Sv: Fördelar med varmblod i distans
Jag skulle säga att många varmblodstravare, generellt sett, passar bra till distansritt men att väldigt mycket ligger hos individen. En travare av "ridhästmodell", som fungerar bra som ridhäst och orkar bära sig, passar i mina ögon bra, medan en travare med väldigt lång rygg som breddar mycket i trav troligen passar mindre bra.
En häst med en "typisk travhäst"-exteriör, har till att börja med ofta svårt att bära sig. Det är ju ingen dressyrform som krävs, men för att inte sluta med en häst med dålig rygg anser jag att hästen bör orka gå i en ändamålsenlig form. En travhäst som inte har ork att bära sig själv, har i regel lite sämre ryggmuskler och riskerar därmed skador (om inte annat så i framtiden) om den inte får tid att träna upp dessa. Att hästen orkar bära sig är också en förutsättning för att få en lugn och taktfast trav, som hästen orkar hålla mil efter mil. En annan nackdel med en sådan exteriör är galoppen; orkar hästen inte bära sig, blir i regel galoppen sämre. Nu är galopp inget krav i distansritt, det är fritt att välja de gångarter man själv önskar så länge det fungerar. Men eftersom nedslaget i galopp ofta är betydligt mjukare än i trav, är det en klar fördel att kunna varva med galopp, och då en lugn och stadig galopp (där hästen, liksom i traven, bär sig). En häst som går långa sträckor med ett hårt nedslag, sliter väldigt på sina leder (bl.a. knäna) och riskerar därmed att inte hålla i längden.
Är hästen ok byggd för ridning, och har de muskler som krävs för att kunna och orka bära sig, så ser jag flera fördelar hos varmblodstravarna (och fr.o.m. nu i detta stycke, utgår jag från egna erfarenheter). Förutom att de, vad jag förstått, har samma typ av muskelmassa som araberna har, samt tunn hud och ytliga blodkärl (vilket hjälper till att gå ner i puls), är de i regel väldigt okomplicerade i psyket. De "fryser" istället för att vända heltom och dra, om något skrämmer dem och är allmänt väldigt coola i huvudet. Min förra häst, som jag tävlade t.o.m. 50km, kunde tvärnita och vägra gå på evigheter, men hon stack aldrig. Hon gick fram i princip överallt, utan minsta tvekan, och var inga problem att rida i kolmörker i galopp i skogen. Finns ömsesidig tillit mellan den hästen och ryttaren, då gör hon i princip allt hon blir bedd om (ute), och hon gör det utan tramsande eller tvekan. På tävling stod hon och sov under bangenomgången, ignorerade fullständigt gnäggande hästar och brydde sig inte förrän något som angick henne var på gång. Hon är fruktansvärt arbetsvillig, vill väldigt gärna göra rätt, och älskar att springa - fort eller långsamt, men helst länge. Dessutom kunde hon galoppera stadigt i rätt många kilometer, utan problem. Rent fysiskt har hon lätt att sätta muskler, en grundkondition som är fantastisk och hon blir nästan aldrig trött.
Tyvärr är just den delen av psyket (och delvis fysiken) i många fall också en nackdel. En häst med riktigt bra kondition, och massor av energi och arbetsglädje, har ofta också lätt att lagra överskottsenergi. Många travare jag träffat har haft fruktansvärt svårt för att stå, dvs vila från arbete. Mitt sto var nog den "värsta" jag träffat. Hon kunde (enligt uppgift har hon blivit mycket bättre nu, det senaste halvåret) bli rent av farlig att hantera, om hon fick stå en period, pga överskottsenergin - hon kunde helt enkelt inte koncentrera sig eller ta det lugnt. Hon behövde ridas sex dagar i veckan; det fungerade att rida fem dagar om det inte alltid var så, men det var inte optimalt. Dagen efter en vilodag, var hon väldigt pigg, men lyssnade. Den delen av psyket, är orsaken till att jag ser det som en nackdel: en häst som behöver ridas så pass mycket (och det var inga 40minuterspass...), är svår att få att hålla fysiskt i längden. Jag tror inte att det är några problem med kortare distanser (målet var att rida 80km med stoet. Konditionsmässigt hade hon nog klarat 100km på sikt, men jag tror tyvärr att det hade slitit alltför mycket på lederna), men vill man upp i klasserna så kan det leda till förslitningsskador längs vägen.
Summa summarum av mina åsikter: jag tror att en (väl byggd) varmblodstravare passar bra för distansritt, men att det nog är en mindre del som i längden lämpar sig väl i både kropp och psyke för de längre klasserna.
