Första riktiga dusten med unghunden...

Zewz

Trådstartare
Unghunden har numera blivit nästan 10 månader, och testar allt som går o testa. Mattes tålamod mestadels.
Men idag blev jag både rädd och förbannad.
Han låg och tuggade på ett märgben, jag ser att han fått bort en bit från benet som kan vara dumt för både hals o tarmar, sätter mej ner o ber honom släppa (har tränat förr på det, att han ska släppa ifrån sej saker han gillar, bara för att jag ska få titta på det, eller eventuellt byta mot något annat) men han blåvägrar.
Säger åt honom igen att släppa, fortfarande ingen reaktion. Jag tar tag i benbiten som sticker ut ur mungipan och ber honom släppa igen, då börjar han morra ordentligt (aldrig hört honom låta arg så förr :eek:)
Tar ett tag i nacksinnet på honom för o varna honom att sådär gör man inte. Då börjar han närapå skrika o kastar sej mot mej o hugger tag i ena handen. Som tur är har jag ju en liten hund, så att lägga omkull honom är inga problem. Håller ner honom på golvet, håller fortfarande kvar i nacken på honom, tittar på honom o berättar att sådär uppför man sej inte i vårat hem. Han försöker fortfarande nå armen o morrar med tänderna blottade. tar ett stadigt tag om nosen på honom o han börjar tjuta, mestadels i förbyggande syfte för särskilt ont kan det inte gjort. Känner till slut att han verkar ge med sej, jag ta benbiten o föser hunden ifrån mej o går därifrån. Han lommar iväg med svansen mellan benen o det syns att han skäms.
Senare morrar han även åt både mamma och pappa, så jag sätter mej ner jämte hunden som fortfarande gnager på benet. Plockar upp benet, tittar på det, berömmer hunden, o ger honom benet tillbaka. Gör om samma sak en stund senare, o det går bra.
Under hela kvällen nu har han varit väldigt lugn o verkar fortfarande skämmas för vad han gjorde.

Vad är egentligen rätt att göra i en sådan situation? :confused:
Har närapå väntat på den dagen då han riktigt ska prova gränserna, o jag hoppas jag visade vart gränsen går, men håller det i längden?


Zewz - med blodiga händer
 
Ja, jag tycker du gjorde rätt. vad du dessutom ska göra är när han morrar åtdin mamma och pappa och du tillrättavisar honom ska du instruera dina föräldrar att hänga på. Ni ska vara tre som visar ert missnöje mot hunden. (Detta för att hjälpa dina föräldrar att komma över hunden i rang) Du har ju haft dusten med hunden redan...
 
:eek:

Nu blev jag själv lite osäker. Kan man göra något för att förhindra dessa duster? Jag har inte lust att behöva ta till fysisk kraft på en 10 månader stor Beauceronhane :crazy:

Hoppas det löser sig för er båda. Är inte så jätte hundvan så jag själv kan ge några tips. Men jag kommer följa svaren med spänning!
 
Då ska du se mig med Femma :rofl:
65 kg vs mina (då) 55 kg.. Jag fick LIGGA på hunden för att hon inte skulle ta sig därifrån, och hela tiden så hade man 42 vackra, stora tänder framför sig, och ett morr som en jävla grizzlybjörn :crazy:

Men jag vann, efter 5 minuters kamp. Sen dess har hon aldrig gjort om det.. 18 månaderstestet valde hon mig för..
 
Är ju min förstahund oxå, så jag har ju egentligen ingen erfarenhet alls av tonårshundar :smirk:
Han har varit lite avvaktande mot mej under kvällen nu, får s eom han vågar komma upp i sängen som vanligt :smirk:

Nåja, är glad att jag har en liten parvel på 12 kg efter det som bebben berättar ;) :rofl:
 
Jag har utfört samma bravad med en schäfer, mindre skojsigt det.
Jag tror att alla hundar provar detta mer eller mindre, just duster kring matskål och ben kan man ju aldrig ge upp kosta vad det kosta vill.
Det bästa är ju om man vet att man har den fysiska styrka som behövs för att lägga jycken på rygg och redan första gången tala om att -du har överträtt gränsen å det grövsta gör aldrig detta igen.
 
Jag var me dom det en gång när min hund var kring 1 års åldern. Hon hade en fågel som hon inte ville lämna ifrån sig. Hon låg ned och så morrade hon. Jag bara tog nackagreppet på henne. INGEN TVEKAN och tog fågeln ifrån henne. Gjorde ingen mer affär av det utan fortsatte att trna som vanligt. Sen dess har hon aldrig mer försökt att morra, för det gav ju inget...
 
Du gjorde helt rätt i att verkligen säga till honom på skarpen, det var lite oroväckande iofs att han rusade på dig och faktiskt tog tag runt din arm och fortsatte försöka få tag på dig när du nålat ner honom på golvet. Men du visade vem som bestämde och om han vill göra något liknande igen så sätt honom på plats på samma sätt igen. Han borde inte försöka något så extremt (att försöka skada) igen, men man vet aldrig.
Att han försökte bossa dina föräldrar tyder på att han försöker klättra i rang, som hanar (alla maskulina kön) gör mer vill jag påstå men jag kan ha fel liksom alla regler har undantag.
Detta beteende kommer mellan 10 och 17 månaden för både hanar och tikar, det är också tiden då de utvecklas som mest psykiskt och är väldigt mottagliga för dressyr (även om jag inte förespråkar hårdträning av dressyr) men man ska akta sig väldigt noga för man kan lika gärna knäcka hunden totalt.
Du har 7 månader kvar av samma sort av beteende om han är dominant och provar igen, är han mer undergiven och ödmjuk blir det inte lika mycket av det =)
 
Jo, jag blev både förvånad och rädd - han har aldrig ens försökt skada någon innan, och är väldigt försiktig.

Har även pratat med mina föräldrar och gett dem klara besked om vad som gäller.
Han blev dock som förbytt efetr det och var väldigt försiktig hela kvällen, så jag tror nog inte han gör om det.
 
Man måste ju testa innan man vet :) Jag skulle inte bli orolig om min unghud testade en gång. Även om det så klart inte är trevligt. Men har de testat och "förlorat" och inte gör om det, så är de ju en erfarenhet rikare!!
 
Nejdå, hade nästan väntat lite på nåt lite grövre test från hans sida. Så man får chansen o visa vem som är vem ;)
Och som du säger, han gör nog inte om det i första taget.. :D
 
så är våran hanhund också! han är en omplacering som vi tog när han var tre så vi har haft honom i två år. det var ju precis som att uppfostra honom på nytt, där han kom ifrån bestämde han så vi hade en dominant fullväxt hund på 50 kilo att tampas med. han var relativt aggressiv också så man hade det man gjorde så att säga =) dusterna från början var över småsaker men han ville bestämma och ville behålla det han tog så det blev en stor konflikt varje gång. nu ger han upp nästan på en gång, senaste tuffa dusten (då hade han inte gjort något på ett halvår) var att han surnade till och pappa (vi har alla hundar tillsammans) tog en stol som säkerhet ifall hunden skulle hitta på något (det är ganska levande, minnet från första tiden då man aldrig slutade bråka med honom, men det var verkligen att aldrig visa rädlsla. många gånger var jag livrädd men stoppade fingrarna i munnen på honom för att plocka ut det han hade och bad en stilla bön till hans goda natur att inte bita eller slå). så gav han upp och gör ingenting. han har även slutat morra när man tar av honom saker, han gillar att plocka saker när han är glad men vägrar ge tillbaka sakerna så han testar med jämna mellanrum som alla pojkar ;)
nu minns jag inte vad det var jag ville säga, men jag skulle nog bara berätta om våran hund. det är helt enkelt en utveckling och du kommer i alla fall inte få det så tufft som vad vi har haft det (förhoppningsvis!). nu är vår hund en stor, snäll änglaklump som jämt ska gosa och dör om jag försvinner nånstans. det är en häftig känsla när ett monster blir ens lilla knähund, för ingen får behandla honom som jag kan. -stoltast- han har fått överge sitt riktiga namn och kallas nu bamse som den stora nallebörnen han är :love:

bra att du sa till dina föräldrar också så att du inte får det jobbigare på den fronten, för skulle din hund lyckas ta kontrollen över dina föräldrar skulle han testa dig för att se om det kanske går där ändå, alltså att han skulle samla mod när han bossade över dem om du förstår.

efter stora duster är det som att hundarna förutom att de skäms lugnar sig ett tag men de provar i regel fler gånger, för det mesta inte lika mycket (unghundar iaf).

det blir nog tokbra det där :)
 

Liknande trådar

Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
18 245
Senast: Whoever
·
Kropp & Själ Jag är sedan en tid tillbaka sjukskriven på grund av utmattningssyndrom, och har från flera håll fått höra att jag ska "ge mig själv tid...
7 8 9
Svar
161
· Visningar
11 307
Senast: MML
·
Övr. Hund Min ena lilla hund har främst växt upp med Husse. Husse har därmed varit hennes favoritperson. Hon skulle gosa med honom mest, sitta i...
Svar
8
· Visningar
1 382
Senast: Grazing
·
Hundhälsa Försökte hålla de kort, men gick inte så bra. Vet inte hur jag ska hantera denna situation då min hund morrar åt mig, kanske någon här...
2
Svar
38
· Visningar
4 672
Senast: Red_Chili
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp