Fult?

[feel]

Sv: Fult?

När jag var liten fanns i princip inga rosa tapeter eller prinsess-saker i samma utsträckning som det gör nu. Jag hade bruna plysh-kläder, grön MussePigg-tröja och liknande, hade helt vanliga brunblommiga tapeter i mitt rum, min bästis var en kille och vi lekte krig och byggde lego... Nu jobbar jag som säljare på en bildelsfirma och delar min pappas bilintresse. Ändå blev jag "tjejjig" på vissa plan, jag älskar rosa, älskar smink och nagellack, snygga kläder osv. Jag blev alltså inte stöpt in i den mallen, men sådana saker intresserar mig iaf? Så tror inte att det handlar om rosa/blåa rum och kläder...

 

[lingonben]

Sv: Fult?

Jag tror knappast att någon blivande förälder som fått information om varför man gör ett RUL frågar efter könet det första de gör.... eller?

Jodå... läs lite på olika nätföräldraforum får du se Den blivande förälder som verkligen *tagit till sig* informationen kanske inte frågar, men det finns tyvärr väldigt många som verkar totalt omedvetna om varför det görs.

 

[Calazirya]

Sv: Fult?

Men du gick väl kanske i förskola och sedan vanlig skola och där hamnar man också oftast i stereotypa könsmallar, så att du är tjejig trots att du inte hade rosa väggar är inte ett dugg underligt.

 

[feel]

Sv: Fult?

Jag svarade på Cirkus mening;

Jag tror att du tyvärr har fel - för en förälder där det är viktigt att en flicka har rosa och ffa att en pojke inte har det - stöper sina barn in i en mall.

Det jag menar är att jag inte tror att det spelar någon roll huruvida man som förälder vill ha rosa eller blåa tapeter (för även jag som har haft brunblommiga tapeter och bruna kläder blev "tjejjig"), det är samhället som har gjort så att rosa är en tjejfärg och blått är en killfärg... av någon anledning. Åhhh det är så svårt att förklara i text vad jag vill ha fram, men hoppas ni förstår

Och jag tycker inte att folk som tycker att det är supersnyggt med rosa tapeter till sin flicka är sämre människor för det.

 

[jerseyko]

Sv: Fult?

Absolut inte fult!

Tog inte reda på könet med första barnet, men var bombsäker på en pojke. De blev en pojke.
Gjorde gravidietstest med andra barnet, och presenterade det som att sonen ska få en lillasyster......eller bror. Men bror fanns inte riktigt med på kartan.
Vid UL såg jag könet, BM bekräftade. Hittade avvikelse på hjärtat så vi gjorde även fostervattensprov. Senare i graviditeten ytterligare ett UL på privat klinik (3D)


Och känslomässigt var det absolut ingen skillnad att föda när man inte vet vad det är eller när man vet vad det är! Vi hade ju tom gjort 3D ul och sett hur hon såg ut

 

[Kosmostanten]

Sv: Fult?

Nu var det en till flicka så jag behövde aldrig "förlika" mig med att det var en pojke.

Självklart hade jag älskat barnet lika mycket, men just tiden att "ställa in mig på det" behövdes.

Tror jag förstår hur du menar.
Med mina två första barn ville jag inte veta, utan såg själva överraskningen som en extra bonus vid förlossningen.
När jag nu väntar en sladdis kände jag mer o mer att jag ville veta, då jag hoppades lite försiktigt på en flicka eftersom jag redan fått två pojkar. På något sätt ville jag få tid på mig att smälta beskedet, så jag kunde ställa in mig på att verkligen glädjas lika mycket, om det nu skulle bli ännu en kille.
Då vi gjorde fv-prov var det dessutom enkelt att välja att få besked. Har inte ångrat detta, det känns precis lika spännande och härligt nu som dom andra två gångerna nu när det närmar sig

 

[AuroraBorealis]

Sv: Fult?

Det är värt att tänka pa att det i andra länder är tvärtom mot i Sverige-att det är helt normalt att veta kön i början av grav.
Jag har fött tva söner i Spanien och här samt generellt i Sydeuropa far man reda pa könet vid första UL.
Jag var en konstig prick som inte ville veta vad som väntades att komma ut, -och vilket jobb jag har haft för att se till att min gynekolog eller sjuksköterskor inte kläckte ur sig-men en sa söt pojk/flicka.
Det fick skrivas in i min databas med stora bokstäver att könet inte fick avsöjas.
Sen skall man sta pa sig inför alla kompisar och släkt som absolut inte förstod sig pa mitt val.
Jag önskade i andra graviditeten att fa en flicka, fast hela graviditeten kändes lika dan som den första da vi fick en pojk sa jag undermedvetet trodde/visste det skulle bli en till pojk.
Här skiljer sig oxsa inskrivningen av bebisen mycket, du bör direkt efter födseln säga pa sjukhuset vad ditt barn ska heta-du har max 10 dagar pa dig att skriva in dem. Vi har därför i förväg haft en namnlista med 10 namn av vadera könet för att "snabbt" kunna bestämma vad bebis ska heta.
Lite langt blev detta men jag ville bara berätta att det är helt normalt att oxsa veta könet tidigt, vid ev, ny graviditet vill jag ha reda pa vad det blir.

 

[Bollen]

Sv: Fult?

Vad "skönt" att det finns fler som känner så.
Tiden får utvisa om du behövde "ställa in dig" Grattis till den kommande!

 

[Embe]

Sv: Fult?

*kl*

När vi väntade vårt barn och skulle på RUL så fanns ingen information i pappren om könsfrågan, så vi hade inställningen innan att ser de vad det är "per automatik" så får de gärna säga det, annars får det bli en överraskning vid födseln.

Jag tyckte mig se tydligt under ultraljudet vad det var för kön på bebisen, så när vi, efter att undersökningen gått bra, så frågade om barnmorskan sett könet fick svaret (med ett skratt) att "-Det är inte så att jag inte SETT vad det är för kön, frågan är om ni vill veta?" och jag sade "-En pojke tror jag!" och hon sade "-Absolut pojke!"

Vi har inte mött någon som tyckt att det varit "fult" att vi visste, och vi själva tyckte att det var mysigt, för oss. Han blev en person direkt, och det blev tillslut även så att han fick det namn han kallades för i magen (som "bara blev" - inte alls något vi skulle ha från början)

Däremot så var det otroligt många (i mängder av sammanhang) som reagerade med inställningen (utan att säga det ordagrannt just såhär) "Är du/ni inte besvikna att det inte är en tjej?". Jag -->

Jag fick ofta känslan att det skulle vara någon sorts andrahandsalternativ att få en pojke, "bra det med, för man älskar ju sina barn, såklart", men ändå "synd att det inte blir en flicka, tänk så mysigt, närmare, "lugnare" och "enklare" med en dotter"-inställningen.

Jag blev bara bedrövad och förfärad över den inställningen. Man skaffar väl ändå ett BARN?

Jag har förstått att det är många (långt fler än jag trodde, faktiskt) som helst vill ha det ena eller det andra könet (och för mig har det varit nästan uteslutande kvinnor som uttryckt det, och då gällande flickor). OK, jag kan logiskt förstå det (om än inte fysiskt känslomässigt, då jag inte är en av dem), men jag kan inte förstå varför så många överför sin egen värdering på andra? Och inte "tror" en när man säger att det faktiskt inte spelar någon roll, ens "innerst inne".

Det känns rent orättvist mot de ofödda barnen av "fel kön", faktiskt. Som att placera in dem i ett fack redan innan de är födda.

Förhoppningsvis är det bara jag som mött denna inställning, det vore glädjande

 

[qrumelur]

Sv: Fult?

Men det är något annat än ren nyfikenhet eller det ytliga tramset

Men om det är väldigt viktigt för en person att kunna veta att JA, jag kan kan köpa den där über-rosa barnvagnen, måste man då se ned på den personen? Personligen tycker jag att det låter/är rent löjligt, men vad tusan. Det viktigaste är väl att människor är glada och gör det som får de att må bra?
(NEJ, jag ska inte köpa en "könskodad" barnvagn.)

Jag tror knappast att barnet mår dåligt att bli skjutsat i en råsa barnvagn. Jag är ganska säker på att färgen råsa i sig själv inte är så farlig nämligen. Jag älskade råsa, my little ponys och allt "tjejjigt" och jag har ändå insikt i könskonstruktion och värderingar (jag har varit en väldigt arg rödstrumpa, nu är jag mer tankfull).

och varför är det fult med "ren nyfikenhet"?

Jag får nämligen en känsla av att du tycker att det är det. Jag kanske har fel?

 

[Calazirya]

Sv: Fult?

Nej det lilla spädbarnet kunde nog inte bry sig mindre just då, det är just att man redan när bebis yttepytte ska ha in den i könsmall som cirkus vänder sig emot. Att det kan vara SÅ viktigt att köpa rätt färg på vagnen eller kläderna.

Tycker man om rosa så borde man tycka om och vilja ha en rosa vagn oavsett om man får en pojke eller en flicka, men riktigt så ser ju läget inte ut för många.

 

[qrumelur]

Sv: Fult?

*KL*

Åh, nu är jag nåt på spåren!
Det har alltså med konstruktionen av KÖN att göra?
Det är därför det är fult?

 

[qrumelur]

Sv: Fult?

Nej det lilla spädbarnet kunde nog inte bry sig mindre just då, det är just att man redan när bebis yttepytte ska ha in den i könsmall som cirkus vänder sig emot. Att det kan vara SÅ viktigt att köpa rätt färg på vagnen eller kläderna.

Tycker man om rosa så borde man tycka om och vilja ha en rosa vagn oavsett om man får en pojke eller en flicka, men riktigt så ser ju läget inte ut för många.

Nä, det är nog ingen som lägger sin son i en råsa vagn.

Jag tror att det finns betydligt värre saker som skapar kön än "råsa och blått" faktiskt.

Det är klart ett problem när det kommer till kläder. Det spelar ingen roll om tyllkjolen och klackskorna är BLÅ på tjejen, och de knäförstärkta jeansen är råsa på killen: Det är svårt att härja i skogen med klackskor och tyllkjol.
Där blir det en värdering.

 

[Calazirya]

Sv: Fult?

Såklart det finns värre saker, men det kan man nog hitta om allt. Det skulle bli tråkigt forum om allt man diskuterade var gulligull och aldrig oliktänkande.

Det finns annat som skapar könsmallen, men detta är en sida ( att det är så viktigt med rätt färg till rätt kön ). Tycker man att sådant är superviktigt redan när bebis är liten så tror jag att det är få som struntar i färgkoden när barnet blir större, tyvärr.

 

[qrumelur]

Sv: Fult?

Fast även om man skaffar en o-kodad barnvagn och har o-kodade kläder så kommer det här barnet ovillkorligen att gå på dagis/fritids/skola och framförallt: se på TV. Det handlar mer om vad man säger och vad man själv kan visa.

Naturligtvis kan det finnas en koppling mellan mammor som tycker att råsa tyllkjolar är det absolut viktigaste och inte så stor insikt i vad som skapar kön. Men då är fortfarande inte problemet den råsa tyllkjolen.

Det är synd för såna här diskussioner blir ofta väldigt laddade och klyftan mellan de som väljer att se och de som väljer att blunda bara blir större.

Men jag tycker ändå inte att probelmet är råsa.
Jag älskade som sagt var råsa när jag växte upp och var en "tjej-tjej" men jag är ändå tillräckligt insatt för att bli förbannad på att "Vänta barn"-tidningara är så otroligt vinklade vad gäller shopping, hälsa, inredning mm.
Varför finns det inga "pappa-tidningar"? Kan det bero på att det inte finns någon marknad? Ja, men varför finns det ingen marknad?
Förmodligen för att det finns rosa barnvagnar.

 

[Calazirya]

Sv: Fult?

Jag skulle säga att det handlar om allt det där, en medveten förälder avspeglar sin medvetenhet i större utsträckning. Barnet lever ju i en sådan miljö.

Jag säger inte att färgen ROSA är problemet, det tolkar du in alldeles själv. Jag säger att problemet är när man begränsar sitt barn till vissa färger för att man anser att kön har vissa färger men inte andra

Den här diskussionen är väl väldigt lugn och saklig kan jag tycka.

 

[qrumelur]

Sv: Fult?

Jag tänkte inte specifikt på den här diskussionen, utan generellt när den här frågan kommer på tals.
Jag tycker ofta att det blir väldigt laddat och det är så synd för det skapar bara mer motstånd från de som inte vågar se könskonstruktionsprocessen.

 

[Calazirya]

Sv: Fult?

Ja det är tråkigt. Men jag tror många väljer att inte se, väljer att blunda för könsrollsproblematiken!

 

[cirkus]

Sv: Fult?

Nej, jag tycker inte att det är fult med ren nyfikenhet. Jag bara förstår den inte.

Däremot om man är så fast i sitt könstänkande att man inte KAN köpa en rosa barnvagn såvida man inte är säker på rätt kön på bebin så måste jag nog erkänna att det föraktar jag. Man har liksom redan begränsat sitt barn och tänket runt det.

 

[qrumelur]

Sv: Fult?

Eller också tittar man sig bara omkring och tänker att ja. Så här är det.

Jag menar könskontruktionen är ett faktum men det vi ständigt matas med är ju också en bekräftelse på att det är det rätta.
Kvinnor ska vara vackra, mjuka och omhändertagande.
Män ska vara tuffa, coola och lekfulla.
Det syns överallt, inte bara i barnens leksaker, utan framförallt i media med mera. Det kräver ju faktiskt att man öppnar upp ögonen och vågar se strukturen och vilka FÖLJDER det faktiskt får...