Försenad grovmotorik

[et_flickan]

Min son på 2,5 år har alltid varit lite sen när det kommer till motoriken. Kröp sent, gick sent och har fortfarande svårt att hoppa och sparka boll. Idag var vi på 2,5 års kontroll och det gick som vi trodde, de oroade sig för hans grovmotorik. Han är även selektiv med maten och rädd för höga ljud/allmänt skeptisk till allt nytt så de kommer skicka en remiss till specialpedagog.

Jag som har noll koll på sånt här. Hur går det till sen? Blir det habilitering av nåt slag?

Jag själv ser enormt mycket av mig själv i min son och jag har autism samt ADD. Vet inte om det heter nåt annat idag de diagnoserna.

 

[liasa]

Min treåriga son har nyligen fått diagnosen autism. Är osäker på om utredning går till på samma sätt överallt. I Uppsala skickar BVC remiss först till en slags sluss bestående av läkare, psykolog och logoped. De gör bedömning om npf utredning. Därefter skickades vi till habiliteringen där utredningen gjordes och han fick diagnoserna autism och generell utvecklingsförsening. På habiliteringen har vi fått en handledare (som kan vara antingen en logoped eller specialpedagog) som ska stötta oss och förskolan i min sons utveckling.

 

[Rosett]

Jag själv ser enormt mycket av mig själv i min son och jag har autism samt ADD. Vet inte om det heter nåt annat idag de diagnoserna.

ADD heter ADHD numera.
Selektivt ätande kan vara ARFID, som är ganska vanligt vid autism.

 

[et_flickan]

ADD heter ADHD numera.
Selektivt ätande kan vara ARFID, som är ganska vanligt vid autism.

Okej. Har läst lite om ARFID och även gått med i några grupper på fb och det liknar helt klart min son och hans relation till mat.

 

[Skojamindoja]

Jag har självdiagnostiserat mig med ARFID som vuxen. Jag har alla symptom. Har två kusiner med konstaterad autism (en högfungerande), och det ligger väl ganska nära till hands att det egentligen handlar om det här med. Jag känner igen mig sjukt mycket i min femtonåriga tjejkusin som diagnostiserats nu. Alla bitar föll på plats, allt jag (och mamma!) kämpat för hela min barndom och skolgång fick en förklaring. Vill du fråga mer specifika frågor får du jättegärna höra av dig så ska jag försöka svara så gott jag kan (ur barnets perspektiv alltså), men samtidigt gick jag i småskolan sent 90-tal så jag hoppas verkligen skolan har blivit bättre på att ta hänsyn till dessa barnen än vad det var på min tid.

 

[Eurydome]

Jag har självdiagnostiserat mig med ARFID som vuxen. Jag har alla symptom. Har två kusiner med konstaterad autism (en högfungerande), och det ligger väl ganska nära till hands att det egentligen handlar om det här med. Jag känner igen mig sjukt mycket i min femtonåriga tjejkusin som diagnostiserats nu. Alla bitar föll på plats, allt jag (och mamma!) kämpat för hela min barndom och skolgång fick en förklaring. Vill du fråga mer specifika frågor får du jättegärna höra av dig så ska jag försöka svara så gott jag kan (ur barnets perspektiv alltså), men samtidigt gick jag i småskolan sent 90-tal så jag hoppas verkligen skolan har blivit bättre på att ta hänsyn till dessa barnen än vad det var på min tid.

Det kan säkert variera men min personliga upplevelse med två barn med selektivt ätande är att vi har fått ett otroligt bra bemötande i skolan vad gäller maten.

 

[Skojamindoja]

Det kan säkert variera men min personliga upplevelse med två barn med selektivt ätande är att vi har fått ett otroligt bemötande i skolan vad gäller maten.

Skönt! För för mig var det en k.a.t.a.s.t.r.o.f. som liksom fortfarande gör mitt liv svårt i vissa ätsituationer. Så jag blir väldigt glad om det skett en förändring. För mig var det kollektiv bestraffning, hela klassen sitter kvar tills jag ätit upp och jag spydde i tallriken och fröken skrek högröd i ansiktet.

 

[MiaMia]

Okej. Har läst lite om ARFID och även gått med i några grupper på fb och det liknar helt klart min son och hans relation till mat.

Om du inte läst denna ännu så rekommenderar jag den. https://www.nok.se/titlar/laromedel-b2/arfid/baa5443c-a027-4d5f-8949-ca39c8c56c74
Tycker den verkligen beskriver så att man får en förståelse, och även tar upp hur föräldrar behöver hantera den ibland rätt desperata känslan att barnet inte äter tillräckligt, liksom omgivningens bemötande som ibland förvärrar det hela rejält.

Jag (plus flera i familjen) har så små begränsningar att de inte blir något problem i vardagen, och säkert inte är på nivån för en diagnos. Men tillräckligt för att vara bekant med skillnaden mellan "GÅR INTE" och andra "normala skäl" att man med sin medvetna vilja avstår att äta (typ något man tycker är dödsäckligt eller när man är illamående av huvudvärk)

 

[Rosett]

Skönt! För för mig var det en k.a.t.a.s.t.r.o.f. som liksom fortfarande gör mitt liv svårt i vissa ätsituationer. Så jag blir väldigt glad om det skett en förändring. För mig var det kollektiv bestraffning, hela klassen sitter kvar tills jag ätit upp och jag spydde i tallriken och fröken skrek högröd i ansiktet.

Har en släkting som var liten till växten när vi gick grundskolan, så de vuxna typ trugade henne. Jag vet inte om hon också tvingades sitta kvar men hon spydde och behövde till slut inte vara i matsalen. Jag hade också problem (vet nu att det är autism och trauma), så jag åt inte heller i matsalen en period. Minns att vi satt tillsammans i korridoren, jag erbjöd henne äpple men hon kunde/ville inte äta.
Detta var nog på 90-talet.

 

[Rosett]

Om du inte läst denna ännu så rekommenderar jag den. https://www.nok.se/titlar/laromedel-b2/arfid/baa5443c-a027-4d5f-8949-ca39c8c56c74
Tycker den verkligen beskriver så att man får en förståelse, och även tar upp hur föräldrar behöver hantera den ibland rätt desperata känslan att barnet inte äter tillräckligt, liksom omgivningens bemötande som ibland förvärrar det hela rejält.

Jag (plus flera i familjen) har så små begränsningar att de inte blir något problem i vardagen, och säkert inte är på nivån för en diagnos. Men tillräckligt för att vara bekant med skillnaden mellan "GÅR INTE" och andra "normala skäl" att man med sin medvetna vilja avstår att äta (typ något man tycker är dödsäckligt eller när man är illamående av huvudvärk)

Jag får lite kväljningar av tjock kvarg, men blandar jag ut den med lite vatten så går det bra att äta.
Undviker mat med sån konsistens.
Och ärtsoppa! Tvi!