love: Jag tror fortfarande inte att det är sant. Vi var inne i Torsdags med pållen på ATG på återbesök, han har haft hovledsinflammation som inte velat gett sig. Ni som ej följt oss kanläsa tidigare trådar och se vilken lång och krokig väg vi har tagit oss fram på. På rakt spår i springgången syntes inget och så skulle vi gå ut och longera, min mage var hårt knuten kan jag säga och när han började springa såg han ju ren ut men jag tänkte att snart börja han nicka och staka sig fram, men icke. Vet. sa att om hon inte visste att han haft krabb med höger framben hade hon aldrig kunnat gissa viklet ben det var han haft problem med
Vi hade ju sprutat honom med adequanin (har sprutat innan med kortison och tuppkam)i tre veckor och antagligen va det det som gett sin verkan och inte att förglömma tiden vi har gett honom, (nästan fem månader).
Nu tyckte vet att vi skulle låta honom vila till mitten av maj men promenera honom, just nu promenerar jag korta stunder på morgnarna och peppar peppar än så länge går han bättre och bättre för var dag. Sedan tyckte vet. att jag skulle sitta upp och skritta ett bra tag. Jag hade först tänkt att föreslå vila hela sommaren men vet. tyckte inte det. Hon sa: han behöver komma igång i kroppen( få bort lilla hömagen som faktiskt inte är särskilt stor men som behöver bort) och få stimulans. Sommarbetet tyckt hon att han skulle få vara ute en del men inte dygnet runt eftersom det är så mycket flugfän som kan göra att de vandrar (vad tycker ni) Hellre då tyckte hon rida och låta stå inne lite mer.
Just nu går han i en relativit liten plan hage med sin kompis och får göra så ett tag till sedan blir det utsläpp i lie större, just nu trivs han verkligen med livet, slippa ha ont och få vara ute där han kan röra sig. Livet leker.....men jag är hela tiden uppmärksam på honom, han var även gallig och varm runt hovleden innan men nu är han varken det ena eller andra längre (har även använt BoT)
Nu vill jag bara säga till er som kämpar mot just hovledsinflammation,
LÅT DET TA TID och strunta i alla misslyckanden ni hör om...alla hästar är olika och ärligt talat gav inte vet. särskilt goda förhoppningar men pessimist som man är kände jag att jag måste kämpa vidare. det har varit blod, svett, tårar, depression, viktnedgång, alt har verkligen varit skit men nu lever livet igen och jag har fått en annan syn på hästägandet, man skall inte ta ngt för givet. Hästen har jag haft i sex år och han har aldrig varit skadad, och ni vet man går i tron om att han inte kunde bli det men så en dag kommer dt.
Antagligen berodde detta på att han var snedverkad i höger fram och nu skos han på atg och landar betydlige planare med sin hov.
Med ringskor och centrerad helsula har vi nog lyckats!
TILL ALLA: KÄMPA VIDARE, jag vet precis hur det känns; LYCKOKRAMAR!!!!
Ni kan väll kommentera hur ni har gjort efter ett friskförklarande skulle vara intressant att höra!
Vi hade ju sprutat honom med adequanin (har sprutat innan med kortison och tuppkam)i tre veckor och antagligen va det det som gett sin verkan och inte att förglömma tiden vi har gett honom, (nästan fem månader).
Nu tyckte vet att vi skulle låta honom vila till mitten av maj men promenera honom, just nu promenerar jag korta stunder på morgnarna och peppar peppar än så länge går han bättre och bättre för var dag. Sedan tyckte vet. att jag skulle sitta upp och skritta ett bra tag. Jag hade först tänkt att föreslå vila hela sommaren men vet. tyckte inte det. Hon sa: han behöver komma igång i kroppen( få bort lilla hömagen som faktiskt inte är särskilt stor men som behöver bort) och få stimulans. Sommarbetet tyckt hon att han skulle få vara ute en del men inte dygnet runt eftersom det är så mycket flugfän som kan göra att de vandrar (vad tycker ni) Hellre då tyckte hon rida och låta stå inne lite mer.
Just nu går han i en relativit liten plan hage med sin kompis och får göra så ett tag till sedan blir det utsläpp i lie större, just nu trivs han verkligen med livet, slippa ha ont och få vara ute där han kan röra sig. Livet leker.....men jag är hela tiden uppmärksam på honom, han var även gallig och varm runt hovleden innan men nu är han varken det ena eller andra längre (har även använt BoT)
Nu vill jag bara säga till er som kämpar mot just hovledsinflammation,
LÅT DET TA TID och strunta i alla misslyckanden ni hör om...alla hästar är olika och ärligt talat gav inte vet. särskilt goda förhoppningar men pessimist som man är kände jag att jag måste kämpa vidare. det har varit blod, svett, tårar, depression, viktnedgång, alt har verkligen varit skit men nu lever livet igen och jag har fått en annan syn på hästägandet, man skall inte ta ngt för givet. Hästen har jag haft i sex år och han har aldrig varit skadad, och ni vet man går i tron om att han inte kunde bli det men så en dag kommer dt.
Antagligen berodde detta på att han var snedverkad i höger fram och nu skos han på atg och landar betydlige planare med sin hov.
Med ringskor och centrerad helsula har vi nog lyckats!
TILL ALLA: KÄMPA VIDARE, jag vet precis hur det känns; LYCKOKRAMAR!!!!
Ni kan väll kommentera hur ni har gjort efter ett friskförklarande skulle vara intressant att höra!
