Sen tänker jag - om du inte uppskattar promenaderna, måste ni ut på promenad? Jag hade någon bild av mysiga barnvagnspromenader med föräldralediga vänner. Det är inget annat än stress för mig och beslutade för några veckor sedan att nä, det passar inte oss. Vår gillar inte sele eller sjal någon längre stund heller. Vi ser till att vara ute på något sätt varje dag för dagsljus och frisk luft. Hade jag bott i hus hade jag antagligen inte lämnat tomten
Så tråkigt att det inte gick bra. Och helt rätt att avsluta psykologkontakten om det inte känns bra. Gjorde samma då den jag gick till föreslog sånt som inte kändes bra. Absolut att man inte måste iväg på massa saker - om man mår bra av att det man väljer istället. Det är vanligt att man mår dåligt för att man känner sig isolerad under föräldraledighet så är nog därför de föreslår att komma iväg på grejer. Nu har ni testat och det var inte för er

Så får ni prova lite olika tills ni hittar vad som passar er. Jag tycker till exempel att det blir jobbigt med bebis i för stora grupper så när vi träffar släkt och vänner träffar vi bara några enstaka åt gången numera. Föredrar att träffas på café framför hemma hos andra eller på promenad till exempel. Har gärna något inbokat 2-3 gånger i veckan + 1 grej på helgen, då får jag stimulans, men lämnar också utrymme för återhämtning ifall bebis inte sover ordentligt eller något känns tokigt när vi varit iväg. Man får försöka hitta det som man själv mår bra av, men jag tror också det är viktigt att inte begränsa sig för att det någon gång inte gick som man önskade om det är sånt man ändå känner man mår bra av.
Nej, jag börjar känna att det måste vi faktiskt inte alls. Bäbis är en plutt och jag måste inte alls gå ut med honom när det är kallt faktiskt. Tror inte han far illa av det.
Jag kan klä på honom och gå ut med honom i famnen en stund istället så han får andas lite luft en liten stund.
Precis. Jag känner att jag inte vet längre, men det har ju länge varit en stress för mig att fara iväg med bäbis nu. Visst, det har känts bra ibland att vi klarat av det, men till vilken nytta?
Det är som mvc-kvinnan sa igår, bäbis kommer inte minnas det. Och det visste jag väl förut, men iallafall.
Så summa summarum är väl att ska jag göra det jag ändå mår lite bra av så är det att stanna hemma och följa rutinerna, ta egna promenader utan bäbis och åka till bvc och inget mer. Det får man faktisk, det räcker. För Guds skull, min bäbis är tre månader, varför sån stress?
Jag kände ju innan att jag inte ville på nåt med sån liten, men sen när de pushade på tänkte jag att jag var fel.
Vad tråkigt att det blev kaos och att du känner dig lurad!
Jag tänker spontant att det finns två olika sidor av det. Om man VILL åka iväg på massa grejer och känner sig som en fånge i sitt hem för att man inte vågar åka iväg så är det något man kanske behöver jobba på, att våga åka. Men man kan också känna att man bara vill vara hemma och så tvingar man sig iväg för att man känner att det är det rätta och att det är så man ska göra och då blir ju det också dåligt.
Alla föräldrar är ju så olika. Vissa har ett stort socialt behov och vill hänga med andra vuxna nästan varje dag för att må bra och det är ju såna mammor som tex hänger mycket på öppna förskolan.
Men det enda en bebis behöver är föräldrar som mår bra och tar hand om sitt barn. Den behöver inte träffa andra bebisar eller vistas i olika miljöer.
Om du VILL gå ut med vagnen men inte vågar så kanske du kan träna lite på det. Men om du inte vill så skippa det. Jag gick tex bara ut när dottern skulle sova, för hon sov så bra i vagnen. Brukade känna lite i nacken och på händerna om hon verkade lagom varm.
Våga lite på din magkänsla! I alla situationer.
Tack. Ja, jag känner ju nu att jag borde litat på magkänslan. Men sen kände jag att jag var fel.
Nu känner jag att jag måste få ta lite lätta vägar och inte bli pushad av psykologen, då har bäbis ingen mamma snart.
Vad var det som blev kaos på ÖF?
Känns det inte bra med psykologen ska du avsluta absolut. Kanske prova någon annan istället?
Jo, vår bäbis långsover gärna på fm just nu Och det är då de har bäbistider på ÖF, så då tänkte vi att vi provar åka dit en em när det är 0-6, eftersom vi fått till oss att åka iväg på saker för mitt mående.
Jag vet inte hur vi tänkte, men jag tänkte iaf att man kunde hålla lite avstånd. Sen ville vi ha hjälp med att komma oss för att byta till en annan sele också. Jag tänkte att då om nån ska visa oss behöver den va nära , men de e en person så kanske ok.
Personalen kunde inte selen så bad nån annan o så svärmade folk runt oss tyckte jag.
Jag blev ledsen, vi gick ut, sen in igen, men sen fick vi gå upp till mvc och jag storgrär och då kom en där och pratade med mig.
Känns så väldigt dumt och onödigt, här har jag knappt velat att våra familjer ska peta på honom en gång och så går vi dit och kastar honom rakt i bacillerna.
För att jag trodde på dem skulle få mig att må bättre.
Jag känner mig som en ännu sämre mamma nu.
Igår ringde vi ett psykakut-nummer och idag ska mobila psyk-teamet komma hit, får se om de förstår mig bättre.
Hade tid hos psykologen imorrn, men har avbokat den. Hon hade ringt upp såg jag, men jag missade det.