Frågor om döva, teckenspråktolk och arbetslivet

[Asko]

Min mamma är blind sen födseln, och inne på sin femte ledarhund nu. Jag tror att du skulle må bättre om du hade någon kontakt antingen via Synskadades Riksförbund eller något av alla de andra mindre synskadeorganisationerna. Förbundet för dövblinda är också väldigt aktiva.

Själva sorgeprocessen över att förlora ett sinne är något annat, men det har du såklart koll på. Där är det bättre med psykologkontakt. Men för att bygga upp en bild av vilket nätverk som finns, vilka hjälpmedel som finns, vilka politiska frågor som förbundet arbetar med... Det ger trygghet för många.

Kan bekräfta att förbundet för dövblinda är aktiva @Enya , min bästa vän under grundskoletiden var/är dövblind (tekniskt sett) och hon var aktiv, plus är säkert det fortfarande. Jag tror att hon hade glädje av att känna flera med samma sorts funktioner som hon hade.

 

[Enya]

Rekommenderar podden Here Be Monsters. Den handlar egentligen om andra saker, men senaste säsongerna har präglats mycket av att programledaren långsamt blir blind, och hur han kommer till acceptans. En lugn och vacker resa.

Lovar inte att kolla upp, men ska ha det i åtanke när modet kryper på! Så tack för tips!

 

[Enya]

Jag har sett nån video med henne (eller nån annan som passar in på den beskrivningen). Jag blev så sjukt imponerad! Både av henne, hennes ledarhund och deras samarbete! Och lite tyckte jag att det var läskigt, speciellt när hon gick över gatan! Då hon enbart gick på hörseln när hon bedömde om det kom bilar eller inte. Och då fortsatte jag tänka och tysta elbilar är ingen bra idé alls!

Är det Joy Ross? Just samarbetet med hunden är rätt häftigt. Jag hade ju en av mina tidigare hundar som jag tränade, bara en valp, men skulle startas i tid, tyvärr dog hon bara ett halvår gammal, men innan så märkte jag helt klart skillnad på att gå med henne och hur bra koll hon hade på omvärlden och på mig, och hur hon var motiverad, som att få komma ut lite ur den där bubblan man lever i och in i den riktiga världen en stund. Med hunden jag har nu är det skillnad, om han drar omkull mig eller ut mig framför en bil i sin iver att komma i väg så gör det liksom inget för hans del, bara han kommer fram. Med henne var det "Är du med matte? Är du ok?".

Såg ett klipp när hon korsade en massa vägar och så, är imponerad att hon vågar, men samtidigt har hon ju inget annat sätt, och det ÄR ju ett smart sätt att korsa en väg på, istället för att gå rakt ut, tänker jag!

Ett av tillfällena var det lite väl nära, som synes. Tror att bilen körde när hon hade grönt? Hunden stannade upp till och med.

 

[Lingon]

Är det Joy Ross? Just samarbetet med hunden är rätt häftigt. Jag hade ju en av mina tidigare hundar som jag tränade, bara en valp, men skulle startas i tid, tyvärr dog hon bara ett halvår gammal, men innan så märkte jag helt klart skillnad på att gå med henne och hur bra koll hon hade på omvärlden och på mig, och hur hon var motiverad, som att få komma ut lite ur den där bubblan man lever i och in i den riktiga världen en stund. Med hunden jag har nu är det skillnad, om han drar omkull mig eller ut mig framför en bil i sin iver att komma i väg så gör det liksom inget för hans del, bara han kommer fram. Med henne var det "Är du med matte? Är du ok?".

Såg ett klipp när hon korsade en massa vägar och så, är imponerad att hon vågar, men samtidigt har hon ju inget annat sätt, och det ÄR ju ett smart sätt att korsa en väg på, istället för att gå rakt ut, tänker jag!

Ett av tillfällena var det lite väl nära, som synes. Tror att bilen körde när hon hade grönt? Hunden stannade upp till och med.

Ja, hon är det! Jag har sett några av hennes videos. Jag är så imponerad över hennes mod! Att våga ge sig ut och lita på sin hörsel, sin hund och sitt minne så där.

Ja, det är nog så med hundar att en del har det naturligt (men måste så klart tränas mycket!) och andra har det inte och då hälper det nog inte hur mycket man än tränar dem för deras personlighet matchar inte jobbet.

 

[Badger]

Men det går ju inte att förneka att det är lättare för hörande.

Självklart.

 

[Enya]

Min mamma är blind sen födseln, och inne på sin femte ledarhund nu. Jag tror att du skulle må bättre om du hade någon kontakt antingen via Synskadades Riksförbund eller något av alla de andra mindre synskadeorganisationerna. Förbundet för dövblinda är också väldigt aktiva.

Själva sorgeprocessen över att förlora ett sinne är något annat, men det har du såklart koll på. Där är det bättre med psykologkontakt. Men för att bygga upp en bild av vilket nätverk som finns, vilka hjälpmedel som finns, vilka politiska frågor som förbundet arbetar med... Det ger trygghet för många.

Jag undrar om det inte är skillnad på hur en blind person mår som har en ledarhund och en utan?
Jag har undvikit Synskadades Riksförbund av ganska förklarliga skäl, där är ju en massa med dålig syn och blinda, personer jag helst undviker, eftersom de jag mött (utan hund) verkar så hjälplösa och sakna förmåga och vilja att både göra något och klara sig själv, och är nedstämda och negativa. Det är inte så att jag inte förstå varför det kan vara så och att man mår dåligt, men jag vill inte ha en sån framtid, och det verkar helt enkelt så deprimerande att inte kunna se. Jag mår dåligt för att andra mår dåligt, och är rädd att min framtid blir sån. Om du förstår hur jag menar.

 

[Enya]

Det är en podd! @Enya har en hörselnedsättning också ju
Iallafall jag kan inte lyssna på podds, det kanske är annorlunda för @Enya dock.

Jo, det fungerar att lyssna, än så länge fungerar hörseln bra med hjälpmedel, och ibland även utan vid samtal med min familj framför allt, en och en (de är högljudda).

Jobbar ju som medicinsk sekreterare och lyssnar på läkare 4 timmar om dagen!
Ljudet direkt in i hörapparaterna, tack vare hjälpmedel!

 

[Enya]

Ja, hon är det! Jag har sett några av hennes videos. Jag är så imponerad över hennes mod! Att våga ge sig ut och lita på sin hörsel, sin hund och sitt minne så där.

Ja, det är nog så med hundar att en del har det naturligt (men måste så klart tränas mycket!) och andra har det inte och då hälper det nog inte hur mycket man än tränar dem för deras personlighet matchar inte jobbet.

Samtidigt ska man ju inte sitta inne och uggla, så om man inte ska gå ner sig alldeles psykiskt tror jag det är rätt väg att gå, utmana sig själv och försöka själv med allt man kan, utnyttja alla hjälpmedel och hjälp man kan få i sina försök att göra saker själv. Att klara sig själv är en stark drivkraft, jag skulle nog dö av att inte fixa saker, inte kunna någonting längre. Men ibland när jag kikat har jag nästan känt hennes ångest när hon gått där eller när hon varit i någon affär eller liknande och saker inte riktigt fungerat som tänkt.

Ja, det krävs rätt hund. Saknar valpen som var så duktig. En härlig personlighet, precis rätt, duktig och klok. hon gav mig en kontakt med "riktiga världen" som jag inte har nu, vilket är sorgligt, en sorglig ensam känsla på något vis. Hon visade att det kom en bil så innan jag hörde den visste jag det, när det kom en människa osv, stannade för trappor och trottoarer osv. Hon hade blivit bra som vuxen.

 

[TinyWiny]

Har inte tänkt på det förut. Men alltså ... Jag har gått hos audionomer för att kolla upp min hörsel etc., och de alla har varit hörande. Skulle vara intressant att gå hos någon som är hörselskadad och förstår hur det är.

Vi pratade om det min förra audionom och jag. Kravet för att få gå utbildningen är att du är normalhörande.

Hur märkligt som helst blir det ju när någon som inte har en susning om hur det är ska berätta för en hur det är. Men, samtidigt är vi alla olika och jag ser risker med att människor med ett funktionshinder (eller andra sjukdomar/skador) utgår ifrån att alla är som de själva vilket kan ge sämre vård för de som inte är/upplever saker och ting på samma sätt som vårdgivaren.

Av de hörselskadade jag känner är vi enormt olika. Endel ser det som självklart att alla andra ska anpassa sig och de vägrar att lära sig läsa på läpparna, lära sig teckenspråk, anstränga sig för att höra osv. medans andra gör allt för att anpassa sig själva mot omvärlden och allt däremellan med såklart. Det kan bli väldigt fel om en person ger vård och utgår ifrån att alla andra är/fungerar som de själva är/fungerar och även om man är medveten om det så är det ju ändå så att vi utgår ifrån oss själva.

 

[Lager]

Jag undrar om det inte är skillnad på hur en blind person mår som har en ledarhund och en utan?
Jag har undvikit Synskadades Riksförbund av ganska förklarliga skäl, där är ju en massa med dålig syn och blinda, personer jag helst undviker, eftersom de jag mött (utan hund) verkar så hjälplösa och sakna förmåga och vilja att både göra något och klara sig själv, och är nedstämda och negativa. Det är inte så att jag inte förstå varför det kan vara så och att man mår dåligt, men jag vill inte ha en sån framtid, och det verkar helt enkelt så deprimerande att inte kunna se. Jag mår dåligt för att andra mår dåligt, och är rädd att min framtid blir sån. Om du förstår hur jag menar.

Jag tror inte att det automatiskt är kopplat till hunden, utan mer att personer som är aktiva ofta då även skaffar hund för att underlätta för sig.

Det är ju som inom alla grupper, det finns äldre ledsna och passiva, och det finns yrkesarbetande aktiva som är ute och far mest hela tiden. Det handlar mest om att hitta den typen av personer som du vill umgås med.

Pratar du med någon som varit fullt seende hela livet och sedan får ex gråstarr vid 68 års ålder så tycker de att de är helt blinda för att de inte kan köra bil längre. Eller så pratar du med en barndomsblind som just kom hem från 2 års arbete i Istanbul liksom... Det finns alla varianter.

Men jag kan hålla med om att det finns fördomar och en förväntan från omgivningen om att du måste bli passiv för att du inte ser, eller att sinnesintryck som inte är syn på nåt sätt är mindre värda. Det är rätt tröttsamt att mötas av det hela tiden och att ständigt positioneras så att du måste bevisa din kompetens i vartenda andetag. DET tar energi.

 

[Asko]

Jo, det fungerar att lyssna, än så länge fungerar hörseln bra med hjälpmedel, och ibland även utan vid samtal med min familj framför allt, en och en (de är högljudda).

Jobbar ju som medicinsk sekreterare och lyssnar på läkare 4 timmar om dagen!
Ljudet direkt in i hörapparaterna, tack vare hjälpmedel!

Då hör du bra bättre än mig!

 

[Asko]

Vi pratade om det min förra audionom och jag. Kravet för att få gå utbildningen är att du är normalhörande.

Hur märkligt som helst blir det ju när någon som inte har en susning om hur det är ska berätta för en hur det är. Men, samtidigt är vi alla olika och jag ser risker med att människor med ett funktionshinder (eller andra sjukdomar/skador) utgår ifrån att alla är som de själva vilket kan ge sämre vård för de som inte är/upplever saker och ting på samma sätt som vårdgivaren.

Av de hörselskadade jag känner är vi enormt olika. Endel ser det som självklart att alla andra ska anpassa sig och de vägrar att lära sig läsa på läpparna, lära sig teckenspråk, anstränga sig för att höra osv. medans andra gör allt för att anpassa sig själva mot omvärlden och allt däremellan med såklart. Det kan bli väldigt fel om en person ger vård och utgår ifrån att alla andra är/fungerar som de själva är/fungerar och även om man är medveten om det så är det ju ändå så att vi utgår ifrån oss själva.

Varför i all sin dar är det ett krav?

Jag tror att en hörande person kan vara minst lika "fördomsfull" (mitt val av ord för det du beskriver) som en hörselskadad i fråga om hur patienten upplever sin skada. Typ att man tror att alla tycker att det är riktigt eländigt och tycker synd om dem, fast det inte är alla som känner så.
Om en sådan hörande person kan lära sig under utbildningen att inte alla upplever det så och vara objektiv, så kan nog en hörselskadad lära sig att vara objektiv också.

Det är ju som att en läkare som råkat ut för en viss olycka inte skulle få vårda andra som råkat ut för samma typ av olycka pga risken att de fick/får olika upplevelser/känslor av olyckan.
Nej, jag tror inte att jag köper just den anledningen.

 

[siingoalla]

Vi pratade om det min förra audionom och jag. Kravet för att få gå utbildningen är att du är normalhörande.

Hur märkligt som helst blir det ju när någon som inte har en susning om hur det är ska berätta för en hur det är. Men, samtidigt är vi alla olika och jag ser risker med att människor med ett funktionshinder (eller andra sjukdomar/skador) utgår ifrån att alla är som de själva vilket kan ge sämre vård för de som inte är/upplever saker och ting på samma sätt som vårdgivaren.

Av de hörselskadade jag känner är vi enormt olika. Endel ser det som självklart att alla andra ska anpassa sig och de vägrar att lära sig läsa på läpparna, lära sig teckenspråk, anstränga sig för att höra osv. medans andra gör allt för att anpassa sig själva mot omvärlden och allt däremellan med såklart. Det kan bli väldigt fel om en person ger vård och utgår ifrån att alla andra är/fungerar som de själva är/fungerar och även om man är medveten om det så är det ju ändå så att vi utgår ifrån oss själva.

Hej! Jag får börja med att jag haft konto här väldigt länge men inte gjort några inlägg så det här får bli mitt första.
Jag kände mig lite tvungen att hoppa in här då jag pluggar till audionom och är allmänt intresserad av ämnet. Det finns inga formella krav på att vara normalhörande för att få gå utbildningen på universitetet. Vi har haft flera personer med hörselskada på programmet och fått utbildningen tolkad för sig. Däremot är det svårare att ta till sig utbildningen som person med hörselskada eftersom vi förväntas kunna skilja på olika former av ljud och brus. Om personen inte hör dem så är det såklart svårare att kunna skilja på olika former av ljud under utbildningen.
En av våra första uppgifter på termin 1 var att göra en inlevelseövning med hörselproppar i olika vardagliga situationer som till exempel gå i en affär med hörselskada och prata med en av expediterna och få information och på det sättet få uppleva hur det är att ha en hörselskada. Jag skulle vilja påstå att vi som audionomer absolut får lära om hur det är att leva med en hörselskada under utbildningen för att kunna ge bra vård senare även om vi såklart inte kan förstå det fullt ut i alla situationer eftersom vi inte varit där själva dem flesta av oss audionomer.

 

[Asko]

Hej! Jag får börja med att jag haft konto här väldigt länge men inte gjort några inlägg så det här får bli mitt första.
Jag kände mig lite tvungen att hoppa in här då jag pluggar till audionom och är allmänt intresserad av ämnet. Det finns inga formella krav på att vara normalhörande för att få gå utbildningen på universitetet. Vi har haft flera personer med hörselskada på programmet och fått utbildningen tolkad för sig. Däremot är det svårare att ta till sig utbildningen som person med hörselskada eftersom vi förväntas kunna skilja på olika former av ljud och brus. Om personen inte hör dem så är det såklart svårare att kunna skilja på olika former av ljud under utbildningen.
En av våra första uppgifter på termin 1 var att göra en inlevelseövning med hörselproppar i olika vardagliga situationer som till exempel gå i en affär med hörselskada och prata med en av expediterna och få information och på det sättet få uppleva hur det är att ha en hörselskada. Jag skulle vilja påstå att vi som audionomer absolut får lära om hur det är att leva med en hörselskada under utbildningen för att kunna ge bra vård senare även om vi såklart inte kan förstå det fullt ut i alla situationer eftersom vi inte varit där själva dem flesta av oss audionomer.

Intressant! Och bra ändå att man ger hörselskadade ändå chansen att läsa utbildningen

 

[Enya]

Då hör du bra bättre än mig!

Jo det gör jag, och jag är glad för det (inte att höra bättre ÄN dig utan att jag hör åt det bättre hållet på skalan av grader i helvetet om du förstår)

 

[Asko]

Tänkte att det kunde vara kul att visa mitt audiogram men jag har tyvärr inte ett foto av mitt senaste så jag får låna ett från Internet.

Detta är ett exempel på mild hörselskada alltså.
Om jag minns rätt så är 100-110 typ döv. Frekvensen till höger hör jag inte alls utan det brukar bli en pil nedåt för att visa att de inte riktigt vet hur långt ned det går. Sedan till vänster så ligger jag omkring 80 tror jag, ungefär.

Detta är alltså utan hörapparater. Jag är gravt hörselskadad (hör typ ingenting egentligen)

 

[Asko]

Tänkte att det kunde vara kul att visa mitt audiogram men jag har tyvärr inte ett foto av mitt senaste så jag får låna ett från Internet.

Detta är ett exempel på mild hörselskada alltså.
Om jag minns rätt så är 100-110 typ döv. Frekvensen till höger hör jag inte alls utan det brukar bli en pil nedåt för att visa att de inte riktigt vet hur långt ned det går. Sedan till vänster så ligger jag omkring 80 tror jag, ungefär.

Detta är alltså utan hörapparater. Jag är gravt hörselskadad (hör typ ingenting egentligen)

Alltså jämför med detta. Jag hör absolut inte om man dammsuger i samma rum som jag sover i (utan hörapparater alltså), jag väcks bara av rörelserna om man nuddar mig. Men å andra sidan så hör jag inte vanligt fågelkvitter även med hörapparater, bara de högljudda som göken, kråkor etc.

Men jag måste säga att den gången jag gick in på en nattklubb på Malta som ung så stängde jag av hörapparaterna och hörde nästan lika bra ändå. Det är galet hur högt man har musiken på om jag hör den!

 

[Enya]

Jag tror inte att det automatiskt är kopplat till hunden, utan mer att personer som är aktiva ofta då även skaffar hund för att underlätta för sig.

Det är ju som inom alla grupper, det finns äldre ledsna och passiva, och det finns yrkesarbetande aktiva som är ute och far mest hela tiden. Det handlar mest om att hitta den typen av personer som du vill umgås med.

Pratar du med någon som varit fullt seende hela livet och sedan får ex gråstarr vid 68 års ålder så tycker de att de är helt blinda för att de inte kan köra bil längre. Eller så pratar du med en barndomsblind som just kom hem från 2 års arbete i Istanbul liksom... Det finns alla varianter.

Men jag kan hålla med om att det finns fördomar och en förväntan från omgivningen om att du måste bli passiv för att du inte ser, eller att sinnesintryck som inte är syn på nåt sätt är mindre värda. Det är rätt tröttsamt att mötas av det hela tiden och att ständigt positioneras så att du måste bevisa din kompetens i vartenda andetag. DET tar energi.

Du har nog rätt!

Jag skulle inte kunna tänka mig ett liv utan hund.
Inte heller ett liv utan att göra saker själv. Inte allt, man kommer få ge avkall på olika saker, men att ändå kunna välja ATT göra saker, ensam liksom.

Jag förstår att jag träffat "fel" människor kanske. Eller jag inser ju det när jag såg hennes videor och blev så förvånad över att hon inte verkade tycka att livet generellt suger och sitter inne och inte gör något alls.

 

[Asko]

Jo det gör jag, och jag är glad för det (inte att höra bättre ÄN dig utan att jag hör åt det bättre hållet på skalan av grader i helvetet om du förstår)

Tänkte att det kanske tröstar dig också att det är bra långt tills hörapparaterna inte hjälper. Beroende på hur snabbt du förlorar hörseln såklart.

 

[Nahar]

Det är en podd! @Enya har en hörselnedsättning också ju
Iallafall jag kan inte lyssna på podds, det kanske är annorlunda för @Enya dock.

För mig känns det konstigt att det inte finns något sätt för hörselskadade att "lyssna" på poddar och radio. Men kanske blir en helt annan grej att läsa en transkription, även om de skulle finnas

Alltså jämför med detta. Jag hör absolut inte om man dammsuger i samma rum som jag sover i (utan hörapparater alltså), jag väcks bara av rörelserna om man nuddar mig. Men å andra sidan så hör jag inte vanligt fågelkvitter även med hörapparater, bara de högljudda som göken, kråkor etc.

Men jag måste säga att den gången jag gick in på en nattklubb på Malta som ung så stängde jag av hörapparaterna och hörde nästan lika bra ändå. Det är galet hur högt man har musiken på om jag hör den!

Jag som dansar semiprofessionellt kan ju säga att scenkonst och musik är idiotiskt på det sättet att musiker och dansare ger sig själva grava hörselskador när de framträder. Musiker har väl i och för sig börjat ha riktigt bra hörselskydd senaste tio åren eller så, men det finns inget för oss dansare (som inte flyger av när vi framträder). Samtidigt "måste" vi har relativt hög ljudvolym (jag föredrar runt 100 dB) för att kunna höra musiken "rätt" även i rörelse, och liksom sväljas av ljudet. En ljuspunkt jag tänker mig är väl att om jag blir hörselskadad så kanske det inte krävs lika hög volym på musiken, eftersom jag då ändå kommer ha svårt att höra alla ljud runt om kring som jag nu måste ha musiken väldigt högt för att överrösta.

Men intressant graf! Jag är superkänslig och har hörselkåpor när jag dammsuger, klarar inte av AC och så vidare. Men det har nog mer med min hjärna att göra än mina öron