Hyperaktivt barn

[Midsommarblomster]

Vår son har alltid varit ett hyperaktivt barn med mycket motorisk oro och sömnproblem som bebis. Idag är han 2,5 år och är aldrig stilla, gnäller mycket och läggningsrutinen är 1-1,5 h gymnastik i sängen. Han står på huvudet, sparkar med benen, kastar runt med gosedjur, hoppar och sjunger. Det är utmattande och vi försöker hjälpa honom så gott vi kan. Vi har tydliga rutiner som är likadana varje kväll, max 30-45 minuters skärmtid per dag och aldrig efter middagen, bad efter middagen, läsning och sen läggning. Han har gott om utrymme att vara fysiskt aktiv hemma, och vi funderar på att köpa ett rep eller en terapigunga om vi lyckas lokalisera någon takbalk någonstans. Vi funderar även på att köpa hem något litet ”mini-gym” med klättermöjlighet, eller pilates/jordnötsboll. På helgerna är vi ute mycket eller i badhuset, och på förskolan får att givetvis gott om möjlighet till fysisk aktivitet och annat sensoriskt utforskande. Vi har testat lite massage men det är svårt när han inte är stilla.

Jag tror ju inte att jag är ensam med att det här kan vara utmanande, så.. har ni några tips? Vi vet givetvis inte ännu om han kan komma få en diagnos i framtiden eller om han bara är ett hyperaktivt småbarn som kommer få mer ro med åren. Ju mer vi kan hjälpa honom att både få utlopp och reglera desto lättare tror jag det skulle bli för både honom och resten av familjen.

 

[Kaching]

2,5 eller däromkring har många barn i min omgivning varit hemska med läggningen (inklusive mitt eget). Vi testade "allt" och inget funkade men det gick över till slut. Har alltså inga tips att ge men känner med dig för både sammanbrottet och skilsmässan låg i luften där när läggningen tog 1-2h varje kväll i flera månader

Skickar all styrka och hoppas att det vänder! Vårt energiska barn (3,5) är nu i en period där hon somnar på 3-30min.

 

[Midsommarblomster]

2,5 eller däromkring har många barn i min omgivning varit hemska med läggningen (inklusive mitt eget). Vi testade "allt" och inget funkade men det gick över till slut. Har alltså inga tips att ge men känner med dig för både sammanbrottet och skilsmässan låg i luften där när läggningen tog 1-2h varje kväll i flera månader

Skickar all styrka och hoppas att det vänder! Vårt energiska barn (3,5) är nu i en period där hon somnar på 3-30min.

Vi har tyvärr alltid haft förhållandevis långa läggningar med honom. När han var bebis vankade vi runt med honom all den där tiden och när han närmade sig året var han så tung att det kändes som att armarna skulle trilla av. Han sprattlade och drog i allt han fick tag på så enda sättet att få ner honom i varv var att hålla honom i rörelse. Men någonstans kring året bestämde vi oss för att sluta guppa runt i sele eller famnen utan vänja honom vid att somna i egen säng, och hålla handen i stället. Men ja, sen dess har det varit gymnastik, bök och stök.

Men visst hjälper det inte heller att han är just 2,5 år nu och börjar hamna lite mitt emellan att det är dags att fasa ut dagvilan och fortfarande inte klarar sig utan den. Så det spär nog på extra. Jag hoppas på att en del av just läggningen ska bli lite enklare när han slutar sova på dagen! Ibland hoppar vi över det på helgen, han skruvas mest upp och blir ännu mer sjövild på kvällen men somnar i varje fall på kanske 20-30 min.

 

[Eurydome]

För det första - acceptans varit helt avgörande för mig, både för mitt eget mående och för min relation till barnet. Ingen kan hjälpa att det är så här och det är ingens fel, varken mitt eller barnets.

För det andra - anpassa kraven. Försök strunta vad ni tycker att han borde klara av utan utgå från verkligheten och ställ inte större krav än att han klarar av dem.

Ett annat tips är att hitta något han kan fokusera intensivt på, så att det ni kan få lugna stunder tillsammans.Högläsning, lego och lera/playdough har fungerat bra här.

Tror inte att det finns något ni kan göra för att läggningarna ska bli enklare, det verkar som att ni redan gör allt som brukar rekommenderas.

Nu är han så liten men min personliga uppfattning är att det inte behöver vara dåligt med skärm för lite äldre barn. Har man en stor oro i kroppen kan skärm vara ett av få sätt som man har att koppla bort och koppla av.

Något som kanske vara en idé att fundera kring även för er är att motorisk oro hos barn med ADHD inte beror på ett extra stort eller rörelsebehov utan svårigheter att reglera sin aktivitetsnivå.

 

[Midsommarblomster]

För det första - acceptans varit helt avgörande för mig, både för mitt eget mående och för min relation till barnet. Ingen kan hjälpa att det är så här och det är ingens fel, varken mitt eller barnets.

För det andra - anpassa kraven. Försök strunta vad ni tycker att han borde klara av utan utgå från verkligheten och ställ inte större krav än att han klarar av dem.

Ett annat tips är att hitta något han kan fokusera intensivt på, så att det ni kan få lugna stunder tillsammans.Högläsning, lego och lera/playdough har fungerat bra här.

Tror inte att det finns något ni kan göra för att läggningarna ska bli enklare, det verkar som att ni redan gör allt som brukar rekommenderas.

Nu är han så liten men min personliga uppfattning är att det inte behöver vara dåligt med skärm för lite äldre barn. Har man en stor oro i kroppen kan skärm vara ett av få sätt som man har att koppla bort och koppla av.

Något som kanske vara en idé att fundera kring även för er är att motorisk oro hos barn med ADHD inte beror på ett extra stort eller rörelsebehov utan svårigheter att reglera sin aktivitetsnivå.

Kloka medskick!

 

[Libbsticka]

Prova ett tyngdtäcke? Vi har två för barn. De är till våra äldre men har lagt det på den lille under någon period. De vi har och som jag kan rekommendera är fyllda med sand istället för kedjor eller bollar

 

[Badger]

Vår son har alltid varit ett hyperaktivt barn med mycket motorisk oro och sömnproblem som bebis. Idag är han 2,5 år och är aldrig stilla, gnäller mycket och läggningsrutinen är 1-1,5 h gymnastik i sängen. Han står på huvudet, sparkar med benen, kastar runt med gosedjur, hoppar och sjunger. Det är utmattande och vi försöker hjälpa honom så gott vi kan. Vi har tydliga rutiner som är likadana varje kväll, max 30-45 minuters skärmtid per dag och aldrig efter middagen, bad efter middagen, läsning och sen läggning. Han har gott om utrymme att vara fysiskt aktiv hemma, och vi funderar på att köpa ett rep eller en terapigunga om vi lyckas lokalisera någon takbalk någonstans. Vi funderar även på att köpa hem något litet ”mini-gym” med klättermöjlighet, eller pilates/jordnötsboll. På helgerna är vi ute mycket eller i badhuset, och på förskolan får att givetvis gott om möjlighet till fysisk aktivitet och annat sensoriskt utforskande. Vi har testat lite massage men det är svårt när han inte är stilla.

Jag tror ju inte att jag är ensam med att det här kan vara utmanande, så.. har ni några tips? Vi vet givetvis inte ännu om han kan komma få en diagnos i framtiden eller om han bara är ett hyperaktivt småbarn som kommer få mer ro med åren. Ju mer vi kan hjälpa honom att både få utlopp och reglera desto lättare tror jag det skulle bli för både honom och resten av familjen.

En av mina småkusiner var hyperaktiv som liten, de gick långa promenader och sprang osv ute med honom och det fungerade även för lugnare i skolan (hävdar de). (Ingen diagnos men å andra sidan är han 30 nu och diagnoser hade väl bara precis blivit vanligt.)

Tänker att gå ut och springa intervaller -jagas skulle kunna vara kul för att få mer lugn i kroppen. (Det gjorde jag ofta med mitt icke hyperaktiva barn dvs man "promenerade" och sprang mellan lyktstolpar eller tog med en fotboll och passade mellan eller något. (vi har en skog med joggingspår utanför, i ett bostadsområde kanske bollen är svårare) det är lite oavsett väldigt roligt för både vuxen och barn.)

(Varvid någon frågar -hur hann ni det när du hämtade klockan 17 på föris osv, men min man lagade maten under tiden och vi har alltid ätit sent och vi har ett barn, gissar iofs att två barn också kan springa i en skog )

 

[drekaflúga]

Du hade kunnat beskriva min dotter när hon var 2,5år. Hon har alltid varit mycket motorisk och "före sin ålder" rent motoriskt. Min sambo jobbar borta i långa perioder (fem veckor borta som längst). Läggningarna har varit kaos med henne sen on började krypa. Barnet har rört sig konstant i både vaket och sovande tillstånd sedan dess och fram till idag som 4,5åring. För att inte tappa det på kvällar har jag jobbat fram en fungerande strategi och många av punkterna är lika era:
*Hitta lugna lekar. Hon har mycket svårt att hålla sådana lekar på kvällen men det börjar bli bättre. Det bästa vi har hittat är att gå till skogen och leka där, klättra i träd hoppa från stenar mmm. Det låter inte lugnt men hennes energi är en helt annan än när hon är inne och hänger i takbjälkarnamä.
* Bad innan läggdags
*Minimalt med skärmar

*Denna är viktigast för oss: jag har hittat ett mentalt sätt att stå ut med att veta att hon kanske tar 2h att lägga och att när jag är klar kommer jag bara orka gå och lägga mig direkt. I ensamma perioder ser ju varje kväll ut såhär för mig och då skulle jag gå under utan att lägga fokus på oss. Det jag gör är att jag jobbar med mitt psyke så att jag inte blir minsta stressad när det tar tid. Det känner hon och då tar det längre tid. Det jag gör är att jag läser för henne mm. Sen pluggar jag i en ljudbok i öronen och låtsas somna (ofta somnar jag också ). På så sätt får jag inte så mycket ångest över att det tar så lång tid. Det kunde vara musik eller podd eller något annat som gör att man känner att tiden i sängen (vi ligger brevid henne) blir mer meningsfull. Nu är hon lite äldre men hon får alltså stöka på bästa hon vill men inte sätta sig upp eller så. Detta har hjälpt mitt psyke väldigt mycket och målet var inte att det skulle gå fortare att lägga henne utan att jag inte skulle känna frustration i 2h. Men resultatet blev faktiskt att hon började somna snabbare också.

En annan sak jag brukar påminna mig om är vilka fördelar det faktiskt har att ha ett så aktivt barn:
Hon kan hänga med oss föräldrar på vad som helst och hon blir aldrig trött, hon är så uthållig!

 

[cherie]

Jag skapade en eller flera liknande trådar när min dotter var yngre Har inget klokt att skicka med just nu mer än att de blir äldre och det blir bättre! Typ, stå ut och styrkekramar!

(Även om de hyperaktiva och impulsiva dragen finns kvar i mångt och mycket i vår nu snart 6-åriga dotter så tar det sig inte samma småbarnsuttryck - det var oerhört dränerande där under några år - de har blivit lättare att hantera och kanalisera med åldern)

 

[rabarberpajen]

Har inte så mycket hjälp och tips för ett hyperaktivt barn tyvärr, men såg att nån annan tipsade om pod/ljudbok eller så. Där ville jag bara lägga till läsplatta med en bra bok! Det har hjälpt mig tycka långa nattningar känns lite mindre jobbiga. Man kan ha lampan släckt, lågt ljus på läsplattan och det blir väldigt ointressant för barnet att lägga något fokus på (till skillnad från mobil eller så). Så får man ändå ut något av tiden

 

[Mirtai]

Jag kopplar vidare på det som @Eurydome skriver och hade funderat på om det handlar om väldigt stort rörelsebehov eller oförmåga att koppla av? Kan ni hitta något sätt att få honom att komma ner i varv och slappna av?

 

[vemsomhelst123]

Du hade kunnat beskriva min dotter när hon var 2,5år. Hon har alltid varit mycket motorisk och "före sin ålder" rent motoriskt. Min sambo jobbar borta i långa perioder (fem veckor borta som längst). Läggningarna har varit kaos med henne sen on började krypa. Barnet har rört sig konstant i både vaket och sovande tillstånd sedan dess och fram till idag som 4,5åring. För att inte tappa det på kvällar har jag jobbat fram en fungerande strategi och många av punkterna är lika era:
*Hitta lugna lekar. Hon har mycket svårt att hålla sådana lekar på kvällen men det börjar bli bättre. Det bästa vi har hittat är att gå till skogen och leka där, klättra i träd hoppa från stenar mmm. Det låter inte lugnt men hennes energi är en helt annan än när hon är inne och hänger i takbjälkarnamä.
* Bad innan läggdags
*Minimalt med skärmar

*Denna är viktigast för oss: jag har hittat ett mentalt sätt att stå ut med att veta att hon kanske tar 2h att lägga och att när jag är klar kommer jag bara orka gå och lägga mig direkt. I ensamma perioder ser ju varje kväll ut såhär för mig och då skulle jag gå under utan att lägga fokus på oss. Det jag gör är att jag jobbar med mitt psyke så att jag inte blir minsta stressad när det tar tid. Det känner hon och då tar det längre tid. Det jag gör är att jag läser för henne mm. Sen pluggar jag i en ljudbok i öronen och låtsas somna (ofta somnar jag också ). På så sätt får jag inte så mycket ångest över att det tar så lång tid. Det kunde vara musik eller podd eller något annat som gör att man känner att tiden i sängen (vi ligger brevid henne) blir mer meningsfull. Nu är hon lite äldre men hon får alltså stöka på bästa hon vill men inte sätta sig upp eller så. Detta har hjälpt mitt psyke väldigt mycket och målet var inte att det skulle gå fortare att lägga henne utan att jag inte skulle känna frustration i 2h. Men resultatet blev faktiskt att hon började somna snabbare också.

En annan sak jag brukar påminna mig om är vilka fördelar det faktiskt har att ha ett så aktivt barn:
Hon kan hänga med oss föräldrar på vad som helst och hon blir aldrig trött, hon är så uthållig!

Håller med i allt du skriver. Sen lät vi faktiskt vårt barn kasta sig till sömns då det var lättare för hen att komma till ro utan att någon av oss var där, med saga i högtalare i rummet. Nackdelen är att det fortfarande (drygt 6) krävs saga..
det är såklart enklare med ett barn men jag tror första gången vårat barn fick skärm öht var vid 2,5 när jag var själv och magsjuk. Sen var det max 15 min efter maten, nu lite mer fritt.
Och springa ur sig, vi hade sån lyx under förskoletiden att vi hade en stor lekplats utanför förskolan där många hängde kvar en timme, så var de trötta när de kom hem. Vi gick även (gör fortfarande ibland) kvällspromenad någon halvtimme innan skarp läggning.

 

[Dorinda]

Våran är inte hyper, men det som fungerat är att ta en promenad när han inte kunnat sova.
Han kan få gå till butiken, vi säger att vi behöver handla något… sen bäddar vi ner honom i vagnen och på hemvägen somnar han oftast.
För oss har det varit mycket skönare än att trassla med läggning hemma.

 

[cherie]

Jag kopplar vidare på det som @Eurydome skriver och hade funderat på om det handlar om väldigt stort rörelsebehov eller oförmåga att koppla av? Kan ni hitta något sätt att få honom att komma ner i varv och slappna av?

Detta är SÅ tänkvärt. Vi var ute KONSTANT med vår dotter när hon var yngre för att aktivera henne, ge utlopp för hennes energi osv. Vi lämnade lägenheten senast runt kl 9 på morgonen och kom hem till middagen typ (ibland hade vi förstås vänt hem o ätit lunch hemma), ibland gav vi oss ut en sväng på kvällen också om vi tyckte det var outhärdligt hemma med mycket rörelse i den lilla kroppen.

Jag minns så väl ett tillfälle när vår kloka tjej blivit lite äldre. Då var hon kanske 4 år, och vi ville bege oss ut för att det var mycket energi kvar i kroppen på kvällen:
"Mamma, jag behöver inte hjälp att röra på mig. Jag behöver hjälp lugna ner min kropp"

Tyvärr hade vi ju väldigt få saker som fungerade i det syftet då (innan fanns nappen, men efter att vi tog bort den vid 3 års ålder var det som att vi tog bort i alla fall en tendens till "viloläge"). Det som gick hyfsat var att läsa, men skulle inte säga att hon eg var särskilt stilla, men kanske mer än vanlig. Och att titta på när sin pappa ritade fungerade någorlunda.

Idag kan hon varva ner med ljudbok i hörlurar och pyssla/rita, men det måste vara den kombinationen, utan det ena hittar hon inte ro.

Något som också blivit tydligare för oss med hennes ålder är att när ofta när hon blir extrem i sin hyperakitivitet eller impulsivitet så är hon ofta övertrött. Vi fattade aldrig det när hon var yngre, men det gör vi tydligt nu. Hon tappar liksom sina spärrar och förmågor att inhibera impulser och reglera sin aktivitet ännu mer när hon är trött. Låter kanske självklart för andra, men när man har ett barn som ALDRIG uppvisar normala trötthetstecken utan tvärtom ter sig galet pigg (och har svårt att varva ner så kroppen kan somna) så var det inte självklart.

(Och till skillnad från kanske andra i tråden så är jag stark motståndare mot skärm för små barn, ännu mer för de med hyperaktiva drag, sociala samspelssvårigheter osv. Det finns forskning som visar att ALLA barn får ökade drag av NPF vid mycket skärmanvändning, särskilt de som redan har drag. Därför har jag aldrig velat använda skärm i hög utsträckning eller som "nedvarvning" för mitt barn).

 

[Ajda]

Vår dotter var och har alltid haft svårt att somna. Hon är 17 idag.
När hon var liten kunde läggningen ta 2 timmar. Vi somnade, men hon låg vaken bredvid och snurrade runt.
Till slut gav vi upp, hela kvällarna blev ”förstörda”. Hon har ALDRIG sommat kl 20 som barn ”ska”. Snarare framåt kl 22, ibland ännu senare. Inte alls optimalt för ett litet barn. Tack och lov har maken alltid börjat jobba kl 8, så de har aldrig behövt gå upp sådär jätte tidigt på mornarna.

Idag är hon fortfarande en nattsuddare, kvällsmänniska. Jag är tvärt om. Går och lägger mig kl 21 och vaknar senast 07.

 

[Mirtai]

Detta är SÅ tänkvärt. Vi var ute KONSTANT med vår dotter när hon var yngre för att aktivera henne, ge utlopp för hennes energi osv. Vi lämnade lägenheten senast runt kl 9 på morgonen och kom hem till middagen typ (ibland hade vi förstås vänt hem o ätit lunch hemma), ibland gav vi oss ut en sväng på kvällen också om vi tyckte det var outhärdligt hemma med mycket rörelse i den lilla kroppen.

Jag minns så väl ett tillfälle när vår kloka tjej blivit lite äldre. Då var hon kanske 4 år, och vi ville bege oss ut för att det var mycket energi kvar i kroppen på kvällen:
"Mamma, jag behöver inte hjälp att röra på mig. Jag behöver hjälp lugna ner min kropp"

Tyvärr hade vi ju väldigt få saker som fungerade i det syftet då (innan fanns nappen, men efter att vi tog bort den vid 3 års ålder var det som att vi tog bort i alla fall en tendens till "viloläge"). Det som gick hyfsat var att läsa, men skulle inte säga att hon eg var särskilt stilla, men kanske mer än vanlig. Och att titta på när sin pappa ritade fungerade någorlunda.

Idag kan hon varva ner med ljudbok i hörlurar och pyssla/rita, men det måste vara den kombinationen, utan det ena hittar hon inte ro.

Något som också blivit tydligare för oss med hennes ålder är att när ofta när hon blir extrem i sin hyperakitivitet eller impulsivitet så är hon ofta övertrött. Vi fattade aldrig det när hon var yngre, men det gör vi tydligt nu. Hon tappar liksom sina spärrar och förmågor att inhibera impulser och reglera sin aktivitet ännu mer när hon är trött. Låter kanske självklart för andra, men när man har ett barn som ALDRIG uppvisar normala trötthetstecken utan tvärtom ter sig galet pigg (och har svårt att varva ner så kroppen kan somna) så var det inte självklart.

(Och till skillnad från kanske andra i tråden så är jag stark motståndare mot skärm för små barn, ännu mer för de med hyperaktiva drag, sociala samspelssvårigheter osv. Det finns forskning som visar att ALLA barn får ökade drag av NPF vid mycket skärmanvändning, särskilt de som redan har drag. Därför har jag aldrig velat använda skärm i hög utsträckning eller som "nedvarvning" för mitt barn).

Exakt! Vad fint av din dotter att kunna uttrycka sig så klokt

Äldsta bonusen har ADHD och när man märker att hon börjar bli hyper är det just inte aktivering som behövs utan hjälp att varva ner och slappna av. Nu är hon 19 så det går ju att ha en annan dialog än med TS barn.

 

[Javan]

Sömnbehov kan ju vara olika också - en del barn typ min äldsta behöver sova mindre än andra vilket skapade en stress hos mig redan när han var bebis. Bebisar ska ju sova si eller så. Han är en nattuggla och han har tidigt valt bort vila på förskolan då han helt enkelt inte var trött. den stackars barnskötare som gungat han i vagn en timme varje dag frågade till slut om det var ok att han fick vara vaken då helt enkelt inte somnade fick förstås ja.

Han var inte superkul runt middagstid från början och köra bil efter förskola var dödsdömt ´men kvällarna blev betydligt bättre och han vande sig fort av med att sova på förskolan/hemma (tror han var ca 2 år här för det var innan lillebror var född)

Idag sover han fortfarande som 17-åring extremt mkt mindre än jämnåriga ngn tonårströtthet har vi inte sett röken av och sällan sover han länge på morgonen.

 

[cherie]

Lägger till några av de knep vi upplevde hjälpte vår dotter litegrann att komma till ro:
- Omhållning. Vid nattning krävdes det att vi omfamnade henne hårt och nära. Gärna så hon låg så hon kunde höra våra hjärtslag. När det inte gick att kramas och hålla om för att kroppen var för pigg fick vi ofta ta till selen/sjal och söva stående.
- "Fastspänning". Haha, låter hårt, men menade mer att åka bil eller att åka vagn och då sitta fast så kroppen tvingades sitta lite stilla (funkade inte alltid, ibland blev det bara frustration och spark med ben och fäktande med armar)
- Betingad låtlista. Sedan hon var bebis (och fortfarande) har vi haft två olika spellistor som vi spelat för henne när hon ska sova och/eller när hon är lite sjuk och febrig dvs lite sänkt och trött. Låtarna har med tiden kommit att förknippas med trötthet och hjälper henne vid insomning idag.

Annars i leken under dagarna var det att leka engagerat och aktivt med henne, dvs vara med i hennes lek. Då kunde hon landa i aktiviteten istället för att driva omkring och klättra, hoppa, riva.

Som tröst, så ser jag att jag skapade min sista tråd om dotterns hyperaktivitet när hon var judt 2,5 år. Kanske är det en överjävlig period med aktivt barn! Så förhoppningsvis blir det bättre för er framöver

 

[Araminta]

Något som också blivit tydligare för oss med hennes ålder är att när ofta när hon blir extrem i sin hyperakitivitet eller impulsivitet så är hon ofta övertrött. Vi fattade aldrig det när hon var yngre, men det gör vi tydligt nu. Hon tappar liksom sina spärrar och förmågor att inhibera impulser och reglera sin aktivitet ännu mer när hon är trött. Låter kanske självklart för andra, men när man har ett barn som ALDRIG uppvisar normala trötthetstecken utan tvärtom ter sig galet pigg (och har svårt att varva ner så kroppen kan somna) så var det inte självklart.

Smårelevant kuriosa: Just detta anledningen till att man medicinerar ADHD med amfetaminliknande preparat. Personer med ADHD behöver paradoxalt nog "uppåttjack" för att orka varva ner.

(Själv dricker jag ibland en klunk Coca-Cola när jag har svårt att somna )

 

[Rosett]

Smårelevant kuriosa: Just detta anledningen till att man medicinerar ADHD med amfetaminliknande preparat. Personer med ADHD behöver paradoxalt nog "uppåttjack" för att orka varva ner.

(Själv dricker jag ibland en klunk Coca-Cola när jag har svårt att somna )

Mm, händer mig då och då att jag somnar som en sten efter att jag tagit ADHD-medicinen (dexamfetamin) vid lunch. Ska bara vila lite … zzzz….
Det är för att medicinen gör att hjärnan kan sluta tänka på 50 saker samtidigt.
Men med den långtidsverkande blir det inte så, då behöver jag ta mer sömnmedicin på kvällen.