske hjälpa till på något omplaceringshem där det alltid behövs krafter. Där kan man gå ut med hundar, ta hand om dem och kanske även ta hem en del hundar då och då beroende på hunden och hur van man själv är. Är man hundvan från början kan man ju ställa upp som jourhem och ha hundar boende hemma hos sig medan de väntar på nya hem.


Anneli

 

[Bebben]

Vi har haft hund från Hundskolan och då var vi tvungna att utbilda honom till en viss nivå.

Jag vet inte dom dom har olika "grader" för olika hundar, men vår skulle utbildas upp ganska högt. Han skulle vara redo att gå in i träning för att bli polishund när vi lämnade ifrån oss honom. Han vart för övrigt en utmärkt polishund och var i tjänst i 7 år

Men det var ganska länge sen nu, så jag vet inte alls hur dom fungerar nuförtiden tyvärr.

Vårat diplom för honom sitter inramat på väggen Underbar Schäfer var det, totalt underbar!

 

[Milosari]

kan du inte vara hundvakt åt någon annans hund på dagarna istället?

 

[_Nikita_]

Jovisst skulle jag iofs kunna vara dagmatte..men det är så mycket mer som måste klaffa med att bo i samma stad osv då.

Självklart håller jag med om att man alltid borde skaffa hund med inställningen att ha den för livet, och det hoppas jag att folk gör. Jag vill ju bara prova på det här med hundägande, dygnet runt, om så bara ett halvår eller nåt, och om det fungerar perfekt så vill jag även köpa hunden. Jag är medveten om att det inte är ett perfekt alternativ, men tro mej, jag vill hundens bästa och tänker aldrig sätta mitt eget välbefinnande framför djurets.

Och ja, det finns många privatpersoner som behöver hjälp med sina hundar (ofta pga sjukdom eller spädbarn), och visst det kanske är att sätta sej själv framför hunden när man vill ha tillbaka den, men samtidigt så har dom flesta kraven att få hälsa på då och då så hunden kan få en känsla av att de inte är borta ur hans liv. Så nånstans tror jag ändå att för vissa hundar, och människor, kan det vara lika så bra att bli omhändertagen av en person som älskar den än dom andra alternativ som finns. Självklart ska detta göras med största hänsyn till hunden och så smidigt som möjligt.
Det ska heller inte vara från människor som har hunden enbart för sin egen skull och lämnar ifrån den pga av vilka småsaker som helst och låter den flytta runt. Såna tar jag helt avstånd ifrån. Men ibland kanske det inträffar något oförutsett.

Jag har inte bestämt mej för hur jag ska göra än, men jag vill bara visa det att jag tar det här på stort allvar och vill inte ha en hund från någon som inte vill dess bästa.

Men tänk på det, att det finns sååå obeskrivligt många hundar som har det oändligt värre hos samma ägare hela livet än dom som ev. blir flyttade från ett kärleksfullt hem till ett annat en gång i sitt liv.

Detta blev nog rätt rörigt, men jag hoppas att alla förstår nu utan att missuppfatta eller bli upprörda..

Man kan se allt från olika vinklar, och meningen är ju att jag vill veta vad ni tycker och vad ni har för erfarenheter!

Tack för mej!
//Nikita