Förklara döden för barn

[Enya]

Att förklara döden för barn är inte det lättaste man kan göra i sitt liv. När pojkarnas pappa dog sa jag till dem med detsamma att han var död och inte kom tillbaka och att man kommer att sakna honom och att vi kommer att gråta.
Jag var ensam med barnen när jag fick beskedet och jag sa detta i ren förtvivlan för att jag inte kunde "behärska" mig och hålla mig så lugn och samlad så att de inte skulle märka att något hemskt hänt.
Pojkarna var 3,5 år och nästan 2 år när pappan dog och det är nu 3 år sedan om några veckor bara.

Efter det där första beskedet så har de fått veta att han är i himlen och kan se allt de hittar på, att de minns honom i sitt hjärta, att de kan gå till den där busken som pappa tyckte så mycket om och sitta där och prata med honom ifall de känner att de vill prata osv.
Jag har dock haft jättesvårt att prata om deras pappa med dem, har inte kunnat börja prata om honom utan de har frågat när de undrat och så har jag så klart svarat så gott jag kunnat på deras frågor.

Jag har på senare tid märkt att Eric som nu är 6,5 år har börjat prata mer om sin pappa, frågar mycket om honom och om döden och sjukdomar. I dag kom senaste frågorna:

- Hade pappa några kläder?
* Ja visst hade han det!
- Har du kvar pappas kläder?
* Nej faktiskt inte. De har jag slängt, de passar ju inte dig eller mig eller Isaac så jag tyckte det var onödigt att ha kvar dem. Fast jag har kvar en tröja som var pappas!
- Har man kläder på sig när man dör?
* De flesta människor har nog det, men de som dör i badkaret tex har ju inte kläder på sig.
- Hade pappa kläder på sig när han dog?
( Här fick jag fundera på svaret en stund, hade han det? Eller var han klädd i sjukhuskläderna? Jag valde att bara svara på frågan)
* Ja det hade han.
- Och så la nån han i en sån stor vit kista?
* Ja
- Var är den nu? Har man ställt den nånstans?
* Ibland gräver man ner kistan med människor i, men pappa ville inte det så honom stoppade man in i en ugn med kista och allt....
( och här funderade jag på hur 17 man får det till att inte låta så vidrigt....)
- Eldade man upp honom?
* Ja, du vet när jag eldar i kaminen, då blir det ju aska kvar?
- ja
* Det blev samma sak av pappa och så tog man det och hällde i en urna, det liknar en vas lite grann, med lock på och så grävde man ner det istället. Det tar mindre plats faktiskt. Ganska smart!
- Ja det är det! Då får det plats fler människor hos kyrkan!
Här såg jag att Isaac, som nu är 5 år såg lite.... ut, så jag nöp honom i handen och sa
* Du kände det eller hur?
Han nickar
* När man är död känner man inget. Det gör inte ont alls och man kan inte bli rädd eller ledsen.
- Man är i himlen?
* Ja och så kroppen får vi ju ta hand om på bästa sätt, den kan ju inte bara bli liggande, då blir den äcklig.
- Som kött som blivit gammalt?
* ( hur vet han det?!) ja precis, det luktar ju hemskt illa om man bara skulle låta det bli liggande i flera veckor!
Eric har funderat klart nu
- Vi luktar inte när vi lever men vi börjar lukta när vi dör
* Ja häftigt va, som kroppen funkar!
- Ja coolt!

Så... samtalet över för den här gången! Eric har varit i en jättejobbig period nu under en tid. Jag förstår honom, han ska börja förskoleklass där han inte känner en enda person på ett helt nytt ställe, åka buss dit och allt och skiljas från syskonen dagtid. Dessutom verkar det som om han har mycket pappafunderingar. På något vis känner jag igen mig i honom! man är, i alla fall jag, inte på så bra humör alltid när man ska göra nya saker i en miljö man inte känner till. Och att sörja sin pappa och undra en massa saker om honom ovanpå det gör ju inte precis att man känner sig bättre till mods.

Hans frågor om döden har blivit allt mer detaljerade, han vill veta mer om den döda människan ( hur kroppen reagerar när man är död) och mindre om var man är som död. I dag kände jag att han börjar bli mogen för att få lite mer detaljerade svar, mitt eget intresse för döden och döda människor ( mitt sikte är ju inställt på obduktionstekniker ) gör nog att jag inte har så svårt att prata om just de detaljerade sakerna han vill veta. Det är svårare att prata om känslorna, som han pratade mer om förut. Jag tror att jag i dag lyckades förmedla det häftiga i döda människor och inte bara det hemska i sorgen och saknaden. Usch, den meningen lät lite.... Jag tror ni begriper hur jag menar Jag tror det är lätt att fastna i just det hemska i döden, i känslorna av sorg och saknad, men det var ju inte det han efterfrågade i dag utan mer praktiska detaljer.

Hur hade ni svarat på hans frågor? tycker ni att han är för liten för de svar jag gav honom?

 

[lilltrolle]

Sv: Förklara döden för barn

Jag tycker att du lyckades ge riktigt bra svar på frågorna. Det gäller att inte ge för många detaljer utan hålla det lite neutralt och kortfattat! Grabben är i en ålder då man fundrar mycket på döden så förbered dig på fler samtal!

 

[Mitten]

Sv: Förklara döden för barn

Jag tycker att det var fint förklarat Jag tycker det är bra på att inte bara fokusera på sorgen utan det runtekring också, lite mer avskalat, det gör saker lättare att hantera (iaf för mig). Sen är ju sorgen och saknaden också superviktig, men att kunna prata om det lite mer tekniskt är SÅ viktigt! Jättebra av dig tycker jag

 

[angelwings]

Sv: Förklara döden för barn

Har själv en tjej på snart 7 år som råkat ut för lite allt möjligt senaste året och just nu frågar frågar frågar om allt.
Jag tycker det är viktigt att svara ärligt på barns frågor, men på deras nivå.
Tycker du hanterade det bra.
Det är aldrig lätt att veta vad man ska säga åt grubblerier...

 

[Gerbillus]

Sv: Förklara döden för barn


Tummen upp för de svaren!

 

[Enya]

Sv: Förklara döden för barn

Jag tycker att du lyckades ge riktigt bra svar på frågorna. Det gäller att inte ge för många detaljer utan hålla det lite neutralt och kortfattat! Grabben är i en ålder då man fundrar mycket på döden så förbered dig på fler samtal!

Det är svårt att veta hur mycket som är lagom Efteråt följde ett samtal om hundarna, att de kommer att dö och att vi alla dör så småningom.

Det var intressanta frågor han ställde faktiskt, undrar vad han egentligen går och tänker på.

 

[Enya]

Sv: Förklara döden för barn

Jag tänker lite som du också, om man skalar bort känslorna man har inför döden och döda människor ( de flesta skulle väl tycka att döda människor är äckliga första gången de ser en sådan) och koncentrerar sig på det tekniska så finns det en hel del intressant att lära sig

Det var lite den känslan jag ville ge honom när han ställde frågorna.

För visst är det ganska häftigt hur kroppen funkar, egentligen?

 

[Björk]

Sv: Förklara döden för barn

Åh, Enya, du är underbar!!
Du svarade väl alldeles perfekt på frågorna!!! Naturligt, enkelt och ärligt. Inget utelämnande, men ändå på barnens nivå.

 

[Enya]

Sv: Förklara döden för barn

Har själv en tjej på snart 7 år som råkat ut för lite allt möjligt senaste året och just nu frågar frågar frågar om allt.
Jag tycker det är viktigt att svara ärligt på barns frågor, men på deras nivå.
Tycker du hanterade det bra.
Det är aldrig lätt att veta vad man ska säga åt grubblerier...

Nej Gud, det är skitsvårt att veta hur man ska svara! Många gånger vet jag inte ens vad jag ska svara, de ställer frågor som jag inte ens själv har tänkt på. Som tex om vatten innehåller socker.

 

[Enya]

Sv: Förklara döden för barn

Tummen upp för de svaren!

Vad kul att du tycker det!

Nu hoppas jag att han inte ställer fler sådana frågor på någon dag så jag kan ladda nya svar, krävs en del hjärngympa för att kunna ge bra svar!

 

[Enya]

Sv: Förklara döden för barn

Åh, Enya, du är underbar!!
Du svarade väl alldeles perfekt på frågorna!!! Naturligt, enkelt och ärligt. Inget utelämnande, men ändå på barnens nivå.

Jag försökte att inte se ut av frågorna för vissa kände jag var lite stoooooora, för att kunna ge ett enkelt svar på som inte skulle skrämma livet ur dem! Tex det om att man stoppade pappa i en ugn. Jag hann fundera lite över hur jag skulle säga det, jag menar, det låter hemskt att säga att någon eldade upp pappa! Även om det ju var det som skedde! Isaac reagerade på det trots att jag försökte att svara lite snålt på den frågan ( han ser för övrigt så söt ut när han gör stora ögon och lyfter på ögonbrynen, typ )

Hoppas nu att de inte får mardrömmar i natt!

 

[Petruska]

Sv: Förklara döden för barn

Jag tycker att det låter som att du klarar de här samtalen med pojkarna jättebra! Det där med att nypa grabben var ju genialt! (Jag antar att det inte blev blåmärlken! )

Bra också att du lyckades avsluta samtalet i en positiv anda, som samtidigt öppnar för fler samtal.

Det ÄR häftigt hur kroppen funkar, och på sätt och vis är inte ens döden en ENBART dålig och hemsk sak. Jag menar, om ingen någonsin dog, då blev det hemskt trångt på jorden.

Det där med himlen, körde jag också med när min son vid fyra års ålder förlorade en liten kusin som han tyckte mycket om. Men sen har det successivt fallit bort ur samtalen. Jag tror att han idag inte tror på någon som helst själ som "överlever" döden. Men för pojkarnas del tror jag att det är bra att pappa finns, fast i himlen. Borta, men närvarande, liksom. Det där med busken verkar jättebra!

 

[Petruska]

Sv: Förklara döden för barn

Förresten. Du har väl sagt till mig att du har lite pappa-grejer i en låda?

Kanske är det dags att börja visa dem för Eric nu?


Bara en tanke.

 

[mandalaki]

Sv: Förklara döden för barn

Enya, du är för tusan en pedagogisk naturbegåvning! Fantastiskt fint samtal

Även du har ju haft Sonny-funderingar ett tag, det är ju säsong för det nu när årsdagen närmar sig. Det kanske påverkar Eric också så att han funderar mer.

 

[TinyWiny]

Sv: Förklara döden för barn

( de flesta skulle väl tycka att döda människor är äckliga första gången de ser en sådan)

Nej döda människor är inte äckliga alls, jag hann inte fram i tid när min mormor dog, hon hade dött bara några minuter innan jag kom dit, jag har alltid trott att det skulle vara otäckt att ta i eller bara se en död människa men det är inte det.

För mej var det lungt och fridfullt, hon såg ut som om hon sov i lugn och ro, hon var fortfarande varm när jag tog hennes hand i min och hennes kind kändes som vanligt när jag pussade henne adjö för sista gången.

Att få se och känna och verkligen veta att hon var död var otroligt viktigt för mej, jag har ändå svårt att förstå att hon inte finns här längre och hade jag inte sett själv att hon verkligen var död så hade det varit ännu svårare.

 

[mimmipigg]

Sv: Förklara döden för barn

Jättebra svar, det viktiga för barn är att få svar på det de frågar om, varken mer eller mindre.
Man behöver inte brodera ut något barn frågar bara efter så mycket som de klarar av att ta in och bearbeta för stunden.

 

[Trygg]

Sv: Förklara döden för barn

Vad kul att du tycker det!

Nu hoppas jag att han inte ställer fler sådana frågor på någon dag så jag kan ladda nya svar, krävs en del hjärngympa för att kunna ge bra svar!

Enya, hur kan du ens tvivla på att du inte ger de rätta svaren!
Jag hade behövt dig här i förrgår.

Hade gjort kycklingfiléer i ugnen och när dessa ligger på plåten kommer 5-åringen fram för att kika.

-Vad är det mamma?
-Det är kyckling.
-Men vart är näbbarna då?

*hostar*

-Ja du, älskling. De tar bort näbbarna på kycklingarna innan vi ska äta dom.
-Är dom döda eller?
-Ja, gubbis det är dom.
-Men varför är dom inte i himmelen då?

*Letar febrilt efter rätt svar, vi har ju en närstående i himmelen med och jag får inte förstöra hans illusioner*

Som tur var ringde telefonen i samma stund.

Efter maten -när jag har låtit resterna av kycklinggrytan stå och svalna på diskbänken- sitter jag vid datorn i tron om att 5-åringen sitter och tittar på Bollibompa.
Då ringer det på dörren.
Det är min granne nedanför. En äldre herre och han är inte glad.

-Ha koll på ungarna dina! De kastar ner mat som hamnar på mina balkongblommor.

Jag rusar skräckslaget ut på balkongen. Vi bor längst upp och barnen vet om att de aldrig någonsin får vara på balkongen ensamma. Men där står han.
Och kastar ut slibbiga kycklingfiléer täckta med currysås.

-Kycklingarna ska åka till himlen mamma..

Kom hit Enya!
Jag har inte på långa vägar så bra svar som du!

 

[ameo]

Sv: Förklara döden för barn

*fnissar lite åt Tryggs barns kycklingar*

Här hemma är det främst en av de hästar som fått avlivas som fått stå modell för döden.
Jag minns inte exakt hur vi berättade faktiskt, men det är ett faktum att "Mimmi är död, hon finns i hästarnas himmel".
Fast det är ju egentligen alldeles för abstrakt, för sonen 3 år vill att hon ska åka flygplan och komma hem igen... Maken åker ju flygplan till jobbet ibland så varför kan inte Mimmi sitta bredvid honom i planet?

Fast som boende på landet försöker vi göra även döden till något naturligt. En dag låg det två döda fåglar på vägen - "så blir det när man blir påkörd av en bil".

Och på tal om fåglarna så kan man kanske säja att de lämnar sin sjuka/skadade/döda kropp kvar på jorden när de åker till himlen. Där får de en frisk kropp att leva i....

 

[angelwings]

Sv: Förklara döden för barn

Eller min lilla filosof här hemma som inte riktigt får ihop det här med varför människor finns. Hon vill veta EXAKT varför människor finns, vad är meningen med att vi finns?

Eller, om det behövs en mammahäst och en pappahäst för att få ett föl, var kom då den första hästen ifrån? Kom kycklingarna först för att göra ett ägg eller kom ägget först eftersom kycklingen kommer ut ur ett ägg? Hur går det ihop? osv. Ibland skrämmer hennes smarta tankar mig. Man försöker ju förklara så gott man kan, men hon tänker ofta ännu ett steg längre och det är jättesvårt!

 

[mimus]

Sv: Förklara döden för barn

Det är en hårfin balans när man pratar med barn och svåra saker, ex döden.

Barn behöver inga utförliga detaljer utan mera korta och sakliga svar. Jag tycker som flera att du kämpar på bra genom att ge svar till barnen, men berättar man ex om att döda eldas upp i ugnar, så blir det ju väldigt personligt hur barnet ser framför sig hur det går till i sin inre bild.
Barn har svårt att visualisera som vuxna, ex som Tryggs barn med kycklingnäbbarna.

Du och dina barn har gjort en lång resa sedan Sonny dog, men jag tror trots allt att det är bra att fortsätta prata om det känslomässiga, och bekräfta den känsla man tror dom kan få när man pratar om döden.

Personligen tycker jag som du vet, inte att döden eller döda är häftiga, utan det skrämmer mig att förlora. Hur man förmedlar abstrakta saker och händelser är ju helt utifrån en själv som förälder.

Filmen Lejonkungen är helt fenomenal när det gäller döden.
Den påvisar sorgen med att någon dör, kretsloppet och filosofiska funderingar om vart man kommer när man dör.

Även om barnen sett den många gånger så kan möjligen Erik se den med anda ögon nu när han har sådan här funderingar.


Jag minns hur vi pratade om döden när sonen var liten, hur hjärtat slutar slå och hur man slutar andas och vad som händer med kroppen. Farmor dog när sonen var 4 år, och han fick vara med och ta farväl fast hon var död och titta på henne när hon inte levde.

Jag tänker så här, det finns väl inget rätt eller fel, man gör så gott man kan, och ofta är det tillräckligt bra.