Bukefalos 28 år!

Förälder som är helt kör i vägg

Mirre

Trådstartare
Hur långt ska man egentligen behöva gå för att anpassa sig efter den andra föräldern?
Jag och stora sonens pappa gick isär för 7 år sedan, han har alltid haft inställningen att allting ska gå efter hans vilja och han lyssnar inte ett dugg på vad andra vill.

Under hela den här tiden har han haft jobb (som jag sökte åt honom) medan jag har gått arbetslös.
Jag har försökt med allt för att lösa min situation men står bara och stampar på samma ställe hela tiden, nu finns möjligheten att gå en lärlingsutbildning i Gävle. En möjlighet som inte finns här.
Sonens pappa vägrar att ens diskutera saken, han svarar bara att sonen ska inte flytta. Punkt. Han har inte ens tänkt tanken att fråga sonen vad han vill.
Utan att ens diskutera det med någon av oss. Som vanligt bestämmer han bara att så här ska det vara och förutsätter att alla bara ska tiga och lyda ungefär. Som han alltid gör, med allt.

Jag är så LESS på att alltid få anpassa mig efter honom, jag hade kunnat haft ett jobb för länge sedan om det inte vore för att han var så förbannat egotrippad. Försöker man prata med honom så lyssnar han inte, han bara stänger av och kör enbart på sin åsikt.

Ska jag verkligen behöva släppa chansen att få en bra utbildning för hans skull?
För att han inte ens kan sätta sig och diskutera saken på ett vuxet sätt? Men när han vill ligga då jäklar duger jag, då fjäskar han som fan och får han inte som han vill blir han skitsur och otrevlig.

Eller är det jag som är egoistisk som ens överväger den här chansen?
Borde jag bara stanna här och fortsätta se mitt liv gå åt helvete? Har försökt komma in på flertalet utbildningar här men inte lyckats- Får bara nej överallt, får inget jobb och knappt någon hjälp från soc heller. :(

Jag tycker ju att sonen har det bättre hos mig, är så jäkla stökigt och skitigt hos pappan att man undrar om han någonsin städar överhuvudtaget. Alltid när sonen kommer därifrån är han otrevlig och far ut mot mig. Så fort sonen gör något som inte pappan tycker är bra så skickas han i säng. Diskutera saken och lyssna på sonens vilja det existerar inte. Han ska bara lyda. Punkt. Så när han kommer till mig får jag ut för det såklart, då tar han ut all frustration på mig.

Hur länge ska jag behöva stå ut med att leva såhär?
Varför kan hans förbannade farsa inte bara försöka vara vuxen för en gångs skull och åtminstone prata om det?
 
Senast ändrad:
Då får väl sonen bo hos honom då.

Eller så får han ta sitt förnuft till fånga och låta sonen flytta så du kan gå utbildningen.
 
Nu vet jag inte hur långt du har till Gävle, men sonen kanske kan bo hos pappan på veckodagarna och att du har honom på helgerna?
 
Ja det är en lösning, men jag är fundersam på hur det kommer gå att han bor där hela tiden.
Speciellt med tanke på hur sonen är efter en vecka där, hur ska det då bli om han bor där jämt.
Hade det varit pappan som ville flytta då hade han krävt att sonen skulle flytta med, jag hade inte haft något att säga till om då.
Gå till familjerätten på soc är ingen ide, de tar direkt pappans parti och då är han så jäkla trevlig och inställsam så man mår illa.
Han får alla att tro att han är den trevliga, perfekta föräldern och jag är skurken typ. Vi har redan varit där.
Om han bara kunde sätta sig och prata om saken på ett vuxet sätt för en gångs skull.

Det är klart att jag inte skulle flytta och dra upp barnen härifrån om jag inte var tvungen.
Men nu såg jag en chans att faktiskt kunna lösa mitt kassa liv
 
Senast ändrad:
Jag ser inte att det är så mycket att välja på. Hur lång är utbildningen? Finns det arbetsmöjligheter efteråt på eller i närheten av den ort där du nu är bosatt?
Du får väga för- och nackdelar emot varandra.
 
Ni separerade för 7 år sedan men han styr ditt liv så till den milda grad att du ställer upp på sex när han vill? :confused:
Om du inte vill ta det vidare och inte vill låta sonen bo hos honom så finns det ju inget mer att göra än fortsätta som du gör, för att få en förändring måste du ju ta steget själv och försöka ändra på hur det (inte) fungerar nu. Hur gammal är sonen, har inte han rätt att säga hur han vill bo?
 
Jag ser inte att det är så mycket att välja på. Hur lång är utbildningen? Finns det arbetsmöjligheter efteråt på eller i närheten av den ort där du nu är bosatt?
Du får väga för- och nackdelar emot varandra.
Utbildningen är max 2 år, det var lite olika beroende på vilken bransch man var i (som jag förstod det) och det finns arbetsmöjligheter efteråt.
 
Utbildningen är max 2 år, det var lite olika beroende på vilken bransch man var i (som jag förstod det) och det finns arbetsmöjligheter efteråt.

Han kan faktiskt inte hindra dig från att flytta. Det är bara att göra. Till Karesuando om du så vill.

@Görel kan säkert svara korrekt och riktigt om man ber snällt.
 
Han kan faktiskt inte hindra dig från att flytta. Det är bara att göra. Till Karesuando om du så vill.

@Görel kan säkert svara korrekt och riktigt om man ber snällt.

Förstår jag rätt är frågeställningen inte huruvida TS kan flytta utan var sonen ska bo?

TS kan emigrera till Australien om hon vill, men det blir utan sonen om pappan motsätter sig det. Inom Sverige ser det lite annorlunda ut. Vi har en folkbokföringslag som säger att man ska vara skriven där man bor. Sen har vi en föräldrabalk som säger att ett barns båda vårdnadshavare ska godkänna flytt. Dessa lagstiftningar kan ibland jobba emot varandra. Är sonen skriven hos fadern fungerar inte kryphållet i denna situation. Är han skriven hos TS funkar det. Då kan TS flytta var hon vill inom landets gränser och ta pojken med sig. Folkbokföringen gör en utredning som konstaterar att han bor på nya stället och folkbokför honom till slut där om utredningen fastställer att det är där han faktiskt bor.

TS själ kan flytta precis vart hon vill. Jag har förstått att det finns myter i samhället om att en förälder inte får flytta hur långt som helst från den andra föräldern, men det är alltså en myt.

Kan också passa på att än en gång skriva att åldersgränser för när barn själva får bestämma var de vill bo togs bort 2006. Lagen säger numera att man ska ta hänsyn till barns ålder och mognad. Detta efter att många domstolar fixerade sig vid barns ålder och inte vad de ville.
 
Förstår jag rätt är frågeställningen inte huruvida TS kan flytta utan var sonen ska bo?

TS kan emigrera till Australien om hon vill, men det blir utan sonen om pappan motsätter sig det. Inom Sverige ser det lite annorlunda ut. Vi har en folkbokföringslag som säger att man ska vara skriven där man bor. Sen har vi en föräldrabalk som säger att ett barns båda vårdnadshavare ska godkänna flytt. Dessa lagstiftningar kan ibland jobba emot varandra. Är sonen skriven hos fadern fungerar inte kryphållet i denna situation. Är han skriven hos TS funkar det. Då kan TS flytta var hon vill inom landets gränser och ta pojken med sig. Folkbokföringen gör en utredning som konstaterar att han bor på nya stället och folkbokför honom till slut där om utredningen fastställer att det är där han faktiskt bor.

TS själ kan flytta precis vart hon vill. Jag har förstått att det finns myter i samhället om att en förälder inte får flytta hur långt som helst från den andra föräldern, men det är alltså en myt.

Kan också passa på att än en gång skriva att åldersgränser för när barn själva får bestämma var de vill bo togs bort 2006. Lagen säger numera att man ska ta hänsyn till barns ålder och mognad. Detta efter att många domstolar fixerade sig vid barns ålder och inte vad de ville.
Du har helt rätt, jag vill ju inte bara flytta och lämna sonen här.
Jag tycker att vi åtminstone kunde diskutera saken som vuxna människor och finna en bra lösning. Men pappan vägrar.
Han är dessutom skriven hos pappan men bor nu varannan vecka.
 
Du har helt rätt, jag vill ju inte bara flytta och lämna sonen här.
Jag tycker att vi åtminstone kunde diskutera saken som vuxna människor och finna en bra lösning. Men pappan vägrar.
Han är dessutom skriven hos pappan men bor nu varannan vecka.

Synd att du inte kan utnyttja kryphålet i lagen.

Då kan du tyvärr inte göra mer än att flytta själv och säga åt pappan att han får ta heltidsboendet. Samtidigt kan du försöka få boendet via domstol, men det kan ta lång tid. Om man vill kan man ju se det som att han är en dålig förälder då han nekar sitt barns andra förälder att skaffa sig en utbildning som leder till att denne kan ta hand om det gemensamma barnet bättre.
 
Jag hade tänkt så här: du kan inte påverka pappans beteende i någon högre grad. Du kan önska att ni ska kunna diskutera saken, men du kan inte förändra att han är en skitstövel. Utgå alltså ifrån att pappan är som han är och tänk igenom vad DU kan påverka och förändra i DITT liv oberoende av pappans agerande. Några saker är t.ex:

- Ställ för f*n inte upp på sex när han fjäskar och gör tydligt att det inte är acceptabelt att han ens gör inviter.
- Fundera på vad som är viktigast för dig: att bo varannan vecka med sonen och skippa chans till utbildning/arbete, eller ha sonen på t.ex. helger en begränsad tid medan du utbildar dig. Eller, om du är orolig för att sonen far illa av att bo med pappan: gå till domstol.
- När du kommit fram till vad DU vill efter rådande förutsättningar: släpp bitterheten och tankarna på "hur bra allting skulle kunna ha varit om inte pappan gjorde si eller så". Försök fokusera endast på vad du vill och låt inte honom få dig att vackla.
 
Synd att du inte kan utnyttja kryphålet i lagen.

Då kan du tyvärr inte göra mer än att flytta själv och säga åt pappan att han får ta heltidsboendet. Samtidigt kan du försöka få boendet via domstol, men det kan ta lång tid. Om man vill kan man ju se det som att han är en dålig förälder då han nekar sitt barns andra förälder att skaffa sig en utbildning som leder till att denne kan ta hand om det gemensamma barnet bättre.
Ja det är synd, men han hävdade att sonen redan stod skriven på hans adress (han bor kvar i huset vi delade förut) så då skulle han fortsätta med det.
Jag orkade inte bråka mer då utan gick med på det. Tyvärr.

@snow Du har en poäng där, pappan är som han är och lär nog aldrig ändra sig.
Ska tänka på det du skrev och det är definitivt slut på något som helst umgänge med den människan.
 
Hur lång väg är det mellan ditt hem och utbildningsplatsen? Du kan inte pendla? Eller bo där bara under vissa perioder?
 
Ja det är synd, men han hävdade att sonen redan stod skriven på hans adress (han bor kvar i huset vi delade förut) så då skulle han fortsätta med det.
Jag orkade inte bråka mer då utan gick med på det. Tyvärr.

Trösta dig med att du nog inte hade kunnat gjort något i alla fall. Folkbokföringen kan som sagt fatta egna beslut, och om en förälder bor kvar i den tidigare gemensamma bostaden och barn bor växelvis, så brukar folkbokföringen inte flytta barnet med argument att det inte har flyttat.
 
Trösta dig med att du nog inte hade kunnat gjort något i alla fall. Folkbokföringen kan som sagt fatta egna beslut, och om en förälder bor kvar i den tidigare gemensamma bostaden och barn bor växelvis, så brukar folkbokföringen inte flytta barnet med argument att det inte har flyttat.
Där ser man, då var det inte mycket och fundera över då
 
Finns det ingen annan utbildning du kan tänka dig på närmare håll?

Jag hade inte gjort avkall på familjen pga studier långt bort. Då hade jag hellre försökt hitta en utbildning jag kan tänka mig med pendlingsavstånd.
 
På en lärlingsutbildning borde man kunna ha sin praktik (eller vad det kallas) även på annan ort än utbildningen är, det är kanske så att du bara behöver vara i Gävle en dag i veckan eller så. Undersök den möjligheten.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Började nytt jobb idag efter att ha varit hemma ett tag. Sambon jobbar helg så han är ju hemma när jag jobbar. Dottern vaknade strax...
2
Svar
34
· Visningar
5 341
Senast: Hajfisk
·
Övr. Barn Har en 15 åring som just nu driver mig till vansinne. Han har betygsvarning i SEX ämnen nu inför terminsavslutet i 8an och han skiter...
Svar
18
· Visningar
3 375
Senast: Tassa
·
Övr. Barn Mitt i en utredning med sonen. Skolan fungerar inte alls. Han är där och han ”sköter” sig, men det blir ingenting gjort. Läste just...
2 3
Svar
53
· Visningar
4 671
Senast: Araminta
·
  • Artikel
Dagbok I hela mitt liv har jag lidit av prestationsångest och en känsla av att aldrig prestera tillräckligt bra. Inte ens när jag innerst inne...
Svar
4
· Visningar
660
Senast: Cosinus
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hotellrum eller stuga
Tillbaka
Upp