Förlossningsdepression

[Blyger]

Jag personligen hade jättesvårt för att komma ensam till öppna förskolan och "ta plats" eller "försöka få vänner", typ alla andra kände varandra och jag var värsta utbölingen.. så hamnade mest i ett hörn med min unge de få gånger jag gick. Definitivt ingen aktivitet som påverkade mig positivt

Ja lita till sig själv är nog det bästa (och kanske svåraste?)
Man är så himla olika och har olika bebisar och det är okej. Jag var mest hemma och i stallet med mina.

 

[strawberrysylt]

Jag personligen hade jättesvårt för att komma ensam till öppna förskolan och "ta plats" eller "försöka få vänner", typ alla andra kände varandra och jag var värsta utbölingen.. så hamnade mest i ett hörn med min unge de få gånger jag gick. Definitivt ingen aktivitet som påverkade mig positivt

Ja lita till sig själv är nog det bästa (och kanske svåraste?)
Man är så himla olika och har olika bebisar och det är okej. Jag var mest hemma och i stallet med mina.

Ja, det känns lite som en konstig grej faktiskt. Kul att det finns för dem som gillar det, men vi kommer nog inte gå dit mer. Men jag har liksom fått känslan att "alla andra" går dit och har det så bra. Fast jag vet att "alla andra" ofta är ganska få.
Det är så mycket att förhålla sig till så man blir ju snurrig tycker jag.

Ja, verkligen. Svårt, men nu ska jag prova.

 

[karamelldrottningen]

Vi har nyligen börjat i en grupp. Inte ÖF utan genom Socialstyrelsen. En liten grupp med samma personer i. Dvs man kan inte komma och gå som man vill utan det är samma som kommer och kan man inte nån gång så hör man av sig.
Har jättesvårt att tro att någon skulle flockas så där som du beskriver det där.
Något sådant kanske finns där du bor? Känns kanske iofs mer att de uppmärksammar vissa personer som skulle kunna passa in. Dvs de frågar inte vem som helst utan mer de som kanske inte passar i vanlig grupp. Lite osäker på det.
Men om jag var du skulle jag kolla efter något liknande. Alternativet skita i ÖF helt i och med att det bara orsakar stress mm. Då blir ju syftet helt motsatt effekt.

 

[Libbsticka]

Öppna förskolan känns meningslös med barn under 1 år. Det är för sociala mammor i så fall. Jag kommer gå dit i vår men det är för att 2 åringen ska få leka när förskoleåldern minskar. Jag komer vara den sura mamman som sitter i hörnet. Jag är introvert och gillar inte ytligt umgänge med människor jag inte känner.

Jag gjorde inget med min första 3 månaderna. Passa på att njuta av att göra saker för din egen skull nu när bebis är så liten. Jag tycker det är helmysigt att bara ligga i sängen en hel dag, se en bra serie och lukta på bäbisen i mina armar.

 

[et_flickan]

Alltså när min första kom var det ett himla tjatande om öppna förskolan, babysim och allt var det var. Min dotter älskade att vara på öppna förskolan när hon var lite över ett år och börjat gå men innan dess kändes det mest onödigt och stressande för mig. Sonen har varit i badhuset en gång och biblioteket en gång sen han föddes, någon öppna förskola har det inte blivit. Har liksom inte haft behov av det. Hans första månader spenderades ändå i sängen då det ammades dygnet runt, vi brukar skämta att han inte såg solen på tre månader eftersom han sov typ hela tiden

 

[karamelldrottningen]

Alltså när min första kom var det ett himla tjatande om öppna förskolan, babysim och allt var det var. Min dotter älskade att vara på öppna förskolan när hon var lite över ett år och börjat gå men innan dess kändes det mest onödigt och stressande för mig. Sonen har varit i badhuset en gång och biblioteket en gång sen han föddes, någon öppna förskola har det inte blivit. Har liksom inte haft behov av det. Hans första månader spenderades ändå i sängen då det ammades dygnet runt, vi brukar skämta att han inte såg solen på tre månader eftersom han sov typ hela tiden

Så märkligt hur olika det verkar vara. Ingen irl verkar tycka det är så himla bra jag gör nånting
Och här på forumet gick folk bananas för att bebis var med mig en kortis hemma i bastun.
Så jaaa…

 

[et_flickan]

Så märkligt hur olika det verkar vara. Ingen irl verkar tycka det är så himla bra jag gör nånting
Och här på forumet gick folk bananas för att bebis var med mig en kortis hemma i bastun.
Så jaaa…

Jag brukar vara försiktig att kommentera vad föräldrar gör med sina barn. Jag tänker att de flesta föräldrar faktiskt har omdöme och vett nog att söka kunskap om saker de är osäkra på innan de gör dom. Jag brukar till exempel vara försiktig med lekland på vinterhalvåret pga risk för smitta. Vi är sjuka nog som det är så jag orkar inte med nåt extra.

 

[starcraft]

Jag är på öppna förskolan enbart för typ sångstund för bebisar som vår ändå verkar uppskatta eller om man är med på någon kurs (då brukar det vara mindre grupper och ej ordinarie verksamhet t ex spädbarnsmassage, föräldrautbildning osv). Annars tycker jag öppna förskolan verkar jättejobbigt så har inte heller förstått tjusningen och har också panik över alla baciller

Tycker du gör helt rätt som skippar sånt ni provat, men inte ger er något. Klappa dig själv att du vågade prova och klappa dig själv att du sätter stopp när det inte känns bra. Heja dig! Önskar att jag också litade lite mer på egen magkänsla, men så dras man med i "alla andra gör" och när det är ens första så har man ju inte så mycket koll på vad man ska eller borde göra, så man får vara lite snäll mot sig själv när man provar sig fram

 

[Sleepan]

Jag har varit på ÖF en gång på 4 år så det car väl inget jag var astaggad på.
Dock har jag varit iväg massor med dottern. För det är sån jag är. Tränat massa hund, tävlat med ungen i sjal, fikat, umgåtts med vänner. För mig var det viktigt att fortsätta med livet jag hade även om det blev annorlunda.

Känner du att du saknat att göra något särskilt så gör det. Barnet vänjer sig vid att hänga med, och du kommer bli tryggare och tryggare i att ha med honom.
Första gången jag skulle åka själv med hund och barn undrade jag hur 17 det skulle gå till. Men man löser det.
Är du nöjd med läget är det ju jättebra, man måste inte göra massor. Men om du själv faktiskt vill göra grejer så hade jag jobbat för att ta mig iväg

(Sen var jag hemma massor också. Det var jävligt mycket Netflix alltså..)

 

[Imogen]

Öppna förskolan är ju också så olika, vissa är bra, andra inte. Och även om de är bra så passar det inte alla.

I vår by har vi en fantastisk öppen förskola. Jag har hängt där massor… men inte när äldsta barnet var bebis. Då såg jag ingen som helst mening.

Tycker att öppna förskolans främsta syften är socialisering av 1) äldre syskon 2) föräldrar. Så om DU inte vill gå dit så gör det inte. Bebis har inget som helst behov av det

 

[Midsommarblomster]

Jag famlade under bebistiden med båda mina. Ingen av dem gillade vagnen, så när den första föddes inne i stan mitt i vintern så kände jag mig väldigt isolerad. All logistik kring bebis kändes överväldigande, och när jag blev inbjuden till en föräldragrupp från BVC så tackade jag nej. Vi letade hus, och skulle inte bo kvar i stan, så krånglet att komma ut, vagnvägran tillsammans med att jag inte kände mig motiverad att lära känna folk jag ändå skulle flytta ifrån gjorde att jag inte ville. Men det gjorde också att jag kände mig väldigt ensam, och instängd i en liten lägenhet på fjärde våningen med liten gallerhiss och ramper man fick lägga på plats för att komma ut. Jag var också helt ny som mamma och allt kändes väldigt svårt i början.

Sen blev jag oplanerat med barn när dottern var ett halvår, vi köpte huset och jobbet att börja packa ihop lägenheten startade. Jag mådde illa och låg mest på golvet medan dottern plockade med saker. Över vintern lånade vi makens systers lägenhet två månader innan vi fick tillträde. Här ljusnade det faktiskt lite. Jag vet inte varför, men lägenheten var nybyggd så den var knäpptyst och hade alla bekvämligheter så det var ett uppsving från stan. Men vi var också ute i Nacka, jag kände ingen där och dagarna var långa när det var snö, kolsvart och dottern vaknade kl. 5. Men där fanns en öppen förskola som verkligen blev en räddning för mig. Bara att få sitta och dricka en kaffe med andra vuxna bröt min isolering och gav mig lite av gnistan tillbaks.

Sen kom huset, som räddade det mesta, och sen kom sonen som vände upp och ner på allting igen. Ur askan in i elden. Men här gick jag med i föräldragruppen och även om jag inte kunde vara med på allt, eller umgås särskilt mycket med dem idag, så gillade jag känslan av community och att jag nu känner många föräldrar i vårt kvarter.

Min egen erfarenhet är att tiden med bebis är svår. Jag har hört någon enstaka som tyckte att det var enkel tid men de flesta jag känner hade det kämpigt i början. Man är helt ny som mamma och har inte fått rutin på saker ännu, eller lärt sig vad man själv gillar och vad som funkar. Dessutom kräver bebisar otroligt mycket och som ni pratat om, behoven ändras hela tiden, det kan kännas hopplöst att lära sig.

Så det enda jag vill bidra med egentligen är att var snäll mot dig själv. Låt saker ta sin tid. Gör det som funkar för dig. En BEBIS behöver inget särskilt mer än att få sina basala behov tillgodosedda och någon färgglad leksak att klämma på. Det här med öppna förskolan, babysim och andra aktiviteter.. det är i ärlighetens namn för föräldrarnas skull. En tid att passa. En annan vuxen att prata med. Jag själv mådde bra av det, när det väl gick. Andra gör det inte. Jag uppfattade bebistiden som ganska stressad på många sätt, just på grund av att det är många åsikter och som ny är det svår att navigera i. Det var BLW, teckenspråk, babysim, baby-potting, regler kring hur det ska sovas och inte, hur det ska ammas och inte, öppen förskola osv. Allt i sig bra saker, men det blir mycket och svårnavigerat. Småbarnsföräldrar sen är mycket mer chill. Köttbulle från golvet? Okej, då, kör

 

[strawberrysylt]

Vi har nyligen börjat i en grupp. Inte ÖF utan genom Socialstyrelsen. En liten grupp med samma personer i. Dvs man kan inte komma och gå som man vill utan det är samma som kommer och kan man inte nån gång så hör man av sig.
Har jättesvårt att tro att någon skulle flockas så där som du beskriver det där.
Något sådant kanske finns där du bor? Känns kanske iofs mer att de uppmärksammar vissa personer som skulle kunna passa in. Dvs de frågar inte vem som helst utan mer de som kanske inte passar i vanlig grupp. Lite osäker på det.
Men om jag var du skulle jag kolla efter något liknande. Alternativet skita i ÖF helt i och med att det bara orsakar stress mm. Då blir ju syftet helt motsatt effekt.

Ja men det är nåt sånt jag skulle vilja vara med i. Men föräldrakursen här är bara vid tre tillfällen nu efter barnen kommit, det var i början av okt o sen är det i dec och maj.... liksom...
Skulle gärna fått i en sån typ varannan/ var 3e vecka.

Öppna förskolan känns meningslös med barn under 1 år. Det är för sociala mammor i så fall. Jag kommer gå dit i vår men det är för att 2 åringen ska få leka när förskoleåldern minskar. Jag komer vara den sura mamman som sitter i hörnet. Jag är introvert och gillar inte ytligt umgänge med människor jag inte känner.

Jag gjorde inget med min första 3 månaderna. Passa på att njuta av att göra saker för din egen skull nu när bebis är så liten. Jag tycker det är helmysigt att bara ligga i sängen en hel dag, se en bra serie och lukta på bäbisen i mina armar.

Jo alltså de sa inte att det var för bäbisens skull utan för mig. Men det blev ju örk.
Skulle jag kommit iväg på nåt för min skull på riktigt skulle det mer gå vart typ ut o grillat korv i skogen. Känns svårt med bäbis dock, men är mycket mer jag.

Alltså när min första kom var det ett himla tjatande om öppna förskolan, babysim och allt var det var. Min dotter älskade att vara på öppna förskolan när hon var lite över ett år och börjat gå men innan dess kändes det mest onödigt och stressande för mig. Sonen har varit i badhuset en gång och biblioteket en gång sen han föddes, någon öppna förskola har det inte blivit. Har liksom inte haft behov av det. Hans första månader spenderades ändå i sängen då det ammades dygnet runt, vi brukar skämta att han inte såg solen på tre månader eftersom han sov typ hela tiden

Så skönt att höra motvikt mot alla som springer på massa aktiviteter.

@Midsommarblomster Tack. Behövde höra att någon mer tycker det var svårt. Känns som det bara är jag.

-------

Tack till allihop för svaren. Känns skönt att höra att faktiskt inte "alla andra" går på massa babysim, ÖF och fan och hans moster.

Igår pratade jag med en psykiatriläkare online med hjälp av mobila psyk-tramet. Hon tycker sertralin.
Det tar emot, samtidigt som jag inte kan må såhär.
Kanske ska fråga om de kan komma och boendestödja mig istället,jag behöver liksom "bara" nån som kommer och säger "jaha, x grader ute då tar du den här och den här och så behöver du köpa till en såndär". Tack. (Eller det är väl inte baea der kamsle, mem hade hjälpt, ska fråga dem).
Det känns liksom som om jag missar målet. Jag har känt det tidigare i livet också.
Jag Vet vart det finns guider och så på nätet, men kommer mig inte för att kolla på dem förrän sent omsider och då tycker jag ändå inte att de stämmer riktigt på mitt barn ändå.
Så tar jag, fast jag är rädd att han ska frysa, på honom för lite kläder. Blir så konstigt. Men han ska ju heller inte bli för varm... aaaah!

Dom sa många bra saker dom som var här och pratade, men också att bäbisar bara behöver kärlek och rena blöjor typ.
Jaha? Älskar jag inte mitt barn tillräckligt då (det gör jag) om det är allt som behövs och jag inte fixar det?
Blä.

 

[Midsommarblomster]

Ja men det är nåt sånt jag skulle vilja vara med i. Men föräldrakursen här är bara vid tre tillfällen nu efter barnen kommit, det var i början av okt o sen är det i dec och maj.... liksom...
Skulle gärna fått i en sån typ varannan/ var 3e vecka.



Jo alltså de sa inte att det var för bäbisens skull utan för mig. Men det blev ju örk.
Skulle jag kommit iväg på nåt för min skull på riktigt skulle det mer gå vart typ ut o grillat korv i skogen. Känns svårt med bäbis dock, men är mycket mer jag.


Så skönt att höra motvikt mot alla som springer på massa aktiviteter.

@Midsommarblomster Tack. Behövde höra att någon mer tycker det var svårt. Känns som det bara är jag.

-------

Tack till allihop för svaren. Känns skönt att höra att faktiskt inte "alla andra" går på massa babysim, ÖF och fan och hans moster.

Igår pratade jag med en psykiatriläkare online med hjälp av mobila psyk-tramet. Hon tycker sertralin.
Det tar emot, samtidigt som jag inte kan må såhär.
Kanske ska fråga om de kan komma och boendestödja mig istället,jag behöver liksom "bara" nån som kommer och säger "jaha, x grader ute då tar du den här och den här och så behöver du köpa till en såndär". Tack. (Eller det är väl inte baea der kamsle, mem hade hjälpt, ska fråga dem).
Det känns liksom som om jag missar målet. Jag har känt det tidigare i livet också.
Jag Vet vart det finns guider och så på nätet, men kommer mig inte för att kolla på dem förrän sent omsider och då tycker jag ändå inte att de stämmer riktigt på mitt barn ändå.
Så tar jag, fast jag är rädd att han ska frysa, på honom för lite kläder. Blir så konstigt. Men han ska ju heller inte bli för varm... aaaah!

Dom sa många bra saker dom som var här och pratade, men också att bäbisar bara behöver kärlek och rena blöjor typ.
Jaha? Älskar jag inte mitt barn tillräckligt då (det gör jag) om det är allt som behövs och jag inte fixar det?
Blä.

Vad man klarar av och inte har ingenting med kärleken till sitt barn att göra. Jag skulle anta, att de sa så för att du inte ska känna att du behöver ta dig an mer än så. Släpp resten. Men att kämpa med basala saker, det är du absolut inte ensam om. Det är inte lätt att få rätt temperatur ute. Mina barn har varit, och är fortfarande, ibland för varma och ibland för kalla. Oftast är det ju ingen fara. Jag minns en gång när jag trodde att det räckte med strumpor i åkpåsen och hans fötter var helt iskalla när vi kom in. Eller en vila inne i en galleria i overall när hon var helt blöt av svett när hon vaknade. Det gör liksom inget. Du är inte en dålig mamma. Du älskar inte ditt barn mindre för att du gör misstag, eller kämpar.

En dag i taget Det kommer landa.

 

[strawberrysylt]

Vad man klarar av och inte har ingenting med kärleken till sitt barn att göra. Jag skulle anta, att de sa så för att du inte ska känna att du behöver ta dig an mer än så. Släpp resten. Men att kämpa med basala saker, det är du absolut inte ensam om. Det är inte lätt att få rätt temperatur ute. Mina barn har varit, och är fortfarande, ibland för varma och ibland för kalla. Oftast är det ju ingen fara. Jag minns en gång när jag trodde att det räckte med strumpor i åkpåsen och hans fötter var helt iskalla när vi kom in. Eller en vila inne i en galleria i overall när hon var helt blöt av svett när hon vaknade. Det gör liksom inget. Du är inte en dålig mamma. Du älskar inte ditt barn mindre för att du gör misstag, eller kämpar.

En dag i taget Det kommer landa.

❤ Tack för att du delar med dig ❤. Känns skönt att höra.

Kanske jag ska starta en till tråd? "Hur ska jag klä min bäbis?"

 

[karamelldrottningen]

Ja men det är nåt sånt jag skulle vilja vara med i. Men föräldrakursen här är bara vid tre tillfällen nu efter barnen kommit, det var i början av okt o sen är det i dec och maj.... liksom...
Skulle gärna fått i en sån typ varannan/ var 3e vecka.



Jo alltså de sa inte att det var för bäbisens skull utan för mig. Men det blev ju örk.
Skulle jag kommit iväg på nåt för min skull på riktigt skulle det mer gå vart typ ut o grillat korv i skogen. Känns svårt med bäbis dock, men är mycket mer jag.


Så skönt att höra motvikt mot alla som springer på massa aktiviteter.

@Midsommarblomster Tack. Behövde höra att någon mer tycker det var svårt. Känns som det bara är jag.

-------

Tack till allihop för svaren. Känns skönt att höra att faktiskt inte "alla andra" går på massa babysim, ÖF och fan och hans moster.

Igår pratade jag med en psykiatriläkare online med hjälp av mobila psyk-tramet. Hon tycker sertralin.
Det tar emot, samtidigt som jag inte kan må såhär.
Kanske ska fråga om de kan komma och boendestödja mig istället,jag behöver liksom "bara" nån som kommer och säger "jaha, x grader ute då tar du den här och den här och så behöver du köpa till en såndär". Tack. (Eller det är väl inte baea der kamsle, mem hade hjälpt, ska fråga dem).
Det känns liksom som om jag missar målet. Jag har känt det tidigare i livet också.
Jag Vet vart det finns guider och så på nätet, men kommer mig inte för att kolla på dem förrän sent omsider och då tycker jag ändå inte att de stämmer riktigt på mitt barn ändå.
Så tar jag, fast jag är rädd att han ska frysa, på honom för lite kläder. Blir så konstigt. Men han ska ju heller inte bli för varm... aaaah!

Dom sa många bra saker dom som var här och pratade, men också att bäbisar bara behöver kärlek och rena blöjor typ.
Jaha? Älskar jag inte mitt barn tillräckligt då (det gör jag) om det är allt som behövs och jag inte fixar det?
Blä.

Jag har knaprat på Sertralin runt ett år nu. Dvs redan före graviditeten, under och även nu efter. De sa att det var mycket vanligt.
Däremot inget man direkt pratar om.

 

[Nordthor]

❤ Tack för att du delar med dig ❤. Känns skönt att höra.

Kanske jag ska starta en till tråd? "Hur ska jag klä min bäbis?"

Jag tror inte att du behöver göra en sådan tråd. Tänker att det bara är övning som ger färdighet. Sen förstår jag att till och med sånt kan ta emot nu eftersom det också kan innebära nederlag ibland. Men hoppas att det också bidrar till att bygga upp dig när du lyckas.

 

[Blyger]

När jag har varit osäker har filtar varit min go to-grej (om man är ute med vagnen då) enkelt att lyfta på och av liksom

 

[Dorinda]

Dom sa många bra saker dom som var här och pratade, men också att bäbisar bara behöver kärlek och rena blöjor typ.
Jaha? Älskar jag inte mitt barn tillräckligt då (det gör jag) om det är allt som behövs och jag inte fixar det?
Blä.

Jag tror bara de försökte säga att det du redan gör räcker fint för bebisen!
Det tror jag oxå

Det du kämpar med är att få dina behov uppfyllda?! Och det är det ju jätte jätte många nyblivna föräldrar som gör!

Hur bra stöd har du av din man? Känns det enklare när ni är två som ansvarar tillsammans?

Grilla korv med bebis går utmärkt, men det ska ju tillföra DIN tillvaro något, och inte bara stress, oro och stök! För bebisen kvittar det ju!

 

[karamelldrottningen]

Vad tyckte du om att göra innan bebis kom @strawberrysylt ?
Tänker kan du göra lite av det nu också? Bara för din skull.

 

[Midsommarblomster]

Kan bidra med en klok sak som en av mina bästa vänner sa när dottern föddes. Vi bodde då intill Norr Mälarstrand och eftersom hon avskydde vagnen så vågade jag mig bara ut när hon sov, och då gå fram och tillbaks på Norr Mälarstrand eftersom hon kunde vakna när som helst, och då ville jag ha nära att springa hem. Just det stråket kryllar av uteserveringar och jag såg så många mammor som såg pigga och nyduschade ut med en perfekt mom-bun på huvudet, tillsammans med sina andra fräscha mamma-vänner drack de latte och promenerade i sportig outfit. Själv rann jag av svett, var stressad och ängslig och såg ut som en hemlös. Jag sa då till min vän att det är så uppgivet, hur kan alla andra se så pigga och välmående ut och jag kämpar för mitt liv här? Då svarade hon kort: ”Alla andra? Du ser några av dem. De du inte ser sitter nog hemma och gråter och kämpar precis som du, men dom ser vi aldrig”.